Temat för veckans Blommig fredag är överraskning. 

Trädgård är tuktad natur där det mesta som sker är planerat och kontrollerat.  

"Överraskningar" av typen ohyra och andra odjur dyker upp hela tiden så det blir en del av vardagen. 

Frösådder i rabatterna vänjer man sig också efter några år. 

Många sorter rensar jag bort direkt, digitalis, stjärnflocka och daggkåpa har jag tillräckligt av ändå.  Idegranbarn  brukar jag kruka upp och börjar forma direkt, helst till en uppstamad boll. Ljung flyttar jag till torvblock, eftersom jag vill få torvblocken att grönska. Lite ovanligare växter, som indiskt fotblad brukar mina trädgårdsamatörkompisar få gräva upp under moderplantan och ta med sig hem. 

Aklejor spar jag för eget bruk i hopp om att få fram lite udda varianter. När fröplantan finns på illa vald plats, sätter jag den i kruka för att ge den bättre förutsättningar. Aklejor är mycket härdiga och klarar vintern utan problem även i kruka. Hur lättförökade de än verkar vara har jag ändå svårt att skaffa nya sorter genom medveten förökning, köpta frön gror inte när jag sår under organiserade former. 

Mina vuxna plantor blommar i många olika färger och i fantasirika former men jag suktar efter fler. Jag önskar mig limefärgade och rosa aklejor i år. 

Aklejor är de mest underhållande blommorna som finns , särskilt satt i relation till deras krav på tillvaron. 

Att aklejor korsar sig med varandra och dyker upp lite här och där i trädgården är knappast någon nyhet för någon. 

Ändå stod jag mållös på en svårtillgänglig plats i trädgården förra sommaren. Mitt i stjärnmagnolians krona upptäckte jag färger som inte hörde hemma där. Stora blommor i gnälla färger prydde magnolian,  bladen täcktes helt av magnolians så jag förstod till en början ingenting. Först när jag gick nära insåg jag att det var en fullvuxen akleja som jag helt har missat under sin uppväxt. En kraftig och mycket välmående planta sköt upp sina blommor ovanför den flerstammiga magnolians kompakta bladverk. 


Kanske inte den mest finstämda aklejan jag har sett, men oj så lycklig jag blev när jag upptäckte den. 

 

 




Överraskningar av det här slaget är undebara. Växter som sprider sig spontant och slår sig ner på självvalda platser blir alltid rätt. Naturens alldeles egna design är ofelbar.

Jag skulle gissa att många inlägg till helgens tema på Blommig Fredag handlar om oväntat lyckliga odlingsresultat. Vi kikar.