Jag har i 14 år cyklat året runt till och från mitt arbete. Jag får mycket intryck längst den 7 km långa vägen och har mycket funderingar.

För några veckor sedan, utanför Systembolaget på Karl-Johansgatan - för er som har lokalkännedom i Majorna - fick jag syn på en liten lastbil med öppet flak mitt på cykelvägen. Anledningen till att den parkerades mitt på vägen var att två parkarbetare höll på att gräva upp plantor i den upphöjda rabatt som ligger mellan byggnaden och cykelvägen. Den har  - med sina azaleor och funkior  - varit en fröjd för ögat på försommaren i alla år. Planteringen ligger i ca 70-80 cm höjd och är mycket tidigt grönskande pga det skyddade läget. Redan i april kan hostorna skicka upp sina ihopkrullade små blad.

Bilden är tagen i min egen trädgård på samma namnsort ('Francee') som inte dög i den offentliga planteringen

Få växter är så förtjusande som hostor med sina ihopkrullade blad på våren

Hostorna var ”inget att ha” enligt  parkarbetarna  när jag frågade vad de gjorde. De höll på att ersätta hostorna med praktspirea. De "värdelösa" plantorna hamnade på flaket och skulle slängas. Jag har inget emot spireor, men ett inte helt osannolikt scenario är att de tar död på azaleorna. Och varför slänga väletablerade, tåliga växter som kostar 80 kr på plantskolan i delat miniformat?

Azalea är en ömtålig växt 

Praktspirea (Spirea japonica) blir snyggast om den formklipps, vilket man antagligen inte har planerat att göra (båda bilderna är från min trädgård)

Jag hade ingen möjlighet att rädda plantorna just då. Jag funderade ett tag på att ringa parkförvaltningen men gav upp. Trots att det inte är första gången jag bevittnat den här sortens slöseri.  Det har jag sett flera gånger på mina lunchpromenader på Avenyn också.  I Avenyns rabatter har perenna inslag blivit vanligare de senaste åren, men de utsätts för hårt slitage och byts ut efter bara ett par år. Jag brukar av snälla parkarbetare bli erbjuden att ta det jag vill ha om jag råkar gå förbi under omplanteringen men det är bökigt att släpa med sig plantor på cykel med en mellanlandning på kontoret, så det blir aldrig av. Synd. 

Två arbetskamrater flyttade nyligen  till var sitt nybyggda hus, de hade varit överlyckliga om de kom över växter gratis. Jag hade kunnat ta några för att plantera på lite avlägsna platser i min trädgård. Jag hade också kunnat sälja dem delade och uppkrukade på växtloppis som vi planerar till våren för att samla in pengar till min äldsta sons klasskassa. Men att slänga, har ni hört nåt så dumt?

Så det slog mig att det borde finnas en återvinningsatation för oönskade växter. Ett stycke bar mark, kanske i anslutning till de kommunala återvinningsstationerna, där man kunde jordslå överblivna plantor provisoriskt. En plats där andra, som ville ha växten i fråga, kunde gräva upp den och ta med sig hem. En sorts second handbutik för växter. De tomma bäddarna kan skyddas med markväv mot ogräs.  Spade, plastkrukor, etiketter och penna, så mycket mer behövs inte. Är det ogörligt? 

Det finns säkert miljoner hinder och invändningar. Det var bara en tanke.