Spontant tänker jag att trädgården är ingen självklar arena för positiva, plötsliga, oförutsedda händelser utan är ett av få ställen där ålder och kontinuitet är en merit. Ett värdträd eller en uppvuxen, tät häck som utstrålar trygghet och stabilitet kommer inte till från den ena stunden till den andra. 

Välplanerat och så långt ifrån lättfix som möjligt ska det vara, om jag får bestämma, inga överraskningar, tack. Men i samma sekund påminns jag om känslan och ögonblick när jag inser att något håller på att hända eller har hänt. Det beror ofta inte snabba processer utan har att göra med att jag inte varit tillräckligt närvarande. (Annat är det förstås med negativa saker, det kan det väldigt fort.)

  

Senast det skrällde var när jag i dagarna fick syn på cornus kousas tre frukter på ett 7-8 år gammal buske för första gången. De ska vara ätbara.

 


Cornus kousa chinensis är ett prydligt litet flerstammigt träd som man odlar främst för sin vackra blomning i juni-juli


En annan om inte oväntad, men plötslig händelse: höstfärgernas intåg. Jag var bortrest två dagar i början av veckan och när jag kom hem i onsdags kände knappt igen mig. 

Gaffelolvon har skiftat färg från mörkbrun till denna kavalkad av färger. Inget bildbehandlingsprogram varit i närheten, jag lovar. 

 


En bild att jämföra med.

 

Gyllenlönn, Acer shirasawanum auerum 

 

Min namnlösa självsådd, barn till  grannens japanska lönn.

 


Så här såg den ut för ett par veckor sedan


Vingad benved

Vad det är som gör att vi får sprakande höstfärger vissa år men inte andra vet jag inte. Att det är solen som skulle vara avgörande är jag tveksam till. Min trädgård ligger i skugga större delen av dagen på hösten under en period när björkarna har kvar sina blad och solen går lågt. Men visst, vi har haft en ovanligt torr höst hittills. 

 

Andras tolkning av trädgårdens oförutsedda händelser finns samlade på bloggen Bland rosor och bladlöss