Jag har vägrat i alla år. Jag tyckte de var skrymmande och fula. Jag ville absolut inte ha en till pryl att ta hand om. Förvaringen på vintern ska vi inte ens tala om. Nej, nej, nej, sa jag. 

Tills nu. Rättare sagt tills för två veckor sedan. Med anledning av en kräftskiva släppte jag in terassvärmaren i våra liv.

 

Schabraket och en halv man som äntligen fått sin vilja igenom (i höger hörn)

 


 


Den gör det möjligt för mig att att skriva det här inlägget ute. Att njuta av våra pelargonior, cannor och dahlior som faktiskt inte har säckat ihop ännu. 

Vi har varit ute hela kvällen. Ätit middag, lyssnat på Enya, druckit vin och slappat och surfat. Det är vindstilla och milt i luften. Inga stjärnor och fullmåne som de senaste dagarna men mysigt ändå. En bra lösning för oss som saknar ett växthus att krypa in i.

Och premiär för Blommig fredag har vi också, härligt! Lite struktur på trädgårdsvardagen, tack vore Helena!