Helgen har varit intensiv och full av vårkänslor. Passar ju bra om man vill ta sig an utmaningen till vårteckenspaning. Klickar du på bilden så kommer du till Annicas blogg som har en lång lista över bloggar, som visar sina vårfynd. 

Vårteckensutmaning 2014

I den gångna veckan regnade det en del och då rinner det tre små bäckar nedför berget i vår trädgård ett par dagar efteråt. 

 

Vårflodens olika skepnader


Det här är inget ovanligt fenomen, det gäller att lära sig vattnets vägar och undvika plantering där det är som värst. Det jobbiga är att "strömmen" tar med sig täckbark  från skogsstigen ner på gräsmattan. Väl nere i trädgården tar björkarna hand om vattnet, men täckbarken ligger kvar, får krattas ihop och läggas tillbaka. Inte skoj. 

Ett besök på plantskolan tryckte jag också in i helgens pressade schema. De hade redan ett stort urval penséer, små- och storblommiga, många härliga färger. Förr köpte jag alltid mina penséer första veckan i april, men det känns som att de dyker upp på plantskolorna tidigare och tidigare för varje år. 

När jag får beslutsångest inför färgvalet, vilket jag naturligtvis fick, tar jag till slut alltid den sort som har kommit längst i utvecklingen och verkar mest livskraftig. Idag kände jag inte för gult och orange utan valet föll på mörkare nyanser. 

 

Tre stora lila och en liten gul-lila fick plats på trappan 

Jag tycker att de småblommiga penséerna är jättesöta, men det blir alldeles för mycket vissna blommor att plocka, så jag kör mest storblommigt. Om man bara plockar dem regelbundet, ger dem näring och skyddar dem från sol blommar penséerna hela säsongen. Tyvärr förknippas penséer väldigt starkt med våren och passar mindre bra ihop med högsommarstämning och höstens mättade, eldiga färger, så motivationen att ta hand om dem rasar efter midsommar.



Den här blå vann mitt hjärta för sitt kraftiga växtsätt och planterades i höga rumsavskiljare på altanen. 

När jag ändå var i farten tog jag bort en del vinterskydd från ljung och alunrot. Jag har inte slängt grankvistarna ännu, jag vet att det kan komma en köldperiod. I sanningens namn, kommer jag nog att fortsätta att skydda mina alunrot ett bra tag till. Det är dock inte kylan utan Bambi som är den största faran just nu. 

Så här februarifina har alunrötterna aldrig varit tidigare.

Det är väldigt mycket som är på gång nu, massor med perenner som börjar grönska och trädens knoppar sväller. Lökväxterna ska vi inte ens tala om. 

 


Tulpanlökarna har övervintrat under rhododendron i kruka. 


Det stod i tidningen igår att  fr o m idag, söndag har vi meteorologisk vår i Göteborg.  Jag kan inte minnas när vi haft minusgrader senast, det var i vart fall mer än en vecka sedan. Vi är i och för sig skyddade av ett berg och bor ganska nära havet, så vi har nog gynnsamt mikroklimat i trädgården. Jag vet inte hur mycket berget och havet hjälper på våren, men på hösten får vi frost sist av alla som jag dagligen umgås med på jobbet. 

Hur som helst, kärleksört, höstsilverax, brunnäva, vårärt, flox, daglilja, stjärnflocka och säkert en del annat är på väg att vakna. Hur ska detta sluta? 

 

Julrosen känns i alla fall helt rätt i tiden.