Ja, då kom det välbehövliga regnet. Jag passade på att åka till plantskolan,  i jakt efter amerikanska blåbär. Väl förberedd genom att läsa Christina Winters lysande artikel om trädgårdsblåbär i nr 3/2013 Hemträdgården  stod Bluecrop, Patriot och Emil på min inköpslista. Man är tvungen att ha minst två sorter i närheten av varandra eftersom det är många sorter som inte är självfertila. Bädden med sur, fuktighetshållande och genomsläpplig jord var förberedd, vilket inte händer alltför ofta hos mig innan inköp. 

 

På den här svårtillgängliga platån kommer blåbärsbuskarna att växa. Här fällde vi (läs arboristen) en enorm björk för många år sedan i rädsla för att den skulle falla på grannens tomt. Man kan se på stubben hur trädet lutade utåt. 
 

Bädden ordnade jag under den milda vintern. Tyvärr har jag inte några riktiga "före" bilder, men det var vildvuxet med frystorkat blåbärsris, kaprifol och ormbunkar. Stenar i backen på det. 


Till min stora förvåning hittade jag två av mina favoriter och den tredje, Emil,  skulle med all säkerhet komma in nästa vecka. Till min ännu större förvåning fanns det även en vuxen planta (för 1 250 kr)  så man fick en uppfattning om buskens fulla storlek, drygt en meter hög och lika bred. Det var väldigt bra, eftersom jag aldrig tidigare sett en amerikansk blåbärsplanta. Jag kunde konstatera att jag får plats med de planerade tre exemplaren,  men inte mer.

 

Bluecrop ska ha ett kraftigt, upprätt växtsätt och beskrivs som tålig, produktiv med stora bär. Har en flera år gammal hortensia som granne. 

Amerikanskt blåbär trivs i sol eller halvskugga, och det senare kanske uppfylls, med morgon- och förmiddagsol. Berget får hjälpa till med sin lagrade värme och genom att samla vatten. Blåbär har nämligen ytliga rötter och är därför känslig för uttorkning. Ytliga rötter gör annars inget, eftersom jorddjupet på platsen är inte mer än 40-50 cm.

 

Patriot har också stora bär. Jordtäckning rekommenderas för att motverka uttorkning, jag använde barr från sockertoppgranarna. Så likt skogsmiljö som möjligt ska det vara. 

 

Blomknoppar fanns en del på båda plantorna så jag hoppas på smakprov redan i år.


Förutom lyckat inköp av amerikanska blåbär vill jag också berätta om den nästan euforiska vårkänsla som jag trots regn upplevde på den nya, välfyllda Blomsterlandet på Sisjön i Västra Frölunda. Så fint det var där idag! Stor eloge till personalen, verkligen.  Välordnat, massor med fina, friska plantor, lagom stort och mysigt hela butiken igenom. Och våffelbjudning på det. Jag blev positivt överraskad för även om jag alltid blir väl bemött där så hade de en sådan härlig stämning i butiken idag som jag aldrig har upplevt hos de stora kedjorna tidigare. 

Det hela blev ännu tydligare när jag på vägen hem stannade till vid den närliggande storkonkurrenten. De har också gjort om med den följden att man är nu tvungen att vandra igenom hela butiken för att komma till uteväxterna. Det är väldigt irriterande för mig som gärna hoppar över de andra avdelningarna. Växterna var ledsna, penséerna rangliga (i växthusmiljö, hallå!), uteavdelningen bara fyllt till hälften, inte en enda perenn ("Det är väldigt tidigt på säsongen") och inte en enda personal så långt ögat kunde se.  Jo, i kassan. Men inte ett spår efter ens ambition på mys. 

 


 

  


Men på mysiga Blomsterlandet hittade jag gyllenlack i en härlig orange - lila färg och matchande krusig pensé. Att priserna på blåbär var mindre än hälften av konkurrentens gjorde inte saken sämre. Jag hann inte botanisera bland buskar och perenner, men det fanns en del. Det är roligt att helt plötsligt få en "må bra" plantskola i närheten, även om jag inte inbillar mig att hitta rariteter till vrakpris. Att det känns bra och inspirerande att gå in där när man bara ska rhododendrongödsel, räcker långt.