Jag har idag konstaterat att det finns 57 rhododendronplantor på vår tomt (ja, och aningen utanför). Då räknar jag in även 6 bladfällande rhododendron som jag till vardags kallar azalea. Beståndets minsta planta mäter si så där 15 cm och den största minst 2 m på både höjd och bredd. 

 

'Dora Amatheis'  bland vitsippor. Plantan har rundad form, ca 60-70 cm hög och något bredare. Kort blomning.

Närmre 60 plantor låter mycket, men jag ser mig inte som samlare och ingen skulle kalla vår trädgård för rhododendronträdgård, inte ens i maj, när de flesta blommar. 

 

En mycket fin, äldre planta med smala blad  och kanelfärgad idument på bladens undersida. Tyvärr har jag dålig koll på identiteten. 

Varför jag älskar rhododendron är mycket lätt att förklara. 

Tomten är en naturtomt som gränsar till tallskog, den lilla jord som finns här naturligt är sur. Tallarna skyddar mot den starka solen och nedfallna barr ger jorden struktur och luftighet. Rhododendron trivs utmärkt i en sådan miljö och blir nästintill skötselfria. 

Man kan lungt säga att tomtens odlingsbetingelser har format min smak. Hade jag haft en öppen, solig tomt med sandjord hade jag säkert odlat sparris och lavendel och tyckt att de var underbara och odlingsvärda. 

 

Rhododendron obovata har runda blad och lösa, klockformade blommor i en härlig ljusrosa färg.  Mitt exemplar är fortfarande ett barn, ca 7-8 år gammalt. 


Rhododendron har ytligt rotsystem, klarar sig i en liten grop och även stora exemplar går att flytta. En fördel som nyttjas frekvent här. 

Bladformens och blommornas stora variation gör att man inte tröttnar. 

Det enda jag numera kan tröttna på är färgkavalkaden som buskarna bjuder på vid blomningen. Jag har i början av mitt trädgårderande köpt allt jag kunde komma över, utan minsta tanke på blomfärg. 

  

'Halfdan  Lem' i knopp

 

Och 'Halfdan Lem' i full blom 

 

Rhododendronknoppar är fantastiskt vackra och har alltid starkare färger än den utslagna blomman. 

 


Så ser det ut några dagar senare



En udda blå nyans i rhododendronvärlden har  'Gletschernacht'.

  

Fyllda blommor på 'Petticoat', en liten planta på 20 cm. 


Så lik en ros ett rhododendron kan bli.

 

'Wren' är 20-30 cm hög och har små mörka blad och stora hängande klockor i en älskvärd ljusgul nyans. 

 


 'Cunnungham's White' är en vanlig sort, men också en utav de allra finaste. Kolla växtsättet och blommornas jämna fördelning över plantan. 


'Lavendula' är nu 70-80 cm hög och lika bred.

 


Smalbladiga 'Graziella'' frös helt tillbaka våren 2013 men efter tre års rehabilitering har hon återfått sin gamla glans. Lärdomen är att de flesta rhododendron går att beskära när den har blivit gles eller för stor. De flesta. 

 


Vy från skogen. Alla rhododendron har inte börjat blomma än. 


När jag tittar ut över min vårträdgård kan jag idag ångra de skarpt röda sorterna som inte riktigt passar in i den skira grönskan som jag förknippar den svenska våren med. Jag önskar också att det fanns åtminstone en mörklila sort i beståndet. Jag har försökt med Marcel Menard och Bariton, men förlorade båda 2013. 

Gult är fortfarande en ovanlig färg på rhododendron men kan varmt rekommenderas. Jag har flera gula sorter, även storbladiga, som alla är mjukt blekgula och snälla för ögat. Tillsammans med olika rosa och vita sorter borde de kunna behaga den mest färgkräsna publik. 

'Goldbukett' är något gulare i verkligheten, cremefärgad, skulle jag vilja säga. 


På försommaren, efter  1,5 månads intensiv och färgsprakande  blomning är det skönt när blomklasarna vissnar och lugnet infinner sig. 

Men redan i augusti spanar jag efter nästa års blomknoppar, dels för att försäkra mig om att plantorna mår bra, men också för att jag längtar efter vårens färgexplosion. 

 

Flera kärleksförklaringar finns här.