Jag gör i detta inlägg avsteg från min egna princip att endast använda bloggen till  trädgårdsrelaterade ämnen. 

På min resa i Ungern förra veckan blev jag berörd av ett minnesmärke på ett sätt som sällan händer mig när inga växter är inblandade. 

På ett välbesökt promenadstråk utanför Parlamentsbyggnaden i Budapest står massor med tomma skor av kraftigt stål:

Här avrättade ungerska nazister människor, i första hand judar, men även romer och oliktänkande 
på löpande band under senare delen av andra världskriget. De sköts bakifrån direkt ner i vattnet. 

Hur många som dödades vet man inte exakt, men 154 männskor överlevde tack vore en räddningsaktion, ledd av en ungersk anställd på den svenska ambassaden. Människorna stod uppställda på kajen och "klara" för avrättning när beskedet om amnesti kom. 


De tidstypiska skorna sitter fast i stenblocken och är gjutna av stål som har rostat. Minnesmärket ligger i centrala stan, på bilden syns även slottet på andra sidan floden. 

 

Alster av Can Togay och Gyula Pauer som invigdes så sent som april 2005


Jag föddes endast 20 år efter andra världskrigets slut och när jag var barn och ung vuxen trodde jag att krig och meningslöst dödande var långt borta, nästan lite exotiskt och något som aldrig mer skulle kunna hända i Europa. Nu vet vi att det kan hända igen, det händer igen, inga garantier finns. 

Trygghetens grundstenar, fred och demokrati måste erövras av varje generation om och om igen.