Jag har aldrig förstått mig på trädgårdar där allting satsas på vår och försommar. Försommaren är på något sätt vacker av sig själv, även utan mänsklig inblanding. Sensommarn är naturligtvis också vacker, men sommarkänslan kan behövas hållas kvar med hjälp av blommor och färg ibland. Som igår, när molnen låg lågt och regnet öste ner så fort man tänkte tanken att gå en runda i trädgården.  


Att passera ett bestånd väldoftande flox i full blom höjer garanterat sensommarhumöret

 

Rosenflockel är en värdefull perenn för den som har gott om plats. Det har inte jag längre, så jag grävde faktiskt bort ett gammalt bestånd förra hösten. Men så i ett annat hörn av trädgården hittade jag denna fröplanta som jag har nu flyttat till en plats med mager jord där jag hoppas att den hejdar sig lite i tillväxten. Övergöddad rosenflockel kan vara pampig men lägger sig i blåsten och behöver bindas upp. 

 

Lite ranglig och snigelskadad men med friskt gröna blad på mörkröda stjälkar. Kärleksört som börjar ta färg vid fötterna


Fackelblomster är också ett säkert kort så här års. Här Robert, som blir ca 50-60 cm hög hos mig.

 



Solhatten  'Magnus' behöver ingen kommentar. Möjligen att mina är nog inte ens några äkta  'Magmus' , utan frösådder som saknar dubbla kronblad. Ny kunskap hämtad från den nyaste Allt om trädgård, som innehåller en mycket läsvärd artikel om släktet solhattar.

 

Klematis och blodormrot fyller ut tomrummet mellan trötta pioner.

 

Sköldpaddsört är en mycket stabil senblommande perenn med arkitektonisk framtoning, vilket så ofta eftersträvas nuförtiden. 

Det jag saknar mycket i min trädgård så här åra är höstanemoner. Lättodlad enligt många, men inte hos mig. Jag har några enstaka plantor, men inget att hurra för. Jag borde göra nytt försök egentligen.