Helena ber om sommarens vackraste i trädgården. Alla dessa livets svåra val....!

Sommarens vackraste är definitivt inte den samma som trädgårdens mest oumbärliga växt,  för det är björkarna. Visserligen tycker jag att det är få träd som kan ta upp konkurrensen med en vacker björk men jag måste ändå erkänna att jag påverkas av deras oförtjänt låga status i det här landet. 

 

Snygga, maffiga träd som sänker välbehövd skugga på sommaren och imponerar med sin  bark året runt, men allra vackrast? Knappast.


Sommarens vackraste är självfallet inte en växt som har ett högt prydnadsvärde året runt, den är ju årets vackraste.

   

En yakushimanumhibrid har inga dåliga dagar


Trots stark känslomässig anknytning är sommarens vackraste inte heller en växt som jag ömmar mest för eller skulle ta med mig om jag tvingades välja en enda planta vid flytt.  

Ömmar mest gör jag för min kamelia, då den är minst sagt svårodlad utan inglasat uterum. Jag har tränat den på härdighet genom att låta den stå ute så långt det går, även i ett par minusgrader, men längre - eller om man så vill lägre - än  2-3 minus vågar jag inte gå. Vid långvarig kyla lyfts den in i vardagsrummet hur rädd jag än är att den tappar sina blomskott.  I början av sommaren blommade den för första gången med en liten röd blomma. 


Namnlös, 3 år gammal reafynd, snygg, men jag tycker bättre om de rosa varianterna 

Om jag tvingades välja en enda växt att ta med vid flytt skulle det vara en frösådd idegran som jag tog hand och började forma när den var liten för 10 år sedan. Den är bara min för alltid. Igår såg den ut så här:

 

Tät och fin och rund, ca 60-70 cm hög. Idegran är en toppenväxt, men jag skulle aldrig komma på tanken att nominera den till sommarens vackraste

Arkitektonisk uppbyggnad och krispighet imponerar väldig på mig i verkligheten, men det är inte det jag fascineras mest över på bild. Hostornas försommarskepnad är smått oslagbar, men sommarens vackraste?  Nä, så långt vill jag inte gå.



Klockrankan är jag mäkta stolt över, eftersom jag sådde den själv och fick den att blomma på första försöket. Skulle kunna vara vackrast, absolut, om plantan var översållad av dessa blommor. Men det är den inte. Det kommer en klocka då och då. 


Ja visst! Mycket tjusigt, tycker jag allt.


Men sommarens vackraste är inte nödvändigtvis en enda blomma utan många blommor tillsammans. Det kan var ett hav av blommor.  Jag korar en plantering som idag är mycket långt från den rabatt jag anlade för 8-9 år sedan. Självsådda aklejor dominerar hassellunden på försommaren. 

 

En bild från hassellunden får bli sommarens vackraste.


Vitkantade hostan 'Patriot' förstärker det oskuldsfulla uttrycket. 


Aklejor är vackra, livskraftiga och självständiga små individer som förmedlar romantik och ett löfte om en härlig sommar. De bestämmer själva var de ska växa och hur de ska se ut. Ja, skönhet är inte bara yta, minsann.


Hade det varit det, hade jag lika gärna kunnat välja en lilja 




eller en fuchsia

 



men dessa saknar förmågan att tilltala mitt känsloregister på djupet. 

 


På bloggen 'Bland rosor och bladlöss' finns den gångna sommarens allra vackraste att beskåda.