Alltid, när jag har besökare i trädgården, får jag höra att det är - trots massvis med bilder bloggen - svårt att föreställa sig hur trädgården hänger ihop. 

Det är min egna erfarenhet också när jag gästar andra trädgårdar. Det är först vid besök i verkligheten man får förståelse och känsla för det man har sett på bloggen. 

Samtidigt är det jättespännande att känna igen vyer och lägga pysslet i huvudet. 

Karta borde i och för sig nästan vara ett obligatorium när man håller på och visar upp sin trädgård på nätet, men inte ens det har jag. Dåligt, tycker jag själv, men vår tomt är så himla svårritad, så jag mäktar inte med utmaningen. Nivåskillnader, klippor och berghällar omöjliggör uppmätningen för en amatör som jag. Plottrigt är det också.


En av våra tre ingångar skymtar längst bort mellan sockertoppen och alunrotrabatten


 
Samma område från en annan vinkel. Gräsmattan ska ge vika för ett orangeri, om jag får bestämma. 


Här har jag backat en del, men man känner det som är längst bort. 

 

Backat ännu mera. Det är svårt att se höngstolen härifrån, men den hänger där under björkarna.

 

Och här har jag snurrat 180 grader mot berget.

 

Det här var trädgårdens diagonallinje. Det sägs att man ska behålla den öppen för då upplevs trädgården större. 

Med hjälp av videoklipp skulle man förståss kunna orientera sig ännu bättre. Men vill man det?  Att visa upp allt och inte lämna något kvar åt fantasin?