Jag är lite osäker på om begreppet succession är etablerad i trädgårdsvärlden, men vad jag menar med ordet är att man planerar en plantering med de fyra årstiderna i åtanken. Syftet är att platsen ska erbjuda ögongodis under så lång tid som möjligt. Växterna ska trivas och harmoniera med varandra.

Att plantera vårlökar under buskar och tillsammans med perenner är en klassisk knep. Så här års är det lätt att förköpa sig på lökar som saluförs i förföriska förpackningar. Man ska dock aldrig glömma att dö med stil är en av växternas viktigaste kvalitéer och vårblommande lökväxter är tämligen dåliga på detta. Deras blomning är över lagom till juni när trädgården är som vackrast. Där skräpar de sedan med sina gulnande blad halva sommaren i väntan på att bladverkets näring  återsamlas i löken. Därför är jag mycket restriktiv med t ex höga tulpaner som dessutom sällan har vett att blomma om året efter. Men det finns undantag och mina små röda tulpanerna utanför vår altan är inne på sin tredje säsong på bilden här.

Tulipa botanical 'Red Hunter' och kärleksört i maj

Och från andra hållet i september 

Nu är det inte bara de tjusiga tulpanernas ovilja att blomma år efter år som gör att jag väljer att avstå. Ruddalens hungriga rådjursbestånd är en minst lika stor anledning. Dessa söta små ljusgula  tulpaner på bilden nedan är planterade nära skogskanten och råkar illa ut nästan varje år. Numera täcker jag dem med tunt, svart plastnät så fort de kommer upp. Höga tulpaner är svårare att skydda på det här sättet.


Tulipa kaufmanniana 'Concerto' under Gillenia trifoliata


Iris reticulata och tulipa fosteriana purissima som har hosta som övertäckare

Kungsängsliljor får vara i fred för rådjuren men kan drabbas av liljebaggar. Det gäller att plocka, plocka, plocka (och döda). Det brukar dock gå bra att sätta halvstora barn på uppgiften. 

Kungsängslilja (och mörkbladig fläder) som länge fram på säsongen hamnar i hakonegräsets skugga

En dryg månad senare från andra hållet

Andra perenner som jag har provat som övertäckare till vårlökar är bl a daggkåpa, daglilja, olika ormbunkar, nävor och astilbe. Ju lägre lökväxt desto bättre täckning när de blir fula. Jag har små narcisser under daggkåporna på bilden ovan och kungsängslilja i pionrabatten. Det blir faktiskt lite delikat med bruna pionskott och små bruna liljeklockor, även om man får komma nära för att se, de har ju svårt att hävda sig mot den nakna jorden. Gammaldags pingstliljor och flox funkar också fint tillsammans. Generellt strävar jag efter tidig blomning hos lökarna och ej för tidig bladutspring hos perennerna, fast pingstliljor och flox är snarare exempel på motsatsen.


Ann-Christin och Dan Rosenholms fina bok ger massor med inspiration på temat succession i rabatterna

I helgen ska jag försöka göra lite reafynd på lökfronten. Byggmarknader kan överraska med sitt sortiment ibland.

Tack för idag!  Nu blir det TV-titt.