På mina breddgrader har vårvädret varit till stor belåtenhet hittills. Efter två dagars ihållande regn för en och halv vecka sedan kom solen och fick knopparna att svälla. Hostornas spjut lyfter jordskorpan och de flesta perennerna har nu visat livstecken. 

Minusgrader har vi inte haft på länge och avhärdning av frösådda sommarblommor och grönsaker pågår i högsta hugg. Samtidigt har det inte heller varit för varmt, så utvecklingen går i en lagom takt och man hinner njuta av all efterlängtad vårgrönska. 


I den här delen av trädgården, i en stor idegrans kompakta skugga, eftersträvar jag ett naturligt uttryck.


Brunnea macrophylla (kaukasisk förgätmigej)  frösår sig ymnigt och till min förvåning kommer även vitfläckiga varianter vars ädla systrar är så himla dyra i inköp på plantskolan. 

 

Som den, vars namn jag inte har koll på, dock inte 'Jack Frost' . Ju ljusare blad, desto mer känslig blir plantan för sol. Bladen kommer att växa till sig rejält efter blomningen. Jag kanske får låta bli att klippa blomställningarna  i år och se om även den här kan få små barn. 


Dagliljor har man stor glädje av så här års. Önskar att jag hade mer lökväxter emellan dem. 

  

Gyllenlack och pensé. I var sin kruka. Förstår inte vurmen för samplanteringar, växterna har ju olika behov. Pensén tål inte sol och värme i kombination, medan gyllenlacken gör det. Så det blir skilsmässa längre fram.


En sen julros har slagit ut de senaste dagarna. Alltid lika välkommet. 


Körsbärslunden i full prakt. 


Lidlhyacinter, tätt planterade i zinkkruka. 

Det kommer att hända massor i våra trädgårdar i de närmaste veckorna. Explosionen när alla träd slår ut är nära. Och hos mig är hostornas återkomst en milstolpe. Jag tror det kommer att ske i veckan.