Igår var jag i färd med att ta bilder till ett inlägg om vårblommande lundväxter som har lyckats att kämpa sig igenom den varma sommaren. Mitt lilla lundområde brukar inte leverera mycket spänning när försommaren passerat så jag har inte tittat runt där så mycket på sistone, i vart fall har jag inte haft ögonen med mig dit. 

Därför höll jag på att ramla baklänges ner jag fick syn på lila blomknoppar på min "döda " flickmagnolia 'Susan'. Helt fel årstid, för det första. 

För det andra var ju trädet tvärdött hela förra sommaren. Barfrosten 2013 tog den, den slog aldrig ut på våren, inte ett enda blad hade den. Jag använde skelettet som klätterstöd till luktärt sommaren 2013 och när luktärten gav upp på hösten orkade jag inte att gräva bort det döda trädet. Dessutom var den buskiga magnolian en del av trädgårdens yttre vägg, så jag ville inte öppna upp för Bambi utan att veta vad som ska stå där istället - detta var innan vi skaffade vildnät. 

Så magnolian stod kvar i våras och det hände ingenting, den grönskade inte. På våren har man ju multi att göra, gräva bort träd, det kunde man med gott samvete skjuta på framtiden. På sommaren ska det njutas och spaden går på semester. 

 

Så här mycket blad har magnolian helt plötsligt

DÅ passade magnolian på att skjuta nya skott. Visst har jag noterat att det grönskat,  men några klena skott från grova grenar gör ingen glad. De nya bladen hade inte ändrat mina planer på att magnolian ska bort. Men så kom regnet för ett par veckor sedan och då blev de klena grenarna rejäla och bladen stora som min handflata (överdrift). Och igår fick jag alltså syn på blomningen. 

  


Jag är djupt, djupt imponerad av naturen i allmänhet och magnolians urkraft i synnerhet men känner samtidigt att det är för tidigt att ropa hej. Med tanke på det sena uppvaknandet kan avmognaden helt utebli och då sitter jag där med ett kalt träd nästa vår igen. 

 

Ett kompakt litet träd med lite bonsai - känsla över sig numera.


Men oj så lärorikt det var! Jag som har begåvats med en otålighet utan dess like behövde verkligen uppleva detta! Undrar hur många plantor min brist på tålamod tagit död på. 

Överraskning nr 2 kommer i nästa inlägg.