Jag tillbringar kvällarna med att gå igenom mitt bildarkiv och hittade några foton på en mycket intressant bladväxt som jag vill visa er. Vad jag vet har den inget etablerat svenskt namn och den latinska benämningen ska vara Syneilesis aconitifolia. 

Mitt bestånd är ca 4 år gammalt. Det var en enda liten pinne när jag köpte den av Larz Danielsson på Lisebergsmässan. Jag kom över den av en slump, jag bad honom att ge mig något intressant och så rekommenderade han den. Stort tack, jag har verkligen haft mycket glädje i den här plantan.

Jag skulle vilja påstå att Syneilesis är lättodlad. Kalla vintrar är inga problem och jag kan inte påminna mig om att jag någonsin har vattnat den. Lucker sand- och grusblandad jord funkar fint, som vanligt. Den breder ut sig likt treblad gör och behöver utrymme när den väl har etablerat sig. Jag upplever att den blir högre och högre för varje år, senast ca 60 cm, utan blomma. 

Tyvärr hittar jag ingen bild på syneilesisblomman, men å andra sidan tillför den gråvita blomman på lång stjälk inte så mycket. Min planta har inte varit generös med blommor hittills.

Jag träffade Larz Danielsson på trädgårdsamatörernas riksmöte på hemmaplan i början av juni och berättade för honom hur nöjd jag var med hans lilla planta. Då uppmärksammade han mig på en annan Syneilesis som heter så mycket som Syneilesis subglabrata. Det var givet att en bebis skulle följa med hem. Hur denna lilla släkting uppför sig får jag återkomma om framöver. Jag har en dålig bild från tiden efter den första frosten, men tittar man noga kan man ana båda likheter och olikheter i bladens skärning.