Charlotta vill att vi visar terakotta inslag i trädgården denna snöiga vinterhelg.

Terakotta är nog ganska lätt att definiera, så här ska det se ut:

 



Men frågan är om man ska ha nya, rena terakottakrukor eller patinerade, mossiga som riktmärke. 

De flesta verkar föredra den senare varianten, medan jag själv använder mig nästan uteslutande av svarta krukor. Jag har t o m köpt krukfärg för att omvandla de terakottakrukor jag ändå har, det känns som att svarta krukor passar till allt och gör minst väsen av sig. Dessutom förknippar jag mossiga terakottakrukor med en romantisk stil som jag inte tycker  passar till vårt 70-tals hus. 

Men på växter gillar jag tröttorange nyanser mycket. Ett av mina första växtinköp var en daglilja i den här färgen. Min mest blomvilliga daglilja genom tiderna, som dock fick flytta runt under sina första år innan jag hittade rätt granne i en rödbladig japansk lönn. Svårplacerad rosaorange färg, tycker jag.

Dagliljan 'Pink Damast' uppges laxrosa på etiketten, men nyansskillnaden mellan teracotta och laxrosa är nästintill försumbar, eller?

 

Min älskade alunrotrabatt innehåller en del trötta gulbruna nyanser. Det finns ett slags teracottakänsla över den här rabatten, om jag får säga så.


Helenium i perukbuskens sällskap visar jag mest för att försöka demonstrera skillnaden mellan orange och teracotta.

 

Ettåriga lejonga

 


Zinnia


Alunrot, japansk lönn, judasträd och längst bort gillenia i höstskrud.

Flera tolkningar av uppdraget terakotta finnes hos Charlotta.