Perennrean på Mölnlycke Garden center är en av säsongens höjdpunkter för mig. Det brukar inträffa tredje veckan i september och jag spar mina perenninköp till den tidpunkten. För halva priset har man råd att köpa alla de där mängderna som ska skapa den "obligatoriska" masseffekten och pröva nya växter som kanske kan trivas och öppnar nya möjligheter. Inköpet ruskar inte bara om trädgården utan även mig. Det föds nya idéer och jag får ny energi. Nästa säsong börjar nu!

 

Det var ett tag sedan jag hade så här många nykomlingar senast

Efter sommarens utmaningar i form av långvarig torka byter jag ut en del astilbe och självsådda stjärnflockor mot olika , betydligt mer torktåliga kärleksört. Som lycklig ägare av rådjursnät behöver jag inte oroa mig så mycket för bambiattacker längre. (Visste ni att kärleksörtens späda blad är gott att ha i sallad? Inte konstigt att även rådjuren gillar att smaka.)

 

Nu förvuxna och klena men i torr och eländig jord kommer de att bli täta och fina nästa år. Sedum 'Herbstfreude'. Det blev även en Matrona och två namnlösa, men fina. 22,50 kr/styck. 


Jag har också bestämt mig för att minska ner mitt stora bestånd av dahlior och ska istället odla perenna växter och buskar i krukorna. Man får ta höjd för zoner jämfört med att odla på friland men hostor, kärleksört och dagliljor klarar sig i kruka hela vintern utan täckning.

 

Hakonegräset har jag mycket bra erfarenheter av sedan tidigare. Nu kom jag över tre stora exemplar.

Jag ska pröva krukodla gulbladigt hakonegräs. Svart kruka och mörk husvägg som bakgrund borde fungera. Det enda jag är osäker på är vinterhärdigheten, men i värsta fall får jag lyfta in krukorna i garaget.

 

Så här ser min äldsta planta ut. Till höger en skötsam favorithosta som jag också hittat ett par plantor av. 

 

Namnet är 'Harry von Tier', en mycket trevlig låg hosta som breder ut sig fort. Dessa två plantor delar jag till sex redan i år. Lättdelad och mycket härdig. Inte snigelresistent, men ingen snigelfavorit heller. 

 


En skogsaster, den sista på plantskolan, fick också följa med. Jag har två plantor i torra bergsprickor sedan tidigare - till stor belåtenhet. I höger hörn syns det hur den breder ut sig trots att den inte fått en endaste droppe extravatten någon gång. 


En perenn jag länge har spanat på är aralia. Jag gillar ju allt som har ljusgröna blad och den här aralian ska hålla sin gulgröna färg över hela säsongen om den får växa i skugga. Ser ut som en buske, men vissnar ner helt på vintern. 


Aralia 'Sun King' är en ny bekantskap 

Så nu har jag inte tråkigt resten av helgen. Växterna som jag ska ersätta med dessa nya måste ju också tas hand om. Planen är att dela och kruka upp dem och försöka sälja/ge bort på våren när de är snygga och fräscha igen. Någon annanstans kanske de trivs bättre.