Trädgårdspynt är ett omstritt kapitel bland trädgårdsvänner men för egen del brukar jag tycka att hemkänslan inte infinner sig utan dessa. Möbler är ett absolut måste om trädgården inte ska upplevas som en park. 

Många låter snygga bruksföremål stå framme; krukor, vattenkannor, korgar med ogräs och vissna blommor, vilket förmedlar en känsla av att det händer saker i trädgården och att den är omhändertagen och älskad. Jag går några steg längre och omger mig med renodlade prydnader, onödiga ting, kan man tycka. 

Jag tillbringade tre hela dagar i trädgården i helgen och funderade  på allvar om jag var riktigt klok. Naken som trädgården känns nu framträder alla dessa prylar så mycket mer än det var tänkt när de blev utplacerade. Till slut såg jag bara saker som var i vägen. I vilt skilda stilar utan avgränsningar emellan. 

Ett hastigt urval ur sortimentet:

Kon, sammanbiten människokropp i miniatyr och solsellampa längst bort


 

För det fall  jag går vilse i mörkret....

 

Trädgårdens ljud är en dimension som vi skriver vi alldeles för lite om, till viss del naturligt, men vad vore trädgården utan fågelkvitter och trädkronors sus. Och lite artificiell vindspel...

 

Björkarna är trädgårdens hjärta, ifall någon skulle ha missat det

 

En tjusig regnmätare som jag fick i julklapp för några år sedan. En viktig pryl här i Göteborg. 

 

Handblåst återvinningsglas som hänger ute året om, finns att köpa hos Fröken Lykke.

 

Rostigt i alunrotrabatten

 

Nytillskottet, en mexikansk påfågel från Florida

 

Sockertoppsgranarna är inte fagra nertill precis, det hindrar dock inte mig från att pynta....


Att jag nu helt plötsligt tycker att det är för mycket malplacerade ting är förhoppningsvis bara tillfälligt. När grönskan växer till sig, försvinner prylarnas dominans, får jag hoppas.