Jag älskar förberedelserna inför en fest nästan mer än själva festen och Tusen trädgårdar är en stor trädgårdsfest för mig. Adrenalinet stiger lite för varje timme.

Jag gjorde alldeles nyss en inspektionsrunda inför de två sista dagarna, en inventering av vad som återstår att göra. Bl a 

  1. Skriva etikett till  överskottsplantorna som är till försäljning
  2. Namna de mest iögonfallande växterna så jag slipper skämmas för att jag inte kommer ihåg det när jag får frågan. 
  3. Snygga till kanterna. Att klippa gräsmatta lär inte bli av om det ska regna.
  4. Fixa  "cafét" som barnen ska driva 

Ett dilemma är om jag ska klippa daggkåporna eller inte. På fredag-lördag väntas regn och då kommer blommorna att lägga sig på backen som döda fiskar. Eller också blir det bara lagom mängd regn som får blommorna att resa sig och se så där lagom försommarfrescha ut. Hm. Det blir nog att bestämma sig på lördagkvällen. 

Gången är trång och svårtrafikerad, trots att jag har växtstöd utplacerade.
 

Hakonegräs och daggkåpa i en mörk fläders skugga

En andra kandidater för klippning är fingerborgsblommorna. Nu är de på upphällningen, men hade det inte varit för besöket hade jag  inte klippt dem riktigt ännu. Å andra sidan ger de trädgården en lite väl rufsig touch, ett tillfälligt "digitalisrufs" som jag ser som en kortvarig episod, men det vet ju inte den som kommer hit första och sista gången.

 

Klippa eller inte klippa?

 

Snygga 'Pam's choice' klipps inte. Hon får sätta frö och föröka sig.

 

Gärna intill judasträdet, tack. 

 


Den gulbladiga perukbusken är en utav dem som blivit attackerad av rådjursbocken i våras. Jag tejpade den skadade grenen, men den gick inte att rädda. Nu är busken ca två tredjedelar av sitt forna jag, men lyser upp skogskanten ändå. Jag älskar allt gulbladigt. 

 


Och gulblommigt. Detta är i mina ögon ursnygga Lysimachia punctata 'Alexander' , vitbrålig praktlysing



Med dessa bilder från skogskanten hälsar jag besökarna  varmt välkomna på söndag.