På utmaning från Charlotta är dagens tema ultramarin.

Min relation till klarblått i trädgården kan härledas från de där keramikbollarna som var omåttligt populära för några år/decennier sedan.  

 

Typ den här, fångad med mobilen på dagens löprunda


Det var snyggt i början, men oj så fult det blev sedan. Jag vet inte vad som har hänt, det blev för mycket på något sätt i kombination med alla blå keramikkrukor som också fanns högt och lågt samtidigt. Den tydliga antydan till havet kan ha bidragit till min aversion, med tanke på att jag har ett mycket mer komplicerat förhållande till havet än jag har till trädgården. 

Det blev alltså tvärstopp för mig och i början av mitt trädgårdsbygge för 10 år sedan tålde jag inte blått i någon form, inga bollar eller krukor, inte ens blommor. Ultramarin skulle inte finnas hos mig. 

Ja, det var då det. Idag är smaken något helt annat, kan jag säga. 


Ultramarina glasdekorationer och matchande fjäril. Bilderna är tagna i Maiamis botaniska trädgård. Jag föll för dekorationerna, inklusive bollen.
 

Min omvändning har gått så långt att jag har planterat en njurformad rabatt med bara blåa blommor. 

Nävor tjänar som marktäckare och samsas med lavendel och irisar. En och annan blå akleja har slagit sig ner här och stäppsalvia 'Caradonna' måste man ju ha. För höjden står klematisen 'Annabell' och stormhattar. 

Är jag nöjd, tror ni? Nej, inte på långa vägar. 

Enligt Gertrude Jekyll behövs i en blå trädgård "vita och blekt citrongula blommor för att framhäva riddarsporrens, lobelians och campanulans blåa färger", läser  jag i Lotta Möllers Trädgårdens natur. 

För egen del är favoritkombofärgen till blått är orange så lökar av tigerlilja har planterats bland nävorna. Men rabatterns största problem ligger inte i dess färgsammansättning utan beror på att det saknas bakgrund och sammanhang, den är utslängd i gräsmattan vilket i sin tur också gör att den är omöjlig att fotografera. 

Men några bilder på enstaka blommor i passande nyans hittade jag trots allt.



 
Snart finns de på plantskolorna, söta penséerna


Våririslökar får man fylla på med varje år, hos mig blommar de bara ett par år och sedan kommer bara blad. 


Den här blåa aklejan har förökat sig livligt hos mig.

 


En fylld nässelklocka, campanula trachelium ' Bernice' tillsammans med blekgul daggkåpa, helt enligt de engelska instruktionerna.


Tremasterblomman finns i många nyanser, ofta med lila inslag. Dock inte den här. 

 

Min blåaste hortensia i juli, innan den blir auberginfärgad i augusti.

 

Diphylleia cymosas bär är mycket uppseendeväckande 

 

Rhododendron russatum ' Gletshcernacht' är den blåaste jag sett. Har minimalt med lila i sig, till skillnad från många andra rhododendron. Plantan är lite gles och tilltufsad, men i år har den många knoppar,  så jag hoppas att den förtätar sig efter en rik blomning i sommar. 

 

Ametiststormhatten, Aconitim carm. 'Arendsii' blommar i oktober och blir ett udda inslag bland höstens gulbruna färger. Hoppas mina tre plantor har lust att föröka sig lite till. 

 

En härlig, stabil perenn som jag varmt kan rekommendera. Inga sniglar och inga rådjur gillar den heller.

 


Nävan 'Rosanne' blommar från juli långt in på hösten. Tyvärr blir den rådjursmat med jämna mellanrum. 

Idag bryr jag mig inte lika mycket längre om de enstaka blommornas färg. Prydnadsvärde under lång tid, växtsätt, bladverk och livsduglighet är mycket viktigare. Men det starkt blåa är inte helt vanligt i växtvärlden och är därför åtråvärt.