.....skiljer sig åt. På min löprunda igår morse såg jag att man försöker anlägga is på Ruddalens bandybana. 

Jag vet sedan mina barn var små och gick i bandyskola att det är så gott som ogörligt att få åkbar is under bar himmel när det är 8-9 plusgrader. Men bandyklubben hoppas på kyla så klart. 

Vad jag går och hoppas på är plusgrader länge till. En mild vinter. Viveka Ljungström skriver i sin ledare i Fixa Vinter att hon längtar efter en svart vinter, alltså snöfattig, och jag instämmer. Hon vill slippa skotta snö tills hon stupar och det vill jag med. Jag vill ha en sådan fuktig, dimmig, molnig vinter med plusgrader som alla andra avskyr. Men jag har flera skäl.

1. Man kan vara ute och gräva och förbereda nya planteringar. Jag har en hel del planer som jag vet inte blir gjort på sommarhalvåret, då måste man ju njuta. 

2. Mossan på våra klippor får en hel underbar lyster när det är milt:

3. Och alunrotrabatten prunkar:

 

4. Mitt apträd och en del andra zonknäckare får en chans att överleva:

5. Och sist men inte minst slipper jag att gräva ner alla krukor som jag satte lökar i, fast det är kanske lite väl mycket att begära:

Snö finns inte med på min önskelista. Och ABSOLUT INTE vinterhögtryck på vårkanten med sol och 10 minus, snälla vädergudar. Lyssna inte på bandyspelarna!

Tack för idag! Nu börjar Dawnton Abbey som jag inte vill missa.