Nu är det ljust när man kommer hem från jobbet och jag roar mig med fotoövningar på min kvällsrunda. Det riktigt roliga är förstås att komma blommorna nära. I stället för att otåligt vänta på att en knopp slår ut kan man böja sig ner och njuta av knoppens löftesrika detaljer i stället. Jag har upptäckt en helt ny dimension av skönhet, nu ska jag "bara" lära mig hur man förmedlar den. 
 

En sorts primula med syrenlila blommor och silvergråa blad

 

 Krokusarna är nu på upphällningen. Att det blir skuggor inuti i en så här liten blomma har jag aldrig tänkt på förut.

 


Självsådda lungört finns lite överallt i körsbärslunden. 


Den här lilla lila rackaren fick jag av trädgårdsvännen Elisabeth förra året.  Hon har den längst gångar och rabatter i ögonbedövande mängder. Masseffekt i mars, man kan knappast önska sig mer av en liten primula. Nu siktar jag högt och tänker rama in Bladväxtrabatten med den sorten. Som tur är fick jag lite påfyllning igår. Tusen tack, Elisabeth!



Vintergröna är inte helt enkelt att hålla på sin plats. Jag har grävt ner rotspärr kring den. I små mängder är den ok, men vad små mängder är för något är jag och vintergrönan inte riktigt överens om.



Gyllenlack i samplantering, en personlig favorit för i år. 

 



Bergenia, en underskattad växt. De vintergröna bladen är en stor tillgång och idag finns det hybrider med olika form och färg på båda blommor och blad. I England används bergenia som kantväxt och jag har länge funderat på att testa. De mindre varianterna borde passa alldeles utmärkt längst gångar och rabatter.

 


Det är första gången jag får uppleva blommorna på den här julrosplantan. De neråtvända blommorna är svårfångade på bild men en  av dem var på gott humor och bjöd på sig själv igår. 

 



Cardamine. Lustigt att den ljusgula varianten är så mycket tidigare än den cerise.

 



Den vita julrosen får vara med i så gott som varje inlägg. Den är trädgårdens okrönta lilla blyga drottning just nu.