Som nybliven ägare till 1 400 kvm hade jag i början inget brinnande intresse för krukodling. Allt eftersom jag insåg tomtens begränsningar skaffade jag mig fler och fler krukor dock. Det är berg i dagen eller alldeles för tunt jordlager på många ställen i vår trädgård och då är krukor ett tacksamt sätt att pigga upp tomma ytor med.

Länge levde jag efter principen att undvika slit och släng sommarblommor och jag använder fortfarande mest bladväxter, långblommande perenner och "återvinningsbara" sommarblommor i mina krukor.  Jag övervintrar dahlior, kannor, fuchsior och pelargonior och dessa växter har så pass olika krav på tillvaron att jag funnit det enklast att plantera dem en och en och ställa krukorna i grupp istället för att plantera flera olika sorter i samma kruka. Trängsel är inte dessa växters melodi, möjligtvis med undantag för pelargonior då.

 

Så här görtråkigt kan det se ut i maj. Dahlior i var sin kruka. 


Men jag håller på att ändra mig efter att ha lyssnat på Annika Christenssons och Ulrika Otterlings föreläsning och krukplanteringar på mässan i Malmö. 


Annika är fotograf och Ulrika är författare till deras gemensamma bok om krukodling. Röd toffelblomma i krukan på bordet. 

Deras fina krukplanteringar förmedlar konstnärlighet och högre estetiska ambitioner än att endast sträva efter en välmående planta. Man kanske inte behöver tumma på kravet att ge de enskilda växterna de bästa tänkbara odlingsförhållandena och ändå ha olika sorter i samma kruka. 

En växt som de flesta av oss, som har lyssnat på föreläsningen  kommer att jaga, är gyllenlack, gissningsvis på den rosalila färgskalan. Jag har redan försökt, men affärerna i stan hade den inte. En butik tog upp beställning, vi får se om de kan få in den.

Gyllenlack uppges blomma hela säsongen och vid sidan om gräs vara den planta som rekommenderades  mest för att skapa höjd i krukplanteringar. Andra sätt är att stoppa kvistar, torra gräsvippor i krukorna och knyta ihop snyggt högre upp. Båda idéerna tog jag fasta på men penséerna är ännu väldigt klena så jag väntar en vecka eller två med fotograferingen. Jag gick till arkivet i stället.

När jag studerar mina vårplanteringar från förra året kan jag konstatera att det finns förbättringspotential vad gäller nivåskillnader. Att jobba med tre olika nivåer vid samplantering av växter ska nämligen vara nyckeln till ett harmoniskt intryck, enligt experterna. Förutom alla möjliga och omöjliga färgregler då, men dem känner vi till utan och innan vid det här laget. Att täcka eventuell bar jord med mossa, grus, stenar, bark, kottar osv ger extra glans i början.


2013 års vårgrupp med penséer, tulpaner och hosta 'Fire Island'. Inga höjder att tala om.

  
Jag får skicka mina barn till skogen för att samla kottar, men hur jag får tag på en ormhasselkvist (eller två) har jag ingen aning om. Förra året fick jag en av en vännina som klippte ner sin buske så pass att den inte lär behöva beskärning i år igen. 




Fuchsia, hosta och pensé  försommaren. Här har jag i alla fall ställt krukorna på olika höjder.  Om fuchsiorna överlever ännu en vinter och vår återstår att se.