Här på Västkusten har det nu varit vår utan bakslag tillräckligt länge för att det nästan känns förlegat att prata om vårtecken. I min trädgård har jag inte haft minusgrader ens på nätterna väldigt länge och utvecklingen går rakt framåt.

Jag försöker att låta bli att titta överallt varje dag och undviker vissa rabatter medvetet för att höja överraskningsmomentet: Åh så stor rabarbern blivit! Åh, vad grön vinbärsbusken är!  Sådant gör mig lycklig. Men julrosorna måste jag titta på morgon och kväll.

Min snyggaste julros genom tiderna. Mycket friska blad och mycket blommor som håller en bit in i försommaren. Tyvärr har jag inget minne av vad den kommer ifrån och om den har ett namn. 


Scillan har Bambi ännu inte upptäckt.

 


Men av krokusarna är det inte många som är kvar

 

De första påskliljorna som går i blom på friland. På en skuggig plats dessutom.
 

Lite smått och gått som får växa till sig i solen. Bl a persilja och en fjärilbuskestickling som har överlevt vintern. I nedre höger hörn en liten självsådd idegran som ska formas och tuktas.


Blomknopp på gaffelolvon. Nu har jag lagt nät över blomknopparna eftersom de inte är bara mina utan även Bambis favoriter

 


En till julros som slagit ut i veckan

 


Så här ser det ut under körsbärsträdet. Vit löjtnantshjärta, lungört, julros, hasselört.

 


Jag vill minnas att det här är en gul fingertandrot, cardemine, men jag är osäker. Någon?

  


Fynd på löprundan. Lungört utanför en trädgård på min gata.



Och till slut så slog den ut, tibasten. Inte i min trädgård dock, och inte i Trädgårdsföreningen heller, utan i en trädgård som jag körde förbi i veckan. I sådana lägen är jag trafikfarlig. Det blev tvärstopp, parkera olämpligt och mobilbild. Men vilken färgklick! 


En av de senaste vintrarna tog död på en tibast hemma hos mig. Den var nyplanterad och hade inte hunnit etablera sig. Vårplantering är nog att föredra. Men det är en önskeväxt, inte minst pga att den är giftig och får vara i fred för Bambi. Den verkar också ha en angenäm storlek, de exemplar jag känner till är ca 1 m höga. 

Du kan resa landet runt och spana efter vårtecken från Annicas blogg, Det grå huset på kullen.