Ni som bor i snörika områden höjer säkert på ögonbrynen och tänker - med all rätt - att en liten alunrot inte har en chans att hävda sig under snötäcket. Inte är den särskilt glad i massa minusgrader heller, så släktets "vinterstyrka" behöver inte överdrivas. Jag tycker ändå att den är värdefull med sin höstlika färgskala just på senhösten och så länge det är ingen eller lite snö. Här på västkusten har vi normalt milda vintrar med lite snö (även om de senaste tre vintrarna inte uppfört sig som de ska) och då kan vi  njuta av våra heuchera under en annars färgfattig period. På våren har heuchera en svacka i april-maj, innan de nya bladen täcker fjolårets trötta. Då klipper jag bort de allra fulaste bladen, något jag brukar få hjälp med av traktens hungriga rådjur, se upp för Bambi! Vad gäller sniglar så gör de ingen större skada i den här rabatten. 

Kombinationsmöjligheterna är stora, men jag tycker att de gör sig bäst med varandra. Jag är restriktiv med att plantera andra växter i min heuchera-tiarella-rabatt men har testat några.

Heuchera har en tendens att "stiga upp" ur jorden med åren och mår bra av att delas och omplanteras. Jag gjorde en total make over i min rabatt i början av augusti i år, en bit in i planteringens fjärde år. Jag upptäckte att syrenen på plankets andra sida, som jag trodde levde på ingenting på kal berg, levde visst på den porösa grus- och sandblandade rabattjorden inne på tomten, trots "luft" mellan rabatten och planket:

Och i en sådan konkurrens är alunroten dödsdömd. Så jag grävde upp alla plantor, la dem på presenning på gräsmattan bredvid, rensade jorden från inkräktarens rötter och fixade rotspärr på botten och på sidan. Jag passade på att förbättra jorden med gödsel och ännu mer grus. Inte så mycket för avrinningens skull, den har varit ok, utan snarare för att jorden ska tina upp snabbare på våren. Jag tog också rotsticklingar som ser lovande ut så här långt.