Att börja blogga i november är inte helt okomplicerat, det lilla som händer i trädgården missar jag att föreviga pga mörkret. Det är mörkt när jag ger mig av till arbetet och det är ännu mörkare när jag kommer hem så det gäller att leta i "arkivet" och fota på helgerna. 

I morse var jag lite sen, det började ljusna och jag fick syn på en växt som jag tror väldigt få av er har i sin trädgård. Inte för att den är en raritet utan snarare tvärtom, den är lite töntig och gammaldags. Men den var en storfavorit hos mig redan från början pga sin underbara doft och enastående förmåga att väcka barndomsminnen. Mormor använde den som kantväxt och jag försökte göra det samma. Jag tänker på den romantiska fjädernejlikan, Dianthus plumaris, som har fyllda blommor och finns i flera rosa och vita nyanser.

Nyplantering 2007

Min nejlika heter 'Ipswich var.', är alldeles blåbladig, tuvbildande och anspråkslös. Den blommar i stark rosa samtidigt med pionerna, dock under längre tid. Den funkar också som snittblomma.

Midsommartid 2009


Från min Cottage garden-period  2009, den rosa nejlikan finns mitt i bilden

I år har min nejlika hoppat över blomningen. Som många andra växter såg den död ut en bra bit in i juni, men har återhämtat sig sedan sakteligen och brett ut sig ytterligare. Nejlikan är inte rolig efter blomningen och jag brukar lägga en kvart på att klippa bort de bruna blomställningarna. Resultatet blir en snygg blå matta som sedan håller sig tills det är dags för de nya bladen på våren.



Mellan liljor och buxbom i augusti

 Och så här såg den ut i morse:

Blått och koppar (björklöv) den 21 november 2013