Vintriga grässiluetter
Igår tog jag de första bilderna med min nya kamera. Efter två dagars pluggande av manual och övrig fotolitteratur har jag inte lyckats passera de förinställda programmen och det känns som en seger varje gång jag kan identifiera motivet på skärmen. Bländartal och slutarhastighet får vänta, jag är fullt upptagen med att hitta avtryckarknappen. Och blåste gjorde det också.
Miscanthus sinensis 'Dronning Ingrid' står emot vinterstormarma

Hakonegräset är också tilltufsat
Ett namnlöst gräs utan vippor som är över två meter hög och behöver delas i vår
Astilbe i förgrunden
En drömsk bild på några klena vippor på en lägre japansk sort
Det enda gröna gräset är björngräset
Och sist det lilla svarta,
Jag brukar inte ha problem med att hitta motiv i trädgården men just nu finns inte så mycket att hurra för. De låga marktäckande växterna ligger under snö, de känsligaste barrväxterna är insvepta i fiberduk, det är kallt och det blåser ogästvänliga östliga vindar. Fingrarna fryser fast på kameran och vinterdepressionen är inte långt borta.
Här kan du jämföra hur det såg ut för knappt tre veckor sedan. Nästan att man längtar tillbaka.
4 kommentarer | Skriv en kommentar
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Sittplatser
Nästa inlägg: Säsongstart för fuchsia
Jättefina bilder! Gräs är ett måste i vinterträdgården - jag köper några varje år och längtar tills de växer till sig så de blir så fina som dina:-)
Kram!
Det där blev ju jättefint! Gräs är väldigt vackert på vintern också. Ser lite kul ut med den där gröna tuvan mitt bland det vita. /Anette
Hej Marta! Det blev ju riktigt fina bilder! Jag gillar mycket prydnadsgräs alla årstider. När man studerar stråna närmare så här års ser man hur nyansrika vissa brungråa toner är. Det är vackert på ett stillsamt sätt. /Anja
Tack, tack, jag kämpar på. Inomhus tog jag några närbilder med manuell inställning också och jag börjar se skillnad på bilderna jfr med autoinställningen. Det får ta sin tid, det viktigaste är att det känns roligt.