Mitt förhållande till vita blommor är kluvet. 

Visst är vit en elegant färg och oslagbar i skugga, men rent vita blommor är för stela och oskuldsfulla för min smak. Exempelvis har jag en vit lilja och en vit flox som är onaturligt kritvita och som jag i mina naturlika planteringar aldrig kan ge rättvisa. Jag stör mig på deras stela, porslinlika framtoning. Särskilt liljan, som till råga på allt blir 1,5 meter hög, ser helt malplacerad ut i en rabatt, den klipper jag ibland för att ha i vas. 

  

Här har ni båda: bamseliljan och floxen 'David', som är i och för sig en mycket stabil och frisk flox.

Krämvita och gråvita blommor vill jag däremot gärna ha. Helst för sig själva, utan inblandning av andra färger, endast omgivna av grönska.

Eller en katt. Stjärnmagnolian blommar tidigt, på bar kvist.

  

Min bästa julros skiftar i grönt. 


Iris pumila  'Lilly White', blommar först av alla mina irisar. Blomningen är kort men sååå härligt medan det varar. 


Rhododendron 'Dora Amatheis' är en låg, småbladig variant. 


Astilbe japonica-hybriden 'Deutschland' är min bästa astilbe

 

Hosta 'Elegance' odlar jag för dess vita blommor och snigelresistenta, soltåliga blad.

 

Pionen 'Krinkled White' är en favorit bland pionerna. Hon har också inspirerat mig till att kombinera vitt med gult. Ni förstår varför. 

  

Solhatt, vit stäppsalvia och höstöga. Krispigt och fräscht. 


Kransveronika

 

Fuchsia 'Annabell' med rosa stänk.

 

Hydrangea  paniculata 

 

och pärlönnens bär får stå för höstens vita. 

 


Klicka på bilden om du vill se flera vita favoriter.