Efter den intensiva perioden av trädgårdsarbete på våren / försommaren är jag nu i stort behov av att lämna min bekvämlighetszon och ge mig ut i den stor världen efter nya intryck och inspiration. Vi brukar nästan alltid hålla oss till kustlinjen när vi gör dagsutflykter (pga min mans omåttliga behov av att vara nära havet)  men den gångna helgen styrde vi hästarna inåt landet.

Vi körde österut från Göteborg på riksväg 40, passerade Rångedala plantskola med ett hjärta tung som sten och fortsatte vidare mot Jönköping. Även besök på Gunillaberg, utanför Jönköping röstades ner. Desto mer lockade polkagrisarna och första stoppet blev Gränna. Därifrån var resmålet givet: Visingsö. 

Ett stenkast från hamnen ligger Wisingsborgs trädgård. 

Butik vid ingången. Besök i trädgården kostar inget. 

 
Vy från entrén 

 
Buxbumskantade rabatter och grusgångar enligt sann  örtagårdsmanér. 


Jag glömde notera om det är thuja eller idegran som står för trädgårdens vintergröna inslag, men gissar den senare.

Enkel men effektfull rabatt mitt i en gräsplätt.

 

Allt är inte munitiöst skött.

 

Men det finns massor med vackra vyer ändå

 

Ringblomma sådde jag faktiskt också i år, för första gången. 

 


 


 

Jag hade lite svårt att avgöra om buxbomen tagit stryk i försommartorkan eller om den är sjuk.

 

Bäst av allt: en ambitiös Äppelspaljé


Ja, Wisingsgård är kanske inte den vackraste trädgård jag har besökt. 

Den har brister i anläggningsteknik, markduken under gruset är synlig vid övergångarna och det saknas kanter som håller isär grus och jord. Rabatterna är dåligt rensade och placeringen av vissa växter skvallrar om brister i odlingserfarenhet. Visserligen klarar en del skuggväxter att växa i full sol men deras bleka vantrivsel förtar skönhetsupplevelsen. Acer shirasawanums ljusa blad bränns sönder av solen i helt öppet läge så det gör ont att se. 

Varför skriver jag dessa kritiska rader istället för att bara vara tyst då? 

Jo, jag tycker att det är oerhört lärorikt att studera trädgårdar som inte är "perfekta". 

Det blir tydligt vilka svårigheter en odlare möter i sin vardag. En påminnelse om hur man INTE ska göra. Jag själv har gjort en del misstag av dem som finns här och dessa kanske hade kunnat undvikas om jag hade sett något liknande i början av mitt trädgårdsbygge. Det tydliggör också hur mycket kunskap och arbete det finns nergrävd  i de vackraste trädgårdarna. 

Och för rättvisans skull: Det finns en tydlig idé och en grundstruktur att bygga vidare på i Wisingsborgs trädgård. Platsen andas historia, läget är perfekt, storleken är imponerande. 

Hjärnan går ännu, fler dagar efter besöket på högvarv kring hur jag själv skulle vidareutveckla den. En besöksträdgård behöver inte vara "perfekt".