Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Bidrag till Blommig fredag

Tillbaka till bloggens startsida

I det dolda

Jag är ingen hemlighetsfull person, det enda jag gör i det dolda är att köpa julklappar. 

När jag fick reda på veckans tema på Blommig fredag tänkte jag direkt på en bok, som jag nyss hört talas om och har ännu inte läst, men är mycket nyfiken på:  Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben. 

 


Den handlar om mer eller mindre vetenskapliga belägg på att skogens träd kommunicerar med varandra genom att koppla ihop sig med svamptrådar. Med kommunikation menar man i första hand att träden delar med sig näring och skyddar varandra mot torka och andra extrema väderförhållanden samt skadedjur. Bevis på detta tyckte man sig finna i det faktum att träd blir inte alls lika gamla och stora utanför sin ståndort, dvs den naturliga växtplats där de får växa tillsammans med sina artfränder. 

 

Den "egna" skogen 

Det är en definitivt en verksamhet som träden bedriver i det dolda, en hemlighet som heter duga. Och om vi ska nå framgång i våra samlingsträdgårdar - det är ju sällan vi planterar mer än ett av varje träd - gäller det för träden, precis som för oss människor, att lära sig att kommunicera med främlingarna och nykomlingarna runtomkring. 

 

En naken ginko


Så hör ni, mina nyplanterade klena små pinnar, fram med svamptrådarna och ta hjälp av tallskogen intill! Och ni stora maffiga tallar några meter bort! Är man stor och stark måste man vara snäll!  

 

Jag misstänker att vilt skilda tolkningar av temat "I det dolda" dyker upp på Blommig fredag den här veckan

Rhododendrontider

Jag har idag konstaterat att det finns 57 rhododendronplantor på vår tomt (ja, och aningen utanför). Då räknar jag in även 6 bladfällande rhododendron som jag till vardags kallar azalea. Beståndets minsta planta mäter si så där 15 cm och den största minst 2 m på både höjd och bredd. 

 

'Dora Amatheis'  bland vitsippor. Plantan har rundad form, ca 60-70 cm hög och något bredare. Kort blomning.

Närmre 60 plantor låter mycket, men jag ser mig inte som samlare och ingen skulle kalla vår trädgård för rhododendronträdgård, inte ens i maj, när de flesta blommar. 

 

En mycket fin, äldre planta med smala blad  och kanelfärgad idument på bladens undersida. Tyvärr har jag dålig koll på identiteten. 

Varför jag älskar rhododendron är mycket lätt att förklara. 

Tomten är en naturtomt som gränsar till tallskog, den lilla jord som finns här naturligt är sur. Tallarna skyddar mot den starka solen och nedfallna barr ger jorden struktur och luftighet. Rhododendron trivs utmärkt i en sådan miljö och blir nästintill skötselfria. 

Man kan lungt säga att tomtens odlingsbetingelser har format min smak. Hade jag haft en öppen, solig tomt med sandjord hade jag säkert odlat sparris och lavendel och tyckt att de var underbara och odlingsvärda. 

 

Rhododendron obovata har runda blad och lösa, klockformade blommor i en härlig ljusrosa färg.  Mitt exemplar är fortfarande ett barn, ca 7-8 år gammalt. 


Rhododendron har ytligt rotsystem, klarar sig i en liten grop och även stora exemplar går att flytta. En fördel som nyttjas frekvent här. 

Bladformens och blommornas stora variation gör att man inte tröttnar. 

Det enda jag numera kan tröttna på är färgkavalkaden som buskarna bjuder på vid blomningen. Jag har i början av mitt trädgårderande köpt allt jag kunde komma över, utan minsta tanke på blomfärg. 

  

'Halfdan  Lem' i knopp

 

Och 'Halfdan Lem' i full blom 

 

Rhododendronknoppar är fantastiskt vackra och har alltid starkare färger än den utslagna blomman. 

 


Så ser det ut några dagar senare



En udda blå nyans i rhododendronvärlden har  'Gletschernacht'.

  

Fyllda blommor på 'Petticoat', en liten planta på 20 cm. 


Så lik en ros ett rhododendron kan bli.

 

'Wren' är 20-30 cm hög och har små mörka blad och stora hängande klockor i en älskvärd ljusgul nyans. 

 


 'Cunnungham's White' är en vanlig sort, men också en utav de allra finaste. Kolla växtsättet och blommornas jämna fördelning över plantan. 


'Lavendula' är nu 70-80 cm hög och lika bred.

 


Smalbladiga 'Graziella'' frös helt tillbaka våren 2013 men efter tre års rehabilitering har hon återfått sin gamla glans. Lärdomen är att de flesta rhododendron går att beskära när den har blivit gles eller för stor. De flesta. 

 


Vy från skogen. Alla rhododendron har inte börjat blomma än. 


När jag tittar ut över min vårträdgård kan jag idag ångra de skarpt röda sorterna som inte riktigt passar in i den skira grönskan som jag förknippar den svenska våren med. Jag önskar också att det fanns åtminstone en mörklila sort i beståndet. Jag har försökt med Marcel Menard och Bariton, men förlorade båda 2013. 

Gult är fortfarande en ovanlig färg på rhododendron men kan varmt rekommenderas. Jag har flera gula sorter, även storbladiga, som alla är mjukt blekgula och snälla för ögat. Tillsammans med olika rosa och vita sorter borde de kunna behaga den mest färgkräsna publik. 

'Goldbukett' är något gulare i verkligheten, cremefärgad, skulle jag vilja säga. 


På försommaren, efter  1,5 månads intensiv och färgsprakande  blomning är det skönt när blomklasarna vissnar och lugnet infinner sig. 

Men redan i augusti spanar jag efter nästa års blomknoppar, dels för att försäkra mig om att plantorna mår bra, men också för att jag längtar efter vårens färgexplosion. 

 

Flera kärleksförklaringar finns här.


 

Drömmar om rosa

Rosa drömmar måste vara ett lätt uppdrag för alla Blommig fredag-anhängare. 

För egen del har jag mest gröna drömmar för tillfället, en stark längtan efter att all bar mark försvinner  och trädkronorna grönskar. Utan värme och sol går det väldigt långsamt  men en jämförelse med bilder tagna samma datum förra året visar faktiskt på obetydlig skillnad. Allting är nog i sin ordning här på Västkusten, även om det känns segt och försenat.

 

Dessa tulpaner har tappat all sin rosa strykning och uppträder som cremfärgade i år.


Rhododendron orbiculare har söta klockformade blommor och runda blad. 


Ljuvliga indigofera  'Pink Sensation' är  bara kala grenar just nu, utan för mina ögon synliga knoppar eller andra livstecken.

 

Weigela 'Magical Rainbow' har bra härdighet, här finns det ingen anledning till oro. Det är bara att vänta. 

 

Klematis Hagley hybrid har i år belönats med ett bättre stöd att klättra på 

 

Bamburör med spiral

 

Flikbladiga flädern är en underbar buske 

 

och stjärnflockan en underbar perenn

Om jag gillar rosa? 

 


Och jag lär inte vara ensam

Ja, vad ska man säga?

Hur ska jag börja berätta? Vad ska säga om mitt livs första trädgårdsresa utomlands? 

Förra helgen var jag på inköpsresa i Tyskland! På internationell växtmarknad! Specialistplantskola! Och bussen hade släp! 

Första stoppet vid Hachmanns plantskola 

 


Ett hav av rhododendron 



Och dagen därpå växtmarknad i Kiekeberg

 

Vi hängde på låset

   

Barrväxtavdelningen


Koncentration är a och ö i sammanhanget. Du måste fatta snabba beslut, hitta alla växter på din långa inköpslista, ha ögon för nyheter och  hålla dig till budget. Kondition, språkkunskaper och förmåga att tåla törst och hunger underlättar. Toalettbesök kommer inte på tal. 


Vackra omgivningar i skansenmiljö.  


Hela 39 andra personer med samma intresse, för att inte säga besatthet av växter och trädgårdsliv runtomkring mig i hela tre dagar.  Allt detta inramat av vacker natur i fräsch vårskrud som ligger uppskattningsvis 3 veckor före vår västkustnatur. 

 

En tät matta av vårljung i Hachmanns visningsträdgård.

 

Så här vacker kan en trädgård vara i mitten av april


Jag tror jag ska säga "Ett minne för livet"

Och att en bussresa är ett utmärkt tillfälle att lära känna andra trädgårdsmänniskor. Människor som man hört talas om men inte vågat tilltala på de tillfällen man såg ett skymt av dem och okända som man aldrig haft turen att springa på. Ofta livserfarna människor med mycket att förmedla inte enbart om växter utan också om livet. 

Hos Helena är det många bloggare som resonerar kring vad de ska och vill säga.

Förändring?

Hm, hade det inte varit för frågetecknet hade temat för veckans utmaning på Blommig fredag varit lätt. Men vad gör frågetecknet där? 



Förändring till det bättre, jag tack! 

Till det sämre, nej tack!

Men vem vet utfallet i förväg? 

 


Hemmavid är det jag som driver förändringar, på jobbet är det andra som driver mig till vansinne med sitt ständiga förändringsiver. Att vara flexibel och anpassa sig till förändrade förutsättningar är ett honnörsord idag, en fråga om överlevnad.




Då är det skönt att det råder en relativ stillsamhet och förutsebarhet i naturen. I trädgårdssammanhang är tempot lungnare. Det händer saker och man har inte har koll på allt, långtifrån, men det är ett behagligt tempo. 


Årstidsförändringarna tycker jag om. Skulle inte vilja leva på ett ställe där det råder samma väderförhållanden året om. Med de fyra årstiderna följer växtrikets variation som i sin tur sätter agendan på mitt liv. 

 


I en föränderlig värld står träden där de står. Tryggt och stabilt på samma plats under hela sin livstid. 

Planera för åtminstone ett träd även i år. Kanske ett gaffelolvon? 


Blommig fredag handlar förändringar idag

Taggat med: 

Å andra sidan

För två år sedan, 140207, hade vi samma tema på Blommig Fredag och då skrev jag ett långt, faktabaserat och lite filosoferande inlägg om att det inte finns något ont som inte för något gott med sig.

Idag ska bilderna få tala. 

Jag valde ett ämne som jag aldrig skrivit om tidigare men som är ett ständigt närvarande irritationsmoment i mitt trädgårdsliv. 

Vad tror ni finns bakom staketet i norr? På andra sidan?
En granne, ja! Vår enda granne som vi delar tomtgräns med. 

 

Och det är inte vilken granne som helst, det ser man tydligt från ett toalettfönster på övervåningen

 

Tomten återspeglar väl kaoset i ägarinnas huvud. 

 


Tomtgränsen tjänar som soptipp eller/och kompostfabrik


Det är som det är. Saker jag inte kan göra något åt försöker jag låta bli att upprörd över. Men det är svårt. 

Som tur är har vi bara ett takfönster på övervåningen åt detta håll och från undervåningen ser vi inte eländet tack vore staketet, tomternas nivåskillnad och grönskan, som är på väg. 

För snart är vi på en annan sida av trädgårdsåret.  På den efterlängtade, löftesrika, lummiga, gröna sidan. 

 

Om ett par månader är vi här och resan dit är underbar

 

Fler tolkningar av ämnet finns hos Helena

Överblick

Ordet överblick för mina tankar till alla populära råd kring att man ska planera sin trädgård noga innan man sätter igång med byggandet.

I vanliga fall tycker jag att  analys av helheten innan man dyker ner i detaljerna är en utmärkt problemlösningsmetod, dock fungerar det inte i trädgårdssammanhang för mig. 







Jag har alltid grävt först och planerat sedan. Utan spade i handen kan jag knappt tänka  växter och plantering. 

Jag känner på jorden, tittar på solen, gräver bort rötter och knackar på underlaget för att höra om det är berget eller en lös sten. Hittar jag mycket stenar bygger jag stenkant, hittar jag inga, ja, då blir det stålkant eller dike. Ligger det endast tunt jordlager på berget måste jag bygga på höjden eller behålla gräsmattan. 


Jag vill se den trädgårdsdesigner som hade velat rita trädgård på vår tomt. Mig överraskar den ännu, efter 12 års idogt grävande. 






Men så finns det en annan aspekt, lekfullheten och kreativiteten, som är ju hela grejen med trädgård. Jag, likt alla trädgårdsentusiaster, bygger inte trädgård för att imponera på andra eller för att höja fastighetens värde, vi gör det för att vi älskar att leva med trädgård. 

Jag tänker aldrig på "slutresultatet" ens, den vill jag nästan inte veta av.... 



 

 

Det handlar om mitt livs resa, att må bra i vardagen. Helheten blir som den blir. Förhoppningsvis någorlunda anpassad till odlingsbetingelserna. Och under ständig förändring.


Nu ska det bli spännande att klicka vidare för att se flera tolkningar av överblick


Då och nu

Vi köpte vårt hus för 12 år sedan, våren 2004. De gamla (mörka) bilderna är tagna i slutet av mars, på visning nr 2 som vi begärde inför bjudningen. 



Björkarna och utsikten, och en massa staket, allt i den omgivande skogens skugga. 


En del höga tallar har vi fällt så det har blivit ljusare :  

Inte samma årstid och lite bredare vinkel än ovan, men björkarna finns kvar.



Det är här någonstans jag står på den gamla bilden. 


En annan del av trädgården:

Entrén, norrsidan, innegården innan vi flyttade in. Den stora bruna fläcken på gräsmattan är spår efter kemikalier som förra ägaren hällde ut av misstag, fick vi höra. 

 Här har jag gjort om många  gånger genom åren. Det är ett roligt område att jobba med eftersom rumkänslan är  stark och vi rör oss mycket här. 

 

 Samma gräsmatta sommaren 2015. 


Efter hösten grusläggningsprojekt

 

Jag längtar efter att få se grusträdgården genom alla årstider. I höstas såg det ut så här.


Jag blir själv lite förvånad när jag tittar på bilderna och betänker att jag har gjort allt själv, på egen hand, av egen kraft. Ja, utom betongplattorna, dem har hantverkare lagt.

Jag har grävt, burit, kört skottkärra, åkt till plantskolan, handlat, konkat hem växter och krukor och till slut, det bästa av allt, planterat. Fast jag gillar alla moment, verkligen. 

 

Andras återblickar hittar du här! 

Vårtecken

Visst kan jag fota en och annan snödroppe eller vintergäck. Någon uppstickande tulpanlök finns väl också, en lungört i knopp eller små ljusgröna dagliljeblad. 

Men vårkänslan, den har inte drabbat mig ännu. 

Åh, vad jag avskyr vårvinterns dubbla budskap! 

Ljuset är här, solen ligger lågt och når dammråttorna under soffan i husets innersta del.  När solen värmer köket i söder vill jag inget hellre än att rusa ut med kaffebrickan och sörpla i mig dropparna på en solig plätt sittandes med ryggen mot husväggen. 



Men väl ute blir jag genomkall på fem minuter och snart står jag inne i köket igen och låter rinnande varmvatten tina upp mina frysna fingrar. Hårt fysiskt arbete håller ju kroppsvärmen uppe, i och för sig, men att jobba med jorden går ju inte. Backen är frysen och växterna låtsassover. 

Den blå himmeln är en liten tröst. Jag går runt i trädgården igen, inventerar sysslorna och misstänkta döda växter, märker ut nya kantlinjer för en platt och tråkig rabatt. Jag tar några bilder och konstaterar att jag, trots ett års innehav, ännu inte behärskar mitt makroobjektiv. 

Kanske är det läge att göra något åt saken? In igen. Instruktionerna ligger på paddan, men jag kommer aldrig dit utan fastnar på trädgårdsbloggar. Tröstar mig med att andra längtar lika intensivt, jag är i mycket gott sällskap.

 


Jag blir lite förvånad när jag tittar på ett färskt videoklipp från en av Skandinaviens mest kända privata trädgårdar. Trots en gynnsam zon är det inte mycket vår att hurra för där heller, men jag gör en insikt. 

Kändisträdgården i fråga är en välplanerad, klassisk trädgård i engelsk stil med häckar, grusgångar och överdådiga perennrabatter och den verkar helt sakna gräsmatta. Vi brukar, även jag, hylla den här typen av trädgårdar. 

Fast en sak ska ni veta, så här års är den en synnerligen deprimerande syn. Vågar man uttala sig så om Claus Dalbys trädgård? Nä, nu blir jag lite knäsvag. Det är inte så jag menar. Men mycket bar jord blir det.

Så när jag lyfter blicken från paddan älskar jag helt plötsligt den gråvita tonen på mina halvfrysna gräsytor och är tacksam för mina vintergröna växter. 

I väntan på blommande vårlökar får det här duga...


Då på vårfrånten ser det inte så glatt ut just nu


Nu undrar jag hur andra tänker kring våren så här i början av mars


Min favoritfärg

Ännu ett tufft val behöver göras. Veckans inlägg till Blommig fredag ska handla om favoritfärgen. 

Jag har under årens lopp skrivit mycket om min relation till färger och känner mig ganska mätt på ämnet. Färger som engagerade mig så mycket förr är mig nästan likgiltiga numera.

  

En del av min trädgård är befriad från blomning.

När jag nu, inför 2016 års säsong funderar på växtval till en utvidgning av en perennrabatt med viss föryngringsbehov har jag helt andra saker än färger i huvudet. 

Jag tänker på höjd och odlingskrav. Jag tänker på växternas lättillgänglighet (inget internetköp) och pris eftersom jag vill få mycket rabatt för pengarna. Helst vill jag ha stabila perenner som jag erfarenhet av sedan tidigare. De ska vara torktåliga, trivas i varandras sällskap, ha en lång säsong och helst även ha ett visst vintervärde.

Färg? Asch, det orkar jag inte tänka på. Det löser sig. 

Man skulle också kunna säga att jag är mycket generös i min syn på färger. Jag ratar ingen färg om den sitter på en bra växt. 

Men den enda färg, som vi inte kommer ifrån i trädgårdssammanhang, GRÖN och dess många nyanser, är ändå en klar favorit just nu. 

Och så måste jag erkänna att jag gillar den nyligen utpekade trendfärgen, MÖRK LILA, eller aubergine, som jag kallar den.  Den kommer med all säkerhet att dyka upp i mina krukplanteringar i år. 

Kanske tillsammans med ljusgult. 

  


En lyckad vårflor på trappan för ett par år sedan
 

 

Det är alltid spännande att se hur andra tänker och färger

Äldre inlägg

Nyare inlägg