Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Blad

Tillbaka till bloggens startsida

Vackra försommarblad

Snygga blad är mumma, har jag  med tiden förstått. Från att ha blivit trädgårdstok tack vore en fluffig, gräddtårta-liknande blommande pion hos grannen (bl a) har jag nu kommit dithän att jag funderar på att göra mig av med mina pioner och ersätta dem med växter med vackra blad. 

Här kommer lite blandad kompott på mina bladfavoriter  just nu. Japanska lönnar och hostor går under egen kategori och får eget  inlägg så småningom. 


Kameleontbusken, Actinidia kolomikta grönskar först av alla mina klätterväxter men de vita bladspetsarna dyker upp först nu, två månader senare

 

Perenna Syneilesis subglabrata med flikiga blad 

 

Kinesisk vippvallmo (Macleaya microcarpa 'Kelway's Coral Plume') är både yttrummeskrävande och sprider sig lömskt med utlöpare, men bladen är så pass vackra att jag har valt att acceptera dessa negativa sidor. Jag odlar dem på en avlägsen plats nära komposten och gräver upp alla sidoskott på våren. Den ska enligt litteraturen vara solälskande men klarar sig utmärkt i skugga hos mig. 

  

Två roliga vedartade växter som jag odlar i behållare. Den självsådda (!) japanska lönnen står i kruka mest för skoj skull och lönnspirean  pga rotskottsrisken. 


Delikat form och härliga färger på rönnspireans blad. En härdig, lättillgänglig och iögonfallande buske.

 

Nya blad på Pieris japonica 'Mountain Fire'

 

Dagöga, 
Heliopsis helianthoides 'Loraine Sunshine' får gula blommor längre fram, men jag odlar den förståss för bladens skull

Nyinförskaffade silverbusken ska testas för både krukodling och frisering/formklippning. Ska vara lättodlad, tålig och snabbväxande. 


Brunnera macrophylla 'Dawson's white' är en utav få silvriga växter som trivs i skugga

Nu har det hunnit bli "sommar" och jag väntar fortfarande på judasträdets,  robinians, perukbuskens och gleditsias blad. Ginkon är nu så gott som utslagen. 

Jag kan återigen konstatera, det går inte fort i år. 

Hostainspiration

Efter att ha valt hosta som favoritperenn i mitt förra inlägg till Blommig fredag visar jag idag några inspisrationsbilder från 2013 års Chelsea Flower Show. 

Dessvärre är jag ganska säker på att man är hänvisad till utländska nätbutiker om man vill få tag på dessa sorter. 

 

Plantorna presenteras i kruka i mängder. Det är lätt att missa en snygging


 


 


 


 


 


 

Läcker som nyutslagen, men får tråkiga gröna blad längre fram på säsongen. Även klen är, i mitt tycke, denna albinohosta, White Feather. 

 


 


 


Många verkar instämma i att hostan är en av trädgårdens stöttepelare och de som hyser tvivel om hostans oöverträffliget gör det pga sniglarna. Och visst, hostan är även en storfavorit för dem. 

Jag plockar mina sniglar frenetiskt hela säsongen, morgon och kväll, med pannlampa på natten och i regnkläder i ösregn. Regniga försommarmorgnar ger den största skörden, på kvällarna missar man lätt de små. Att ha koll på deras favoritmat underlättar. Krokus, tagetes, pensé och nyutslagna dagliljor är några exempel. 

Det är endast en hostasort som jag aldrig lyckas rädda, de flesta klarar sig utan större skador. Snigelmedel under plantan har ingen jätteeffekt, snigelbebisarna gömmer sig inne i de ihopkrullade bladen på våren, så man kommer inte ifrån att plocka. 

Två saker till kan man ändå göra. 

Leta efter snigelresistenta hostasorter, vilka är främst de blåbladiga, googla på "slag resistent collection".  

Att odla hosta i kruka är mycket tacksamt, de klarar vinter utan åtgärd under buskage eller takutsprång. Lägg krukan åt sidan bara. 

En favoritmarktäckare

Så här "dagen efter" (Tusen Trädgårdar) behöver jag ett enkelt tema att skriva om  - återhämtning pågår  -  och då passar lilla gulbladiga penningbladet, Lysimachia nummularia 'Aurea' utmärkt som huvudrollsinnehavare. 

En fullständigt okomplicerad växt, härdig i zon 2 med råge, tål tuffa förhållanden och lätt att rycka upp om den blir för mycket. Vid sidan om flocknävan är den den enda marktäckare som fungerar under vår stora idegran, en - om inte helt mörk - men torr slänt.

  



Den ramar in hostorna så fint så.

 

Bar jord eller penningblad, valet är enkelt.

 

I skugga blir färgen inte lika intensiv

  


Här hade vi grus + fröogräs förr. Nu har penningbladet trängt undan konkurrenterna med besked.



Jag tror att penningblad klarar sig i högre zoner också eftersom den övervintrade i kruka helt utan fjäsk.

 


Små exemplar men dock.


Majblomning i alunrotrabatten

Alunrotrbatten har aldrig tidigare varit så frodig och välmående i maj månad som i år. Man kan diskutera hur väl färgskalan stämmer överens med den förväntade så här års, den är ju höstlig med gult och brunt och brons, men blomspirorna signalerar ändå att det tidigt på säsongen. Och tiden jobbar åt oss, bladfärgerna mognar och rabatten 'landar' i årstiden längre fram.

Jag har presenterat alunrotrabatten flera gånger förr, men aldrig med bilder från maj
 

 

 

Här har en daglilja (orangeblommande) smugit in för att bryta lite mot den rådande ordningen. Jag får se om den får stanna kvar. Längst ut i höger hörn finns även ett gulbladigt hakonegräs. I framkanten tilltufsade unga plantor, egna rotsticklingar från i augusti förra året.

Ena hörnet av rabatten är  lite "efter", vilket delvis beror på att Bambi brukade börja sina måltider här i vintras. Han käkade upp fjolårsbladen någon gång under vintern, men de nya bladen har han inte ätit på eftersom jag hade nät över rabatten ända fram tills vi drog upp 1,5 m högt rådjursnät runt hela trädgården.

Den andra delen, som Bambi inte ätit på, är betydligt frodigare. Min slutsats blir att heuchera behöver energin från sina nedvissnande blad för att skjuta nya. Lite som att vi låter lökväxterna vissna ner för att samla kraft och näring i lökarna. Rimligtvis skyddar de gamla bladen även mot kyla och uttorkning. 

Jag vill därför bestämt avråda från att klippa ner vissna alunrotblad på vårvintern, för det är precis vad rådjuren gör när de är som hungrigast. Jag vet att många klipper, jag gjorde det också förr, men plantan blir försvagad. Ju mer bråttom man har desto större risk för att tillväxten bromsas. Tids nog täcks alla fula blad av nya, så det gäller att hålla sitt ordningssinne på avstånd under en övergående period. Det kanske ska tilläggas att olika namnsorter har väldigt varierande växtkraft och det är inte de mest stadiga jag är orolig för. Men vissa svagväxande sorter, ofta de mest attraktiva, kan behöva lite extra omtanke.


Acer palmatum 'Orange Dream' är "ett måste"bland heuchera


Och likaså Acer shirasawanum 'Aureum' som syns i höger hörn. I mitten en klen Ilex 'Golden King' som med framgång har klarat sin första vinter.

 


Shirasawanum behåller sin limegröna färg hela säsongen, medan Orange Dream kommer snart att skifta i varmgula nyanser.

 

I den frodiga delen av rabatten är blomningen i full gång

 


Heuchera 'Paris' har de häftigaste blommorna

 


Vad vore rabatten utan alla gula blad?

 


Här finns det visst även iris på försök.


Ett annat råd, som jag vågar mig på och som gäller japanska lönnar, är att våga beskära dem. De är långsamtväxande, men kan bli yviga med tunna långa grenar. Trädet kan också behövas 'lyftas upp' genom att ta de nedersta grenarna. Det praktiserar jag regelbundet  i alunrotrabatten för att bevara ljuset för underplanteringen. Tar man tunna grenar då och då är det ingen risk att de förblöder. 

Sygggaste bladen just nu

Hostorna håller på att växa till sig för glatta livet och det är ett rent nöje att gå runt i trädgården på morgon och kväll och studera tillväxten. Bladens fräschör är växtkraft är enastående. 

Men idag fastnade jag för andra snygga perenna blad.


Det kanske blev lite för mycket av det goda här  med alla bråkiga blad och jag måste dessutom kapitulera vad gäller sortnamn på  julrosen, men skuggbräckan heter Saxifraga x urbium 'Variegata'  och är en pärla helt enkelt. 



Syneleisis aconitifolia

 


En flikbladig variant, syneleisis sublagrata



Diphylleia cymosa 

 


....... blir över en meter hög, får vita blommor och blåa bär på röd skaft längre fram. Jag tror att jag har självsådda fröplantor av denna. Det vore onekligen mycket roligt. 

 


Indiskt fotblad, Podophyllum hexandrum. Av detta har jag massor med små frösådder kring moderplantan.



 

Blommande ädelcypress

I går la jag märke till något så ovanligt som att vår stora cypress skiftade i rosa. Först tänkte jag, aha, hur kunde den få frostskador utan minusgrader, men när jag tittade en gång till såg jag att nästan hela trädet var översållat av rosa blomskott. 

  

Den nedersta delen är grön helt utan blommor.  Bara för att det ska bli svårare att fotografera....här hänger jag i fönstret i barnens rum och zoomar för glatta livet.

Ja, i ärlighetens namn vet jag inte om det är blom- eller barrskott som ser ut så här, men häftigt är det i alla fall. Vissa år finns det kottar och små cypressplantor i rabatterna, så jag tror kanske ändå att det är blommor. Men i dessa mängder!?


  

  


Häftigast är det på nära håll, helt klart. Här har jag klättrat upp i trädet för närbilder.


Tyvärr har jag ingen aning om sortnamn eller andra detaljer,  ännu mindre om vad cypressen lever på där uppe på berget. Det jag kan berätta är att den fanns när vi köpte huset och att jag med framgång bråkade om dennes överlevnad. Maken ville fälla, så klart, den är stor (8-10 m ?) och den tillhör barrväxtfamiljen.  Räddningsinsatserna (sura, tjata, skrika, gråta, hota - jag brukar inte spara på krutet) har jag aldrig ångrat. Den har en fräsch färg,  graciös siluett och växer i en bergspricka där få träd skulle trivas. Och nu bjuder den på överraskning. Jag tackar. 


Rhododendron

Rhododendron odlar man minsann inte (bara) för blommans utan huvudsakligen för  bladverkets skull. Deras största förtjänst är att de håller ställningarna på vinterhalvåret. Bladens form och plantans växtsätt borde styra våra val. Variationsrikedomen är stor.

Bilderna är tagna under min julledighet. 

 Vildart makinoi med sina karakteristiska smala, välvda blad


 

Långa smala blad på en makinoi-hybrid


Runda blad på gulblommiga 'Goldbukett'. Mitt exemplar är uppstamad, en fantastisk planta

Guldbukett


Storbladig sort. En senblommande klematis' torra grenar förfular helhetsintrycket av en lite gles men välformad planta.


En småbladig sort,  'Princess Ann', som har fina limegula blommor


Ovala blad med gula skaft 


Ovala blad med röda skaft 

 

Bråkbladig sort. Behöver mer sol än de flesta andra rhododendron
 

Röda knoppar och runda blad på R. repens 'Scarlet Wonder', som har ett nästan krypande växtsätt.

 


Små rosetter av spetsiga blad

Man ska alltid titta på bladen när man köper rhododendron. De med luddig undersida, sk indument, ska man välja i första hand.


 

Rhododendron med indument klarar sig bäst mot sjukdomar, skadegörare och sträng kyla. Tyvärr ligger de i en prisklass som lätt kan få en att släppa plantan och gå vidare till dem billigare sorterna. Och det behöver inte vara fel heller. Vill man "bara" ha variation på bladen, finns det mycket att välja mellan. Även "vanliga" Rhododendron är friska växter som sällan drabbas av sjukdomar och skadegörare.

Om du nu tänker att du har klimat och jordmån som inte passar för rhododendron, skulle jag ändå vilja uppmuntra dig att experimentera. Många sorter klarar ner till 20 minusgrader och jag har hört för från flera håll att man kommer långt med att blanda in grus i den befintliga jorden istället för (eller tillsammans med) torv. Jordens Ph-värde går inte att förändra i det långa loppet, men förmågan att släppa igenom vatten och tina upp snabbare på våren går att förbättra. Och det är det som är avgörande. Det finns dessutom kalktåliga sorter. Det är halvskugga-skugga som gäller. Tjäle i backen och stark sol är dålig kombination. Skulle det inträffa, täck med fiberduk. 

Mina positiva erfarenheter ska ses mot bakgrund av att jag odlar rhododendron på Västkusten och huvudsakligen vid skogskanten där odlingsbetingelserna liknar det naturliga. Jag har dock några plantor vid husväggen på norrsidan också och det funkar alldeles utmärkt. 

Jag kommer att skriva mer om rhododendron framöver.

Tack för idag! 

Du kanske också gillar:

Vackra blad             Alunrot               Syneleisis


Taggat med: 

Vackra blad

Får tala för sig själva.