Nu ligger trädgården i startgroparna. Vårlökar, ljung och julrosor blommar för fullt, men härligast av allt är när träd och buskar börjar grönska. Vi hade över 15 grader här på Väskusten igår, så det händer massor. 

Jag har strikta vårrutiner, hösten och vintern måste vara bortstädat för att jag ska kunna njuta till fullo. Nerblåsta grenar och torra löv får inte förekomma, åtminstone inte på gräsmattan, på gruslagda ytor och på uteplatserna. 

Rabatterna däremot fyller jag med fjolårslöv och nermalt växtmaterial, som i och för sig kan ge stökigt intryck så här års, men nyttan vida överväger de estetiska nackdelarna. Och tjocka lager blir det. En liten scilla orkar kämpa sig igenom uppochnervända grässvålar, om det behövs, så det är bara att fylla på. Runt trädstammar får man dock vara försiktig.

Till min hjälp i detta arbete använder jag dels en elektrisk handsax dels en kompostkvarn, båda av märket Bosch. Suveräna apparatet för den lite större trädgården. Att ta hand om och återvinna sitt trädgårdsavfall sänker klimatångest i rekordfart. Inga transporter behövs, vare sig till tippen eller för jordinköp till plantskolan, jordförbättringsfrågan är löst. Även plånboken skonas, åtminstone efter den initiala investeringen. 

Det nerklippta japanska gräset åker raka vägen ut i rabatterna. Lite grovt, kan man tycka, men tänk vad det skulle kräva för tid att göra det för hand. 

Veckans stora trädgårdshändelse har varit att min rosa kamelias enda knopp har slagit ut. Den växer i kruka och står på entrétrappan året om. Bra kämpat! 

Ledstjärnan i mitt trädgårdsbygge har varit att utemiljön ska vara tilltalande året om. Det har blivit en hel del vintergrönt och jag är inte missnöjd med resultatet, men.

Och det är ett stort MEN. 

Jag behöver blommor och färg så fort det är möjligt på våren. Det räcker inte med trollhassel och snödroppar. Jag vill ha mer.

Så jag åkte jag till plantskolan. Ok, jag kollade på väderprognosen först. Jag borde veta bättre, men jag lyckades hålla ifrån mig alla plågsamma tankar om frost och elände. 

Och mycket riktigt, hela vårvintersortimemtet stod uppdukat. 

Jag plockade på mig lite av varje, blundade hårt vid kassan och åkte hem. Lycklig. 

 

Underbara maj! Allting blommar på en gång i år; vitsippor, påskliljor, tulpaner, fruktträd och pingstliljor. Rhododendronblomningen står på tur. Hjärtskärande vackert, men ack så fort det går.

Orosmomentet är en begynnande torka, prognosen spår sol och runt 20 grader 10 dagar framöver, inget regn så långt ögat kan se. Helt galet att tänka i dessa banor efter den långa, sega vintern och visst njuter jag av värmen och lättkläddheten, men mitt bästa går numera hand i hand med växternas bästa. Det påverkar mitt humör negativt om de inte mår bra. 

 

 

Vi närmar oss slutet av april och naturen är inne i sin mest explosiva period. Det händer massor varje dag.

 

Den riktiga vintern kom även i år vid en tidpunkt då de flesta av oss trädgårdsnördar hoppades på vår. Det är dock i inte helt ovanligt att årets kallaste period infaller vid månadsskiftet februari - mars. Jag har ganska bra koll, eftersom jag fyller år så här års. 

Ett par minusgrader känns idag som rena våren efter den gångna veckans 10-13 minus och nordliga vindar. Jag går och håller tummarna för att det inte spricker upp, vårvintersolen är förödande när tjälen är så djup som den har hunnit bli de senaste veckorna. Julgranen tjänstgör som vintertäckning åt några känsliga, små barrväxter, men allt kan man inte skydda. 

Den kommande veckan lovar heller ingen större förändring vädermässigt och jag räknar inte med att kunna börja med någon aktivitet i trädgården. Men på fönsterbrädan händer det saker. 

I år grodde tre av sex klockrankefröer. Ett måste, 

 ....... tycker jag.

Fuchsiasticklingarna ser lovande ut. Buskiga och fina.

 

Fyllda petunior har jag haft framgång med de senaste åren. Regelbunden tillsyn, mycket sol, mycket vatten, mycket näring och lite tur med lössen krävs. Fuchsior är tusen gånger mer lättskötta. 

 

Lättskött är även begonian. Jag driver igång knölarna på fuktigt hushållspapper på fönsterbrädan. Sprayer dem då och då.  De kommer i jord först när de har visat livstecken.

 

Begoniablommans skönhet kan jämföras med rosornas och kameliornas.

 

En grund kruka räcker, begonian har inga djupa rötter.

Jag gillar begonian för sitt (ofta)  hängande växtsätt och för att de blommar flitigt även i skugga. Allt som trivs i skugga gillar jag, eftersom det tillåter lite slarv med vattningen. Vårt hus entrésida ligger i norrläge så det är välkommet med färg och fägring i krukor. Vindskyddat läge är dock ett måste, annars går grenarna lätt av. 

  

Så här färgglatt kommer det minnsann att bli. Jag la 90 kr på 12 Lidl-knölar. Återkommer om resultatet. 

Så vänner, bit ihop och odla på på fönsterbrädan/källaren/garaget/orangeriet. 

Vi får vänta lite till. Vi har inget val. 

Medan trädgården ligger stelfrusen under sitt snötäcke växer drömmarna inne i stugan.

Drömmarna får mig att fara på inköpsrunda. Det behövs lite fröer och fräsch såjord, några torvblock till ett nyupptäckt planteringshål på berget, kanske har sticklingarna kommit.....

Började på Bauhaus vars trädgårdsavdelning var helt öde, förutom en hörna där de tryckte ihop fjolårets överblivna thujaplantor. 10 kr/styck kostade de nu, istället för 69 kr. Inte stora, men tänk om de tar sig? Köpte 10 stycken utan att ha en susning om var jag ska ha dem. Det är bara ”leksaksplantor”, av namnsorten Smaragd, kanske 60 cm höga, jag hinner fundera ut något innan de blir ohanterliga. 

Färden fortsatte till en riktig plantskola som hade ett stort sortiment av fuchsiasticklingar. Jag kan inte tänka mig någon tacksammare sommarblomma och jag köper ett ganska stort antal varje år. Övervintringen går sådär, men de små barnen är mycket rediga och sköter sig föredömligt. 

Nu ska jag fortsätta att försöka förverkliga några av drömmarna, jag ska så. 

Här i Göteborg har vi en dryg vecka med minusgrader bakom oss. Snöblandat regn frös på och vägarna var hala alternativt moddiga och allmänt otrevliga igår morse. Kalla vindar från norr gjorde inte saken bättre. Trots detta brukar jag göra mitt yttersta för att behaga stadens politiska ledning, som inget hellre vill än att så många som möjligt ska avstå från bilen. 

Jag cyklade som vanligt och hade full koncentration på att hålla grepp och balans på det dåligt plogade, spåriga underlaget när jag fick syn på något gult i ögonvrån. Jag tvärstannade, var tvungen att försäkra mig om att jag såg rätt.

Årets första blomma på Allén, i höjd med Vasakyrkan:

Årets mörkaste, tråkigaste och längsta månad närmar sig sitt slut. Bara det är ett glädjeämne i sig.

Som kontorsarbetare på heltid ser jag trädgården i dagsljus endast på helgerna. Samma syn vecka efter vecka, det händer inte mycket som går att iaktta med blotta ögat.