Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg i kategorin Dagbok

Tillbaka till bloggens startsida

Vårfavoriten

Min favoritrabatt så här års är den med tre rundklippta silverpäron. Här  finns massor av hyacinter, kungsängsliljor, vit- och balkansippor. Förbipasserande kommenterar  doften som hyacinterna sprider. Tyvärr sjunger de på sista versen nu. 


Hyacinter har bättre  förmåga än tulpaner att komma igen år efter år 

  


Rosa vårärt

Inom ett par veckor kommer perenner,  hostor och andra bladväxter att växa upp och täcka de vissnande lökväxterna. 


Vårstädning

Nu ligger trädgården i startgroparna. Vårlökar, ljung och julrosor blommar för fullt, men härligast av allt är när träd och buskar börjar grönska. Vi hade över 15 grader här på Väskusten igår, så det händer massor. 



Jag har strikta vårrutiner, hösten och vintern måste vara bortstädat för att jag ska kunna njuta till fullo. Nerblåsta grenar och torra löv får inte förekomma, åtminstone inte på gräsmattan, på gruslagda ytor och på uteplatserna. 

Rabatterna däremot fyller jag med fjolårslöv och nermalt växtmaterial, som i och för sig kan ge stökigt intryck så här års, men nyttan vida överväger de estetiska nackdelarna. Och tjocka lager blir det. En liten scilla orkar kämpa sig igenom uppochnervända grässvålar, om det behövs, så det är bara att fylla på. Runt trädstammar får man dock vara försiktig.

Till min hjälp i detta arbete använder jag dels en elektrisk handsax dels en kompostkvarn, båda av märket Bosch. Suveräna apparatet för den lite större trädgården. Att ta hand om och återvinna sitt trädgårdsavfall sänker klimatångest i rekordfart. Inga transporter behövs, vare sig till tippen eller för jordinköp till plantskolan, jordförbättringsfrågan är löst. Även plånboken skonas, åtminstone efter den initiala investeringen. 

Det är den enda kompostkvarn jag känner till, men kan varmt rekommendera den.

Det nerklippta japanska gräset åker raka vägen ut i rabatterna. Lite grovt, kan man tycka, men tänk vad det skulle kräva för tid att göra det för hand. 


Det är nu man har chansen att förse jorden men all den näring som kommer att behövas under växtsäsongen.

Ett tjockt lager med växtavfall hamnar direkt i rabatterna istället för att göra en omväg i komposten.

Veckans stora trädgårdshändelse har varit att min rosa kamelias enda knopp har slagit ut. Den växer i kruka och står på entrétrappan året om. Bra kämpat! 

Taggat med: 

I dag

Ledstjärnan i mitt trädgårdsbygge har varit att utemiljön ska vara tilltalande året om. Det har blivit en hel del vintergrönt och jag är inte missnöjd med resultatet, men.

 

 Det är det här jag ser när jag kommer hem, så här års. 

Och det är ett stort MEN. 

Jag behöver blommor och färg så fort det är möjligt på våren. Det räcker inte med trollhassel och snödroppar. Jag vill ha mer.

Så jag åkte jag till plantskolan. Ok, jag kollade på väderprognosen först. Jag borde veta bättre, men jag lyckades hålla ifrån mig alla plågsamma tankar om frost och elände. 

Och mycket riktigt, hela vårvintersortimemtet stod uppdukat. 

Jag plockade på mig lite av varje, blundade hårt vid kassan och åkte hem. Lycklig. 

 

Jag älskar gyllenlack, den är helt otrolig! Blommar hela våren och hela sommaren och orkar även sätta knoppar inför nästa säsong.

  


Jag har två plantor från förra året som jag har lyckats att övervintra.


Och som är fulla av knoppar. 


 

Hyacinter, violpenséer och plättar på tråd med mossa runtom


 


En ljusgul variant av gyllenlack

 

Alunroten har övervintrat

Jag tror kanske inte att jag är helt ensam om mitt sug efter välkomnande vårplanteringar på entrétrappan. Någon? 

Taggat med: 

Årets sådder

Det blir repris. Mina måsten är klockranka och ljusgula tegétesen Vanilla. Båda fick jag tag på vid gårdagens plantskolebesök. 

 



Den vita klockrankan är LJUVLIG! Missa den inte! 

Foto från juli 2016




Klockrankan sägs kräva mycket värme för att hinna blomma till sommaren. Jag vet inte om jag kan hålla med om det. Jag tycker allting går som på räls bara man får fröet att gro. Den blåa klockrankan är vitalare, men den vita är inget fel på heller. Jag odlar dem mest i kruka. Plantan är snygg och håller på att blomma utan problem en bra bit in i oktober. Klarar ett par minusgrader, men inte tre. 

Den storblommiga ljusa tagetesen fick jag nys om via blogvänner för många år sedan och odlat den sedan dess varje år. 


Foto från juni 2016. Ljusgul är en underskattad kulör. 

Jag är ju inte särskilt duktig på sådder så lättodlade tagetes passar mig utmärkt. Av 10 fröer gror typ 10. Sedan växer de till prydliga, välförgrenade, runda plantor utan toppning, rör den inte. Regn i stora mängder är inte så bra och de behöver näring för att inte tröttna efter den första, intensiva blomningen, men svårare än så är det inte att få de att trivas. Behöver jag säga att jag har dem i kruka? 


Taggat med: 

,

Min majträdgård

Underbara maj! Allting blommar på en gång i år; vitsippor, påskliljor, tulpaner, fruktträd och pingstliljor. Rhododendronblomningen står på tur. Hjärtskärande vackert, men ack så fort det går.

Orosmomentet är en begynnande torka, prognosen spår sol och runt 20 grader 10 dagar framöver, inget regn så långt ögat kan se. Helt galet att tänka i dessa banor efter den långa, sega vintern och visst njuter jag av värmen och lättkläddheten, men mitt bästa går numera hand i hand med växternas bästa. Det påverkar mitt humör negativt om de inte mår bra. 


Körsbärslunden har sin storhetstid nu

Frodigt och färgstarkt, min bästa vårrabatt.

Tulpanen Foxtrot får nöja sig med trätrall och barfrostskadade gräs som omgivning

Mer lyckligt lottad är tulpanen Wildhof med brunnera och vitsippor runt om. Tulpaner lyfter vårträdgården som få andra lökväxter gör. De bjuder på ett skådespel under dagen allt eftersom ljuset förändras. Man behöver inte gå nära för att upptäcka deras skönhet, om man säger så. 

 
Tulpanen Claudia är min favorit. Vad gäller tulpanernas överlevnadsförmåga är det min erfarenhet att många av dem återkommer år efter år, men i omgångar, med 2-3 års mellanrum.

Kungsängsliljan tillhör de pålitliga och förökar sig under fläderbusken

 

Narcissus Sempre Avanti

 

Ungersk tandrot

 
Päronlunden. Rosablommande vårärt i förgrunden.


När hyacinterna, kungsängsliljorna och narcisserna blommat färdigt tar hostor, pioner, julrosor och kaukasisk förgätmigej över.

Jag ligger i min hammock intill päronlunden och lyssnar på fågelsång när jag skriver detta inlägg. Ett mycket behagligt tillstånd, kan jag tycka. Vill stoppa tiden nu. 

Livstecken

Vi närmar oss slutet av april och naturen är inne i sin mest explosiva period. Det händer massor varje dag.

 

Mammas enkla hyacinter har klarat galant att flytta till kallare klimat. Hoppas de också förmår att bilda ruggar med åren. 


Bladväxtrabatten har dock inte vaknat ännu

 Vintergrönt  + gaffelolvon håller ställningarna i april. 

 
Gaffelolvon är ett av de allra vackraste träden som finns. Det har vackert grenverk, tjusiga blommor och  häftiga blad som skiftar färg under säsongen. 

 

 Barrväxt- och ljungrabatten har ogillat senvinterns kalla nätter och soliga dagar.  Barrväxterna har nog klarat sig, men hälften av höstljungen strök med.  

  


Men det har gått bättre för vårljungen



Det känns lite tomt och kalt utan alla hostor. Längtar. 

Min vänta på våren

Den riktiga vintern kom även i år vid en tidpunkt då de flesta av oss trädgårdsnördar hoppades på vår. Det är dock i inte helt ovanligt att årets kallaste period infaller vid månadsskiftet februari - mars. Jag har ganska bra koll, eftersom jag fyller år så här års. 

Ett par minusgrader känns idag som rena våren efter den gångna veckans 10-13 minus och nordliga vindar. Jag går och håller tummarna för att det inte spricker upp, vårvintersolen är förödande när tjälen är så djup som den har hunnit bli de senaste veckorna. Julgranen tjänstgör som vintertäckning åt några känsliga, små barrväxter, men allt kan man inte skydda. 

Den kommande veckan lovar heller ingen större förändring vädermässigt och jag räknar inte med att kunna börja med någon aktivitet i trädgården. Men på fönsterbrädan händer det saker. 


Mina snygga ledlampor är en stor tröst i bedrövelsen. Här kan jag få frösådder och sticklingar att trivas. 

I år grodde tre av sex klockrankefröer. Ett måste, 

 ....... tycker jag.


Fuchsiasticklingarna ser lovande ut. Buskiga och fina.

 

Fyllda petunior har jag haft framgång med de senaste åren. Regelbunden tillsyn, mycket sol, mycket vatten, mycket näring och lite tur med lössen krävs. Fuchsior är tusen gånger mer lättskötta. 

 

Lättskött är även begonian. Jag driver igång knölarna på fuktigt hushållspapper på fönsterbrädan. Sprayer dem då och då.  De kommer i jord först när de har visat livstecken.

 

Begoniablommans skönhet kan jämföras med rosornas och kameliornas.

 


En grund kruka räcker, begonian har inga djupa rötter.

Jag gillar begonian för sitt (ofta)  hängande växtsätt och för att de blommar flitigt även i skugga. Allt som trivs i skugga gillar jag, eftersom det tillåter lite slarv med vattningen. Vårt hus entrésida ligger i norrläge så det är välkommet med färg och fägring i krukor. Vindskyddat läge är dock ett måste, annars går grenarna lätt av. 

  

Så här färgglatt kommer det minnsann att bli. Jag la 90 kr på 12 Lidl-knölar. Återkommer om resultatet. 

Så vänner, bit ihop och odla på på fönsterbrädan/källaren/garaget/orangeriet. 
Vi får vänta lite till. Vi har inget val. 

Taggat med: 

Vinterkap

Medan trädgården ligger stelfrusen under sitt snötäcke växer drömmarna inne i stugan.

 

Som tur är kommer inte mycket snö på en gång, men det snöar ofta och det hinner komma nytt innan det gamla helt smälter bort.  

 

Bokens kvarsittande kopparfärgade löv är guld på vintern.

Drömmarna får mig att fara på inköpsrunda. Det behövs lite fröer och fräsch såjord, några torvblock till ett nyupptäckt planteringshål på berget, kanske har sticklingarna kommit.....

Började på Bauhaus vars trädgårdsavdelning var helt öde, förutom en hörna där de tryckte ihop fjolårets överblivna thujaplantor. 10 kr/styck kostade de nu, istället för 69 kr. Inte stora, men tänk om de tar sig? Köpte 10 stycken utan att ha en susning om var jag ska ha dem. Det är bara ”leksaksplantor”, av namnsorten Smaragd, kanske 60 cm höga, jag hinner fundera ut något innan de blir ohanterliga. 


De hamnade i stora planteringskärl. Hoppas senvintern kommer att vara snäll. 

Färden fortsatte till en riktig plantskola som hade ett stort sortiment av fuchsiasticklingar. Jag kan inte tänka mig någon tacksammare sommarblomma och jag köper ett ganska stort antal varje år. Övervintringen går sådär, men de små barnen är mycket rediga och sköter sig föredömligt. 

Jag har aldrig tidigare köpt så här extremt små fuchsior, endast lätt lindade i fiberduk. Men det får gå.

Efter omplantering, knipsning och dusch får de vila upp sig på fönesterbrädan under en ledlampa. 

 

Fuchsian är gjord för den svenska sommaren. Och hösten. Bilden är tagen 171119.

 


Storfavoriten heter fulgens och blir en mycket dekorativ planta på 70-80 cm på en säsong! 

Nu ska jag fortsätta att försöka förverkliga några av drömmarna, jag ska så. 

Om hopp

Här i Göteborg har vi en dryg vecka med minusgrader bakom oss. Snöblandat regn frös på och vägarna var hala alternativt moddiga och allmänt otrevliga igår morse. Kalla vindar från norr gjorde inte saken bättre. Trots detta brukar jag göra mitt yttersta för att behaga stadens politiska ledning, som inget hellre vill än att så många som möjligt ska avstå från bilen. 

Jag cyklade som vanligt och hade full koncentration på att hålla grepp och balans på det dåligt plogade, spåriga underlaget när jag fick syn på något gult i ögonvrån. Jag tvärstannade, var tvungen att försäkra mig om att jag såg rätt.

Årets första blomma på Allén, i höjd med Vasakyrkan:

 

Det finns hopp 

 

Det här är årets plagsammaste period för mig. Ibland känns det nära, men egentligen är det fortfarande väldigt långt kvar till grönska och värme. Men i alla fall.

 
Apropå hopp. Just för vintergäcken finns det dock inget hopp. De växer i ett område, där den ena av Väsrlänkens tågstationer ska byggas. 

Glädjeämnen i januari

Årets mörkaste, tråkigaste och längsta månad närmar sig sitt slut. Bara det är ett glädjeämne i sig.

Som kontorsarbetare på heltid ser jag trädgården i dagsljus endast på helgerna. Samma syn vecka efter vecka, det händer inte mycket som går att iaktta med blotta ögat. 

Gräs, grus och vintergrönt är man tacksam för nu. Miscanthus sinensis ’Melapartus’ är det snyggaste japanska gräset. Jag har 4-5 namnsorter, men inga andra håller en så hög standard över så stor del av säsongen som denna. 

 

Andra saker som gör mig glad är resultatet av eget hårt arbete. Den här gången anlade jag förra året för att slippa ett hopplöst stycke sliten gräsmatta. Inte perfekt med good enough. Och staketet blev också målat i somras.

Järneken, Ilex meserveae ’Leander’ var en chansning när den släpades hem från Tyskland för två år sedan. Jag visste inget om dess härdighet men fann den söt och uppfriskande. Och det går ju bra! 

 

På Ilex altaclerensis ’Golden King’ sitter de tjusiga röda bären prydligt kvar trots stormar och rikt fågelliv

 

Kärleksört, åtminstone vissa namnsorter i näringsfattig jord är makalöst vackra på vintern.

  

En annan överlevare, en silverfärgad lungört.


Entrétrappan får man inte slarva med. Den lilla idegranen är en uppkrukad självsådd som jag försöker forma till en tät form. Vilken, vet jag inte än. 


 

  
 

Hamamelis x intermedia ’Arnolds Promise’ är ett enda stort tappert löfte om sol och sommar. 

Trollhassel blommar mitt i vintern och den gör det länge. Det är möjligt att den skulle sätta fler blomknoppar om den fick mer än några timmar förmiddagssol, men jag är supernöjd med den. Om ett par veckor, när blommorna har slagit ut bättre, lyser den från långt håll och kallar på en. Man måste verkligen gå och hälsa på den, komma nära och lukta, för då blir man ännu mer belönad. 

Jag skulle mer än gärna köpa fler namnsorter och odla dem i kruka, trollhassel växer nämligen sakta och klarar våra vintrar bra. Jag gissar att den skulle gå åt som smör om plantskolorna hade den tillgänglig så här års. Lagom stora/små plantor i full blom, så man kunde se skillnaden mellan namnsorterna. Rost, orange, ljusgul arrangerat med lite lökväxter och lite vintergrönt. Vem skulle kunna motstå till ett rimligt pris? Kanske de är för dyra, jag minns faktiskt inte vad min kostade. 

Jag tror det får bli ett litet senvinterprojekt att kolla upp marknaden. 

Och det roligaste och allra mest löftesrika av allt, snödroppar i blom. Bara några få i det soligaste läget ännu, men ändå. I likhet med trollhasseln säger snödropparna mer om vad som komma skall än om det förflutna. Vårens budbärare. Det börjar hända saker trots allt.


Äldre inlägg