Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Dagbok

Tillbaka till bloggens startsida

Min majträdgård

Underbara maj! Allting blommar på en gång i år; vitsippor, påskliljor, tulpaner, fruktträd och pingstliljor. Rhododendronblomningen står på tur. Hjärtskärande vackert, men ack så fort det går.

Orosmomentet är en begynnande torka, prognosen spår sol och runt 20 grader 10 dagar framöver, inget regn så långt ögat kan se. Helt galet att tänka i dessa banor efter den långa, sega vintern och visst njuter jag av värmen och lättkläddheten, men mitt bästa går numera hand i hand med växternas bästa. Det påverkar mitt humör negativt om de inte mår bra. 


Körsbärslunden har sin storhetstid nu

Frodigt och färgstarkt, min bästa vårrabatt.

Tulpanen Foxtrot får nöja sig med trätrall och barfrostskadade gräs som omgivning

Mer lyckligt lottad är tulpanen Wildhof med brunnera och vitsippor runt om. Tulpaner lyfter vårträdgården som få andra lökväxter gör. De bjuder på ett skådespel under dagen allt eftersom ljuset förändras. Man behöver inte gå nära för att upptäcka deras skönhet, om man säger så. 

 
Tulpanen Claudia är min favorit. Vad gäller tulpanernas överlevnadsförmåga är det min erfarenhet att många av dem återkommer år efter år, men i omgångar, med 2-3 års mellanrum.

Kungsängsliljan tillhör de pålitliga och förökar sig under fläderbusken

 

Narcissus Sempre Avanti

 

Ungersk tandrot

 
Päronlunden. Rosablommande vårärt i förgrunden.


När hyacinterna, kungsängsliljorna och narcisserna blommat färdigt tar hostor, pioner, julrosor och kaukasisk förgätmigej över.

Jag ligger i min hammock intill päronlunden och lyssnar på fågelsång när jag skriver detta inlägg. Ett mycket behagligt tillstånd, kan jag tycka. Vill stoppa tiden nu. 

Livstecken

Vi närmar oss slutet av april och naturen är inne i sin mest explosiva period. Det händer massor varje dag.

 

Mammas enkla hyacinter har klarat galant att flytta till kallare klimat. Hoppas de också förmår att bilda ruggar med åren. 


Bladväxtrabatten har dock inte vaknat ännu

 Vintergrönt  + gaffelolvon håller ställningarna i april. 

 
Gaffelolvon är ett av de allra vackraste träden som finns. Det har vackert grenverk, tjusiga blommor och  häftiga blad som skiftar färg under säsongen. 

 

 Barrväxt- och ljungrabatten har ogillat senvinterns kalla nätter och soliga dagar.  Barrväxterna har nog klarat sig, men hälften av höstljungen strök med.  

  


Men det har gått bättre för vårljungen



Det känns lite tomt och kalt utan alla hostor. Längtar. 

Min vänta på våren

Den riktiga vintern kom även i år vid en tidpunkt då de flesta av oss trädgårdsnördar hoppades på vår. Det är dock i inte helt ovanligt att årets kallaste period infaller vid månadsskiftet februari - mars. Jag har ganska bra koll, eftersom jag fyller år så här års. 

Ett par minusgrader känns idag som rena våren efter den gångna veckans 10-13 minus och nordliga vindar. Jag går och håller tummarna för att det inte spricker upp, vårvintersolen är förödande när tjälen är så djup som den har hunnit bli de senaste veckorna. Julgranen tjänstgör som vintertäckning åt några känsliga, små barrväxter, men allt kan man inte skydda. 

Den kommande veckan lovar heller ingen större förändring vädermässigt och jag räknar inte med att kunna börja med någon aktivitet i trädgården. Men på fönsterbrädan händer det saker. 


Mina snygga ledlampor är en stor tröst i bedrövelsen. Här kan jag få frösådder och sticklingar att trivas. 

I år grodde tre av sex klockrankefröer. Ett måste, 

 ....... tycker jag.


Fuchsiasticklingarna ser lovande ut. Buskiga och fina.

 

Fyllda petunior har jag haft framgång med de senaste åren. Regelbunden tillsyn, mycket sol, mycket vatten, mycket näring och lite tur med lössen krävs. Fuchsior är tusen gånger mer lättskötta. 

 

Lättskött är även begonian. Jag driver igång knölarna på fuktigt hushållspapper på fönsterbrädan. Sprayer dem då och då.  De kommer i jord först när de har visat livstecken.

 

Begoniablommans skönhet kan jämföras med rosornas och kameliornas.

 


En grund kruka räcker, begonian har inga djupa rötter.

Jag gillar begonian för sitt (ofta)  hängande växtsätt och för att de blommar flitigt även i skugga. Allt som trivs i skugga gillar jag, eftersom det tillåter lite slarv med vattningen. Vårt hus entrésida ligger i norrläge så det är välkommet med färg och fägring i krukor. Vindskyddat läge är dock ett måste, annars går grenarna lätt av. 

  

Så här färgglatt kommer det minnsann att bli. Jag la 90 kr på 12 Lidl-knölar. Återkommer om resultatet. 

Så vänner, bit ihop och odla på på fönsterbrädan/källaren/garaget/orangeriet. 
Vi får vänta lite till. Vi har inget val. 

Taggat med: 

Vinterkap

Medan trädgården ligger stelfrusen under sitt snötäcke växer drömmarna inne i stugan.

 

Som tur är kommer inte mycket snö på en gång, men det snöar ofta och det hinner komma nytt innan det gamla helt smälter bort.  

 

Bokens kvarsittande kopparfärgade löv är guld på vintern.

Drömmarna får mig att fara på inköpsrunda. Det behövs lite fröer och fräsch såjord, några torvblock till ett nyupptäckt planteringshål på berget, kanske har sticklingarna kommit.....

Började på Bauhaus vars trädgårdsavdelning var helt öde, förutom en hörna där de tryckte ihop fjolårets överblivna thujaplantor. 10 kr/styck kostade de nu, istället för 69 kr. Inte stora, men tänk om de tar sig? Köpte 10 stycken utan att ha en susning om var jag ska ha dem. Det är bara ”leksaksplantor”, av namnsorten Smaragd, kanske 60 cm höga, jag hinner fundera ut något innan de blir ohanterliga. 


De hamnade i stora planteringskärl. Hoppas senvintern kommer att vara snäll. 

Färden fortsatte till en riktig plantskola som hade ett stort sortiment av fuchsiasticklingar. Jag kan inte tänka mig någon tacksammare sommarblomma och jag köper ett ganska stort antal varje år. Övervintringen går sådär, men de små barnen är mycket rediga och sköter sig föredömligt. 

Jag har aldrig tidigare köpt så här extremt små fuchsior, endast lätt lindade i fiberduk. Men det får gå.

Efter omplantering, knipsning och dusch får de vila upp sig på fönesterbrädan under en ledlampa. 

 

Fuchsian är gjord för den svenska sommaren. Och hösten. Bilden är tagen 171119.

 


Storfavoriten heter fulgens och blir en mycket dekorativ planta på 70-80 cm på en säsong! 

Nu ska jag fortsätta att försöka förverkliga några av drömmarna, jag ska så. 

Om hopp

Här i Göteborg har vi en dryg vecka med minusgrader bakom oss. Snöblandat regn frös på och vägarna var hala alternativt moddiga och allmänt otrevliga igår morse. Kalla vindar från norr gjorde inte saken bättre. Trots detta brukar jag göra mitt yttersta för att behaga stadens politiska ledning, som inget hellre vill än att så många som möjligt ska avstå från bilen. 

Jag cyklade som vanligt och hade full koncentration på att hålla grepp och balans på det dåligt plogade, spåriga underlaget när jag fick syn på något gult i ögonvrån. Jag tvärstannade, var tvungen att försäkra mig om att jag såg rätt.

Årets första blomma på Allén, i höjd med Vasakyrkan:

 

Det finns hopp 

 

Det här är årets plagsammaste period för mig. Ibland känns det nära, men egentligen är det fortfarande väldigt långt kvar till grönska och värme. Men i alla fall.

 
Apropå hopp. Just för vintergäcken finns det dock inget hopp. De växer i ett område, där den ena av Väsrlänkens tågstationer ska byggas. 

Glädjeämnen i januari

Årets mörkaste, tråkigaste och längsta månad närmar sig sitt slut. Bara det är ett glädjeämne i sig.

Som kontorsarbetare på heltid ser jag trädgården i dagsljus endast på helgerna. Samma syn vecka efter vecka, det händer inte mycket som går att iaktta med blotta ögat. 

Gräs, grus och vintergrönt är man tacksam för nu. Miscanthus sinensis ’Melapartus’ är det snyggaste japanska gräset. Jag har 4-5 namnsorter, men inga andra håller en så hög standard över så stor del av säsongen som denna. 

 

Andra saker som gör mig glad är resultatet av eget hårt arbete. Den här gången anlade jag förra året för att slippa ett hopplöst stycke sliten gräsmatta. Inte perfekt med good enough. Och staketet blev också målat i somras.

Järneken, Ilex meserveae ’Leander’ var en chansning när den släpades hem från Tyskland för två år sedan. Jag visste inget om dess härdighet men fann den söt och uppfriskande. Och det går ju bra! 

 

På Ilex altaclerensis ’Golden King’ sitter de tjusiga röda bären prydligt kvar trots stormar och rikt fågelliv

 

Kärleksört, åtminstone vissa namnsorter i näringsfattig jord är makalöst vackra på vintern.

  

En annan överlevare, en silverfärgad lungört.


Entrétrappan får man inte slarva med. Den lilla idegranen är en uppkrukad självsådd som jag försöker forma till en tät form. Vilken, vet jag inte än. 


 

  
 

Hamamelis x intermedia ’Arnolds Promise’ är ett enda stort tappert löfte om sol och sommar. 

Trollhassel blommar mitt i vintern och den gör det länge. Det är möjligt att den skulle sätta fler blomknoppar om den fick mer än några timmar förmiddagssol, men jag är supernöjd med den. Om ett par veckor, när blommorna har slagit ut bättre, lyser den från långt håll och kallar på en. Man måste verkligen gå och hälsa på den, komma nära och lukta, för då blir man ännu mer belönad. 

Jag skulle mer än gärna köpa fler namnsorter och odla dem i kruka, trollhassel växer nämligen sakta och klarar våra vintrar bra. Jag gissar att den skulle gå åt som smör om plantskolorna hade den tillgänglig så här års. Lagom stora/små plantor i full blom, så man kunde se skillnaden mellan namnsorterna. Rost, orange, ljusgul arrangerat med lite lökväxter och lite vintergrönt. Vem skulle kunna motstå till ett rimligt pris? Kanske de är för dyra, jag minns faktiskt inte vad min kostade. 

Jag tror det får bli ett litet senvinterprojekt att kolla upp marknaden. 

Och det roligaste och allra mest löftesrika av allt, snödroppar i blom. Bara några få i det soligaste läget ännu, men ändå. I likhet med trollhasseln säger snödropparna mer om vad som komma skall än om det förflutna. Vårens budbärare. Det börjar hända saker trots allt.


Inför det nya året

Det är milda dagar och jag har, trots magsjuka och halsont, tillbringat några timmar med trädgårdsarbete så här på mellandagarna. Jag går runt, klipper ner de skräpigaste perennerna och funderar stillsamt över min trädgårdsframtid, om vad jag vill med trädgården (och med bloggen) den närmaste tiden. 

  



Jag tror inte på drastiska förändringar men har inte heller kommit fram till någon lagom lösning på min lilla kris.

Jag finner en utmaning i att acceptera att trädgården är nära att bli färdiganlagd och rent underhåll tar vid. Perenner måste delas och föryngras, buskar och träd beskäras, torvkanter bytas och grusgångar rensas från löv och björkkvistar. Ni hör. Anläggning är ju tusen gånger roligare. Men alternativet, att lämna trädgården och börja om från början på annan plats är inte realistiskt med åtminstone 15 år kvar i arbetslivet. Jag lider ju av konstant trädgårdstidsnöd som det är nu. Det är också för mycket arbete. Håller kroppen? Längtar jag ens bort? 

 


Jag går och plockar nedblåsta grenar, inventerar 2018 års måsten och inser att jag är gränslöst stolt över min skapelse. Jag njuter av japanska lönnens ’Sango Kaku ’ röda grenar, rododendronens blomknoppar och de variegerade bladen på mina små idegranar. Minns resan från Kivik hem till Göteborg med lönnen mellan mina ben. Barnen var små, det kan ha varit 2008 eller 2009. Idegranarna kommer från en trädgårdsamatör i Stenungsund som i sin tur fick sticklingar för förökning från självaste Brita Johansson. Jag har träffat henne. Jag har fått se hennes trädgård. Jag har upplevt så mycket tack vore mitt intresse och jag vill fortsätta att jag göra det. 

 


Jag ler inombords och tänker på att det är bara min närmaste familj som väcker starkare känslor hos mig än trädgården. Jag älskar varje litet hörn av den av hela mitt hjärta. Jag ska nog stå ut med att ta hand om den i många år till. 

 


Bilderna är tagna den 29 december 2017.

Gott nytt år!

Juligt inne

Jag skriver sällan om vår innemiljö på min blogg. Den handlar om trädgård och jag vill hålla mig till ämnet. 

Jag gör dock ett undantag nu, eftersom min mamma, som är min mest hängivna läsare efterfrågar bilder. Det är den media hon har tillgång till och lärt sig att hantera, vi kommunicerar inte via Facebook eller Instagram. Eftersom vi firar jul på var sitt håll blir det mitt sätt att bjuda in henne.  

Börjar med den nya brasan som blev klar förra veckan.

Vi bytte vår gamla vedkamin från 1991 till denna effektivare och miljövänligare variant. Den har plats för vedförvaring nederst och en värmesten högst upp, vilket gör att den har utlovats att hålla värmen 5-6 timmar efter avslutad eldning. Vi har redan testeldat och kaminen var fortfarande ljummen efter 7 timmar, så vi är väldigt nöjda.


Jag har aldrig tidigare köpt Amaryllis som snittblomma, men jag sprang på en trevlig bukett hos torghandlarna och slog till i slutet av november. Buketten var fin i 2,5 vecka, jag slängde den först igår

 

Även azalea som krukväxt har jag vägrat förr, men i år bestämde jag för att testa min hypotes att det inte funkar i stugvärmen. Jag hade rätt, azalean är nu, fyra veckor efter inköp, döende. 

 

Nyinköpta amaryllislökar blir däremot sällan en besvikelse. 

Jag har tyvärr ingen bra hand om de utblommade lökarna och lyckas aldrig att få dem att blomma om. Mamma däremot, som planterar ut lökarna i trädgårdslandet på våren och har ett svalt och ljust rum att driva igång dem på hösten, har en helt fantastisk samling lökar som blommar snällt varje år. För egen del är det dock bättre att köpa amaryllis som snittblomma så att någon annan kan ta hand om lökarna. 

 

Och det gjorde jag om tidigare i veckan 

 

Testar lite olika placeringar. 

 

Blev så förtjust så jag köpte några till igår. Överflöd hör julen till. 


Köksbordet

 

Och till slut, vid andra sidan köksbordet, den allra finaste ”juldekorationen”, snart 11 månader gamla barnbarnet Elsi.  Hon anlände igår kväll, efter närmare 20 timmars flygresa från Denver, Colorado. 

Förändring

I en trädgård pågår förändring överallt, även utan mänsklig inblandning, hela tiden. Nästan ingenting är bestående. Årstidsförändringar är fängslande i sig men ännu mer intressant är när en tomt omvandlas till trädgård. En stor, men rolig utmaning. 

Jag har samlat några bilder på min resa.

  

Här står jag i mars 2004 framför björkarna på en helt orörd naturtomt.


En helt nyanlagd rabatt mitt i gräsmattan i söder med temat vintergrönt i september 2013.

 

2014


Den 10 september 2017

I en annan del av trädgården behövdes lite mer än några plantor. Omarkerad tomtgräns, berg i dagen, dålig gräsmatta; ett riktigt problemområde på entrésidan om huset. 
 

Den 18 juli 2008. Växthuset och friggeboden tillhör grannen. 
 


Samma år byggde vi (läs min man) ett staket, blomlådor och en liten speljé. Det ojämna underlaget täcktes med trätrall.  

 


Under några år behöll jag gräsmattan, men var inte nöjd. Jag kände tydligt att platsens fulla potential inte var nådd. 



Så jag gjorde om för ett par sedan. Gräs blev till grus. Jag valde växter noga. Hostor och grus kanske inte det första man tänker på, men här befinner vi oss norr om huset med skugga större delen av året. 

 


Önskar faktiskt att jag förmådde att ligga i den här solsängen lite oftare och lite längre än jag faktiskt gör. Men det finns alltid nå't att göra. 



Grus är långt ifrån underhållsfritt. Att hålla den ren från löv så här års är nästan omöjligt. Men det hör till trädgårdslivet och björklöv, som det huvudsakligen handlar om här, blir fantastisk kompost. 

 


En samlig av föränderliga trädgårdar finns på Bloggen 'Bland rosor och bladlöss'

Trädgården just nu

Trädgården just nu är säsongens andra tema på Blommig fredag och vem vill missa det? 

Jag tillhör dem som älskar hösten och inte lider av några årstidsrelaterade depressioner för tillfället. Man ska alltid säga aldrig, men trädgårdsrelaterade sysslor har hittills hjälpt mig att undvika den där väggen som många verkar gå in i så här års. Trots den för tillfället dystra prognosen för trädgården. Vi går ju mot en vinter som är mörk, lång och i värsta fall även kall. 

Trädgården just nu är höstfager, intensivt lövfällande och ger MYCKET arbete. 

 

Just här finns det inget behov av förändringar men desto större behov av underhåll. Höstlöv på grus är ingen hit. 

 

Växterna i den här rabatten får också vara i fred.

 

Samma här.

Men bakom den här lilla inramningshäcken finns det stora utmaningar.

 
Utmaningar i form av överdimensionerade hostor. Det kräver sin kvinna att dela en hosta som har fått växa fritt i 5-6 år. I denna bladväxtrabatt finns det 6-7 stycken som är i behov av uppfräschning. Den i förgrunden är redan klar.


I murrabatten utanför köket har jag grävt ner kungsängsliljor, hundtandsliljor och blå hyacinter som jag fått av min mamma. En mycket lustfylld verksamhet. 

 

Berget prunkar, men det kan bli ännu bättre. Jag fortsätter att leta efter planteringsgropar och försöker hitta växter som klarar det utsatta läget och som gör sig bra på långt håll. 

Grunden för nästa års ännu härligare trädgård lägger man nu.  

En samling av höstträdgårdar finns på bloggen 'Bland rosor och baldlöss'.

Äldre inlägg