Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Färg

Tillbaka till bloggens startsida

Färg

Jag missade förra veckans Blommiga fredags-tema ”Favoritvyn” så nu ska jag kombinera det med veckans tema ”Färg”.

Om mina färgexperiment har jag skrivit mycket förr här på bloggen och det huvudsakliga budskapet har varit att våga testa starka färger och egna idéer. (Mina inlägg som berör ämnet finns samlade under länken Färg upp till höger.)
 
På senare tid har jag dock insett att form kommer före färg eftersom form har en högre grad av beständighet. Många har lätt för att fatta detta,  för mig har det tagit lång tid.


Den 8 augusti är det mesta grönt utanför vårt kök. 
Hur mycket jag än strävar efter färg genom blomning, är det ändå formerna och bladens färgskiftningar som är mest iögonfallande. 

Den 13 oktober. Med hösten kommer färgerna på alla blad, det är en mycket färgstark period av odlingssäsongen. Dessutom råkar höstfärgerna harmonisera   med varandra utmärkt, helt utan minsta planering. 


Den 13 november. Fortfarande mycket färg, med rimfrost som gemensam nämnare..

 
Den 19 november. Med vintern blir det svart och vitt. Jag har tröttnat på mörkret och satt ut julbelysningen i förtid.  


Med 13 odlingssäsonger i ryggen kan jag tycka att munitiös planering av slående färgkombinationer genom blomning är ganska onödigt att lägga alltför mycket energi på. Något som jag själv var närmast besatt av i början av mitt trädgårderande. 

Jag har med åren gjort insikten att man sällan lyckas åstadkomma någorlunda bestående och lyckat resultat. Det blir sällan som man hade tänkt sig. Å andra sidan dämpar grönskan oftast eventuella färgkrockar och skulle blomfärgernas möte trots det utgöra ett irritationsmoment är det ändå bara ett övergående problem. 

Numera blir jag bara imponerad av färgkombinationer när allt annat stämmer och inga kompromisser kring odlingsbetingelser och trädgårdens stil går att upptäcka. Lek med färger får inte kännas krystat utan bara självklar och elegant. 

Som här: 


En offentlig plantering i ett närliggande bostadsområde i juli. Å andra sidan kan man fråga sig hur det ser ut nu i november. 


Så mitt budskap idag: Tänk på funktion och tänkpå form i första hand. När det kommer till färger, härma proffsen.

(Det återstår att se om jag kan stå för detta om några år.)

 


Färgstarkt blir det nog denna vecka på bloggsamlingen ”Blommig Fredag”


Några höstfavoriter

Nu är det höst på riktigt och det gäller att vara snabb om man vill föreviga höstfärgerna. Det händer massor på ett par dagar, färgfagra träd kan bli helt avlövade under en blåsig dag.

I frågan om vad som krävs för höstfärgernas fulla utveckling läser jag i engelska trädgårdstidningar att fukt och temperatur är de två viktigaste faktorerna. Det ska helst ha regnat ordentligt på hösten och sedan ska det ha varit några kalla nätter. Sur jord är en fördel för många växter, men inte är avgörande. Sol på dagen är bonus, men hamnar inte på första plats bland de faktorer som påverkar. I motsats till vad många tror. 

Jag har länge misstänkt att solens  betydelse är underordnad, eftersom vår trädgård nås av väldigt lite sol på hösten, ändå brukar den få till en fantastisk färgkavalkad. Torr och varm höst gör att bladen tröttnar och faller av för tidigt. Det händer inte allt för ofta på Västkusten. 
 

Viburnum plicatum mariesii

 

Fantastisk blomning på försommaren

  

Bladfärg i mitten av oktober

Även pärlrönnen, sorbus koehneana har en tjusig blomning.

  

En något oskarp bild från mitten av oktober, men budskapet är tydligt: högt prydnadsvärde under lång tid

 

Årets nya höstfavorit är Acer Aconitifolium. Iögonfällande läcker form på bladen, vilket gör den exotisk även på sommaren. 


Jag är helt såld. Vill ha plantan i kruka för att alltid kunna ha den nära 

 

Först ut att fälla sina blad var unga Acer tschonoskii,  redan i slutet av september. Men den passade på att vara så här tjusig i någon vecka i alla fall. Grenarna blir röda på vintern.

 


En till liebling, kärreken Quercus palustris 'Green Dwarf'



Det är bara att konstatera: hösten är härlig, åtminstone för den som älskar trädgård. 


Och det firar vi tillsammans med andra höstpremierfirande trägårdsbloggare som samlas på 'Blommig fredag'

En samling blått

Blålila blomning lockade mig inte i början av mitt trädgårdsliv. Jag kan inte förklara varför, jag var helt enkelt betuttad av den varma färgskalan: rosa, rött och orange, helst i kombination. 

Idag är min smak något annat. Ju mindre väsen blomningen gör av sig i grönskan, desto bättre. Tar en lättnadens suck varje år när rhododendronen och de få pioner jag har kvar har blommat färdigt och innan dagliljorna och montbretian sätter igång. 

Geranium 'Rozanne' har börjat sin långa blomning. En klippa bland nävorna.

 
Ängsnävan, 'Midnight Reiter' har mörkbruna blad. Blommar intensivt men ganska kort. 

 

Annorlunda

 

Riddarsporrarna blåste naturligtvis ner sedan denna bild togs. Förra veckans ökenstormar var inte nådiga. De var ganska varma, torra och från det enda hållet vår trädgård inte har ordentligt vindskydd, från öster. 

  

Men klematisen Annabell är noga uppbunden och har klarat sig. 

 

Lavendel  är inte min trädgårds starka sida, men jag måste ha några plantor till varje pris, för doftens skull. Nu börjar blomningen.

 

Tremasterblomman trivs bäst i skugga

 

Blåast av alla är hortensian 'Veerle'

 


Underbara fyllda strandirisen har jag fått av trädgårdsvännen Carina. Den blommar rikligt och länge och är väldigt lättskött. Lagom höjd på ca 60 cm, fina proportioner. Klarar att växa i en djupare spricka i berget. Jag har bara gott att säga om denna planta. 

 


Fylld är även nässelklockan 'Benice'

 


Odlas i kruka, här tillsammans med bl a en frösådd hortensia, som jag hittade i närheten av Veerle för två år sedan. 



Och ännu en till fylld skönhet. Petunia, köpt som stickling i februari. Den trivs bra under tak på uteplatsen.

Jag blir själv lite förvånad när jag ser hur mycket blått jag har hunnit samla på mig under årens lopp, trots att jag från början var fokuserad på helt andra färger. Blått funkar alltid, alla nyanser, medan rött gör inte alls det. Det ska jag visa en annan gång...

Blå vår

Jag har ett väldigt intresse för färger, i synnerhet i kläd-, inrednings- och trädgårdssammanhang. 

Mina favoritfärger är olika beroende av vilket sammanhang det är och förändras också genom åren. Även årstider har stor betydelse, och så klarar jag inte av blandning av mättade (tunga) och omättade (lätta) färger, fråga mig inte varför. 

Rött till exempel, som jag skattar högt i inredningssammanhang, tål jag bara inte i trädgården längre, absolut inte på våren. Lite problematiskt, då röda liljor och Montbretia har förökat sig hysteriskt sedan jag skaffade dem under en röd period i mitt trädgårdsliv. Som tur är blommar de lite längre fram på säsongen. 

Min nyaste färgförälskelse i naturen är blått, (vid sidan om blekgult). Det finns några fina representanter redan nu, denna kalla april. 

 

En gång för länge sedan försökte vi rensa bort alla små scillalökar från rabatterna. Det var på den tiden rådjuren hade fritt tillträde till trädgården och åt upp alla knoppar. Som tur är lyckades vi aldrig utrota scillorna. 

 

Brunnera macrophylla har också förökat sig. Den här är en vanlig grönbladig sort, men jag har även fröplantor av den i mina ögon mer åtråvärda bråkbladiga sorten, 'Jack Frost'. De är visserligen inte äkta, men väldigt lika sin mamma. 

  

Jack Frost blommar också i blått och har dessutom bladverk som jag fullständigt älskar. Kräver skugga för att behålla sitt höga prydnadsvärde över hela säsongen. 


Puschkinia libanotica är mycket tacksam hos mig

 

En nästan overkligt blå nyans på primula.

 

Har tyvärr tappat sortnamn på denna blåa anemone nemorosa. De vita sipporna, som jag har gott om av på vår skogstomt, blommar inte ännu.

 

Chionodoxa Luciliae gigantea

Den mest magnifika blåa blomningen står aklejorna för hos mig, men dit är en bra bit kvar denna kalla vår

Min favoritfärg

Ännu ett tufft val behöver göras. Veckans inlägg till Blommig fredag ska handla om favoritfärgen. 

Jag har under årens lopp skrivit mycket om min relation till färger och känner mig ganska mätt på ämnet. Färger som engagerade mig så mycket förr är mig nästan likgiltiga numera.

  

En del av min trädgård är befriad från blomning.

När jag nu, inför 2016 års säsong funderar på växtval till en utvidgning av en perennrabatt med viss föryngringsbehov har jag helt andra saker än färger i huvudet. 

Jag tänker på höjd och odlingskrav. Jag tänker på växternas lättillgänglighet (inget internetköp) och pris eftersom jag vill få mycket rabatt för pengarna. Helst vill jag ha stabila perenner som jag erfarenhet av sedan tidigare. De ska vara torktåliga, trivas i varandras sällskap, ha en lång säsong och helst även ha ett visst vintervärde.

Färg? Asch, det orkar jag inte tänka på. Det löser sig. 

Man skulle också kunna säga att jag är mycket generös i min syn på färger. Jag ratar ingen färg om den sitter på en bra växt. 

Men den enda färg, som vi inte kommer ifrån i trädgårdssammanhang, GRÖN och dess många nyanser, är ändå en klar favorit just nu. 

Och så måste jag erkänna att jag gillar den nyligen utpekade trendfärgen, MÖRK LILA, eller aubergine, som jag kallar den.  Den kommer med all säkerhet att dyka upp i mina krukplanteringar i år. 

Kanske tillsammans med ljusgult. 

  


En lyckad vårflor på trappan för ett par år sedan
 

 

Det är alltid spännande att se hur andra tänker och färger

Prickigt


Blogsamlinggen med färgtema har pricka önskemål idag och jag vet med mig sedan tidigare att det bland liljor, rhododendron och digitalis man ska leta.

Men det ska bli spännande att se om det finns några andra.

Tigerliljan dyker först upp i huvudet. 

 

Lilja 'Aphrodite'

   

Kungsängsliljan är kanske snarare rutig? 


Men den bredbladiga  kalmian (Kalmia latifolia) har allt lite klädsamma prickar

Uu

Uu  

I svalget av rhododendron finns det mer eller mindre mörka prickar hos många sorter. 

 
 




Och det mest klassiska exemplet på prickigt, det måste ändå vara underbara digitalis. 



Nu ska jag vidare till Maribels garden och kolla vad andra har hittat för prickiga blommor och blad. 



Cerise

Cerise är nog den allra vanligaste färgen i våra trädgårdar, så det svåra var inte att hitta utan att välja växter som  på något sätt utmärker sig. 



Den tidiga vårens cerise. Julrosens blommor mörknar istället för att vissna.
 


Löjtnantshjärta 'Golden Heart' har jag försökt samplantera med vitkantiga cerise tulpaner efter att ha noterat att de blommar samtidigt.  Men rådjuren ville något annat. 



Dessa hade väl passat perfekt. Min mans lilla plantering vid komposten. Jag tror att sortnamnet är Claudia.



En annan klassisk färgkombination. Det här är en gammal bild, numera låter jag endast mina vita digitalis gå i frö, så de rosa blir färre och färre



En älsklingsväxt som får mig att vandra till trädgårdens utkanter varje dag under tiden den blommar. Småväxta bergenia 'Pink Dragonfly'.

 


En kanske lite oväntad cerise, blomning på en gammal cypress.


Som sagt,  cerise finns det gott om. Höstflox, fackelblomster, dahlia, nyutsprång på pieris och rhododendron Graziella. Notera Graziellans supersmala blad.

 


Och hos Maribel finns det ännu fler.

Pasteller

Maribels bloggsamling om färger är ett fantastiskt avbrott mitt i den färglösa vintern så jag hänger på.

Pasteller är vanligtvis inte min melodi, jag dras mer till eldiga, dramatiska färger, har gjort det förr i alla fall. Jag håller dock på att förändras, mitt intresse för färger bleknar allt eftersom, märker jag. 
 


Liljor finns i många häftiga, nästan lite artificierade färger och kan kännas lite malplacerade i rabatten. Dessa ljusgula  är dock väldigt behagliga även i stora mängder. 

 


Nyutslagen klockranka


Tagetes Vanila är lätt som en plätt att driva upp från från, rekommenderas. Läste i den senaste Allt om trädgård att ljusgult kommer att vara en trendig färg 2016. 
Vi får väl se.


Hur inne ljusgult än blir, undvik solhatt i den nyansen. Livskraften är obefintlig, den här plantan överlevde inte ens den förra, osedvanligt milda vintern.

 
Bland irisar är mjuka rosa nyanser ovanligt


På sensommaren är det lite ovanligare med pasteller. Den här hortensian skiftar färg från vit till lila och intar den här härliga gammalrosa nyansen däremellan. 

Stjärnflocka finns i många olika nyanser mellan vit och mörkröd

 

Skuggtåliga rosa snöflingor måste jag ha varje år på min entrétrappa i norr.

 

Klematis 'Hagley hybrid'

Flox 


Dubbel petunia 

Dubbel strandiris. 


Titta du också på bloggsamlingen och lindra blomsterlängtan med pasteller.



Rött är sött

Det här kommer att bli ett låååångt inlägg. Jag älskar nämligen alla nyanser av rött och mitt livs trädgårdsstorsatsning har handlat om röd blomning. 

Det är inte för att jag tycker att rött är särskilt sött, snarare vågat och häftigt, åtminstone i trädgårdssammanhang. 

Det började med att jag hade en önskan att vara lite originell. Den helvita skymningsrabatten var redan uppfunnen, likaså den lime-blå kombinationen av daggkåpa och stäppsalvia. Rosa pioner omgivna av digitalis tyckte jag var lite väl romantiskt för vårt  70-tals hus och lavendel och malört klarar sig dåligt i sur skogsjord i västkustens blöta klimat.

Å andra sidan har jag alltid tyckt att röd är den bästa och mest slagkraftiga accentfärgen inom heminredning. Jag har också alltid tokälskat Gudrun Sjödéns färgstarka mönster och tyg varav de som rör sig på den röda färgskalan är nästan alltid vackrast i mina ögon. 

Så röd och orange, helst i kombination med cerise skulle bli mitt signum i trädgården. Det gällde bara att samla mod till att våga vara lite kaxig. Det är lätt att tolka ambitioner av det här slaget som storhetsvansinne, rött är ju ingen ödmjuk färg direkt. 


Uteplatsen under balkongens tak i öster klädde jag i rött 


och det går väl an att ha röda pelargoner, men 

  
det lyser rött i mina rabatter också.

Liljor visade sig vara lättodlade i trädgårdens väldränerade jord

Så jag köpte fler


Och de förökade sig snabbt


För säkerhets skull beställde jag klarröda fuchsior på nätet för att kunna klä de hårda ytorna i rött

 

dahlior, fuchsior, t o m rhododendron och luktärt skulle vara röda

 
Och jag sörjde när jag av misstag gav bort knölen till denna fantastiskt rikblommande dahliasort 

Medan den här klena sorten slängde jag till slut. Tre blommor per säsong duger inte.

 

Till och med min kamelia blommade i rött, fast det visste jag inte när jag köpte plantan på utförsäljning 

och på sensommaren skulle helenium representera det röda


Och monbretia, som också visade sig stortrivas utan att ha sin dåliga härdighet i åtanke.


Och det är ingen brist på det röda bara för att det är vinter. 
Ja, ni ser. Och då har vi inte ens varit inomhus. 



Hos Helena  blommar fredagen i rött den här veckan.

Orange

Åh, nu är vi inne på  min absoluta favoritfärg! Pigg och varm men oj så svår att jobba med!  

Undra om den här kombinationen var blickfång, för att inte säga en påträngande sådan, medan liljorna blommade. Det är precis det som är problemet med orange: det blir så gott som alltid för mycket.


Det är klokt är att undvika alla andra färger och låta den omgivande grönskan ta hand  det skrälliga. 

 

Det finns många fantastiska heleniumsorter i olika gulröda nyanser, det bästa växtvalet vid sidan om tigerlilja om man vill storsatsa på orange.

 


Mörkbladig fläder, daggkåpa och hakonegräs utgör omgivningen till mina solbrudar.

 


Klen orangrosa solhatt. Färgens dominans och sortens spädhet korresponderar dåligt, tycker jag. Tummen ner. 

 

Daglilja, tigerlilja, zinnia, daglilja igen, japanska lönnen 'Orange Dream' och kungsliljan 'African Queen'

 


Det finns flera buskar med orange bladverk att njuta av. Här nyutsprång på  spirea japonica 'Magic Carpet'. Med regelbunden klippning kan man hålla den så här orange. 


En aspekt att ta hänsyn till när man planerar för orangeblommande växter är att i trädgårdssammanhang förknippas färgen i mångt och mycket med sensommar och höst. Så se upp med orange penséer, kejsarliljor, tulpaner och azaleor på våren och försommaren. Jag säger inte att det inte går, men det är lättare att placera sensommarblommande orange. 

Att satsa helhjärtat på klara, skrälliga färger är nog den bästa lösningen på våren

De bästa orange kombinationer jag har sett är:

1. Tigerlilja i skuggig bladväxtplantering, endast grönska runtomkring alltså. (Göteborgs Botaniska) 

2. Orange liljor som sticker upp ur ett hav av nävan 'Rozanne', som är ju blå. 

3. Och den bästa, en generös  lime-gul-orange perennrabatt bestående av gullris, daggkåpa, dagliljor, helenium och klippstånds (ligularia dentala 'Britt-Marie Crawford', som har bronsfärgade blad). - Det var som om solen hade ramlat ner på jorden, rakt ner i Anette Nilssons trädgård.

 

Fortsätt att beundra denna fantastiska färg hos Maribel


Äldre inlägg