Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Färg

Tillbaka till bloggens startsida

Vit

Mitt förhållande till vita blommor är kluvet. 

Visst är vit en elegant färg och oslagbar i skugga, men rent vita blommor är för stela och oskuldsfulla för min smak. Exempelvis har jag en vit lilja och en vit flox som är onaturligt kritvita och som jag i mina naturlika planteringar aldrig kan ge rättvisa. Jag stör mig på deras stela, porslinlika framtoning. Särskilt liljan, som till råga på allt blir 1,5 meter hög, ser helt malplacerad ut i en rabatt, den klipper jag ibland för att ha i vas. 

  

Här har ni båda: bamseliljan och floxen 'David', som är i och för sig en mycket stabil och frisk flox.

Krämvita och gråvita blommor vill jag däremot gärna ha. Helst för sig själva, utan inblandning av andra färger, endast omgivna av grönska.

Eller en katt. Stjärnmagnolian blommar tidigt, på bar kvist.

  

Min bästa julros skiftar i grönt. 


Iris pumila  'Lilly White', blommar först av alla mina irisar. Blomningen är kort men sååå härligt medan det varar. 


Rhododendron 'Dora Amatheis' är en låg, småbladig variant. 


Astilbe japonica-hybriden 'Deutschland' är min bästa astilbe

 

Hosta 'Elegance' odlar jag för dess vita blommor och snigelresistenta, soltåliga blad.

 

Pionen 'Krinkled White' är en favorit bland pionerna. Hon har också inspirerat mig till att kombinera vitt med gult. Ni förstår varför. 

  

Solhatt, vit stäppsalvia och höstöga. Krispigt och fräscht. 


Kransveronika

 

Fuchsia 'Annabell' med rosa stänk.

 

Hydrangea  paniculata 

 

och pärlönnens bär får stå för höstens vita. 

 


Klicka på bilden om du vill se flera vita favoriter.

Blå

Maribel Gardens länksamling om färger fortsätter och veckans tema är blå. 

Jag befarar Marika använder basfärgerna för att underlätta och locka till sig så många bloggare som möjligt. Snart kommer begränsningar som kobolt och himmelsblå, azur och kungblå, så det gäller att passa på. 

Blå är en mycket populär färg i våra trädgårdar, uppskattas antagligen för sin anspelning på hav och vatten och för alla lockande kombinationsmöjligheter med vitt och rosa. 

Men många växter som beskrivs blomma i blått har violett anststrykning så det gäller att vara uppmärksam. I soliga lägen kan även ganska rena blåa nyanser uppträda som violetta för att inte tala om hur det kan bli vid fotografering. Nävan 'Rozanne', exempelvis, som jag upplever som mycket blå i verkligheten, är så gott som omöjlig att göra rättvisa på bild. Med mina fotokunskaper, ska jag kanske tillägga. 



Trädgårdsåret börjar med blått hos mig. Då snödropparna inte trivs är det iris reticulata som är först ut. 


Vivor av den rätta sorten är en överlevare, medan andra försvinner spårlöst efter en säsong. 

 

Den blåaste av alla (för mig kända) rhododendron, Gletschernacht. Här ser man tydligt de lila dragen.

 

Akleja behöver man bara köpa en av, resten ordnar sig.

 

Och det är hur spännande som helst att följa deras utbredning.

  

Här syns de två ovanstående aklejorna från lite längre håll. Helt annan färg på samma blomma.


En mörk riddarsporre. Delphinium är den perenn som jag associerar mest färgen blå. Många nyanser med rena blåa toner finns. 


Det här är en låg luktärt för balkonglådeodling. Inte särskilt livskraftig, men hur blå som helst. Bara knopparna drar åt lila, den utslagna blomman är klarblå. 

 

Hydrangea  macrophylla i sur jord.

   

Tremasterblomman har svårt att hålla sig fin under en hel säsong och är därför under avveckling hos mig. Just den här kommer jag dock att behålla eftersom jag gillar de ljusgröna bladen

 

Och det här är mitt blåa paradnummer som har figurerat i många inlägg och alla verkar älska. Hydrangea 'Veerle'

 

Flox, som är mjöldaggsresistenta är  mycket bra rabattväxter. Färgvariationerna är oändliga, likaså höjden. Grönskar tidigt, håller sig snygg hela säsongen, blommar relativt sent och kvar blir snygga torra blomställningar som klarar höstens stormar. Gräs är bästa samplanteringsväxten. 

 


Nävan "Rozanne' är en långblommare. Bredvid Klematis 'Annabelle', en av få klematisar som funkar hos mig.



På Maribels garden finns flera blåa blommor 

Rosa

Ännu en bloggsamling har dragit igång, denna gången hos Maribel garden. Varje vecka bestämmer hon en ny färg som vi får gotta oss i.

 

maribelsgarden.blogspot.se


När jag ser på Maribels egna inlägg slås jag av hennes ljusa tolkning. En ortroligt vacker färg på blommor som nästan inte alls förekommer i min trädgård. Man kan undra varför. 

En del av förklaringen är att jag inte odlar rosor och pioner trivs inte heller i min lerfattiga jord. En annan är att jag generellt dras åt varma nyanser inom alla färger. 

Men så hittade jag ändå några ljusa, svala rosa nyanser i arkivet. Generellt gäller att de ljust rosa tonerna tillhör försommaren. 


Petunia tillhör inte mina favoriter, men denna svala skönhet kunde jag inte stå emot. Uppdragen från stickling, vilket gör mig lite stolt. Det här en näring-, sol- och vattenkrävande planta som inte har någon självklar plats i min trädgård. 


Rhododendron är däremot helt självgående på vår skogsnära tomt.

 


Flikbladig fläder, Sambucus nigra " Black Lace ". Anspråkslös är bara förnamnet, även här.

 


Så rosa en iris kan bli. Tror jag. Iris germanica 'Prefence', Köpt på växtmarknad av självaste Christina Fryle, som är en stor trädgårdsförebild för mig. 

  


Självsådd digitalis



Indigofera 'Pink Sensation' har visat överraskande trevliga egenskaper hittills. Den har dock den riktigt stora prövningen, vintern framför sig.

 


Weigela florida 'Nana Variegata'

 


Spansk näva. Klipps med fördel ner efter den första blomningen. Vattna och se vad som händer.

 


Lilja 'Aphrodite'.



Cornus chinensis 'Satomi'



Stjärnflocka av sedan länge förväxlad  sort. Det finns så många och de är så lika.

 


Hm. Det här är ju en simpel nejlika. En fantastisk men förbisedd marktäckare i torra lägen. Klarar slänt, bara en sån sak. Grönt, rättare sagt silvrigt bladverk hela säsongen. 

 


Klematis "Hagley Hybrid' är däremot en fuktälskare



Astilbe likaså 

 


Flox kan i stort sett inta alla tänkbara rosa nyanser.

 

Dahlia 'Melody Harmony' är höstens svalaste rosa hos mig.

Plötsligt inser jag att jag skulle man kunna fortsätta i det oändliga, rosa blommor lider man verkligen inte brist på. Eller hur? 

Orange favoriter och aktuella trädgårdsbekymmer

Jag gillar starka färger och omger mig gärna med orange. Så här års stämmer den här varma, mogna färgen som mest överens med stämningen i naturen. 

De mest kända representanterna, helenium och tigerlilja har blommat  länge och håller sig kvar en bit in i september, medan benveden och solhatten är nya på den orange arenan. 

   

Uppstammad körsbärsbenved står som solitär i ett hörn. Tanken är att den ska skugga alunrotrabatten mitt på dagen, men kronan växer väldigt långsamt.

Växtkraften är svag, men det är rikligt med bär varje år, vilket jag tolkar som att det lila trädet trivs i alla fall.


Frukterna har nu tagit färg och öppnat sig 

   

Jag är jätteförtjust i Helenium och har många olika namnsorter. Här syns i vart fall tre, även om den solgula är kraftigt underrepresenterad. 

 

Sniglarna kalasar på unga plantor på försommaren, vilket gör att rabatten inte blir lika frodig som jag hade föreställt mig.

 


Men då tittar jag från andra hållet och blir glad för mitt frodiga hakonegräs.


"Stora" perennrabatten är inte färgstämd på långa vägar, men håller ställningarna långt in på säsongen.  Och  judasträdet i vänster har äntligen intagit den lilaröda färg man vill ha den för. 


Fast i sol blir det orange istället. Judasträdet, cercis 
 canadensis 'Forest Pansy' är definitivt det snyggaste rödbladiga trädet jag känner till. Tyvärr är mitt examplar mycket klent trots milda vintrar, varmt läge och kärleksfull omsorg. Den är långt ifrån nöjd med den totala värmemängden den får på ett år och jag är tveksam till om den överlever en vintern till. 


Montbretian, som växer under judasträdet, har vanligtvis en tomteröd färg, men här har jag en orangeröd  variant,  present från maken från Holland.

 

Tigerliljan är en av få orange blommor som trivs i skugga. Ett mycket effektfult blickfång som inte går att missa.

   

Inte den mest livskraftiga solhatten, men orange.



 

Dahlian 'Karma Fuchsiana' har svårt att bestämma sig för om den ska vara orange eller rosa

Till vardags håller jag på med renovering av vår gräsmatta. Inte det roligaste direkt, särskilt om man betänker att jag har struntat i gräsmattan i 10 år. Det skulle jag inte gjort. Den är nu i mycket dåligt skick och det kommer att ta lång tid att återställa den. I första renoveringsomgången ska grobladen bort, en efter en. På sina ställen är det så tätt med ogräset att det uppstår stora, sammanhängande tomma ytor, när jag väl gräver bort dem, så jag får så nytt. 

 

De är många men, som tur är, lätta att dra upp.


För den som väljer att hålla sig kvar i kravlöshetens härliga värld och fortsätter att tolerera dessa gräsdödande rosetter finns det matnyttigt att läsa i Natur £ Trädgårds senaste nummer (3/2015). Bilder på förädlade grobladsorter och recept på grobladspaj finns att tillgå där, bl a. Grobladets sårläkande egenskaper är en klen tröst för mig just nu. 

Mindre aptitlig information i sammanhanget är att snigelbebisar gärna gömmer sig i och under grobladets rosetter. Det vet jag av erfarenhet, inte från tidskriften. 

Röda rabatter

Vid min senaste fotorunda förundrades jag lite över min fäbless för röda inslag i rabatterna.  Jag har haft rött (i kombination med rosa och orange) som tema på en uteplats, men i rabatterna är allting så mycket mer komplicerat. 

 

Namnlösa Camelia japonica håller nu på att blomma över


Likaså aklejorna


Klematis 'Ville de Lyon'  skulle vara ännu snyggare med en rödblommande pion vid sina fötter.

 

Som den. 


Rodgersian blommar inte varje år hos mig, den kvävs lite av sin granne. De vackra bladen skulle förtjäna en bättre plats. 


Apropå vackra blad. Rhododendron kan överraska en även efter blomningen.


  
Medan en annan är så gott som värdelös utan sina blommor. Dahlia  Mambo.


Astilbe 'Fatal' i knopp


Och paradnumret just nu, de röda liljorna.

 
 


Ett rejält fång har det blivit av tre lökar på bara några år. Asiatiska liljor förökar sig snabbt.

 

Rött är svårt att jobba med i trädgården. De kalla och varma nyanserna passar dåligt med varandra och det krävs massor med frodig grönska för att det ska funka. 

Små solar på backen

Min fäbless för gula inslag i trädgården har knappast undgått någon. Små ljuvliga solsubstitut som lyser upp när den riktiga solen där uppe vägrar visa sig. Välbehövliga i dessa dagar, dessvärre.


Gulbladigt berberis som jag så gärna vill förmå till att växa ihop till en liten häcksnutt. Men nej, inte i år heller. 

 

I mitten en nyplanterad deutzia och längre bak guldakleja


Hakonegräs är en storfavorit. Jag odlar det på flera ställen och har kommit fram till att den gulbladiga sorten ogillar soliga lägen, så till hösten blir det flyttkarusell. I bakgrunden gulltörel.

 


Gulltöreln i sina glansdagar, i slutet av maj.


Vit, gult och grönt och fräscht och krispigt, berberis, azalea och svärdiris. 

   

Den unga gulbladiga schersminen blommar tyvärr inte i än. Bladen bräns lätt i solen. 

 

Men hemmasådda tagetesen 'Vanilla' är desto blomvilligare

  

En ny favorit bland sommarblommorna, väldigt lätt att driva upp från frön och förgrenar sig på egen hand.  Odlas i kruka, som alla sommarblommor hos mig. 


Namnlös iris

 


Gulbladigt penningblad är en tålig marktäckare som klarar att täcka den torra slänten under min breda, uppstammade idegran


En annan, minst sagt tålig växt, gul nunneört.  Det är nog inte många som tolererar den i sin trädgård, gissar jag.

 

En betydligt mer exklusiv växt är indigofera "Pink sensation". Tyvärr har jag svårt att hitta information om den på nätet, men plantskolisten lär ha ett tioårigt exemplar i sin trädgård i Landvetter. Försäljningsknep eller sanning?  Den som lever får se.


Blommorna i alla fall mycket fina

Många gulbladiga och gulblommande växter har jag hunnit skaffa men aldrig blir jag nöjd. Nu har jag börjat snegla på blågråa blad och är riktigt sugen på en silvrig rabatt. 

Jätteljusgul

Ljusgult är en mycket spännande och underskattad färg i trädgården. Ljusgula blommor syns väl på långt håll utan att vara skrikiga. Det är en färg som kan uppfattas som en variant av vitt. "Vita" tulpaner och liljor kan i verkligheten visa upp en svag gul nyans. 

Vanilj och blekt citron brukar jag tänka som två lite aptitliga beskrivningar av en varm respektive kall nyans av ljusgult.

Det är nyanser som man kanske inte satsar på på stor skala utan som accent. Jag upplever att det ljusgula har en förmåga att lugna ner starka kulörer eller lyfta andra,  "tyngre" färger. 

Säsongens första ljusgula blomma hos mig är krokus. Den kan komma att slå ut inom ett par veckor om vädret fortsätter att vara milt.
 


 En "vit" tulpan

 

Blekgul sockblomma


Två småväxta rhododendron, 'Princess Ann' och 'Wren' lyser i min nyanlagda rabatt med vintergröna växter.

   

'Prinsess Ann' med ljusgröna blad

 


'Wren' har mörkare blad och större blommor än 'Princess Ann'

 


Storbaldigt rhododendron förväntar man sig inte i den här färgen. Det här ett gammalt foto, allting har blivit mycket större sedan dess.


En fådd liten primula

  

"Vita" dagliljan " Artic Snow" är inte direkt snövit. Det kan en daglilja inte bli.


Echinacea 'Sunrise' tillsammans med gulbladigt hakonegräs under en mörk fläder har jag stora förväntningar på i år. Jag gillar olika gula kulörers samspel mycket. 

 


Favoritliljan är visst ljusgul. En utomordentligt livskraftig sort vars etikett jag tappade bort för länge sedan.


Dahlior föredrar jag vanligtvis i starka färger. Den här sorten heter 
'München' och bilden är antagligen tagen sent på hösten när bristen på sol resulterar i bleka blommor.

 Länksamlingen på Charlottas Trädgård visar flera jätteljusgula växter.

Ultramarin

På utmaning från Charlotta är dagens tema ultramarin.

Min relation till klarblått i trädgården kan härledas från de där keramikbollarna som var omåttligt populära för några år/decennier sedan.  

 

Typ den här, fångad med mobilen på dagens löprunda


Det var snyggt i början, men oj så fult det blev sedan. Jag vet inte vad som har hänt, det blev för mycket på något sätt i kombination med alla blå keramikkrukor som också fanns högt och lågt samtidigt. Den tydliga antydan till havet kan ha bidragit till min aversion, med tanke på att jag har ett mycket mer komplicerat förhållande till havet än jag har till trädgården. 

Det blev alltså tvärstopp för mig och i början av mitt trädgårdsbygge för 10 år sedan tålde jag inte blått i någon form, inga bollar eller krukor, inte ens blommor. Ultramarin skulle inte finnas hos mig. 

Ja, det var då det. Idag är smaken något helt annat, kan jag säga. 


Ultramarina glasdekorationer och matchande fjäril. Bilderna är tagna i Maiamis botaniska trädgård. Jag föll för dekorationerna, inklusive bollen.
 

Min omvändning har gått så långt att jag har planterat en njurformad rabatt med bara blåa blommor. 

Nävor tjänar som marktäckare och samsas med lavendel och irisar. En och annan blå akleja har slagit sig ner här och stäppsalvia 'Caradonna' måste man ju ha. För höjden står klematisen 'Annabell' och stormhattar. 

Är jag nöjd, tror ni? Nej, inte på långa vägar. 

Enligt Gertrude Jekyll behövs i en blå trädgård "vita och blekt citrongula blommor för att framhäva riddarsporrens, lobelians och campanulans blåa färger", läser  jag i Lotta Möllers Trädgårdens natur. 

För egen del är favoritkombofärgen till blått är orange så lökar av tigerlilja har planterats bland nävorna. Men rabatterns största problem ligger inte i dess färgsammansättning utan beror på att det saknas bakgrund och sammanhang, den är utslängd i gräsmattan vilket i sin tur också gör att den är omöjlig att fotografera. 

Men några bilder på enstaka blommor i passande nyans hittade jag trots allt.



 
Snart finns de på plantskolorna, söta penséerna


Våririslökar får man fylla på med varje år, hos mig blommar de bara ett par år och sedan kommer bara blad. 


Den här blåa aklejan har förökat sig livligt hos mig.

 


En fylld nässelklocka, campanula trachelium ' Bernice' tillsammans med blekgul daggkåpa, helt enligt de engelska instruktionerna.


Tremasterblomman finns i många nyanser, ofta med lila inslag. Dock inte den här. 

 

Min blåaste hortensia i juli, innan den blir auberginfärgad i augusti.

 

Diphylleia cymosas bär är mycket uppseendeväckande 

 

Rhododendron russatum ' Gletshcernacht' är den blåaste jag sett. Har minimalt med lila i sig, till skillnad från många andra rhododendron. Plantan är lite gles och tilltufsad, men i år har den många knoppar,  så jag hoppas att den förtätar sig efter en rik blomning i sommar. 

 

Ametiststormhatten, Aconitim carm. 'Arendsii' blommar i oktober och blir ett udda inslag bland höstens gulbruna färger. Hoppas mina tre plantor har lust att föröka sig lite till. 

 

En härlig, stabil perenn som jag varmt kan rekommendera. Inga sniglar och inga rådjur gillar den heller.

 


Nävan 'Rosanne' blommar från juli långt in på hösten. Tyvärr blir den rådjursmat med jämna mellanrum. 

Idag bryr jag mig inte lika mycket längre om de enstaka blommornas färg. Prydnadsvärde under lång tid, växtsätt, bladverk och livsduglighet är mycket viktigare. Men det starkt blåa är inte helt vanligt i växtvärlden och är därför åtråvärt. 

Terakotta

Charlotta vill att vi visar terakotta inslag i trädgården denna snöiga vinterhelg.

Terakotta är nog ganska lätt att definiera, så här ska det se ut:

 



Men frågan är om man ska ha nya, rena terakottakrukor eller patinerade, mossiga som riktmärke. 

De flesta verkar föredra den senare varianten, medan jag själv använder mig nästan uteslutande av svarta krukor. Jag har t o m köpt krukfärg för att omvandla de terakottakrukor jag ändå har, det känns som att svarta krukor passar till allt och gör minst väsen av sig. Dessutom förknippar jag mossiga terakottakrukor med en romantisk stil som jag inte tycker  passar till vårt 70-tals hus. 

Men på växter gillar jag tröttorange nyanser mycket. Ett av mina första växtinköp var en daglilja i den här färgen. Min mest blomvilliga daglilja genom tiderna, som dock fick flytta runt under sina första år innan jag hittade rätt granne i en rödbladig japansk lönn. Svårplacerad rosaorange färg, tycker jag.

Dagliljan 'Pink Damast' uppges laxrosa på etiketten, men nyansskillnaden mellan teracotta och laxrosa är nästintill försumbar, eller?

 

Min älskade alunrotrabatt innehåller en del trötta gulbruna nyanser. Det finns ett slags teracottakänsla över den här rabatten, om jag får säga så.


Helenium i perukbuskens sällskap visar jag mest för att försöka demonstrera skillnaden mellan orange och teracotta.

 

Ettåriga lejonga

 


Zinnia


Alunrot, japansk lönn, judasträd och längst bort gillenia i höstskrud.

Flera tolkningar av uppdraget terakotta finnes hos Charlotta.

Ljusa blå toner

Ljusblå är porslinveronikan och perovskian, växter jag inte har eller misslyckas med. 

Men som tur är uppdraget angivet i plural, det ska vara "toner" och det underlättar. 

Jag börjar med nytagna bilder från Florida där jag bl a lyckades fånga en för mig ovanlig fjäril med tydliga blå inslag.

Ljusblå  eller turkos, vet jag inte, men stilig.

 

Den här tjusiga subtropiska busken var något mer lättfångad på bild. Den gjorde ett härligt svalt intryck i värmen. 

 

Blomman påminner om vår flox

   


Glasspinnar i kaktusgården i Miamis botaniska trädgård



Iris pumila från den egna trädgården. Nyligen läste jag på en blog att iris hade planterats i blötbädd, att den behöver fukt för att blomma. Jag trodde det var tvärtom, att den är mycket torktålig och t o m klarar sig längst husväggar under takutsprång. Hm. Av mina irisars blomvillighet att döma kan jag dock inte avfärda den här nya informationen, de flesta av dem är kinkiga. Någon med egna erfarenheter?

 


En syn som inte längre ligger så långt fram i tiden, förhoppningsvis.

 


Förgetmigej

När jag bläddrar igenom inlägget kan jag inte vara annat än nöjd med variationen när det gäller nyanser. Ljusblå toner kan vara väldigt olika och ännu fler hittar du hos Charlotta

Äldre inlägg

Nyare inlägg