Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg i kategorin Fotostudier

Tillbaka till bloggens startsida

En hög med höstlöv

Som avkoppling i allt planteringsarbete roade jag mig i helgen med att föreviga säsongens sista blad. 



Att spaden skulle vara undanställt så här års, känner jag mig inte igen i. 

Årets alla inköp av små träd och buskar som provisoriskt placerats i stora krukor ska ner i backen nu. ( Med undantag för dem som sätter rotskott, de ska få fortsätta i kruka.) 

Det har självklart framkallat den stora årliga flyttkarusellen, så hjärnan går på högvarv hela veckan för att hinna reda ut cirkusen på helgerna. Inget får slängas heller, vilket försvårar saken avsevärt. 

En sorts smygstart på 2016 års säsong. 

Vårperspektiv och tulpanarv

Jag har alla förutsättningar att ta bra perspektivbilder på trädgården eftersom den är så kuperad. Det är bara att ta stentrappan uppför berget (bara, bara, jag brukar avråda främmande att göra det) vända sig om och ta bilderna. De finns också massor med mindre nivåskillnader nere i trädgården. 

Men jag är aldrig nöjd. Hela tomten sluttar så hur jag än kämpar med att hålla kameran rakt, så blir bilderna skeva. Jag kan tycka att sluttningen tillför en spännande dimension i verkligheten, men på bild är den lite irriterande. 


 
Jag blir nästan sjösjuk av att titta på det här.

 

Kanske lite bättre.


Och flaggstången! Den lyser, den stjäl hela bilden och lutar alltid åt något håll dessutom. 

 

Här rinner en liten bäck från berget vid störtregn, alltså: sluttning.


På den här bilden lyckades jag få staketstolparna raka.
 

Eftersom skorstenen är någorlunda vertikal borde det ändå vara björkens och tomtens fel att bildens vänstra sida  "rinner ifrån". Men  huvudsaken är att den japanska lönnen trivs bra i bergsprickan. 

Nå väl. Min helt ovetenskapliga slutsats är att man måste få med något uppenbart rakt föremål i fotot, något man kan relatera till, annars blir bilderna skeva och konstiga.  Ett träd duger inte, eftersom det kan luta. Berätta gärna om det  finns andra knep. 

Något helt annat. Jag avrundar med en tulpan som jag fick av min mamma i höstas men som ursprungligen kommer från min mormors trädgård. Om man betänker att hon dog för mer än 30 år sedan är det bra förökat och omhändertaget av mamma. Och nu av mig. 

Mamma är min mest hängivna läsare och och jag skickar den här tulpanhälsningen till henne. 


Mormors tulpan i sällskap av en spirande perukbuske



Undrar hur ursprungstulpanen kan ha sett ut. 


Blad på vedartade växter

Jag har en trädgårdsvän, en äldre herre, som har inspirerat mig till att odla buskar och träd. Han bor några hus bort men jag hittade inte honom förrän för några år sedan så mitt nya intresse har ännu inte resulterat i ett sådant arboretum som han har. Tvärtom, jag köper gärna unga exemplar eftersom jag gärna vill att de växer upp i min omsorg, så de blir mina på riktigt. Jag älskar starka band.  På grund av utrymmesskäl väljer jag gärna långsamtväxande sorter. Dessutom medför Bambis återkommande attacker att de inte växer överdrivet fort.

Alla vet att man ska först dra en häck runt sin trädgård och plantera träd, men få gör på det sättet. Orsaken är att trädgårdsintressets utveckling följer ett annat mönster. Jag har en teori om att trädgårdsintresset vaknar när man låter sig förföras av tjusiga ettåringar på försommaren på plantskolan för att sedan övergå till perenner, vilket är ju ett enormt träsk att sjunka ner i. När man väl kravlat upp sig därifrån och är trött och sliten och känner sig gammal, ja, det är då intresset för de lättskötta vedartade växterna börjar spira. Fjärde och sista fasen är pyttesmå stenpartiväxter, dit har jag ännu inte kommit.

Jag befinner mig alltså i fas 3 och när jag inte beundrar min lilla kameliablomma roar jag mig med att titta på alla nya blad. 

  

Rödbladig ormhassel 'Red Majestic'
 


Hängkaragan


Gaffelolvon, viburnum furcatum

 

Rödbladig smällspirea 'Summer Wine'



Cornus controversa variegata

  

Euonymus alatus, vingbenved

 


Acer palmatum 'Atropurpureum'


Spiraea japonica 'Magic carpet'

 

Sabucus nigra 'Black Tower'


Rh. Petaphyllum är lövfällande, dvs en azalea.


Acer shirasawanum  'Aureum', solfjäderlönn
  

Fagus sylvatica 'Purpurea Nana', rödbladig dvärgbok


Actinidia kolomikta

 

Flikbladig röd dvärgbok

 


Acer campestre 'Carnival'


De allra allra finaste bladen, ginko bolubas,  cornus canadensis (judasträd) och gulbladiga robinias och gleditsias har inte slagit ut ännu. 

Fotolektion - trädgårdsbelysning

Varje höst och vinter tänker jag att det vore kul att föreviga vår trädgårds stämning nattetid. Jag tycker att den är lite speciell, utan att riktigt kunna förklara varför. En bidragande orsak är säkert berget och den mörka tallskogen men också Ruddalens idrottsanläggning någon km bort, vars starka reflektorer belyser horisonten på ett subtilt sätt. 

Nu har jag äntligen en kamera som ska klara av mörka förhållanden, så igår studsade jag ut i nysnön i högsta hugg för att pröva vingarna. Jag använde det förinställda nattprogrammet och i brist på stativ la jag armbågarna på knäna för att undvika skakningar så långt som möjligt. Men nu är det på det viset att jag inte riktigt har kunskap att betygsätta bilderna. Vad ska jag tycka? Är de för mörka? Ska mer ljus in i kameran? Den automatiskt anpassade slutartiden kändes som smärre evighet, så man kanske inte kommer särskilt mycket längre utan stativ. Vad ska jag tänka på nästa gång? Är det någon som orkar engagera sig i mina fotostudier?

En japansk lön under björkarna

 

Ruddalens motljus  hjälper till

 

Syrenen gör sig riktigt bra i sin nattbelysning, åtminstone i verkligheten

 


Bakom sockertopparna är det gatubelysningen som lyser upp. (Vildskottet på granen i mitten ska nog ändå bort snart. Som liten tyckte jag den var söt och busig, men nu har det blivit för stort.)

Vinterbelysningens dominerade inslag, billiga flaggstångsbelysningen från Rusta plockades ner i helgen. Den har genomlidit sin första, tämligen blåsiga säsong. Två gånger har den rasat ner, båda gångerna beroende av en för vek ring vars uppgift är att samla ihop slingorna högst upp.  Slingorna har dock aldrig gått av eller slocknat. De trasslar in sig i varandra något kupiöst och det är ett tidskrävande pyssel att lägga dem till rätta, klä dig varmt.

Det som inte heller håller måttet är fästena. En vindpust och så flyger hela härligheten upp ur backen, dinglar i luften och fastnar i växtligheten runtomkring. Min man har lovat att till nästa jul tillverka en ring av metall, som inte brister och kraftigare, framför allt tyngre fästen.  Om det blir gjort, återstår att se. När backen väl frusit till stärktes konstruktionen något. 

Slutbetyget måste ändå bli att fördelarna överväger. Bristerna går att åtgärda på ett relativt smidigt sätt och då, även sett till konkurrenternas priser, är Rustas produkt ok. Kanske inte helt ok, men ok. Ps. En timer är ett måste. 



Vintriga grässiluetter

Igår tog jag de första bilderna med min nya kamera. Efter två dagars pluggande av manual och övrig fotolitteratur har jag inte lyckats passera de förinställda programmen och det känns som en seger varje gång jag kan identifiera motivet på skärmen. Bländartal och slutarhastighet får vänta, jag är fullt upptagen med att hitta avtryckarknappen. Och blåste gjorde det också. 


Miscanthus sinensis 'Dronning Ingrid' står emot vinterstormarma

 

 Resterna av tuvrör 'Karl Foester'
  


Hakonegräset är också tilltufsat

 


Ett namnlöst gräs utan vippor som är över två meter hög och behöver delas i vår

 


Astilbe i förgrunden



En drömsk bild på några klena vippor på en lägre japansk sort

 


Det enda gröna gräset är björngräset

 


Och sist det lilla svarta, 

Ophiopogon planiscapus 'Nigrescens'


Jag brukar inte ha problem med att hitta motiv i trädgården men just nu finns inte så mycket att hurra för. De låga marktäckande växterna ligger under snö, de känsligaste barrväxterna är insvepta i fiberduk, det är kallt och det blåser ogästvänliga östliga vindar. Fingrarna fryser fast på kameran och vinterdepressionen är inte långt borta. 

Här kan du jämföra hur det såg ut för knappt tre veckor sedan. Nästan att man längtar tillbaka.

Mitt nyårslöfte

Jag har trädgårderat i drygt 10 år (har ni läst Henrik Valentins bok Om lusten att trädgårdera, förresten? Inte? Gör det!), men behovet av att dokumentera trädgården har växt fram under de senaste åren. Jag har alltid prioriterat själva trädgårdsarbetet och att hämta inspiration. När jag inte grävde, besökte jag andra trädgårdar och läste böcker. Att föreviga min egna skapelse, det tänkte jag inte på.


En fantastisk läsning, inga bilder.


Men så händer det saker som förändrar oss. Det började med trädgårdsdagbok, som var mest en anteckningsbok för nya ideér. Sedan har besökare börjat fråga efter "före och efter bilder" och jag hade inga. En snygg japansk lönn dog utan förvarning och jag hade inga foton som hjälpte mig att minnas. Alla mina dahlior var svårt att komma ihåg storleken på vid val av kruka när det var dags för vårplantering. Så jag började så småningom att ta bilder. 

De senaste 4-5 åren har jag använt en digitalkamera som jag i stort sett bara behärskat avtryckarknappen på. Det är först när jag började följa trädgårdsbloggar för ett par år sedan jag förstod att det är skillnad på foto och foto. Nu när jag har gått igenom en stor del av mitt "bildarkiv" (med anledning av bloggandet) inser jag att det är endast en bråkdel som duger för att visas upp. Det största problemet kanske inte är själva kameran utan  fotografen, men eftersom den gamla digitalkameran har nu många år på nacken har vi bestämt oss för en investering. 

Mitt enda krav var trådlös bildöverföring till min telefon och surfplatta, WiFi. Det måste gå smidigt och fort.

 

Den vita versionen var 1000 kr billigare än den svarta, så jag får ha rena händer

Valet föll lite otippat på en Samsung Nx300 som är en sk smartkamera. Det är en kompakt systemkamera som ser jättelustig ut men ska passa mig och mina behov (samt vår budget) enligt min teknikintresserade älskling som har ägnat sena kvällar åt att studera utbudet på nätet och trettondagshelgen åt att besöka elektronikaffärer. 

 

Vinklingsbar display för det fall man inte vill krypa i rabatterna


Men ni kan inte andas ut än. Jag kommer att fortsätta använda mina gamla bilder till kommande inlägg tills säsongen kommer igång (vilket i och för sig känns nära). I vilket fall som helst kommer det att ta lång tid innan jag behärskar denna teknikens under. Användarinstruktionerna är på flera hundra sidor och jag har inte ens de grundläggande fotograferingsbegreppen klart för mig ännu.  Men jag SKA lära mig, det är mitt nyårslöfte. Så hav tålamod!


Taggat med: 

,

0 kommentarer | Skriv en kommentar