Ibland känner jag mig nöjd. Trots mycket tidig höst med kupiösa mängder regn blir jag glad vid hemkomsten. Vår entrèsida prunkar och det är tacksamt, eftersom uteplatsen i söder är uppgrävd pga altanbygge.




Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!
Samlingsplats för trädgårdsbloggar
Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området
Ibland känner jag mig nöjd. Trots mycket tidig höst med kupiösa mängder regn blir jag glad vid hemkomsten. Vår entrèsida prunkar och det är tacksamt, eftersom uteplatsen i söder är uppgrävd pga altanbygge.
Igår blev jag äntligen klar med vinterns stora renoveringsprojekt. Föremål för omvandlingen var rabatten i anslutning till vår entrédörr på husets norrsida.
Det var kämpigt att rensa bädden från de vita skuggrönarötterna. När det var klart saknades det lämpligt odligsmedium.
Skönt. Nu ser jag fram emot snödropparna som blir innegårdens första attraktion för säsongen.
En trädgård är under ständig förändring men vår entrésida har sedan förra säsongen genomgått en större förändring än vad jag normalt brukar orka åstadkomma. Jag var innerligt less på gräsmattan så jag grävde bort den till slut, efter många års grubblande.
En sensommarbild från 2014
Och en försommarblad från 2016. Ingen kantklippning, inga ogräs, ingen mossa, ingen uttorkning.
Ibland blir det galet.
Jag har i flera år vårdat en fröplanta som jag hittade på en avlägsen och vild plats i trädgården. Jag grävde upp den, planterade den i kruka, formade den lite försiktigt, vattnat, gödslat och skyddat mot sträng kyla.
En lagerhäggbebis.
I höstas var den mogen att komma ut i verkligheten och placerats i det nyanlagda gruset på en förnäm lokal i innegården.
Men häromdagen blev plantan offer för en slarvigt uppställd hopfällbar växtrappa
Växttrappan föll över den och huvudstammen gick av.
Nu ska den grävas upp och särbehandlas enligt konstens alla regler igen. Lagerhägg skjuter skott på grova grenar, rötterna är oskadda, så chanserna är goda. Men det kommer att ta några år.
Suck.
På länksamlingen Blommig fredag redogörs för sommarens trädgårdsprojekt idag.
Jag brukar inte ha sommarprojekt. Jag har vanligtvis fullt upp med allt underhållsarbete på somrarna så det finns ärligt talat inte en chans. Men även om jag hade tid över föredrar jag faktiskt att gräva och ha mig utanför högsäsongen. Eftersom jag är själv om trädgårdsintresset i familjen och endast har helger och semesterdagar till mitt förfogande blir det ofta sega, utdragna projekt och det är påfrestande i längden att leva med konsekvenserna. Det fär inte vara för rörigt för länge på sommaren, då ska ju allting vara "perfekt".
Så sent som för en vecka sedan skrev jag ett inlägg om det senast genomförda förändringsarbetet i trädgården. Jag grävde bort entrésidans lilla gräsmatta som kvarstod efter 10 års trädgårdsskapande och la ut grus istället.
Jag ska nu inte besvära er med alla detaljer utan visar bara några före och efterbilder. Funderar du på liknande aktion och vill samla intryck, kan du kika på inlägget här.
Så småningom tillkom bredare gång, staket med bänk och spaljé och planteringar. Denna bild är tagen från entrédörren i slutet av september 2015, när gräsmattan fortfarande var orörd. Man kan tycka att det är snyggt med grönska mellan plattorna och berget, men vi tröttnade på kantklippning och ogräs till slut. Plätten krävde oproportionerligt mycket arbete i förhållande till sin storlek och skönhetsvärde.
och som sagt, nu, bara för 10 dagar sedan byttes gräs mot grus. Singel 8-16 mm, bruten på Västkusten, för att vara mer exakt. Färgen är ännu inte den rätta, då singeln är otvättad. Den kommer att vara gråare när regnet sköljer bort sanden.
Nu finns det bara hårda ytor i denna del av trädgården: betongplattor, singel och berghäll. Växtvalet har jag inte planerat särskilt noga utan grävde ner överskottsplantor på ställen där jag fann någorlunda djupt jordlager. Massor med stenar grävdes upp och forslades bort.
Den röda japanska lönnen är en frösådd, barn till grannens lönn, fast ännu snyggare. Jag har tagit hand om den i 10 år, så den har en särskild plats i mitt hjärta.
Idén att formklippa salix, som står längst ner i mitten på bilden, snodde jag från bloggerskan Anna (Goda stunder och tokiga idéer). En ung nanavariant som inte blir för stor. Svarar utmärkt på frisering.
Uppochnervända flaskor, som jag använder som rabattkant här och där, gör sig bättre i grus än i gräs. De var jämnt överväxta förr.
Höstfavoriter: rönnspirea, japanskt blodgräs och hakonegräs i kruka. Vid staketet förvarar jag diverse småplantor och kryddor på hylla.
Ser ni det glesa småbladiga trädet i förgrunden? Det är en sydbok som jag köpte på en inköpsresa i augusti efter ha fått tips om dennes goda formbarhet. Gissa om den kommer att tuktas? Men först får den etablera sig. I bakgrunden vintergrön lagerhägg och rynkolvon.
När man berättar om nya projekt ska man också vara öppen med nackdelarna, tycker jag. I det här fallet handlar det om att jag kommer att få städa bort massa löv ganska snart. Det finns fullvuxna björkar, hassel och körsbärsträd i närheten och nu väntar en intensiv "ta vara på all löv"-månad. En gräsmatta en lättare att kratta och behöver dessutom inte vara kliniskt rent, maskarna ska också ha sitt. Men om man jämför med åtminstone fem månaders gräsunderhåll så tror jag att jag ändå kommer att föredra grus framför gräs.
Nu är det gjort. Äntligen fick jag tummen ur och tog bort resten av gräsmattan på vår entrésida.
Vi har tröttnat på klippning och kantunderhåll. Jag säger "vi" då det är min man som brukar klippa gräset, (hans enda uppdrag i trädgården) och jag tar hand om kanterna. Och det fanns många på denna lilla plätt och det finns fortfarande en del på andra sidan huset.
Under
Efter
Vi tar det från början.
Redan för några år sedan, i samband med inspelning av TV4:as Trädgårdstoppen valde jag innegården som tema för programmets obligatoriska "problemområde". Enligt programidén skulle Peter Erlander leverera förbättringsförslag. Vad det var minns jag inte i detalj, men det handlade som strandtema och irisar och gräs. Jag var inte överförtjust, men framför allt visste jag inte vad som fanns under gräsmattan. Att planera för några växter innan man har grävt går inte på en bergig tomt. Har man väl börjat gräva i en gräsmatta år det tråkigt att behöva återställa den ifall man möter berg redan på 15 centimeters djup. Det klarar inte ens irisar.
Så jag gjorde inget.
Vi genomled varje klippning, om inte två (ett måste för en förstklassig gräsmatta) men en gång i veckan. År efter år. Och jag hängde i badrummets takfönster för att skaffa mig helhetsbild och väntade på att musan skulle viska den rätta designen i mina öron. En omvandlingsidé som inte kostar skjortan.
Och den som väntar länge..... Till slut så.
I en utländsk trädgårdstidning, inhandlad i juli för att minska leda på en långtråkig resa, hittade jag inspirationen. Den kan kort beskrivas som "uttorkad flodbädd", en tillrättalagd sådan, förstås. Rundade smågrus i mitten, runda småstenar längst kanterna och några större stenar här och där. Mjuka former på samma färgskala. (Det senare visade sig vara en rejäl utmaning inte minst på grund av att vi har berg i dagen som sätter tonen.)
Så här gick det till:
och lerigt blev det efter förra veckans intensiva regnande.
Jag slapp i alla fall blåsten när jag skulle pyssla ihop markduken
Det var en tid- och tålamodskrävande process men så småningom kunde jag börja kärra in singeln. En hel ton la jag ut i söndags.
Här har en bäck forsat en gång i tiden.... Med lite fantasi.
Det återstår att rufsa till kanterna med stenar i olika storlekar för att förstärka illusionen. Jag får återkomma om den saken.
Efter att ha gnällt över fel och brister i min trädgård i flera inlägg den senaste tiden ska jag idag avhandla entrésidan, som jag gillar.
Det är den här vyn som möter mig när jag kommer hem.
Det som planeras på denna innegård är att byta ut gräsmattan mot grus.
Jag har hittat en inspirationsbild på ett gruslagt område som försöker efterlikna en uttorkad flodbädd. Hemligheten bakom det naturliga intrycket är att man har använt sig av singel och rundade stenar i 4-5 olika storleksklass men på samma färgskala.
Att inhandla materialet är inte det lättaste, fick jag erfara efter besök på Flisby och två stenkross. Ingen har allt. Dessutom ska allt tillfört stenmaterial matcha vårt befintliga berg. Mekkigt, men jag är nu fast besluten att genomföra projektet under hösten. Gräsmattan är i dåligt skick och har för mycket kanter i förhållande till sin storlek , vilket försvårar underhållet.
Det är dags för en fotorunda i innegården.
Vi befinner oss norr om huset på vår entrésida. Växterna här måste tåla skugga från höst till vår och stark sol på sommaren. "Golvet " måste vara slitstarkt, det är mycket trafik in och ut och mellan huset och garaget.
Några favoriter från innegården just nu, bl a alunrot, cornus chinensis och klätterhortensia.
Rönnspirean längst ner på bilden hört också till favoriterna med sitt exotiska utseende.
Djup skugga råder långt in.
Innegården ligger norr om huset och det är vår entrésida. Den omgärdas av garaget, huset, ett staket i norr och berget i väster. Det är den delen av vår trädgård som har den starkaste rumkänslan. Ingången är smal så inga maskiner kan komma in här.
Här kan man se att huset i söder skuggar, men under högsommaren får innergården ändå rätt mycket sol
En solsäng gömmer sig bakom sköldpaddsörten
På trappan samlar jag fuchsior i svala färger och hostor. En formklippt idegran avgränsar rummet från det intilliggande arbetshörnan med förråd och planteringsbänk. Under idegranen har jag testat alla marktäckare som är gångbara i det här landet och lite till. Gulbladigt penningblad verkar fungera de nedre regionerna. Längst ner gulbladiga hostor och högst upp flocknäva på uppväxt. Förhoppningsvis klarar den det mörka och torra läget.
Miscanthus sinensis "Melapartus" i toppform och rosa dahlior
I den runda odlingskragen odlade jag bondbönor förra sommaren. Man kan tycka att den var lite malplacerad, men andra delar av trädgården är inte rådjursäkra nog för grönsaker
Staketet i norr blev till när vi insåg att det inte gick att plantera häck på grund av att det är berg i dagen. Trädäcket - som min mamma kallar ironiskt för ”scenen” på grund av dess upphöjning - döljer bergets ojämnheter och gör att vi kan använda ytan som sittplats.
Entrésidans gräsmatta ligger lite risigt till, jag går och funderar på att ersätta den med grus/skifferkross i sommar. Min man klagar alltid när gräset ska klippas och kanterna är också jobbiga att hålla ordning på (mitt jobb). Samtidigt tycker jag att gräset mjukar upp mellan gången och berget. Jag har inte bestämt mig ännu. Den som lever får se.....
Rosa rummet ligger på vår entrésida norr om huset. De tydliga väggarna – garaget i öster, huset i söder, berget i väster och staketet i norr gör att det är en mycket vindskyddad och lugn plats.
Staketet blev till när vi insåg att det inte gick att plantera häck på grund av att det är berg i dagen. Trädäcket - som min mamma kallar ironiskt för ”scenen” på grund av dess upphöjning - döljer bergets ojämnheter och gör att vi kan använda ytan som sittplats.
Jag vill gärna ha snygga vyer från våra uteplatser så det är fullt med blommor runt omkring ”scenen”. I förgrunden syns sköldpaddsört, en självständig och ståtlig perenn som också har en snygg vintersiluett. Sköldpaddsörten återkommer i odlingslådorna som är sammanlänkade med staketet. I spaljén försöker jag etablera en pipranka, men den är trög i starten så jag kompletterar med luktärter i väntan på att piprankan tar fart. I krukorna odlar jag dahlior, bl a en tidig och mycket blomvillig tvåfärgad sort vid namn ’Priceless Pink’ och mörkbladiga ’Melody Harmony’. Dahlior fyller rummet mer effektfullt än någon annan sommarblomma till nästan ingen kostnad alls eftersom jag övervintrar knölarna.
En formklippt idegran avgränsar rummet från det intilliggande ”arbetsrummet” med förråd och planteringsbänk. Höger om idegranen ligger vår lilla hassellund som har sin höjdpunkt på våren och försommaren med vitsippor och självsådda aklejor. Senare på säsongen domineras lunden av Rosenflockel som kan bli över två meter hög. Bambu och lagerhägg står för grönskan på vinterhalvåret.
Rosa rummet passar bra att vara själv i, lyssna på fåglarna eller spana efter ekorren som bor i hassellunden. Det är trädgårdens vilorum för oss.
9 kommentarer | Skriv en kommentar