Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Innegården

Tillbaka till bloggens startsida

Höst i innegården

Ibland känner jag mig nöjd. Trots mycket tidig höst med kupiösa mängder regn blir jag glad vid hemkomsten. Vår entrèsida prunkar och det är tacksamt, eftersom uteplatsen i söder är uppgrävd pga altanbygge.

 

Gruset hinner aldrig tork upp, men pagodkornellen, cornus controversa Variegata har växt en våning under säsongen. Undar om den översta våningen "lägger sig" av sig själv längre fram, eller behöver hjälp. Nå ja, det viktigaste är att den hinner avmogna innan vintern. 

 

I verkligheten är det inte lika trångt som på denna bild. Det japanska gräset, 'Melapartus' har inte nått sin höjdpunkt ännu, vipporna behöver nog lite mer sol för att orka slå ut.

 

Sköldpaddsörten som är ett bra val för begränsade och utsatta utrymmen, blommar för fullt. Men sopa upp hinner man inte mellan regnskurarna.

 

Smala sydboken  är svårfångad på bild men desto mer iögonfallande i verkligheten. Tyvärr kan den bli jättestor, så jag vet inte hur det kommer att gå. Att klippa den på höjden känns helt fel och snart också helt "omöjlig". 

Hoppas nu innerligt på några torrare dagar så vi kan vistas i våra trädgårdar lite till.

Årets vinterprojekt

Igår blev jag äntligen klar med vinterns stora renoveringsprojekt. Föremål för omvandlingen var rabatten i anslutning till vår entrédörr på husets norrsida.

Före

Varför var jag missnöjd?

Jo. De tre rhododendron med variegerade blad trivdes inte. Orsakerna var många. 

En relativt solkrävande sort i full skuggga. 

För sandig och näringsfattig jord. 

Marktäckare som nästlade in sig i rhododendronrötterna. 

Konsekvensen blev glesa plantor, enfärgade blad istället för variegerade och svag blomning. Jag har övervägt alternativet att klippa tillbaka dem, men med fortsatt dåliga jordförhållanden hade jag bara samma dåliga utveckling att förvänta mig. 

Totalrenovering skulle ske! 
 

Skuggrönan trivdes alldeles förträffligt.

 

Inget ska förgås. Buskarna flyttades med stor möda till skogen, utanför tomtgränsen  och till väl förberedda bäddar.


Jag råkar veta att kommunen inte tar illa vid sig. Parkförvaltningen har varit här inte haft några invändningar. "Gerillaodling" i stadens många skogspartier har blivit mer och mer vanligt, till och med uppmuntrad sedan dess. 

 

Det var kämpigt att rensa bädden från de vita skuggrönarötterna. När det var klart saknades det lämpligt odligsmedium.

 

Jag samlade in fluffig, halvförmultnad tallbarr i skogen som jordförbättring. Även lite grus blandades in. Mums för rhododendron. Torv är inte alls nödvändigt. 


Ersättningsplantorna inhandlades redan i oktober på rean.

 
Valet föll på smalbladiga, kompakta 'Makiyak' med ljus indument på bladens undersida. Rosa knoppar som slår ut i ljusrosa-vit blomning.

Voilá!

 

Några marktäckare kommer det inte bli den här gången. Rhododendron klarar inte det. Det återstår att se om denna namnsort klarar sig bättre på så pass lite sol som erbjuds här. 


Innegården i mitten av januari 2017

Skönt. Nu ser jag fram emot snödropparna som blir innegårdens första attraktion för säsongen. 

Entrén och innegården

En trädgård är under ständig förändring men vår entrésida har sedan förra säsongen genomgått en större förändring än vad jag normalt brukar orka åstadkomma. Jag var innerligt less på gräsmattan så jag grävde bort den till slut, efter många års grubblande. 


En sensommarbild från 2014


Och en försommarblad från 2016. Ingen kantklippning, inga ogräs, ingen mossa, ingen uttorkning.


Jag var ganska noga vid valet av grus och försökte hitta en nyans som passar ihop med vårt berg. Det blev många prover från olika grustag innan jag slog till. 

 

Entrésidans lilla smycke, en Cornus Controversa variegata

 
  

Den stenlagda ytan löper mellan huset och garaget och har närmare 10 år på nacken.

 

Ett uns strandkänsla kam man ju få med lite god vilja

 

Trädgårdsmöbler från Ikea. Jag måste säga att det är en otroligt fiffig modell. De torkar snabbt efter regn och är mjuka så inga dynor behövs. Man kan få intrycket att de lätt går sönder, men en trädgårdskompis har haft dem i många år, utomhus även på vintern och det funkar. 

 

Det är på håret att hostorna klarar det soliga läget denna varma sommar

 

Jag formklipper allt. Här en Salix purpuera nana i backen och en rönnspirea i kruka.
Ska jag tipsa om en buske som lämpar sig för krukodling är det rönnspirean  jag väljer. Läcker, härdig och anspråkslös. Snott från Anja. Inte plantan men idén.


Gruset kan man både gå på och pynta som man vill. 

Jag är jättenöjd med resultatet och ångrar bara att jag inte vågat göra förändringen långt tidigare. Det är märkligt heligt det här, vår förkärlek till gräsmattan. 
 

Sörjer

Ibland blir det galet.

Jag har i flera år vårdat en fröplanta som  jag hittade på en avlägsen och vild plats i trädgården. Jag grävde upp den, planterade den i kruka, formade den lite försiktigt, vattnat, gödslat och skyddat mot sträng kyla.

En lagerhäggbebis.

I höstas var den mogen att komma ut i verkligheten och placerats i det nyanlagda gruset på en förnäm lokal i innegården. 

 


Fina, blanka, vintergröna blad

  


Men häromdagen blev plantan offer för en slarvigt uppställd hopfällbar växtrappa


Växttrappan föll över den och huvudstammen gick av. 

Nu ska den grävas upp och särbehandlas enligt konstens alla regler igen. Lagerhägg skjuter skott på grova grenar, rötterna är oskadda, så chanserna är goda. Men det kommer att ta några år. 

Suck.

Sommarens projekt - hårda ytor

På länksamlingen Blommig fredag redogörs för sommarens trädgårdsprojekt idag. 


Jag brukar inte ha sommarprojekt. Jag har vanligtvis fullt upp med allt underhållsarbete på somrarna så det finns ärligt talat inte en chans. Men även om jag hade tid över föredrar jag faktiskt att gräva och ha mig utanför högsäsongen. Eftersom jag är själv om trädgårdsintresset i familjen och endast har helger och semesterdagar till mitt förfogande blir det ofta sega, utdragna projekt och det är påfrestande i längden att leva med konsekvenserna. Det fär inte vara för rörigt för länge på sommaren, då ska ju allting vara "perfekt". 

Så sent som för en vecka sedan skrev jag ett inlägg om det senast genomförda förändringsarbetet i trädgården. Jag grävde bort entrésidans lilla gräsmatta som kvarstod efter 10 års trädgårdsskapande och la ut grus istället

Jag ska nu inte besvära er med alla detaljer utan visar bara några före och efterbilder. Funderar du på liknande aktion och vill samla intryck, kan du kika på inlägget här.


För 10 år sedan , i mars 2005, hade vi en smal gång och en sliten gräsmatta med bränd fläck där förra ägaren råkade spilla någon kemikalie. Två rhododendron svällde över gången och idegranen var yvig och gles. Inget staket, inga fasta blomlådor eller spaljé men en minifotbollsplan. 

 


Så småningom tillkom bredare gång, staket med bänk och spaljé och planteringar. Denna bild är tagen från entrédörren i slutet av september 2015, när gräsmattan fortfarande var orörd. Man kan tycka att det är snyggt med grönska mellan plattorna och berget, men vi tröttnade på kantklippning och ogräs till slut. Plätten krävde oproportionerligt mycket arbete i förhållande till sin storlek och skönhetsvärde.



och som sagt, nu, bara för 10 dagar sedan byttes  gräs mot grus. Singel 8-16 mm, bruten på Västkusten, för att vara mer exakt. Färgen är ännu inte den rätta, då singeln är otvättad. Den kommer att vara gråare när regnet sköljer bort sanden. 

 


Nu finns det bara hårda ytor i denna del av trädgården: betongplattor, singel och berghäll. Växtvalet har jag inte planerat särskilt noga utan grävde ner överskottsplantor på ställen där jag fann någorlunda djupt jordlager. Massor med stenar grävdes upp och forslades bort. 

 


Den röda japanska lönnen är en frösådd, barn till grannens lönn, fast ännu snyggare. Jag har tagit hand om den i 10 år, så den har en särskild plats i mitt hjärta. 

 


Idén att formklippa salix, som står  längst ner i mitten på bilden, snodde jag från bloggerskan Anna  (Goda stunder och tokiga idéer). En ung nanavariant som inte blir för stor. Svarar utmärkt på frisering. 

 


Uppochnervända flaskor, som jag använder som rabattkant här och där, gör sig bättre i grus än i gräs. De var jämnt överväxta förr. 



Höstfavoriter: rönnspirea, japanskt blodgräs och hakonegräs i kruka. Vid staketet förvarar jag diverse småplantor och kryddor på hylla. 

 


Ser ni det glesa småbladiga trädet i förgrunden? Det är en sydbok som jag köpte på en inköpsresa i augusti efter ha fått tips om dennes goda formbarhet. Gissa om den kommer att tuktas? Men först får den etablera sig. I bakgrunden vintergrön lagerhägg och  rynkolvon. 

När man berättar om nya projekt ska man också vara öppen med nackdelarna, tycker jag. I det här fallet handlar det om att jag kommer att få städa bort massa löv ganska snart. Det finns fullvuxna björkar, hassel och körsbärsträd i närheten och nu väntar en intensiv "ta vara på all löv"-månad. En gräsmatta en lättare att kratta och behöver dessutom inte vara kliniskt rent, maskarna ska också ha sitt. Men om man jämför med åtminstone fem månaders gräsunderhåll så tror jag att jag ändå kommer att föredra grus framför gräs. 

Från gräs till grus

Nu är det gjort. Äntligen fick jag tummen ur och tog bort resten av gräsmattan på vår entrésida. 

Vi har tröttnat på klippning och kantunderhåll. Jag säger "vi" då det är min man som brukar klippa gräset, (hans enda uppdrag i trädgården) och jag tar hand om kanterna. Och det fanns många på denna lilla plätt och det finns fortfarande en del på andra sidan huset.

Före 

 

Under

 


Efter

Vi tar det från början. 

Redan för några år sedan, i samband med inspelning av TV4:as Trädgårdstoppen valde jag innegården som tema för programmets obligatoriska "problemområde". Enligt programidén skulle Peter Erlander leverera förbättringsförslag. Vad det var minns jag inte i detalj, men det handlade som strandtema och irisar och gräs.  Jag var inte överförtjust, men framför allt visste jag inte vad som fanns under gräsmattan. Att planera för några växter innan man har grävt går inte på en bergig tomt. Har man väl börjat gräva i en gräsmatta år det tråkigt att behöva återställa den ifall man möter berg redan på 15 centimeters djup. Det klarar inte ens irisar. 

Så jag gjorde inget.

Vi genomled varje klippning, om inte två (ett måste för en förstklassig gräsmatta) men en gång i veckan. År efter år. Och jag hängde i badrummets takfönster för att skaffa mig helhetsbild och väntade på att musan skulle viska den rätta designen i mina öron. En omvandlingsidé som inte kostar skjortan. 

Och den som väntar länge..... Till slut så.

I en utländsk trädgårdstidning, inhandlad i juli för att minska leda på en långtråkig resa, hittade jag inspirationen. Den kan kort beskrivas som "uttorkad flodbädd", en tillrättalagd sådan, förstås. Rundade smågrus i mitten, runda småstenar längst kanterna och några större stenar här och där. Mjuka former på samma färgskala. (Det senare visade sig vara en rejäl utmaning inte minst på grund av att vi har berg i dagen som sätter tonen.)

Så här gick det till:

 

Det var inte grävningen som var jobbigt

 

Utan att bära bort grässvålen till en avlägsen plats där den kan ligga länge utan att vara i vägen och komposteras under presenning.

 


och lerigt blev det efter förra veckans intensiva regnande. 



Jag slapp i alla fall blåsten när jag skulle pyssla ihop markduken

 

Det var en tid- och tålamodskrävande process men så småningom kunde jag börja  kärra in singeln.  En hel ton la jag ut i söndags.

 

Här har en bäck forsat en gång i tiden....  Med lite fantasi. 

Det återstår att rufsa till kanterna med stenar i olika storlekar för att förstärka illusionen. Jag får återkomma om den saken. 

Entrésidan

Efter att ha gnällt över fel och brister i min trädgård i flera inlägg den senaste tiden ska jag idag avhandla entrésidan, som jag gillar. 


Det är den här vyn som möter mig när jag kommer hem. 


På entrétrappan på husets norrsida trivs krukodlade hostor och fuchsior. Fuchsiorna har älskat denna (hittills) svala sommar.

 

Utsikt från entrédörren 

 

och från garagedörren

 

Idegransrondellen är nu så färdigvuxen den kan bli.

 

 
Flocknäva och penningblad klarar det  svåra läget under idegranen galant.


Det som planeras på denna innegård är att byta ut gräsmattan mot grus. 

Jag har hittat en inspirationsbild på ett gruslagt område som försöker efterlikna en uttorkad flodbädd. Hemligheten bakom det naturliga intrycket är att man har använt sig av singel och rundade stenar i 4-5 olika storleksklass men på samma färgskala.

Att inhandla materialet är inte det lättaste, fick jag erfara efter besök på Flisby och två stenkross. Ingen har allt. Dessutom ska allt tillfört stenmaterial matcha vårt befintliga berg. Mekkigt, men jag är nu fast besluten att genomföra projektet under hösten. Gräsmattan är i dåligt skick och har för mycket kanter i förhållande till sin storlek , vilket försvårar underhållet.


Innegården

Det är dags för en fotorunda i innegården. 

Vi befinner oss norr om huset på vår entrésida. Växterna här måste tåla skugga från höst till vår och stark sol på sommaren. "Golvet " måste vara slitstarkt, det är mycket trafik in och ut och mellan huset och garaget. 


Det tog mig 10 år av experimenterande att hitta marktäckare som klarar av den torra slänten under den uppklippta idegranen. Och det är flocknäva och gulbladigt penningblad som är de överlägsna vinnare. Längst ner hostor.


Stommen i innegården är vintergrön: idegran, rhododendron och bolltujor. Marktäckarna är skuggröna, penningblad och waldstenia. Runt hörnet skymtar berget och ormbunkarna. 


Hostan 'June' är en tålig och vacker sort. Betydligt torktåligare än dess rykte. 

En del av kruksamlingen har jag placerat framför staketet för att lätta upp.

 

På entrétrappan finns de mest skuggtåliga växterna, hostor, camelior, fuchsior och en begonia. Kameliorna står i stort sett ute året runt.

 

Rhododendronen i husets skugga blommar sent, långt efter alla andra

 


Några favoriter från innegården just nu, bl  a alunrot, cornus chinensis och klätterhortensia. 

  


Rönnspirean längst ner på bilden hört också till favoriterna med sitt exotiska utseende.



Djup skugga råder långt in. 


Till hösten kommer det här japanska gräset att dominera hela innegården. Miscantus sinensis Melapartus blir över två möter hög och har de läckraste vipporna av alla mina gräs.

 

I lunden är det rena vilda västern. Här tillåter jag självsådd av akleja, gul nunneört, lungört och annat bus. Sniglarnas favoritplats.

 
En enkelblommig pion är platsens drottning för tillfället. 

I odlingslådan växer tålig sköldpaddsört och mindre tålig daglilja. Den röda japanska lönnen är en 10 år gammal självsådd som börjar växa ur in kruka. 


Växtligheten i all ära, men det bästa med innegården är att den har stark rumkänsla med fyra tydliga väggar och fullständigt insynsskydd. Dessvärre gör sig just väggarna inte så bra på bild. 

Den svaga punkten är den lilla gräsmattan som är en välklippt ogräsmatta egentligen och har haft nerläggningshot över sig i många år. 

Innegården

Innegården ligger norr om huset och det är vår entrésida. Den omgärdas av garaget, huset, ett staket i norr och berget i väster. Det är den delen av vår trädgård som har den starkaste rumkänslan. Ingången är smal så inga maskiner kan komma in här. 


 

Här kan man se att huset i söder skuggar, men under högsommaren får innergården ändå rätt mycket sol

En solsäng gömmer sig bakom sköldpaddsörten

 

På trappan samlar jag fuchsior i svala färger och hostor. En formklippt idegran avgränsar rummet från det intilliggande arbetshörnan med förråd och planteringsbänk. Under idegranen har jag testat alla marktäckare som är gångbara i det här landet och lite till. Gulbladigt penningblad verkar fungera de nedre regionerna. Längst ner gulbladiga hostor och högst upp flocknäva på uppväxt. Förhoppningsvis klarar den det mörka och torra läget. 



Miscanthus sinensis "Melapartus" i toppform och rosa dahlior 

I den runda odlingskragen odlade jag bondbönor förra sommaren. Man kan tycka att den var lite malplacerad, men andra delar av trädgården är inte rådjursäkra nog för grönsaker

Staketet i norr blev till när vi insåg att det inte gick att plantera häck på grund av att det är berg i dagen. Trädäcket - som min mamma kallar ironiskt för ”scenen” på grund av dess upphöjning - döljer bergets ojämnheter och gör att vi kan använda ytan som sittplats.


 

Vad vore livet utan krukor?

Entrésidans gräsmatta ligger lite risigt till, jag går och funderar på att ersätta den med grus/skifferkross i sommar.  Min man klagar alltid när gräset ska klippas och kanterna är också jobbiga att hålla ordning på (mitt jobb). Samtidigt tycker jag att gräset mjukar upp mellan gången och berget. Jag har inte bestämt mig ännu. Den som lever får se.....

Rosa rummet

Rosa rummet ligger på vår entrésida norr om huset. De tydliga väggarna – garaget i öster, huset i söder, berget i väster och staketet i norr gör att det är en mycket vindskyddad och lugn plats. 

Entrésidan

Staketet blev till när vi insåg att det inte gick att plantera häck på grund av att det är berg i dagen. Trädäcket - som min mamma kallar ironiskt för ”scenen” på grund av dess upphöjning - döljer bergets ojämnheter och gör att vi kan använda ytan som sittplats. 

"Scenen" med odlingslåda, sittbänk och solsäng

Jag vill gärna ha snygga vyer från våra uteplatser så det är fullt med blommor runt omkring ”scenen”. I förgrunden syns sköldpaddsört, en självständig och ståtlig perenn som också har en snygg vintersiluett. Sköldpaddsörten återkommer i odlingslådorna som är sammanlänkade med staketet. I spaljén försöker jag etablera en pipranka, men den är trög i starten så jag kompletterar med luktärter i väntan på att piprankan tar fart. I krukorna odlar jag dahlior, bl a en tidig och mycket blomvillig tvåfärgad sort vid namn ’Priceless Pink’ och mörkbladiga  ’Melody Harmony’. Dahlior fyller rummet mer effektfullt än någon annan sommarblomma till nästan ingen kostnad alls eftersom jag övervintrar knölarna. 

Miscantus sinensis 'Melapartus' i blom. 

Dahlia 'Priceless Pink' 

En formklippt idegran avgränsar rummet från det intilliggande ”arbetsrummet” med förråd och planteringsbänk. Höger om idegranen ligger vår lilla hassellund som har sin höjdpunkt på våren och försommaren med vitsippor och självsådda aklejor. Senare på säsongen domineras lunden av Rosenflockel som kan bli över två meter hög. Bambu och lagerhägg står för grönskan på vinterhalvåret. 


Ljust under idegranen; penningblad, flocknäva och hosta

Rosa rummet passar bra att vara själv i, lyssna på fåglarna eller spana efter ekorren som bor i hassellunden. Det är trädgårdens vilorum för oss.