Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Inreda ute

Tillbaka till bloggens startsida

Trädgårdsmöbeltips

Jag har inställningen att trädgården ska möbleras med samma omsorg som huset. 

Många sittplatser ska det vara så att man kan ta sig en stund vila var som helst och för att kunna välja mellan vyerna över sin skapelse. Jag har matplatser, cafemöbler, soffor, bänkar, solsängar, solstolar, pallar, hammock och hängstol, jag spar inte på krutet på den punkten. 

Det är en massa parametrar man får hålla i minnet när man väljer trädgårdsmöbler, husets och trädgårdens stil, material, färg och form, hållbarhet, underhållsbehov, vinterförvaring och ergonomi, för att nämna några. 

En möbeltyp som jag länge varit väldigt anti till men som jag nu, efter att ha prövat, finner så gott som oslagbar är möbler gjorda av plasttrådar. Vet faktiskt inte vad materialet kallas, men det har två stora fördelar: det torkar snabbt upp efter regn och mjukt nog utan dynor. Dynhantering är ju en riktig sommarplåga i vårt klimat. 

 

Dessa är inhandlade på Ikea för 3-4 år sedan. 

 

Plastigt, ja, men de praktiska fördelarna får mig att vara överseende med det.

  

Mycket bekväma, omslutande att sitta i, åtminstone för min 170 cm långa kropp. Är man längre, blir ramen för låg för att ge nackstöd. 

 

Kommer från Bauhaus och finns i flera färger. Stapelbara och benen går att skruva loss


Dessutom verkar dessa trådmöbler hållbara och helt underhållsfria. Mina stolar har stått ute flera vintrar och ser helt opåverkade ut. Jag har hört samma sak från bekanta. Fåtöljerna är nya, men förhoppningsvis lika bra. 

Det enda man får se upp med är små, oförståndiga barn med sax i näven. Men dem hålls ju ändå under uppsikt av andra skäl, eller hur? 

Aha

Vilken chock! 

När jag bläddrade i en inredningsmagasin häromdagen, fick jag syn på ett gäng stolar som kändes bekanta. 

Skärmbild på en sida i tidningen ”Leva & bo”. De är de svarta caféstolarna som jag reagerade på.

 

Enligt tidningen ska dessa betinga ett värde av nästan 4 000 kr. Oklart om man menar alla sex på bilden (troligen) eller styck, men ändå. Modellen finns i många olika material, men dessa Ikea-varianter är gjorda av plast.

 

Och en bild på en klippsats i vår trädgård. 
Jag har haft mina två Thonetstolar ute på berget i säkert fem års tid nu. Året runt, i alla väder. De tål regn och sol. Vi borrade i och för sig hål i sitsen för att vattnet inte ska bli stående. 


Ja, så kan det gå (fast det gör det alldeles för sällan).

Jag hittade bordet och stolarna på kommunens loppis, Reningsborg, där folk lämnar saker de inte vill slänga på återvinningsstationerna. Betalade 100 kr/st, vill jag minnas. Bordet är massiv furu och det fick jag måla, men stolarna håller minnsann färg och form. 

Jag tror ändå att de ska få fortsätta att stå ute. Det blir min hyllning till trädgården. Fast det känns konstigt, inte minns för att vi plockar in nästan alla våra utemöbler på vintern och förvarar dem på garagevinden. Dessa ”skräp” har jag bara inte orkat bry mig om. Typiskt. 

Planer

För det mesta drar jag mig för basunera ut mina trädgårdsplaner. Jag brukar tycka att det räcker med en handskriven lista för mig själv. Men nu har jag ett projekt där hela familjen är engagerad på olika sätt, vilket gör det lite mindre läskigt att avslöja planerna. Barnen vill ha fiber, mannen vill ha en smalare häck och jag vill ha en pergola. 


Här är föremålet för årets största projekt. Andra sidan häcken syns garagtaket och skymtar uppfarten där vi får plats för 3-4 bilar. Ingen syn jag vill uppleva från trädgården. 

Det man ser på bilden ovan är en gammal häck bestående av 6 st välvuxna sockertoppsgranar som planterades i början av 80-talet. De avgränsar trädgården från garaguppfarten, stoppar vinden från norr och tillför även lite mystik med sina respektingivande mått och bulliga form. 

Häckens stora nackdel är dess bredd, som kan uppskattas till 2-2,5 meter. Och nu när vi behöver gräva ett dike för fiber längst häcken känns det som ett ypperligt tillfälle att byta häcken till något mera kontrollerbart. Sockertoppsgranar tål nämligen inte beskärning alls och de är kala och bruna inuti och nertill.

 

Vilket jag försöker dölja med maffiga hostor på sommaren.

Helst skulle vilja ha idegran istället, men jag kan inte tänka mig att vänta så länge på uppväxt. Jag har hos duktiga trädgårdsamatörer sett superfina tujahäckar, smala och täta, så jag tror det blir inköp av några större axemplar av sorten Smaragd. Inte för stora dock, plantorna behöver tuktas och formas vid ung ålder för det resultat jag önskar mig. 

Men det är inte nog med att häcken ska bytas Jag vill också ha en pergola där jag kan duka upp för gäster när det är risk för regn. Det är resterna av min växthusdrömm, en dröm som jag har fått släppa. 

En markis som man kan rulla ut under ”pergolataket” är tänkt att skydda mot regnet. Något i stilen med bygget på bilden, som jag hittade i en engelsk trädgårdstidning (var annars?).

 

Ett schysst golv, en häck i ryggen, någon form av eldstad, kanske några klätterväxter vid stolparna och rabatter runt om skulle passa mig....

 


Trevligt, eller hur?

 

Och här är platsen det ska byggas 

 


Jag är såååå innerligt trött på den här gräsmattan. Används till badmintonspel högst två gånger om året. 

En del utmaningar finns dock. Vi har inte tid att göra jobbet och hantverkare är svår att få tag på. Dessutom har jag 6 visningar prelilminärbokade från juni till oktober och då kan jag inte ha en byggarbetsplats. Målet är dock att det ska vara färdigställt juni 2020, när äldsta sonen tar studenten. Vi får ta det i etapper. 

Jag hoppas. 

Fortfarande mörkt

Trettondagshelgen tillägnades Trädgårdsamatörernas vinterfest i Varberg, en mycket trevlig tillställning med föreläsningar och middag i trevliga trädgårdsmänniskor sällskap. 

En föreläsning (av Lars-Johan Svanström, som till vardags driver underbara Träslövs Trädgård i Varberg) handlade om konsten att belysa utemiljön. Det visades både lyckade och misslyckade försök på att åstadkomma stämning i det svenska höst- och vintermörkret, vilket var mycket lärorikt.

Som ägare till ett hus på en återvändsgränd och granne till berg och skog har jag i flera år försökt muta det kompakta mörkret som härskar hos oss i åtminstone två vädersträck. Efter att ha lyssnat på Lars-Johan känns det som att jag börjar begripa varför jag aldrig har varit riktigt nöjd med resultatet. 

Objekt att belysa finns det gott om i alla fall. Som berget på första bilden.

Här har jag en LED-spot på 10 watt riktad på berget. Felet är för stora kontraster (bläcksvart runt omkring) som skapar obehagskänsla

 

Här en till 10 wattare. Något bättre resultat, men fortfarande för skarpa kanter.


Trolskt

 

Hyfsad ljusspridning med två spottar som är dolda.

 

Tacksammast av alla mina träd att belysa är gaffelolvonet som har snygg grensättning och läckra knoppar.

 

Björkstammarn är att givet objekt, men det krävs mycket ljusstyrka för att nå tillräckligt högt upp.

 

Gamla flerstammiga syrenen utgör utsikten från vargdagsrummet. Jag har hängt glaskulor i den.

 

Det här är en rosmarinvide framför ett tråkigt plank. Den här lilla busken hade rött grenverk förra året och jag vet inte varför den inte är helröd längre. Det verkar som att det är den gamla veden som är röd och jag har nog klippt den för mycket och för sent. 

 

Grenverk som skiftar i grönt på Acer shirasawanum. (Här hänger det också något, ser jag, men det ska bort.)

 

På denna bild kan man se betydelsen av att inte ha alltför skarpa kontraster, det blir snällare mot ögat.

Hemligheterna bakom en lyckad ljussättning verkar vara många, även om man bortser från de rent tekniska detaljerna.  Här följer några:

1. Avskärma ljuskällan, man ska inte se den. 

2. Jämnt ljusflöde. Låt inte någon ljuskälla ta över. 

3. Det är ljusets spridning man ska tänka på och inte hur snygg armaturen är. (Hm....)

4. Flera svagare ljuskällor på samma objekt ger många gånger bättre effekt än en stark.

5. För stora kontraster kan skapa obehagskänsla.

6. Små utspridda ljuspunkter är svårfattbart för hjärnan.

7.  Lågt satta ljuspunkter skapar stämning.

8. Mixa närliggande färgtoner med hjälp av färgfilter (som bara tejpas på ljuskällan)


Många drar sig för att i efterhand gräva ner elledningar, även jag. 

Vi lägger ut vår belysning först i november när löven är krattade och gräset inte behöver klippas längre. Jag försöker ha sladdarna i dikeskanter som jag har runt mina rabatter och har aldrig upplevt snubblandet, som många är oroliga för, som ett problem. Fördelen är flexibiliteten, jag flyttar om lamporna då och då. 

Avslutningsvis en reflektion över det svåra med att fotografera i mörker. 

Jag upplever att verkligheten är mycket mer förlåtande än bilderna. Belysning som inte alls fungerar på bild kan mycket väl fungera i verkligheten. Praktiska överväganden får gå före estetiken ibland. 

Taggat med: 

Det blev en ny häck

Jag älskar häckar, förmodligen lite beroende av att på vår kuperade, bergiga tomt är det svårt att få till en snygg häck som kan garanteras jämn tillgång till vatten och näring. Det är nästan bara inre häckar som kan komma i fråga, inne i trädgården ges det ändå en viss frihet att lägga häcken efter tomtens förutsättningar och topografi. 

Vintergrönt är förståss favorit, buxbom och idegran. Den första vill jag inte ha fler av i fall buxbomssjukan kommer tillbaka och den senare har en tendens att vilja bli för grov. Därför har jag flera år varit på jakt efter japansk idegran, Taxus cuspidata nana som kan hållas riktigt låg och smal. Inte för att jag har sett den som uppvuxen häck någonstans, men Sofiero ersatte sina inramningshäckar av buxbom med cuspidata nana för några år sedan när buxbomsdöden härjade, så jag tror att det är så. 

Att hitta denna taxus på plantskolorna är inte omöjligt, men den saluförs inte som häckplanta och priset blir därefter. Det är lätt att tappa intresset vid ett styckpris på 349 kr.

Men. Till slut. 

I somras besökte jag Träslövs trädgård i Varberg och där fanns cuspidata nana bland häckplantorna för att överkomligt pris av 98 kr. Jag velade fortfarande, men till slut beställde jag ett 20-tals plantor. Leveransen kom i förra veckan. 

Taxusen skulle ersätta en inramning av daggkåpa längst en liten rabatt med tre Hydrangea macrophylla. 

Daggkåpan är fluffig och härlig på många sätt, men väller, som bekant, över sina grannar, i det här fallet över gräsmatta. Gräsklippningen blir ett irritationsmoment eftersom en av oss måste hålla upp bladen medan den andra klipper. Vi har tröttnat. 


Normalt brukar jag alltid ta vara på växter jag byter ut, men jag orkade inte den här gången


Borta

 
Jordförbättring behövdes. Jag grävde bort en del utarmad jord och ersatte med kompost.


Fem korgar torr och stenig jord forslades bort och dumpades i näringsrika rabatter. 


De inköpta plantorna är ca 25 cm höga

Färdigt!!


Här möts tre häckar. Till höger en snart 10 år gammal buxbom, i mitten den nya  taxus cuspidata nana och till höger, knappt synligt ännu, en 3 år gammal Taxus x media 'Hilli'.

 

Bladen är mörkgröna och kortare än på andra taxus. Jag uppskattar även bären. I en privatträdgård är det bara fånigt att oroa sig för giftigheten. 

 

Nu ser jag fram emot en långsam resa mot en prydlig liten häck med vattning, klippning och allt annan tänkbar omsorg. Hoppas vi ska trivas ihop. 

Bukettapel som spaljé

Jag har alltid tyckt att det är höjden på trädgårderande när man hittar någon annan än estetisk funktion åt sina växter men själv har jag bara på senare tid haft förstånd att använda växter som möbler. 

Häck som rumsavdelare är en klassiker men det fungerar bara på mindre skala på vår bergiga tomt där markförhållandena är minst sagt ojämna. Gunga och hängmatta, eller varför inte en koja i en trädkrona är supermysigt. Min pappa har varit mästare på att spaljéra vindruvor till tak. I varmare länder är spaljetak nästintill ett obligatorium på uteplatsen, men vi hade det även över en långsmal garguppfart. 

Själv jobbar jag på enklare skala. 

För att skydda vår ektunna från stark sol och uttorkning under torra perioder när det uppsamlade regnvattnet gått åt har jag spaljerat en bukettapel. Den står i kruka och har en ytterst simpel, hemmasnickrad spaljé av bambupinnar, men efter tre års bindande och klippande börjar den fylla sin funktion. 


Och just nu är den extra tjusig, Malus toringo var. sargentii.

 

Igår fick vi lite påfyllning i tunnan, tack och lov.


Ja, 10 ml regn är inte mycket efter tre veckors torka, men nu är tunnan nästan full i alla fall. Tyvärr fungerar spaljén inte till 100% och en del vatten försvinner genom sprickorna som trots allt uppstår när tunnan stått tom en längre tid.

Att leka med och forma unga träd och buskar är en passion som har växt fram på senare tid och som jag gärna gärna vill utveckla. Det är så långt ifrån snabb fix man kan komma och det tilltalar mig. 

Dark forest 2016

Jag fastnade starkt för en av årets trender, "Dark Forest"  och har börjat inreda vår altan utanför vardagsrummet med inspiration från den. Rätt så olikt mig, jag brukar skoningslöst rata trädgårdstrender.  

Men inte denna. 


Så här vill ha det 2016, om vi ska tro Blomsterfrämjandet


De omåttligt populära engelskinspirerade, ljust romantiska trenderna har aldrig passat vårt mörka hus och minimalistisk stil  passar i inte min personlighet. 

Men stil vill man ju gärna ha, tack. Och Dark forest har jag lätt för att applicera. Jag slipper måla om huset t ex, bara en sån sak. Så lite roligt är det väl allt, måste jag erkänna

 

Lila och svart sammet ska det vara, bara så ni vet...
Så jag slog till direkt när jag hittade gardinpaneler på rea för 75 riksdaler. Kuddarna har jag faktisk haft sedan tidigare i yngsta sonens rum. (Han är måttligt road av mitt trendslaveri och vill ha sina kuddar tillbaka.)


Jag sprang också på billiga lila värmeljusbehållare i den "rätta färgen" i tygaffären. Men lila stearinljus till ljusstakarna hittar jag inte. Nä väl, de smälter ändå i solen....

 

Vårblomningen kunde jag till slut fixa i de rätta färgerna, med viss möda. Det blir nog värre när penséerna säckar ihop framåt midsommar. Har ingen aning vilka sommarblommor går att finna i mörklila nyanser. Kanske jag lyckas hålla ranunkeln vid liv. Tveksamt. 

 

I mitten syns en utav de första blommorna på svarta petunian, Rim Magenta. Jag får nog ta sticklingar och föröka den lite om det ska bli någon masseffekt så småningom. 

Jag har också funderingar på att göra en installation vid skogskanten, nu när jag ändå är granne med skogen. Det vore ett effektivt sätt att locka besökare till trädgårdens utkanter, tänker jag. Det förutsätter dock att jag kommer över ett trädgårdsbord billigt, vi slängde vårt slitna urgamla utematbord pga förvaringsbrist häromåret. Det hade nu passat perfekt. 

Om ni vill se flera tolkningar av ämnet, så hade Anja ett Dark forest-inlägg den 15 mars.

Färgstarkt på altan

Det är så här års vi nyttjar vår altan i öster som mest. Det beror nog på att den är vindskyddad och delvis under tak, vilket gör gasolvärmaren användbar. 

Altanen är överbelarmad av krukor högt och lågt, men det är så jag vill ha det. Det må hända att det ser plottrigt ut utifrån, men inifrån är det en alldeles underbar känsla att sitta här på kvällarna; ombonat, tryggt och som sagt, varmt. Fast färgvalet på blomningen bidrar nog också. 



Dahlia Excentrique är min favoritdahlia 

 

En namnlös fylld sort i samma färg

  

Klockrankans nyutslagna blommor är grönvita men mognar till lila allteftersom




 
Jag försöker dela in altanen i två avdelningar, soff- och matsalsdel.

Jag har samlat pelargonior,  fuchsior och  en storvuxen klockranka i mitten.

  

Från andra hållet


Med smal passage emellan


Nu gäller det att inte slarva med näringsvattningen.  Jag hoppas på fortsatt intensiv blomning i minst en månad till. Fuchsiorna är särskilt uthålliga.

 


Sol och värme behöver de inte

 


Bara näring, vatten i massor och putsning från vissna blommor. De flesta lyckas jag att övervintra, så jag slipper lägga massa pengar på altaninredningen nästa är.

Hängstol för lata dagar

Jag har gått och funderat länge på att byta ut barnens enkla gunga mot en hängstol. Redan förra sommaren var jag spekulant på en modell av konstrotting från Ikea, men den sålde slut när jag väl bestämt mig.  

I år hittade jag en makramévariant på Åhéns tidigt på säsongen, men eftersom det inte gavs möjlighet att provsitta den, surade jag och avstod. Tills nu. Jag köpte den till slut på vinst och förlust, till min yngsta sons stora glädje. Han satt i den en timme i full rustning (IPad, hörlurar och glass) och gav hängstolen godkänt.


Kudden är också från Åhléns

 


Helt ok sittkomfort, tyckte jag också

 

Tillverkad av bambu och bomull/polyestergarn

Hållbarheten vågar jag inte tänka på, även om ingen i familjen väger ens i närheten av  den angivna högsta gränsen på 110 kg. Jag kan komma att bli arg när den går av, känner jag på mig. 

Förhoppningen är att garnet snabbt torkar upp efter regn, fast vi har också funderat på att utrusta hängstolen med krokar så den blir lätt att hänga av och på. 

Nu ska jag bara köpa mig disciplin att ta det lugnt och sitta still nån gång.


Taggat med: 

Jag blev med bokhäck!

Jag kan inte sluta sukta efter snygga häckar.

Jag tycker att vår kuperade, steniga tomt ropar efter enhetlighet och lugn. Det är lite svårt att förena med mitt temperament och växtintresse.

Platta, skånska trädgårdar med välklippta häckar och buxbomsklot i grupp är det finaste jag vet. Hjärnan går på högvarv för att lista ut hur jag kan få in åtminstone korta häcksnuttar i vår trädgård utan att för den sakens skull våldta platsens själ. 

Skärskilt förtjust är jag i bokhäckar. De blanka, varmt kopparbruna bladen sitter kvar en bra bit på våren och färg i vinterträdgården har hög prioritet här. 

Att hitta några meter lång fri  planteringsyta med tillräckligt och jämnt jorddjup kunde jag däremot glömma.

Lösningen kom till mig från Ikea. Jag brukar kolla upp deras trädgårdssortiment varje vår och ibland hittar jag grejor som blir favoriter.



En användbar produkt är deras höga, avlånga planteringskärl. Jag köpte tre stycken redan förra året och hade dahlior i dem, två i varje. Min man borrade hål på botten och målade kanterna för att förhindra rost. Lecakulor i uttjänta strumpbyxor längst ner och sedan var det fritt fram att plantera.


Jag tryckte ner tre små häckplantor i varje kärl, lite trångt kanske, men det får gå.

Det man ska tänka på är att inte ställa krukor direkt på träaltan. Vi byggde upp en smal yta av överblivna betongplattor en bit in rabatten och ställde lådorna där. 

Jag hade tänkt att hålla häcken smal och klippa upp en bit ovanför jordnivån  för att kunna kika igenom mellan kärlet och bladverket. Höjden ger sig allt eftersom, tänker jag mig, kanske dryga metern, en och en halv, jag vet inte ännu. 

Jag ser verkligen fram emot att pyssla om, forma och klippa min lilla häck. Vinteröverlevnaden i plåtkärl är förstås ett osäkerhetsmoment, men prövar jag inte, får jag aldrig veta om det det möjligt. 

Äldre inlägg