Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Inreda ute

Tillbaka till bloggens startsida

Njut av augustikvällen

Utan växthus/orangeri får man från och med mitten av augusti vara tämligen uppfinningsrik för att hålla sommarkänslan kvar. Ett, hos oss mycket beprövat sätt är att elda i eldkorg. Eldkorgen är visserligen tung, men går att flytta runt mellan olika platser, så vi kan variera oss. Hammocken är populär men vår absoluta favoritplats så här års är vår skyddade och övermöblerade altan utanför vardagsrummet. Det är ett rum som ser smått kaotiskt ut utifrån men som alla älskar att vistas i. Vi hade en lite kylig men stilla kväll igår (som yngsta sonen uttryckte det: "hela världen har pausats") och vi passade på.


Färgtemat styrs till viss del av vaxduken på bordet.


  Här lever jag ut min passion för starka färger. Avancerad färgmatchning: rosa pelargon på rosa cafébord. Det ni....Det är inte alltid jag vet hur jag tänkte.....

Cannorna har blivit lite överdimensionerade, men hellre det än strejk. 




 


Pelargonior och dahlior trängs i hörnet

  

Och en jättebegonia

I vart fall två månader till kommer växtligheten att hålla sig i njutbart skick så vi har förhoppningsvis många mysiga kvällar att se framemot. 

Trädgårdsprylar i romantisk stil

Den nyblivna trädgårdsentusiasten upptäcker ganska snabbt att det inte är helt okomplicerat att hitta hållbara, praktiska trädgårdsmöbler och annan inredning som också harmoniserar med husets och växtlighetens stil. Jag är mycket road av trädgårdsprylar, även sådana som jag aldrig skulle köpa till vår halvmoderna 70-talshus. Därför blev jag mycket glad när jag hittade en utomhus - antikvitetsbutik under en bilutflykt till Danmark. För skåningar och annat folk som ofta besöker Danmark är den här affären säkert inte någon större nyhet, men för mig, som åkte kustvägen från Helsingör till Köpenhamn för första gången var stämningen och utbudet en mindre chock. I positiv bemärkelse. 

Alldeles säkert är grejorna inte någon antikvitet heller, utan nytillverkade i romantisk och jugend stil. Trots det hade jag glatt kunnat handla om jag hade ett hus från början av 1900-talen. 

Priserna? Ja, 1 200 danska kronor för en stol. Inte så att man rusar och köper sex stycken direkt, men i våra trädgårdstidningar har jag sett bord för 45 000 kr så allt är relativt. 

  

 

 




 





 





  

 


Det fantastiska är att jag, som vanligt, inte hade sinnesnärvaro att lägga butikens namn på minnet. Men den ligger på vänster sida om kustvägen (som är ett måste om man befinner sig i trakterna), om man kör söderut och går bara inte att missa. 

Men jag är hundra på att många vet......?


Årets första dahliabukett

Jag odlar i första hand lågväxande, kompakta dahlior med korta stjälkar som inte passar så bra till snittblommor. Men blommorna såg väldigt ansträngda ut i sommarvärmen, så jag gjorde årets första massklipp igår. 



 

På detta bord har jag ofta snittblommor 


 

Men pga värmen  fick vasen gömmas undan i skuggan på trappan

 

På ett annat bord råkar jag ha en vaxduk med samma färgtema som blommorna. I mitten av min lilla bukett har jag tre små zinnior. Zinnia  är en fantastisk snittblomma, står länge utan att misströsta. 


Klättrare

Trädgårdens infrastruktur är ett ämne som intresserar mig mycket. Det är inte bara genom växtval vi skapar en personlig trädgård, det är i ännu högre grad genom alla de materiella ting vi själva och växterna behöver för att trivas. 

Två saker som man är i brinnande behov av så här års är spaljéer och växtstöd. Återanvändning av gamla prylar, helst i helt nytt sammanhang, är hetast, men hemmabygge följer strax efter. Att köpa sig färdiglevererade lösningar är fantasilöst och opersonligt men eftersom både loppisjakt och snickarprojekt  är tidskrävande aktiviteter blir inköp på byggmarknad många gånger räddningen för min del. 

Växtstöd är alltså inte min trädgårds starka sida. Jag fastnar ofta för klematisar när jag är på plantskolan och det blir impulsköp. Jag tänker att det alltid finns en liten plats att gräva ner den och stöd fixar jag längre fram. Sen glömmer jag min nyinköpta, ofta klena klematis för att ett par år senare upptäcka den klängandes på sina grannar. Och då blir det bråttom. 

I värmen, efter regnet går utvecklingen fort och några av klematisarna har redan växt ut sitt stöd.  

Fyra klematisar delar på detta hemmabygge, som är lite för lågt, tyvärr.

 

Men blomningen har börjat så smått. 'Ville de lyon'.


Den här tjusiga pjäsen med prydnadsvärde året om heter Tin Tree, men även den är för kort. 

 


Blåa 'Arabella' är en  favoritklematis som klarar sig fint med hjälp av hopsnörande pinnar

 


Knopparna högst upp börjar slå ut. 

 


Spiralerna hänger i ett (ihåligt) bamburör högst upp och förankras i jorden med en krok längst ner. Höjden beror alltså  på bambupinnes höjd. 


Den hemmasådda klockrankan har en klädhängare från Ikea, upphittad på kommunens återvinningsstation, att klättra på. 



Rosenflockel blir två meter hög och har en benägenhet att lägga sig vid störtregn och blåst. Vågiga svarta pinnar från Rusta stödjer och håller upp. 

 


Codonopsis på pyramid från Hornbach och klockranka nr 2 på CD-ställ från forna tider

Klätterhortensia är en mycket alert växt som fäster på sitt underlag med sina sugrötter. Det är välkänt att den är trög i starten men efter 3-4 år kommer överraskningen. Två av mina tre plantor har invaderat berget de senaste två åren och jag för en nästintill daglig kamp för att rädda min bärodling på en platå högre upp på berget. Den tredje plantan flyttade jag intill en tall på skogskanten när jag insåg vad som höll på att hända. Så se upp! Möjligen kan man tämja en klätterhortensia i kruka med hjälp av bonsaimetoder men på friland beter den sig som om den var drogad med anabola steroider. 

 


Undrar hur länge den här symbiosen kommer att fungera.

 


I blöt skugga blir klätterhortensians blad mörkare och blommorna fler. Bilderna är tagna kvällstid med bara några minuters mellanrum och speglar verkligheten hyfsat.

 


Trädgårdens stolthet, den enkla hemmabyggda spaljén med bänk har jag visat flera gånger


Ena sidan pryds med pipranka och den andra med kameleontbuske, men det är bara piprankan som är bofast, kameleontbusken står i kruka och kommer att flyttas när piprankan gjort sitt jobb och när jag med framgång tjatat mig till en ny, stabil spaljé. Kan/orkar/vill(?) inte bygga själv. 

Drömmen om att få gifta sig med en trädgårdsintresserad snickare i ett nästa liv kvarstår....


Min ljugarbänk med spaljé

Jag har alltid velat ha en grön spaljé i trädgården. I mitt barndomshem fanns flera. En, minst 15 meter lång spaljé över garageuppfarten och en fyrkantig över vår uteplats. Pappa använde vinrankor och det hängde druvor ovanför ens huvud på hösten. Det var frodigt, praktiskt, snyggt men framför allt tryggt att ha tak över huvudet även ute. 

I Sverige har vi inte lika skrikande behov av solskydd, men alla trädgårdar behöver bygga på höjden. Klätterväxter är fantastiska rumsbildare, men kan inte göra hela jobbet själv. De behöver stadiga stöd och extra omsorg med klok beskärning och uppbindning. 


Pipranka till vänster och kameleontbuske till höger

Vårt staket med odlingslådor, sittbänk, spaljé och trädäck har stått färdigt i många år men det är först i år jag tror att den rätta spaljékänslan kommer att infinna sig. Mina två spaljéväxter står i kärl och är därför mycket utsatta för både vinterkyla och sommartorka. Kameleontbusken är tre år gammal och verkar ganska tuff, men på andra sidan är jag inne på den tredje piprankan. Den nuvarande klarade den hemska vintern 2012/13 med nöd och näppe, men i år verkar den ha förstått sitt uppdrag och sköter sig exemplariskt. Så här långt i alla fall.


I odlingslådan har jag perenner, sköldpaddsört och daglilja 'Stella de Oro'.

 


Kameleontbuskens blad är gröna när de slår ut, sedan får en del av bladen vita spetsar för att så småningom skifta i rosa


Kameleontbusken kommer antagligen att behöva en mycket större kruka nästa år och så småningom kanske flytta till friland. Eller också lyckas jag med en bonsaiodling, vi får se. 

För det fall min djärva satsning på fleråriga spaljéväxter i kruka skulle misslyckas sådde jag i februari ettårig klockranka. Klockrankan var tänkt att vara reserv, men det verkar inte behövas.

De två klockrankorna som överlevde min hänsynslösa avhärdning (glömde dem en natt när temperaturen låg på nollan) får nu klättra på andra ställen. De tappade mycket i farten i början av utelivet,  men nu har de återhämtat sig.

 

Komna ur samma fröpåse. Lustigt att den ena har rödlila och den andra gröna blad

Jag har aldrig odlat klockranka förut men har förstått att det är svårt att få dem att blomma. Bladen är dock väldigt fina och det är roligt att testa en ettårig klätterväxt någon gång.

Det blev en häck till slut

2-3 års funderingar är över. Bladväxtrabatten, även kallad triangelrabatten fick en rygg i form av en idegranshäck i helgen.


Före

Rabatten ligger i björkarnas skugga med morgon och lite kvällssol. En aning rörig tack vore min samlarmani, men frodig och lite intressant för den växtintresserade. Det tog många år att tänka ut rabattens form och redan när jag började anlägga visste jag att det behövdes en bättre förankring till alternativt markering från den övriga trädgården. Den kändes utslängd på gräsmattan helt enkelt. Jag har varit inne på spaljé men den behöver borras ner i berget och det klarar jag inte. Jag vet att jag  borde ha gift mig med en snickare, men nu är det som det är, och efter flera års väntan på en utlovad spaljé tröttnade jag och bestämde mig för en inramningshäck tidigare i år.

Processen sattes i rullning med ett telefonsamtal från Gissléns entreprenad  i mitten av förra veckan: min beställning av favoritkantstödet Ever Edge har äntligen kommit. Rabatten i fråga är upphöjd med ca 15 cm i förhållande till gräsmattan och den befintliga dikeskanten skulle inte fungera för en häck pga det tunna jordlagret. Så jag fyllde upp diket och satte metallkant istället. På det viset vann jag både bredd på rabatten och jorddjup till häckplantorna. 

  

Jag började med att bredda rabatten och gräva bort  ytterligare 15 cm gräsmatta 

Som inramningshäck har buxbom diskvalificerat sig pga svamprisken. Vintergrönt är tacksamt och idegran fungerar ju på mina breddgrader. Problemet är att jag aldrig sett en välklippt, smal och relativ låg idegranshäck. Jag har själv erfarenhet av idegran och har fått vår jättebuske både mindre och tätare under årens lopp än den var från början, ändå tvekade jag. Alla mer eller mindre övervuxna idegran man ser i trädgårdarna runtomkring skrämde.

Sofiero ersatte sina svampdrabbade buxbomshäckar med Taxus cuspidata 'Nana', och det skulle jag också ha, tänkte jag. Det lilla, försumbara problemet var bara att denna sort finns knappt tillgänglig i Sverige och då för drygt 249-279 kr per planta. Fem plantor per meter. 10 meter häck. Det går ju inte. 

Då kom Taxus x media 'Groenland' in i bilden. Den uppges vara lägre och mer bredväxande än vanliga Hillii, lämplig  till formklippning, typ klot. Jag sökte info på nätet och frågade trädgårdsmästare på olika plantskolor och fick lite olika info och råd. Till slut var det flera som tyckte (bl a bloggerskan och trädgårdsdesignern Luna Ek, som fick utslagsröst. Tack, Luna, beslutsångest är det värst jag vet) att relativt vanliga Hilli skulle bättre motsvara mina förväntningar. Så det blev Hillii och den lilla häcken är nu planterad och klar. 


Kanten Ever Edge är jättelätt att sätta och göra om ifall det skulle bli fel. 

Jag fyllde på med billig påsjord, kogödsel och kompostjord ut till kanten och satte de 30-40 cm höga plantorna på 30 cm avstånd, noga mätt med måttstock. Plantorna fick dra vatten innan de sattes i jord. 

Efter

En öppning. Jag fick förlänga kanten till de inre gångarna med nya torvblock. 

Från andra hållet. Om 2-3 veckor är det dags för den första klippningen. Nytillväxten ska klippas in till hälften.


Tyvärr kommer tillvaron inte att bli alltför fet för min nya häck. Jorddjupet är endast ca 30 cm på sina ställen, inklusive förhöjningen. Solen når dock båda sidorna, vilket är bra. En utav mina vattentunnor står alldeles intill, så vattningen är ordnad. 


Undrar hur många år det kommer att ta innan häcken är sammanväxt. 


Den som lever få se. Jag återkommer om sisådär 5-6 år och berättar hur det gick. 

Komposthörnan

Komposthörnan är en mindre tjusig men ack så viktig del av trädgården. Jag älskar att studera hur andra har löst sin avfallsförvaring, det kan vara mycket läro- och idérikt. I vårt fall ligger komposten tyvärr lite väl otillgängligt, både ganska högt på en platå och längst bort i trädgårdens nordvästra ända. Att bära upp avfall hit är egentligen det minsta problemet, det svåra är att släpa ner den färdiga jorden. Skottkärra är föga lämpligt på egenhändigt lagda stentrappor, vi använder planteringspåsar som transportmedel för jord. 

Hemmabygge i en skuggig hörna. På bergväggen klätterhortensia. 

 

Tre unga thujor (Smaragd) markerar gränsen till grannen. I bakgrunden kinesisk vippvallmo och förgrunden svärdlilja. Båda har hamnat här pga sin aggressivitet. Tulpanerna har vi gömt undan för Bambi och jag höll på att missa dem också. När komposten är full efter vårstädningen är vi sällan här uppe. 

 

Tydligen finns det en lägre och senare tulpansort här också. Svärdlilja är supersnygg men bör odlas i karantän. 

 


Till hösten måste jag komma ihåg att flytta dessa tulpanerna intill den gulbladiga löjtnantshjärtan eller kanske som granne till rundbladiga rhododendron orbiculare. De blommar samtidigt i så gott som samma färg. Nå ja, det här var en parantes. 


 Det är för bladens och siluettens skull man odlar kinesisk vippvalmo, enligt mig.  Blommorna är blek orange, ingen färg i min smak. Utlöparna får man ha koll på. Rekommenderas ej i rabatt. 

 

I näringsrik jord blir vippvallmon över 2 m hög. Här är tillvaron ändå ganska solfattig, men det bekommer inte vippvallmon. 
 

Ovanifrånperspektiv. Bilden är tagen från en platå en våning upp på berget. Här ser man att en liten planta  av vippvalmon har börjat växa vid trädstammen. Egentligen vill vi ha ett äppelträd här istället för rönnen, men vi har inte kommit till skott. Fällning är inte mitt område. 

Trots det svårtillgängliga läget funderar jag på att ordna plats för minst två kompostbehållare till här uppe. Tomtens bergsprickor börjar bli fulla och planteringsbara. Björklöv brukar jag kompostera i svarta plastsäckar men den övriga avfallsmängden ökar för varje år. 

Krukor i loungen

Vår uteplats i öster, utanför vardagsrummet har jag inrett som trädgårdens vardagsrum med både soffa och matbord. Och massor med krukor. Färgtemat är något blandat så här års när vårblommorna och sommarblommorna behöver samsas, men senare på säsongen ska färgerna rosa-röd-orange dominera.


Tulpanerna har övervintrat i sina krukor. Funkar även "vanliga" vintrar, fast då gräver jag ner krukorna i backen. De två hyacinterna fyller hela rummet med sin doft som jag faktiskt inte förknippar med jul  utan med vår. Uppväxten i varmare klimat gör sig påmind. I min barndoms trädgårdar fanns massor med blå hyacinter på våren.
 
 


Tulpanerna ska ersättas med dahlior som är på uppdrivning i sina provisoriska plastkrukor på en mycket solig och varm plats i söder.

 

Ett nyförvärv för i år

 


Den här piedestalen ("Socker") står som rumsavskiljare mellan "soff"- och "matsalsdelen". Min enda förväntning på den är att den inte välter. Att den är från Ikea känns som en viss garanti. Tanken är att pelargoniorna ska trivas här och blomma ohejdat i olika mättade röda och rosa nyanser. Även penséerna ska ersättas med pelargonior så småningom.

Jag har inte lyckats övervintra alla mina pelargonior, tyvärr, men några. Med tanke på att jag hade svårt lusangrepp sent på hösten är jag ändå nöjd. Jag klippte ner alla plantor kraftigt och sköljde bort all jord från rötterna för att bli av med lössen. Jag tvättade dem helt enkelt noga i rinnande vatten innan plantering i ny jord inför vinterförvaringen, så det är inte så konstigt att några sa upp sig. Sedan fick jag också slänga några som levde, men visade tecken på löss, trots ovan nämnda behandling, för att undvika spridning. 

Längst ner till vänster en Lewisia som står på soffbordet. Jag ser mig inte som en pelargonsamlare, men uppskattar deras förmåga att tåla torka och därmed klara att växa i mindre krukor.

 


Minipenséerna verkar ha funnit sig till rätta i behållaren från Venso Eco Solutions. I hörnet fuchsior på uppväxt och i betongkrukan till höger växer en canna. 

Om allting går som planerat kommer även dahlior, cannor och en klockranka dyka upp som inredningsdetalj längre fram på sommaren. 

  


Den här hemmasådda  klockrankan fick stå med en forcerad avhärdning, vilket ledde till att de översta bladen vissnade. Men nu är den i farten igen och ska lära sig att hitta sin dam, en klädhängare (från Ikea) som jag fyndade på loppis för något år sedan.

 


Vaxduken är helt matt av all pollen.



Soffhörnan är under tak så vi slipper samla in dynorna och kuddarna. 


Loungen är en mycket uppskattad plats av hela familjen, var och en har sitt eget motiv. P äter gärna frukost här, jag solar gärna i förmiddagssolen och barnen tar med sig hit sina läsplattor på eftermiddagen när det är skugga. På kvällen trängs vi alla här, tänder i eldkorgen, lyssnar på musik och äter "läskemat".

Taggat med: 

Rumavskiljare

Min senaste inspiration kommer från den egna klätterbenveden på berget. Det är en marktäckande växt som har många år på nacken och har krupit upp på berget i brist på bättre alternativ. Den suger sig fast på egen hand utan någon som helst assistans från min sida, likt en klätterhortensia.

Kätterbenved 'Emerald Gaiety'

Kan den klättra på berg, kan den väl också klättra på spaljé, tänker jag. Så jag har skaffat mig ett gäng gulbladiga syskon till min vitbrokiga klätterbenved. Tanken är att de ska klättra på spaljé och bilda en - mest symbolisk - vägg vid vår populäraste uteplats i söder. Dessutom kan de komma att skänka lite eftermiddagskugga åt klematisrötterna i den intilliggande rabatten. 


Euonymus fortunei 'Emerald'n Gold'
 

Krukan kommer från Ikea (jag hade dahlior i den förra året)  och spaljén från Hornbach. Jag ville ha en svartmålad, hemmasnickrad variant men så sprang jag, lite oväntat, på den här romantikbefriade spaljén och slog till. Tid är också pengar.


En gång för många år sedan såg jag faktiskt en krukodlad klätterbenved som agerade som spetsgardin på en uteplats. Den klättrade på ståltrådar. Varje gren hade sin egen tråd på jämna avstånd fast grenarna hann växa lite olika långt. Ni förstår att det gjorde intryck om jag nu flera år senare försöker skapa något liknande. Bilden finns bara på näthinnan, tyvärr. 

Nu är det inte så att jag inte har mina farhågor. Även om klätterbenved uppges vara ganska härdig och lättodlad tror jag kanske inte att den klarar en normalvinter i kruka helt  utan vidare. Antingen får jag  gräva ner krukan eller förvara den i garaget när det är många minusgrader under en längre period. Förutom kylan lär även rådjuren hota. Ja har läst någonstans att klätterbenved är giftig, men inte tillräckligt, kan jag avslöja. Min gamla har blivit halvt uppäten flera gånger om  som ung och ett gulbrokigt exemplar avled av sina skador. 

Sedan undrar jag hur lång tid det här projektet kan komma att ta. Jag befarar tålamodskrävande tillväxt, suck. Men bilden på näthinnan hägrar. 

Fortsättning följer. 

Röda rummet

Jag har alltid haft en förkärlek för rött rosa och orange tillsammans och har velat inreda åtminstone ett av trädgårdens rum med dessa starka färger.


Likt många andra 11/2-hus från 70-talet har vi en stor altan utanför vårt vardagsrum. I många år gapade den efter inredning trots fördelar som att den är mycket vindskyddad och ligger delvis under tak. Det är först för två år sedan jag kom på att det är här jag ska förverkliga min dröm. 
 


Före

Vi började omvandlingen med att vända golvets tidstypiska sjöstenplattor upp och ner. Undersidan är ljus betong och ger ett mycket lugnare intryck. Vi valde loungemöbler för att de är låga och inte skymmer utsikten från vardagsrummet. Dynorna till soffan tål en del regn, så det är aldrig någon panik att plocka in, vi brukar bara stapla dem på varandra. 

    

  Växterna är pelargonior, dahlior, fuchsior och canna

Röda pelargonior

Röda rummet borde egentligen legat i väster, om man ska vara korrekt enligt fengh shui, men det gör den inte. Uteplatsen vätter mot öster och gör sig bäst tidiga morgnar och sena kvällar. Vårt hus ligger högt på ett berg och rummet badar i sol så fort solen går upp. Det innebär att vi kan äta frukost och läsa morgontidningen här även de dagar vi jobbar och är uppe tidigt. Under eftermiddagen är det skugga, vilket uppskattas av barnen. Det spelas en del elektroniska spel i de där sofforna, kan jag avslöja. 


Dahlia Bishop of Llandaff är en svårflörtad storfavorit. 



 


Pelargonior med vackra blad

 

Ljuskrona och ampel i ett

 

 
 


Rumsavskiljare 




 


Mysigast är de kvällar vi kan elda 

 


I stark morgonsol



Vindstilla augustikvällar är helt magiska här. Vi lyser upp med levande ljus och elektriska ljusslingor. Är det inte tillräckligt varmt tänder vi i eldkorgen och pälsar på oss med filtar. Hela familjen trängs här, vi dukar upp med godsaker, lyssnar på musik och stirrar in i elden. Det är mycket rogivande.


Äldre inlägg

Nyare inlägg