Jag är inte så mycket för samplantering i kruka, men ibland är det kul.
Cyklamen trivs inte inomhus, i alla fall hos mig. Desto bättre är den så här års som färgklick på uteplatsen.
Om
Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!
Samlingsplats för trädgårdsbloggar
Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området
Visar inlägg i kategorin Odla i kruka
Mina sommarblomfavoriter
September är här och nu kan man utvärdera årets satsning på sommarfägring. Jag odlar sommarblommor och ettåringar endast i kruka och syftet är att pryda hårda ytor som entrétrappan och uteplatserna. Det behövs en hel del och att köpa uppdriva utplanteringsväxter i början av sommaren skulle kosta en förmögenhet. Å andra sidan har jag inte obegränsat med tid heller så frösådder funkar bara delvis. Jag försöker kompromissa.
Att köpa sticklingar tidigt på våren är ett bra sätt att komma runt problemet. Jag har ledlampor på fönsterbrädorna i köket, vilket är nog ett måste för petunior och pelargonior, medan fuchsior klarar sig utan.
Dessa hängpelargonior är från Lidl.
En 5-6 cm stor fuchsiastickling kan man komma över för 10-20 kr i februari.
'New Millenium'
Av tre begoniaknölar grodde två. Också från Lidl för en liten peng.
Snötöreln är en favorit, väluppfostrad, aldrig skräpig, aldrig krävande.
Entrétrappan har jag klätt i vitt i år.
En påse luktärtfröer räcker i många år. Gror gör de så gott som 100 % på fönsterbrädan på fuktigt hushållspapper efter ett dygns blötläggning.
Grodde gjorde däremot inte klockrankan i år, så jag köpte en liten planta på en växtmarknad. Flera år i rad tidigare har jag haft hemmasådda klockrankor, även helvita, men det gick inte i år.
Förra hösten frös alla mina dahlior under min frånvaro första veckan i november. Det blev slutet på en epok, jag var ju en samlare förr. I år har jag fem plantor av en enda namnsort, kaktusdahlian 'My Love'.
Storblommiga tagetesen, 'Vanilla F1' är ett måste hos mig. Lättskött men näringskrävande.
Ingen säsong utan doftlilja.
Åtminstone om man upplevt doften en gång,
Gemensamt för mina sommarsatsningen är att de klarar lägre temperaturer och lite mindre ljus, så de håller sig fräscha en bra bit in på hösten. Framför allt fuchsiorna, som jag har ett 10-tals namsorter av, är alldeles enastående på den punkten. Det skattar jag högt.
En enda ros
Rosor är inte min grej och till detta finns finns två anledningar.
För det första har tomten inte de rätta förutsättningarna med djup lager av lerhaltig och näringsrik jord. Den andra orsaken är det rådande klimatet.
I varmt inlandsklimat, som jag är uppvuxen i, är rosor hur lättodlade som helst. Då menar jag att även kinkiga rabattrosor är friska och medgörliga och levererar välformade blommor på starka stjälkar, sådana som vi är vana vid att se som snittblommor. Från juni till oktober.
Så är det inte riktigt hos mig på Västkusten. För att uttrycka mig milt. Några försök har jag allt gjort under mina 12 år i trädgården. Jag tänker inte ta upp er tid med att redogöra för alla problem och sjukdomar jag stött på.
Självklart tycker även jag att rosor är vackra, men det är sällan jag ser rosplantering som jag inte upplever som antingen "så där" eller krystad. Inte ens buskrosor, som har en överdådig blomning och utvecklar fina nypon om hösten uppfyller mina krav på högt prydnadsvärde genom hela växtsäsongen.
Men. Helt oberörd är jag så klart inte. Jag har en favorit som jag inte kan låta bli att ha ett exemplar av och det är bredväxande Cover-rosen 'Tommelise'.
Det är framförallt det täta växtsättet som Tommelise kvalificerar sig med, i mina ögon. Vid inköp klippte jag ner den, min vana trogen, rejält, till en någorlunda rund form och nu efter en månad blommar den igen.
.
Och efter ytterligare en vecka blommar den ännu mer.
Men så har jag också fjäskat med djup kruka och bra jord.
Jag kallar färgen för karminröd, väldigt iögonfallande är den i alla fall.
Om jag ska våga låta rosen övervintra i kruka vet jag ännu inte. Troligen gräver jag ner den i backen någonstans.
En doftupplevelse
I år är det första gången jag odlar doftlilja, Gladiolus callianthus.
Jag försöker skära ner på min krukodling och undviker nya sorter som kräver vinterförvaring (jag har ju redan fuchsiorna), men så åkte påsen med de små doftliljeknölarna ner i varukorgen på Lidl i våras i alla fall, de kostade ju typ ingenting.
Uppdrivningen tog så lång tid att jag nästan gav upp. Jag började tidigt i ett garagefönstret som bjöd på ljus och ca 13-15 grader men det var inte förrän frostrisken var över och krukorna kunde placeras ute, de första skotten visade sig. Då planterade jag om knölarna i större kruka och ställde krukan på solig och vindskyddad plats.
Bladen påminner starkt på Gladiolus och Montbretia. Höjd ca 80 cm.
Under sommaren har jag nästan inte tänkt på doftliljorna alls, tills nu, när de första blommorna började slå ut. Vilken behaglig överraskning det blev!
Kontrasten mellan det strama bladverket och de blygsamt nickande, vita blommorna, den eleganta doften, jag blev helt tagen.
Jag är också nöjd med blomvilligheten. Varje knöl har blomstjälk och varje stjälk har flera knoppar.
Varje gång jag passerar trycker jag upp näsan i en blomma. Dofters förmåga att påverka sinnelaget är fascinerande.
Det blir definitivt vinterförvaring av doftliljeknölar i år. För de verkar inte vara lika vinterhärdiga som Montbretia. Eller är det någon som lyckas övervintra dem på friland?
Jag undar också om lökarnas blomvillighet ökar eller avtar med tiden.
På tal om Gladiolus, säsongens första bukett inhandlades i helgen. Gladiolus är min absoluta favoritblomma i vas, men jagvhar slutat att odla den, då jag aldrig ens kom i närheten av ett lyckat resultat.
Doftar ej. Favoritfärgen är vit, men jag väljer alltid den kraftigaste och mest välmående buketten.
Taggat med:
Fuchsior
Jag är väldigt road av krukodling och har ett stort gäng fuchsior på trappor och på andra stensatta ytor närmas huset. Jag har tidigare skrivit mycket och fuchsiaodling och idag nöjer jag mig med att konstatera att jag älskar dem.
Omställningen från sommar till höst får fuchsiorna på strålande humör, bara de får sitt näringsvatten fortsätter de att blomma fram till första frosten. "Fortsätter" är en underdrift, de tokblommar så här års.
New Millenium är en mörk skönhet.
De flesta fuchsior skiftar färg på samma blomma. Det här är blommor på samma planta som ovan.
Utslagna blommor på Rocket Fire
Ljusrosa Puts Folly har små blommor, men desto fler
En rikblommande sort, kanske Bacon
Att hålla ordning på namnlappar är inte min starka sida.
Enfärgad, stor blomma i härlig rosa, men lappen, ja, den är borta.
Jag försöker samla krukor i grupper
Den här med gulfärgade toppskott heter Autunale
Tom West odlar man för bladens skull.
Fuchsior är relativt lätta att övervintra, men vill man inte hålla på är det smartast att köpa billiga sticklingar i februari. De växer snabbt till sig och mot slutet av sommaren har man i många fall vedartade, rikblommande plantor som klarar sig igenom höstmörker och rusk. Jag har haft blommande fuchsior på min entrétrappa vid jul. Vatten, näring, skugga är mitt enkla recept.
Taggat med:
Växtbelysning
Jag sår inte fröer i någon större skala utan endast några noga utvalda favoritsommarblommor, som t ex ljusgul Tagetes, klockranka och kanske någon chili.
Underbara Vanilla F1, foto från den förra säsongen
Fylld petunia
Så min lilla snygga växtlampa som jag skaffade mig för tre år sedan (för rabatterat pris på trädgårdsmässa) har blivit lite väl trång. Jag hade egentligen inte tänkt att lägga pengar på en till, men häromveckan råkade jag se på Plantagen att de sålde ut samma modell för halva priset. Då började jag fundera och igår slog jag.
Passar inte för odling i större skala men för en amatör som jag. Jag kommer att kunna behandla kring 20-25 småplantor. Färre och färre, allt eftersom de växer, givetvis.
Jag måste erkänna att designen spelar ganska avgörande roll för min förkärlek för denna produkt. Jag har ingen källare så belysningen måste bli en del av inredningen.
Den här lampan är "allt i ett", den är lättplacerad - bara aningen bredare en vanlig fönsterbräda - , den är snygg och den är LED! Våglängden och ljusstyrkan är speciellt anpassad för odling och den drar, i motsats till traditionella växtlampor, minimalt med ström och alstrar ingen värme.
Man får inte plats för en skog, men efter en bra start roterar jag de lite större plantorna för att flera ska kunna ta del av kakan.
Behållaren fångar upp vatten och sitter lös, vilket underlättar flytt och transporter.
Växtbelysningen heter Eco Herb och marknadsförs av Venso Eco Solutions i Partille. Den gick loss för 449 kr igår, vilket är ett ganska ok pris med tanke på LED-tekniken.
En höjdare
Till veckans Blommiga fredag har jag valt att lyfta fram en växt från den mest underrepresenterade gruppen i min trädgård.
Högst på min prioriteringslista står vedartade växter numera, även om man inte riktigt får det intrycket ännu. Sedan kommer gräs och perenner, därefter övervintringsbara sommarblommor och sist annualer.
Köpa gör jag bara rosa snöflinga, en fantastisk liten växt som fortfarande blommar på min entrétrappa i norrläge. Resten sår jag med varierande framgång, fast "höjdaren" lyckas jag alltid med.
Här står den, i kruka till vänster vid en övertäckt spaljé.
Veckans höjdare hos mig blir underbara KLOCKRANKAN, som är sååå mycket mer lättotlad hos mig än man kan få intrycket av när man gör efterforskningar på nätet.
Jag sår den inomhus i början av februari, den gror snabbt och får stå på fönsterbrädan under växtbelysning tills i april, när den åker ut pga platsbrist. Sedvanlig avhärdning, möjligen lite forcerad. Den tål kyla bra, dock inte frost. Sedan är det bara att näringsvattna.
Den har sökt sig upp till altantaket och letat sig in på balkongen på övervåningen.
Jag uppskattar att den klättrar själv och inte behöver bindas upp
Ett annat exemplar har en gammal Ikea-klädhängare som klätterställning. Här syns en mogen blomma och två sprickfärdiga knoppar.
Det är rejäla knoppar vi talar om, kanske 7-8 cm långa
En nyutslagen blomma är ljusgrön
Och skiftar sedan i färg från till rosa och blir mörklila innan kronbladen faller till marken.
Men foderbladen fortsätter att vara dekorativa även efter det
Bladen skiftar i rött här och där
Och i år fick jag en fröställning. Hinner fröna mogna, tro?
Till saken hör att bilderna, med undantag för den första, är tagna i värsta novemberdimma igår morse. Klockrankan är som störst och finast så här års, den har således blygsamma krav på sol och värme, åtminstone efter etableringsfasen. Däremot behövs det massor näring och vatten samt en lång frostfri säsong, likt den vi har här på västkusten.
Jag har odlat klockranka i tre år i rad nu och får som regel blomma i juli månad. Mina plantor står i kruka på altan i öster, solen försvinner mellan 1-2 på eftermiddagen så solexponeringen är inte maximal.
Nästa år kommer jag även att testa klockranka på friland, och ersätta klena klematisar som inte trivs hos mig.
Flera höjdare finns hos Helena
Taggat med:
Ur led är tiden
Den senaste tidens regnande i kombination med hyfsat höga temperaturer har lyckats blåsa otippat liv i några av mina plantor. Några småträd som tappade sina blad i augustivärmen grönskar på nytt som om det vore april och vid "dammen" blommar en krukodlad lupin.
Helt klart är att lupinen vill ha god tillgång till vatten. De snygga bladen slokar lätt i torka.
Regnbågslupinens andra liv. Bilden är tagen den 20 september.
Lupiner har dåligt rykte pga sin spridning och förmåga att tränga ut andra arter. Blomställningen bör klippas ner innan fröna sprids. En klippt planta kan komma med en andra flor. Min nyinköpta planta var i somras så gott som helt nervissnad, så överlevnadsförmåga har den ingen brist på.
Jag räknar kallt med att den övervintrar galant i sin kruka och blir ett värdefullt tillskott till kruksamlingen nästa år.
Taggat med:
Färgstarkt på altan
Det är så här års vi nyttjar vår altan i öster som mest. Det beror nog på att den är vindskyddad och delvis under tak, vilket gör gasolvärmaren användbar.
Altanen är överbelarmad av krukor högt och lågt, men det är så jag vill ha det. Det må hända att det ser plottrigt ut utifrån, men inifrån är det en alldeles underbar känsla att sitta här på kvällarna; ombonat, tryggt och som sagt, varmt. Fast färgvalet på blomningen bidrar nog också.
Dahlia Excentrique är min favoritdahlia
En namnlös fylld sort i samma färg
Klockrankans nyutslagna blommor är grönvita men mognar till lila allteftersom
Jag försöker dela in altanen i två avdelningar, soff- och matsalsdel.
Jag har samlat pelargonior, fuchsior och en storvuxen klockranka i mitten.
Från andra hållet
Med smal passage emellan
Nu gäller det att inte slarva med näringsvattningen. Jag hoppas på fortsatt intensiv blomning i minst en månad till. Fuchsiorna är särskilt uthålliga.
Sol och värme behöver de inte
Bara näring, vatten i massor och putsning från vissna blommor. De flesta lyckas jag att övervintra, så jag slipper lägga massa pengar på altaninredningen nästa är.
Årets sommarblommor
I rabatterna odlar jag uteslutande vedartade och perenna växter, men samtidigt älskar jag sommarblommornas färgprakt och har en del av dessa i krukor. På våren väljer jag penséer och gyllenlack medan sommarsortimentet består huvudsakligen av pelargonior, dahlior och fuchsior, eftersom dessa går att övervintra.
Jag har länge tyckt att fuchsior är underskattade i detta svala land. De är lättodlade och älskar klimatet. Man kan köpa sticklingar i februari för nästan inga pengar om man inte vill/kan övervintra. En fem centimeter stor stickling kan växa till en 60-70 cm hög buske på bara några månader och blomma enda till jul, om man skyddar den från tillfällig frost. Fuchsior behöver nämligen vare sig värme eller sol för att blomma. Vatten och näring och några plusgrader räcker. Man kan med fördel placera fuchsior på husets norrsida.
Övervintringen kräver visserligen lite fingertoppskänsla, men det finns sorter som är relativt snälla. Det är få saker som gör en så stolt som ett gammalt, knotigt fuchsiaträd i blom.
Jag är inte alls kräsen vad gäller form och färg på blommorna, men föredrar upprättväxande eller buskiga plantor framför hängande. Hängande sorter ställer jag på piedestal. Amplar är jag inte så förtjust i, det blir bara jobbigt med underhåll och vattning.
Det är bara två enkla saker som man ska komma ihåg för att få rik blomning på sina sommarfavoriter: att näringsvattna hela säsongen igenom och plocka bort vissna blommor. Lagom storlek på krukan är möjligen en tredje framgångsfaktor. Pelargonior vill stå trångt, medan man ska undvika att trycka till jorden kring fuchsiornas rötter.
Dahlior ska ha stor behållare och så mycket jord som möjligt
Jag undviker att köpa "riktiga" sommarblommor, sådana som slängs på hösten, det känns fuskigt. Då är det roligare att så, det blir en kul sysselsättning på senvintern, när det inte finns så mycket annat att göra.
I år sådde jag zinnior, som inte funkade alls, storblommig tagetes, klockranka och luktärt. Tagetesen blev årets charmör, oj så lättodlad den är!
I år har jag frodiga, blekgula tagetes lite varstans.
Fyllda petonian 'Double Lavender' köpte jag som stickling och jag var mycket skeptisk de första månaderna. Men den artade sig sakteligen. Blommorna mäter ca 8 cm i diameter.
Ovanligt blå, lågväxande och väldoftande luktärt i vanlig balkonglåda, vid namn Purple Cupid. Om det nu var rätt fröer i påsen, som avbildade rosalila blommor. Luktärtens frön gror lätt, men fortsättningen är lite knöligare, jag förlorar en del plantor varje år.
Sensommarfavoriten klockrankan har det kämpigt denna kalla sommar, men en utav mina tre plantor har nu börjat bilda blomknoppar.
Jag tar gärna emot tips om sommarblommor som är enkla att dra upp från frön. Vilka lyckas ni med?
5 kommentarer | Skriv en kommentar