Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Odla i kruka

Tillbaka till bloggens startsida

En gåta är löst

I januari, när törsten efter trädgårdsliv är som störst säljer plantskolorna kamelior i knopp. De är inte billiga och absolut inte lättskötta. Utan orangeri eller motsvarande ljus och sval plats är kamelian dödsdömd. Tror de flesta. 

För några år sedan kom jag över en tilltufsad planta för 100 kr. Jag har haft den ute i kruka året runt, med undantag för långvariga sköldperioder (minus 4-5 grader eller under), då jag lyfte in den i vardagsrummet. När det blev mildare igen, åkte den ut direkt. Det självklara, bra torvblandad jord och regelbunden vattning skötte jag till punkt och pricka. 

Kamelian växte till sig men utvecklade inge blomknoppar på 2-3 år. Men förra året fick jag till slut en blomma, den slog ut i maj. 


Bild från våren 2014

Den här positiva erfarenheten gjorde att jag slog till i vintras och köpte en kamelia till. Utan namn och etikett. Så lite knoppar och så bra rötter som möjligt. Mitt enda önskemål var att den inte ska vara samma sort som min gamla. 

Den nya plantan har inte varit inne i huset överhuvudtaget, men vintern var ju mild. Dock inte utan minus.


Nu behöver jag inte undra längre vilken sorts blomma plantan ska leverera. 

 

Och flera blommor är att vänta

Min "gamla" kamelia har också blomknoppar, 4-5 stycken, så kamelior klarar sig visst - med lite stöttning - i  vårt västkustklimat. 

Nästa  gång ska jag testa en namngiven skönhet, en ljusrosa eller vit. 

Taggat med: 

Jag blev med bokhäck!

Jag kan inte sluta sukta efter snygga häckar.

Jag tycker att vår kuperade, steniga tomt ropar efter enhetlighet och lugn. Det är lite svårt att förena med mitt temperament och växtintresse.

Platta, skånska trädgårdar med välklippta häckar och buxbomsklot i grupp är det finaste jag vet. Hjärnan går på högvarv för att lista ut hur jag kan få in åtminstone korta häcksnuttar i vår trädgård utan att för den sakens skull våldta platsens själ. 

Skärskilt förtjust är jag i bokhäckar. De blanka, varmt kopparbruna bladen sitter kvar en bra bit på våren och färg i vinterträdgården har hög prioritet här. 

Att hitta några meter lång fri  planteringsyta med tillräckligt och jämnt jorddjup kunde jag däremot glömma.

Lösningen kom till mig från Ikea. Jag brukar kolla upp deras trädgårdssortiment varje vår och ibland hittar jag grejor som blir favoriter.



En användbar produkt är deras höga, avlånga planteringskärl. Jag köpte tre stycken redan förra året och hade dahlior i dem, två i varje. Min man borrade hål på botten och målade kanterna för att förhindra rost. Lecakulor i uttjänta strumpbyxor längst ner och sedan var det fritt fram att plantera.


Jag tryckte ner tre små häckplantor i varje kärl, lite trångt kanske, men det får gå.

Det man ska tänka på är att inte ställa krukor direkt på träaltan. Vi byggde upp en smal yta av överblivna betongplattor en bit in rabatten och ställde lådorna där. 

Jag hade tänkt att hålla häcken smal och klippa upp en bit ovanför jordnivån  för att kunna kika igenom mellan kärlet och bladverket. Höjden ger sig allt eftersom, tänker jag mig, kanske dryga metern, en och en halv, jag vet inte ännu. 

Jag ser verkligen fram emot att pyssla om, forma och klippa min lilla häck. Vinteröverlevnaden i plåtkärl är förstås ett osäkerhetsmoment, men prövar jag inte, får jag aldrig veta om det det möjligt. 

Gyllenlack

Gyllenlack eller lackviol, som den ochså heter, är min nya vårförälskelse i kruka.

Jag provade gyllenlack med stor framgång redan förra året.  Den blommade länge in på försommaren, då jag klippte ner den med följd av att den fick nya krafter och inte slutade blomma förrän julens frostnätter och då snackar vi ner till minus fem. 

 

En bild från 24 april förra året


Näring och klippning är nyckelorden. Sol vet jag sjutton om lackviolen är så nogräknad med. Eftersom jag planterar den tillsammans med penséer (gillar inte samplantering egentligen, däremot krukgruppering) sätter jag inte krukan i sol, sol gillar ju inte penséer. 

Igår lyckades jag äntligen få tag på nya plantor.


Behaglig lavendelblå, det finns även en ljusare variant. 'Poem Lavender'?

 

Favoriten med svårettiketerade färger. 'Winter Orchid'?

 


Och en röd. 'Winter Passion'? Mums säger jag bara. 

 


Det är fascinerande att en och samma blomma rymmer så många olika nyanser.


Även Allt om trädgårds senaste nummer (6/2015) uppmärksammar gyllenlacken, det har emellertid inte plantskolorna i Göteborstrakten gjort. 

Min favoritplantskola, Mölnlycke garden center, som blir bättre och bättre för varje år (nyligen utbyggd och har ett enormt sortiment - förtjänar ett eget hyllningsinlägg egentligen), hade den inte igår. Som tur är 😉, finns en stoor rikstäckande kedja som försåg sig med sisådär 10-15 plantor, i fyra olika färger, så min Påsk kan komma att bli fulländad! 

Jag återkommer i nästa vecka om hur det gick. Det finns några andra faktorer som också spelar in...

Taggat med: 

,

Hejdå dahlior

Årets sista dahlior plockades till en en bukett i helgen. Jag håller på att ta in mina knölar nu, trots det milda vädret. Ljuset räcker inte längre till knoppsättning, dessutom har jag misskött de på sistone. 




 



 



Nu ska jag välja ut några absoluta favoriter och skänka bort huvuddelen av min samling. Hur det nu ska gå. Alla tilltalar de mig på något sätt. Vissa blommar tidigt, är låga och blomvilliga, andra är stabila och utvecklar bildsköna blommor som står i två veckor och lite till. Dessutom är det några som är beställda från Holland och inte går att köpa i Sverige. 

Det är inte vår- och höstarbetet som knäcker mig, det är det enorma vattenbehovet under högsommaren som jag inte står ut med. Man kan tycka att att de får sloka då och då, men odlar man dahlior i kruka blir rötterna alldeles överhettade i solen. Dahlior som utsätts för den här typen av stress får lätt mjöldagg, som spider sig till perenna växter, som temynta i mitt fall. Oerhört trist. 

För att inte hamna där måste man vattna, näringsvattna och vattna igen. Stressigt om man har 40 krukor. Att ha dahlior i halvskugga lindrar problemet, det klara de faktiskt, men man kan inte ha dem i skugga för att få bättre skydd mot torka, för då blommar de inte.

 


Hade jag haft en stor trädgård med plats för grönsaksland och bärbuskar skulle jag absolut odla dahlior (och zinnior) i kragar mellan grönsakerna. Men jag har en bergstomt med begränsad jorddjup och måste hushålla med resurserna. Inte bara med trädgårdens utan med mina också. Därför kommer jag att fylla krukorna, som är många, med kärleksört, gräs och andra torktåliga perenner och kryddor som dessutom också måste klara att övervintra i sina krukor. På norrsidan har jag hostor i krukor och det är en toppenlösning. Nu ska jag bara hitta lämpliga växter för södersidan också. 


Dahliorna

Höstmörkret tar stora kliv in i vår vardag men helgerna vigs och kommer även fortsättningsvis att vigas åt trädgården de kommande veckorna. Ja, ända fram till vinters intåg. Jag älskar att utnyttja hösten för anläggning, man spar dyrbar tid.

Just nu gräver jag på berget i hopp om att kunna anlägga en naturlik plantering i skogens skugga. Några delrapporter kommer inte att komma, grävning och fotografering är inte förenligt för mig. Jag är så skitig och besatt när jag får vittring på en spricka i berget så den vita(!) kameran, bilder och blogg finns inte i min sinnesvärld då, bara spade och yxa. 

I brist på annat inspirerande har jag samlat några dahliabilder i dagens inlägg. Det är lite känslomässigt, eftersom jag har bestämt mig för att -  om inte helt avveckla - men kraftigt skära ner på min dahliaodling. 

Bilderna är tagna de senaste dagarna. Helhetsintrycket går mot förfall nu, men det finns fortfarande många fina exemplar.

 

'Blue Record'

 

'Excentrique'

 


'Melody Harmony'

 


Hm, vet ej. 'Park Princess'?

 


'Creme de Cassis'


'Mambo'
 

'Garry Hoek'

 

'Karma Fuchsiana'

 

Lik 'Gallery Rembrandt', men jag är osäker.

  

'Star's Lady'


'Classic Elise'

 

'Garden Party'

 


'Goldcrown'

 

 

'Bishop of Llandaff' har jag flera exemplar av.

 

Frösådd


Och om ni undrar varför jag vill skiljas från dessa skönheter så är det av flera olika skäl. Det viktigaste är det ständiga vattningsbehovet på sommaren. Två gånger om dagen får man vattna krukorna i söderläge på högsommaren. På friland tål de säkert betydligt mer, men jag har ingen plats i rabatterna. Jag kan inte göra mig sååå beroende av mina växter på sommaren när mina barn är lediga och ska upptäcka världen. Förutom vattning är det också daglig putsning som gäller när man har så många som jag, för att inte tala om oron för mjöldagg när det är som torrast. 

Så nästa år kommer de många svarta krukorna att fyllas med annat. Vet inte riktigt vad ännu, bara att det ska vara sådant som kan övervintra i kruka utomhus. Hostor har jag länge odlat i kruka, de är oslagbara i kärl, men nu är det södersidan som ska prydas, så det går inte. Gräs och kärleksört och några tåliga vedartade växter har jag funderingar på.  Tips är varmt välkomna. 

Det jag kommer att sakna allra mest är igångdrivandet  tidigt på våren när inget annat vettigt finns att göra. 

Ja, nu har jag sagt det, nu ska det bli. 

 


Rosa rummet i slutet av september



Våga odla fuchsia

Det är inte alla som vet eller vågar tro att en liten fuchsiastickling som mäter 5-10 cm i februari kan blomma samma år. Jag har tjuvlyssnat på kunder på plantskolan, så jag vet. Därför vill jag nu visa att det är precis det som händer. 


Några veckor efter inköp, omplanterade på fönsterbrädan

På försommaren finns det mycket annat att glädja sig åt och det gör inget att fuchsiaplantorna ser så här småtrista ut mot den ännu tristare garageväggen. Vindskyddat läge med endast ett par timmars sol är idealiskt när man ska välja plats för deras utevistelse. 


Vid månadsskiftet maj/juni gör fuchsiorna inte mycket väsen av sig. Högst upp i mitten står ett övervintrat,  förvedat exemplar, resten är sticklingar inhandlade i februari.

 


Betydligt roligare ser de ut i slutet av augusti.

De fyllda sorterna, som jag lätt faller för, kan vara lite knepiga att få i blom på samma överdådiga vis som de enkelblommande är kända för. Vattna, gödsla och plocka fröställningar regelbundet är några enkla knep för framgång.

Ett år hade jag blommande fuchsia på entrétrappan ända fram till jul. De behöver ingen viloperioder och fortsätter att sätta blomknoppar bara de slipper minusgrader. Det gäller att inte missa den obligatoriska första frostknäppen som i Göteborg brukar inträffa i oktober. Jag lyfter in några favoriter då i värmen över natten. Kyla på plussidan och brist på sol bekommer dem inte och de fortsätter sedan att blomma ända fram till den riktiga vintern.

 


'Blood Donor'

 


'Jack Shahan'



'Dollar Princess' har de  mest dramatiska nyanserna. Här ser man att färgerna varierar kraftigt på samma planta, beroende av i vilket stadium den enskilda blomman befinner sig. 

 


En vit-lila sort som överlevde vintern och saknar etikett

 


'Blood Donor' igen

 


'Flying Scotsman'

 


En till utan etikett



Display, Dollar Princess, Bella Rosella och den okända vit-lila

Som synes är jag också förtjust i de mustiga färgerna. Förra året, medan Wibrandts Rockdala fortfarande hade postorderförsäljning beställde jag orangeblommande sorter men dessa lyckades jag tyvärr inte att övervintra.


'Orange Mirage' från förra året

Årets nykomlingar kommer från Plantagen som, faktiskt, i flera år haft ett gediget och svenskodlat sticklingssortiment. Även den ljusare färgskalan är väl representerad. Pris runt 15-20 kr per planta. Mycket blomning för pengarna, tycker jag. 

 


'Annabell' är fylld, rikblommande och relativt lätt att övervintra.


Grå himmel men färg på backen

Sommaren känns långt borta efter den gångna veckans kyliga, blåsiga väder. Häftiga skurar faller ur mörka moln men det är uppiggande att titta ut genom fönstret och möta färgstarka blommor som ännu inte gett upp hoppet om en lång och varm höst. 

 

Färgerna runtomkring i trädgården uppskattar jag mest  vid dåligt väder. Bästa humörregleraren för mig.  

Créme de Cassis, Happy Single Wink, Star's Lady och på stora bilden Mambo

 

Dekorativdahliorna 'Claudette' och 'Melody Harmony', halskråsdahlian 'Teesbrook Audrey'och en kaktusdahlia som jag inte har namnet på

 

Mörkbladiga Classic Elise, Gallery Art Deco och Karma Fuchsiana

 


Excentrique


En söt liten klättrare

Codonopsis lanceolata skaffade jag mig i våras på trädgårdsamatörernas växtmarknad utan att veta något om den. Jag kommer inte ihåg varför jag fastnade för den, det var bara en liten pinne på 20-30 cm. Det kan ha varit att jag mest fastnade för den trevliga och förtroendeingivande säljaren som med stor entusiasm informerade om sina växter medan hennes barnbarn skötte kassan och det praktiska runt försäljningen. 

Jag fick höra att prickig porslinsklocka, som den tydligen också heter, är en klättrande perenn som blommar med snygga gröna klockor i slutet av sommaren. Växter som har sin storhetstid under senare del av växtsäsongen gillar jag och det blev köp. 

På vägen hem hittade jag ytterligare argument för mig själv, nämligen att jag är trött på mina strejkande klematisar som jag bara har urdålig hand med. Klättrare som gröna väggar vill jag ju mer än gärna ha, men det blir sällan som jag vill. 

Men i det här fallet överträffades mina förväntningar. 

 

Plantan står i kruka och klättrar på en ca 80 cm hög spaljé. 


 
Fulländad formgivning och

spännande insida på klockorna....


Nu slumpande det så att mamman för den här plantan, Ingegärd, som jag tror hon heter, besökte min trädgård i lördags tillsammans med andra trädgårdsamatörer från Bohuslän och Dalsland. Jag fick alltså tillfälle att stolt visa upp min lilla sötnos. 

Tydligen är den mycket mer kraftigtväxande på friland och kan sticka iväg rejält där den trivs. Med tanke på att jag hittade en snigel på plantan häromdagen är jag dock glad att jag pysslade om den i kruka. Den står i halvskuggigt läge och har blivit behandlad som sommarblommorna med regelbunden bevattning och näringslösning. 

 

Dagens blålila överraskning

I år är det första gången jag odlar klockranka och efterforskningar på nätet har inte gett mig några större förhoppningar om blomning. Klockranka ska vara svår att få blomma, behöver en lång och varm säsong, mycket värme, näring och sol. Min inställning har varit att även bladen är vackra och jag var beredd att misslyckas vad blomningen beträffar. Men det hade jag inte behövt. Jag höll på att ramla baklänges när jag fick syn på en helt underbart vacker blomma igår morse. Solen låg på så det blev bara ett enda kort med mobilen. Det är inte förrän jag skulle fotografera den på eftermiddagen jag upptäckte att det även finns tre knoppar. Vilken överraskning!

 

Sååå snygg efter regn i morgonljuset
 


Lite mörkare på eftermiddagen



Blomman är ca 5-6 cm stor

 


En av de tre knopparna ser ut så här

 


Plantan växer i kruka och har en klädhängare från Ikea som klätterställning.


Och hur kommer det sig att jag gav mig in på ett så svårt projekt som att fröså klockranka? 

Inspirationen kommer från ett besök på Tjolöholms slott i Kungsbacka som jag besökte i slutet på november förra året. Det var faktiskt med anledningen av en julmarknad vi var där. Bilderna nedan är tagna den 26 november i slottsträdgården. 


  

Jag blev så imponerad av denna växt som aldrig tycktes ge upp. Växtkraften, de läderartade bladen och de stora blommorna i vitt och rosalila, åh, vad jag föll pladask. Så när jag fick syn på fröpåsen på Blomsterlandet i februari, tvekade jag inte en sekund. Jag fick 7 plantor, (grobarheten var nästan 100%) men endast två klarade utskolningen, som råkade bli av det tuffare slaget med bl a en nollgradig natt och stark solsken på dagarna. Med undantag för en liten svacka då, har plantan haft en jämn tillväxt sedan dess och har klätt in sin dam pö om pö. För en månad sedan såg det bäst utvecklade exemplaret ut så här:

 


Spaljén visade sig vara något underdimensionerad senare



Och jag hade sparat några fröer till nästa år!

I jämförelse med luktärt, som jag också sår varje år, har klockrankan en mycket större tolerans mot livets påfrestningar. Klättrar mer bestämt, tål blåst bättre, blir inte sur vid lite torka i krukan och som sagt, även bladen har ett prydnadsvärde. Inte lika tidig blomning kanske, men förhoppningsvis längre säsong. Glömmer man plocka fröställningarna på en luktärt, lämnar den in på bara en vecka, åtminstone hos mig som odlar i kruka. Klockrankan tenderar att konkurrera med klematis och andra fleråriga klätterväxter och har väldigt lite "sommarblomma" över sig. Så jag är mäkta glad för att jag åkte på julmarknad i vintras. 


Låg luktärt

De senaste åren har jag  frösått luktärter och blivit förtjust. Jag är inte särskilt framgångsrik men kan inte motstå frökatalogerna på vårvintern och inköpet förpliktigar sedan. I våras skaffade jag till och med växtbelysning och fröplantorna fick en hyfsad start, men i försommarens överflöd glömdes dem tyvärr bort och stannat upp i utvecklingen en aning.  

Som vanligt letar jag efter röda nyanser och i år skaffade jag bl a en låg sort som ska vara lämplig att odla i balkonglåda. Hittills är jag nöjd med projektet, men är lite tveksam till att den begränsade jordmängden verkligen förmår att behaga småplantorna säsongen ut. Vattnar med näringslösning gör jag för glatta livet, men jorden känns helt  "rotfylld" redan. 
 


'Villa Roma Scarlet' är verkligen låg


Balkonglådan står på backen framför "utesoffbordet". 

 

Tyvärr luktar inte den här låga sorten alls, trots uppgiften "doftande" i beskrivningen på fröpåsen.

 

Klänger gör den på liten skala

Man kan undra varför man ska odla en luktärt på vilken de två mest utmärkande egenskaperna har hybridiserats bort. Ingen höjd och ingen doft. Ja, säg det.... Jag var nyfiken. 

Det slutliga omdömet kommer vid slutet på säsongen.


Äldre inlägg

Nyare inlägg