Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Odlingstips

Tillbaka till bloggens startsida

Det blev en ny häck

Jag älskar häckar, förmodligen lite beroende av att på vår kuperade, bergiga tomt är det svårt att få till en snygg häck som kan garanteras jämn tillgång till vatten och näring. Det är nästan bara inre häckar som kan komma i fråga, inne i trädgården ges det ändå en viss frihet att lägga häcken efter tomtens förutsättningar och topografi. 

Vintergrönt är förståss favorit, buxbom och idegran. Den första vill jag inte ha fler av i fall buxbomssjukan kommer tillbaka och den senare har en tendens att vilja bli för grov. Därför har jag flera år varit på jakt efter japansk idegran, Taxus cuspidata nana som kan hållas riktigt låg och smal. Inte för att jag har sett den som uppvuxen häck någonstans, men Sofiero ersatte sina inramningshäckar av buxbom med cuspidata nana för några år sedan när buxbomsdöden härjade, så jag tror att det är så. 

Att hitta denna taxus på plantskolorna är inte omöjligt, men den saluförs inte som häckplanta och priset blir därefter. Det är lätt att tappa intresset vid ett styckpris på 349 kr.

Men. Till slut. 

I somras besökte jag Träslövs trädgård i Varberg och där fanns cuspidata nana bland häckplantorna för att överkomligt pris av 98 kr. Jag velade fortfarande, men till slut beställde jag ett 20-tals plantor. Leveransen kom i förra veckan. 

Taxusen skulle ersätta en inramning av daggkåpa längst en liten rabatt med tre Hydrangea macrophylla. 

Daggkåpan är fluffig och härlig på många sätt, men väller, som bekant, över sina grannar, i det här fallet över gräsmatta. Gräsklippningen blir ett irritationsmoment eftersom en av oss måste hålla upp bladen medan den andra klipper. Vi har tröttnat. 


Normalt brukar jag alltid ta vara på växter jag byter ut, men jag orkade inte den här gången


Borta

 
Jordförbättring behövdes. Jag grävde bort en del utarmad jord och ersatte med kompost.


Fem korgar torr och stenig jord forslades bort och dumpades i näringsrika rabatter. 


De inköpta plantorna är ca 25 cm höga

Färdigt!!


Här möts tre häckar. Till höger en snart 10 år gammal buxbom, i mitten den nya  taxus cuspidata nana och till höger, knappt synligt ännu, en 3 år gammal Taxus x media 'Hilli'.

 

Bladen är mörkgröna och kortare än på andra taxus. Jag uppskattar även bären. I en privatträdgård är det bara fånigt att oroa sig för giftigheten. 

 

Nu ser jag fram emot en långsam resa mot en prydlig liten häck med vattning, klippning och allt annan tänkbar omsorg. Hoppas vi ska trivas ihop. 

Höstljungen börjar blomma

Ljung är en  mycket förbisedd växt i rabatterna, jag ser så gott som aldrig några i villaträdgårdar. Även hos mig tog det lång tid för ljungen att avancera till en oumbärlig marktäckare. 

Eftersom det växte vilda blåbär och ljung på vårt berg förstod jag tidigt att jorden på vår tomt är sur och jag petade faktiskt ner vitblommande höstljung i backen istället för balkonglådan en höst. Plantorna överlevde mirakulöst vintern och var sedan jättefina i några år. Eftersom jag på den tiden inte begrep att höstljung  måste klippas ner på våren, blev de risiga undertill efter några år och jag grävde till slut bort dem. 

Sedan gick det många år innan jag på nytt upptäckte ljungen. Det var vid ett trädgårdsbesök i Lille Malunds have i Danmark. En avdelning i denna fantastiska trädgård bestod av makalös ljungplantering som jag tyckte, och tycker nog forftfarande, var/är det finaste jag har sett trädgårdsvägen.

Inspirationen, Lille Malunds have, Danmark


Ett självsådd exemplar bosatte sig direkt i torvkant. Torvblock är dock inte den enda odlingsmedia för ljung. 

Alla trädgårdsintresserade vet att ljungen är, liksom rhododendron och blåbär, surjordsväxter. Rhododendron kanske man försöker odla även om man inte har det rätta Ph-värdet, byter jord osv, men ljungen är liksom inte värd ansträngningen. 

Det är dock min erfarenhet att alla dessa surjordsväxter är betydligt mer toleranta än deras rykte ger vid handen. Det har jag tjatat en del om här på bloggen, men säger det igen: genomsläpplig jord räcker långt. 

Har man sandig jord, typ den som bjuds efter bortgrävning av en proffsigt anlagd gräsmatta (!),  är det bingo för ljung. In med lite grus, kanske lite barr och jag lovar att ljungen inte kommer att klaga. Precis så växer mina planterade köpeljung i den extremt lättskötta vintergröna rabatten. 

Pga tidsbrist har jag valt bort att hålla ordning på namnsorter, men mina numera fem års erfarenheter av ljungodling säger att det endast finns estetiska skillnader. Odlingskraven och härdigheten är i sort sett det samma för alla namnsorter som jag har träffat på. Vill man få expertbedömning av namnsorter får man införskaffa Britta Johanssons nyutkomna bok i ämnet. 

Här kommer några bilder.
 

Den riktiga färgprakten kommer lite längre fram. 

  



Den här gulbladiga sorten vet jag heter Calluna vulgaris 'Cottswood Gold'





Dessa rosablommande ljung är inte ens calluna vulgaris utan klockljung.



Det som är viktigt dock, att plantera höstljung på våren. Den måste hinna rota sig ifall det blir en kall vinter. Vid planteringen brukar jag klippa upp det kompakta rotsystemet som de kommersiellt odlade ljungplantorna nästan alltid har. Tjäle i kombination med stark sol i mars-april kräver täckning, annars torkfryser ljungen, likt alla andra vintergröna växter. Trots detta, så soligt läge som möjligt och klippning mars-april, ner till 10 cm, varje år. Ljung bryter inte på gamla ved och blir risig nertill annars. Det är allt.

Och för de som vill ha växter som är populära bland insekter vill jag bara påminna att bina är mycket förtjusta. Ljunghonung är en mycket aromatisk sort. 


Taggat med: 

Sensommarblommande buske

Jag har en kompis som är landskapsarkitekt, verksam i Ungern, och som jag brukar diskutera växter med. Hon jobbar med stadsplanering och har betydligt fler saker att tänka på än bara planteringar. Eftersom hon vet att jag har samlat på mig en massa odlingserfarenheter vill hon ibland ha tips på tåliga och anspråkslösa växter, som nu senast på tåliga senblommande buskar. "Du förstår, jag gillar inte fjärilbuske (Buddleja) och ölandstok (petentilla fruticosa) sa hon." Ok, de vittnar inte om särskilt mycket nytänkande.

Jag kom att tänka på hortensia, (Hydrangea paniculata, som jag rankar högst) men den är lite väl törstig för ungerska förhållanden, kräver i vart fall halvskugga, och det finns ju inte alltid. 

Min nästa tanke gick till mina spireor (spirea japonica), som blommar också nu, i den mån de tillåts blomma. 

Sista utposten vid trädgårdens utkanter är en spirea japonica 'Antony'

  

Planterad i en bergspricka i vanlig ordning, var annars? Smultron vid fötterna och sköldpaddsört  i förgrunden. 


Jag formklipper den på försommaren, vilket innebär att den första uppsättningen blomskott åker bort

 

Men så hinner den blomma med  nytt flor i alla fall. Bild tagen den 21 augusti.

Så nu efterlyser jag flera tips. Busken ska tåla värme, sol och torrperioder och ha lång säsong och sen blomning. Jag kommer inte på fler. 

Taggat med: 

Så kan det gå

På bilderna nedan ser ni samma Salix Purpurea nana med två års mellanrum. Den började sin karriär, likt de flesta nyinköpta buskar hos mig, i kruka, hårt friserad från första dagen. Den överslevde sin första vinter i kruka men grävdes ner i backen på den gruslagda entrésidan i september 2015. 

 

September  2014

 

Juli 2016

Dvärgrödvide är en vanlig, billig växt med smala silvriga blad som man kan ha mycket roligt med. Till låg häck, kanske....

Nässelklocka

Campanula hör inte till trädgårdens omtalade primadonnor. Jag har endast en enda i min trädgård, en fylld nässelklocka vid namn 'Bernice'. Jag gillar den för sin mjuka framtoning i både färg och form. Den blommar i ca två veckors tid, beroende av vädret förståss, och är alldeles överfylld av blommor.

Gårdagens regn har tvingat den till backen, men den reser sig allt eftersom den torkar upp.

Plantan har många år på nacken är ca 50 cm hög och lika bred. 

 

Dubbel skulle jag vilja kalla den istället för fylld 


Mina vita träd

Vit blomning har sin tjusning, särskilt i skugga, men vita blad är snäppet vassare och brukar få mig på fall direkt. 

Det började nog när jag fick syn på det här trädet i London 2010. På en nursery mitt i centrala stan specialiserade man sig  på mindre träd och den var den mest iögonfallande av alla. 


Acer palmatum 'Ukigomo', på plantskola i London, 2010

   

Mitt egna exemplar är litet, inte alls lika fager i formen eller vit i färgen, men....

 

ganska annorlunda ändå. De nya bladen skiftar i orange och grentopparna är röda.


Den bor i en bladväxtplantering med hostor som sällskap och riskerar att hamna i skuggan av dem.  Till höger bakom en vitkantiga hosta.


Japanska lönnar är väldigt speciella träd på många sätt, bl a har jag noterat ganska stora individuella skillnader inom en och samma namnsort. Vilka är era erfarenheter?

De sägs också ändra sig under uppväxten och deras karakteristiska drag blir mer och mer framträdande med åren, sägs det. Så jag vårdar min Ukigomo ömt och hoppas att den blir lika tjusig en dag som idealet från London. Annars är japanska lönnar rätt så lättodlade på västkusten. De grönskar tidigt, vilket är en ganska ovanlig egenskap för udda träd. 

En annan vit lönn är Acer campestre 'Carneval'. Det är mitt enda träd som jag köpt i blindo, beställt och fått den levererad till en trädgårdsmässa. Den var så klen, så jag hade aldrig köpt den på en plantskola, men den har faktiskt visat lite livsvilja och repat sig. Växtsättet är jag inte imponerad av och jag har inte heller vågat fisera den ännu, men funderar på det längre fram i år. 

Det är ljus skugga som gäller här, annars bränns de små bladen och det är ingen rolig syn.


Här från den andra sidan i ett annat ljus.

 


Bladen är väldigt små, 2-3 cm.


Carneval verkar inte ha några större problem med härdigheten hos mig i zon 2, men med löss och stark sol. Å andra sidan ger sig lössen av efter några omgångar dusch med vattenslangen, inte ens såpa behövs. 

Det mest självklara vita alternativet är en liten tuffing som är väldigt populär. Salix integra 'Hakuro Nishiki' eller eukalyptusvide tål, som alla andra inom salixsläktet, beskärning bra. 
 


Många olika stamhöjd kan man välja mellan på plantskolan. Min är kort och bred och står i en perennrabatt.


Senaste tillskottet har jag lovordat i ett inlägg för någon vecka sedan. Växtsättet, färgerna.... Jag är väldigt förtjust. 

  


 Tål att visas i olika ljus och från olika vinklar.



Cornus controversa 'Variegata'


Och sist en liten buske som hamnade på min önskelista direkt efter första mötet så sent som igår. En vitbladig schersmin.



Philadelhus coronarius 'Variegatus' måste vara namnet på denna skönhet som jag fotade hos en trädgårdsamatörkompis i Mölnlycke, zon 3.


Formklippning + blomning = sant


Formklippning av buskar behöver inte innebära att blomningen uteblir. 

Jag uppskattar vanliga, tåliga och pålitliga buskar i mina perennrabatter mycket men är inte ett dugg intresserad av någon yvig ouppfostrad weigela eller ölandstok som breder ut sig och blir kal och eländig nertill. Så jag formar dem, oftast till klot. 

Jag klipper redan vid inköp och sedan fortsätter med det under de första åren. Även blomskott tar jag bort tills dess att jag är nöjd med formen. 

Efter andra eller tredje året kan man skippa klippningen på våren och då kommer blomningen på en kompakt planta. Men jag klipper igen efter blomningen.
 


Björkspirea, Spirea betulifolia 'Tors Gold'

 


Ölandstok, Potentilla 'Abbotswood'. I förgrunden formklippta ljungplantor. 

 


Runda blommor på rund buske

 


Och ännu fler blommor några dagar senare



Weigela florida 'Purpurea'

Jag älskar träd

Jag funderar en del kring min kärlek för vedartade växter, för den är inte särskilt gammal. Jag odlade ettåringar på uteplats när jag bodde i lägenhet och blev perennfrälst när vi köpte hus, men nu, 12 år senare är det träd och buskar som gäller. 

Jag har med framgång lyckats hålla mig borta från min favoritplantskola under våren. Tills i söndags. Jag råkade vara i närheten och hade två timmar över.

Det blev en dyr men lycklig stund. 

Bara en sån sak som att ostört vandra runt på en välsorterad och fullproppad plantskola, det är höjden på tillvaron i mina ögon. 

Egentligen var det en ros (Tomme Lise) jag var ute efter och två perenner, fjädernejlika och en vit stäppsalvia, men alla dessa var slut. 

Det blev två träd och buske istället. 

Sagolikt vackra Cornus controversa Variegata förtrollade mig för första gången i London. Dess bladfärg och pagodliknande växtsätt i kombination gör den till en mycket ovanlig syn, särskilt i blandad trädplantering, tillsammans med mörka träd.

 

Regent's Park 2010


Kew Garden 2013


Martas rike 2016

  

Bladen skiljer sig inte så mycket från den ryska kornellens.

Egentligen har jag sedan tidigare ett mindre exemplar av pagodkornell, som cornus controversa också kallas, i min vintergröna plantering (syns på bloggens aktuella header) men den är endast 60-70 cm hög och känns mer som en leksak och inte som ett träd. 

Inspirationen till mitt andra fynd kommer från Kristinas oas. Ända sedan hon visade sin dvärgkastanj har jag jagat den med ljus och lyckta, förgäves. Beställning är inte min grej, jag vill klämma och känna, så det fick vara. Men så i söndags, när jag studerade en skäggbuske fick jag plötsligt syn på en etikett som klingade bekant. Det stod Aesculus pavia ' Koehnei' på den. 


Aesculus pavis 'Koehnei', omplanterad i stabil keramikkruka i väntan på att jag kommer underfund med var den ska stå. Det har alltid löst sig hittills. 

 

Barndomens klätterträd var en kastanj, så att kunna ha en kastanj i min trädgård, betyder mycket även om detta träd aldrig kommer att klättras på. 

Jag vet inte så mycket mer om denna kastanj än att den växer långsamt och har en hel annan storlek än sina kompisar. Jag hoppas att den, likt andra kastanjer, grönskar relativt tidigt på våren och att den blir blomvillig. 

Tredje fyndet har också stått på min önskelista sedan ett par år, efter att ha sett den i en utländsk trädgårdstidning. Alldeles säkert är den dåligt härdig och kommer att frysa tillbaka efter varje vinter, men hortensior brukar snällt skjuta nya skott. 


Hydrangea qiercifolia, ekbladshortensia. Jag tycker att bladen är oemotståndligt vackra. 

Kort om en tulpan

Jag är ingen tulpanfantast. Visst är de tjusiga, men det är många aber. Rådjuren är en, den dåliga återkomsten en annan.

Rådjursresistenta tulpaner lär inte finnas, men de förökningsbenägna heter Purissima! 

Jag satte 10 lökar här förra året

 

Och 10 lökar här

 

i full sol

 

Och i år finns  det tre blommande stjälkar på, om inte varje planta, men många!

 

Så kom ihåg det i september när du våndas med plantskolans färgstarka ombud. Den enda du behöver är Purissima. 

Eller du kanske har andra tips? Tas tacksamt emot!

Taggat med: 

Växtbelysning

Jag sår inte fröer i någon större skala utan endast några noga utvalda favoritsommarblommor, som t ex ljusgul Tagetes, klockranka och kanske någon chili. 

  

Underbara Vanilla F1, foto från den förra säsongen


Sticklingar skaffar jag mig varje år, främst fuchsior, men de klarar sig på fönsterbrädan utan extra ljus. Förra året testade jag en dubbel petunia som har varit enastående vacker och jag har nu köpt flera färgnyanser av dessa. Och några pelargonior. Ja, ni hör.... 

Fylld petunia

Så min lilla snygga växtlampa som jag skaffade mig för tre år sedan (för rabatterat pris på trädgårdsmässa) har blivit lite väl trång. Jag hade egentligen inte tänkt att lägga pengar på en till, men häromveckan råkade jag se på Plantagen att de sålde ut samma modell för halva priset. Då började jag fundera och igår slog jag. 

 

Passar inte för odling i större skala men för en amatör som jag. Jag kommer att kunna behandla kring 20-25 småplantor. Färre och färre, allt eftersom de växer, givetvis. 

Jag måste erkänna att designen spelar ganska avgörande roll för min förkärlek för denna produkt. Jag har ingen källare så belysningen måste bli en del av inredningen.

Den här lampan är "allt i ett", den är lättplacerad - bara aningen bredare en vanlig fönsterbräda - , den är snygg och den är LED! Våglängden och ljusstyrkan är speciellt anpassad för odling och den drar, i motsats till traditionella växtlampor, minimalt med ström och alstrar ingen värme. 


Man får inte plats för en skog, men efter en bra start roterar jag de lite större plantorna för att flera ska kunna ta del av kakan.

Behållaren fångar upp vatten och sitter lös, vilket underlättar flytt och transporter.


Växtbelysningen heter Eco Herb och marknadsförs av Venso Eco Solutions i Partille. Den gick loss för 449 kr igår, vilket är ett ganska ok pris med tanke på LED-tekniken. 

Äldre inlägg