Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg i kategorin På främmande mark

Tillbaka till bloggens startsida

Karl Foersters trädgård

Tyskland är ett land många svenskar passerar på väg till och från sitt semestermål, men är sällan målet i sig. 

I över 20 års tid har jag årligen besökt mina föräldrar i Ungern och när hela familjen är med tar vi oftast bilen och stannar till på vägen för att se oss runt. Det blir i vart fall två stopp per resa och vi har aldrig blivit besvikna. Även små, oansenliga orter på landsbyggden är trevliga, kan till och med visa sig vara riktiga pärlor i detta stora, välskötta land. 

I år hade vi sista stoppet på vägen hem till Sverige i välkända Potsdam, öster om Berlin. Potsdam har historiskt fyllt samma roll för Berlin som Versailles för Paris, kungarnas och överklassens semesterort. 

 

Vad sägs om den här "lilla" terassen? Palatset Sanssouci började anläggas 1744.

Men nu ska det inte handla om barokk och slottsträdgårdar utan om den välkända tyska trädgårdsmästaren, Karl Foersters trädgård. Han levde mellan 1872-1970 och startade sin prennplantskola 1910. Hans hus och privata trädgård sköttes efter hans död av dottern Marianne och numera är det en stiftelse som tar hand om egendomen. 

Huset håller på att renoveras och var täckt av byggställningar när vi var där i början av augusti, så det blev inga bilder på det. (Annars tycker jag är det mycket inspirerande och lärorikt att se hur man på ett proffsigt sätt knyter ihop hus och trädgård i ett klimat som inte är så olikt vårt.)

Jag överraskades av att trädgården har ett stort skuggparti, jag har tidigare endast sett bilder på den soliga framsidan. 

Trädgården är ca 5 000 kvm, så det finns plats för breda gångar och stora träd.

 

Den skuggiga delen norr om huset ska vara anlagd av dottern, Marianne.

 

Men även här finns det plats för stora gräs.

 

Mycket stämningsfulla stigar

 

och mörk men luftig skugga här och där. 

 

Lysimachia clethroides gjorde stort intryck och planta fick följa med hem. 

 

Ålder är faktiskt nästan det största värdet en trädgård kan ha


Stenarti i skugga ser man inte så ofta. Det är väldigt trevligt med stora stenar och grovt grus emellan, tycker jag.

 
Med skogspartier i ryggen och solen i ansiktet.

Kärleksörtens grågröna knoppar är väldigt snyggt tillsammans med rosa blomning!

 

Bergeniablomning i augusti. Hur bär man sig åt? 


Bergenia insprängd mellan stengångar eller i bergspricka är en lysande idé.
I den intilliggande plantskolan räknade jag 32 (!) namsorter av bergenia. Jag blev så paff så jag hade inte sinnesnärvaro att kolla ens. Det kändes bara övermäktigt att ta till sig all information. 

 

Många undviker raka linjier, men så illa är det väl inte? 

 

Stilrent blir det ju. 

 

En avskild del för arbetsbod och redskap

 

Kanske den mest förväntade vyn. I höger hörn skymtar byggställigarna. 

 

Vy från den soliga terassen utanför huset.

 
Ett rejält bord i betong inbäddat i grönska. Relativt enkelt underlag med fyrkantiga trampstenar som mjukas upp med bladväxter.

Det här ska vara en privat del av trädgården. Den enda gräsmattan.

 

Gräset står dock i centrum, fast på ett annat sätt.

 

Den obligatoriska dammen

 

Jag älskar trädgårdar där växtligheten väller över slingrande snygga gångar. Här får man till svängar trots stora fyrkantiga plattor.

Allting blir ju snyggt mot en stengång.


Plantskolan med sina välfyllda hyllor. Perenner, perenner, perenner. Det finns visserligen ett mindre busk- och trädsortiment också, men det ska man inte ödsla tid på.

De här stället är ett paradis för perennälskande trädgårdsentusiaster, inte minst pga sitt geografiska läge som möjliggör inköp, i motsats till England som man ju oftas besöker med flyg. Utbudet av perenner är det största jag har sett och prisläget ligger något under våra ordinarie priser. Förutom bergenia finns det ett stort namnsortiment av flox och riddarsporrar, även pioner, men mindre av t ex hostor. Mycket senblommande perenner, som jag föredrar, och en massa gräs. Jag hade utan problem kunnat tillbringa en halv dag eller mer med att botanisera, men fick nöja med ett par timmar. 

Missa inte Potsdam när du ha vägarna förbi. 

Att tappa hakan

Det händer allt oftare att jag gör, tappar hakan när jag rör mig i stan. Fler och fler offentliga planteringar överraskar. Kommunen och bostadsbolagen verkar ha kommit till insikt om utemiljöns betydelse för trivseln. 

Jag blev alldeles lycklig när jag fick syn på detta:


Vi befinner oss mitt i ett berykatat bostadsområde. Daggkåpa, kantnepeta och stäppsalvia kanske inte är så roliga i september, men desto häftigare nu i juli. Det finns några unga fjärilbuskar i mitten av planteringen som inte blommar än. 


Rostigt budskap?

Jag gör i detta inlägg avsteg från min egna princip att endast använda bloggen till  trädgårdsrelaterade ämnen. 

På min resa i Ungern förra veckan blev jag berörd av ett minnesmärke på ett sätt som sällan händer mig när inga växter är inblandade. 

På ett välbesökt promenadstråk utanför Parlamentsbyggnaden i Budapest står massor med tomma skor av kraftigt stål:

Här avrättade ungerska nazister människor, i första hand judar, men även romer och oliktänkande 
på löpande band under senare delen av andra världskriget. De sköts bakifrån direkt ner i vattnet. 

Hur många som dödades vet man inte exakt, men 154 männskor överlevde tack vore en räddningsaktion, ledd av en ungersk anställd på den svenska ambassaden. Människorna stod uppställda på kajen och "klara" för avrättning när beskedet om amnesti kom. 


De tidstypiska skorna sitter fast i stenblocken och är gjutna av stål som har rostat. Minnesmärket ligger i centrala stan, på bilden syns även slottet på andra sidan floden. 

 

Alster av Can Togay och Gyula Pauer som invigdes så sent som april 2005


Jag föddes endast 20 år efter andra världskrigets slut och när jag var barn och ung vuxen trodde jag att krig och meningslöst dödande var långt borta, nästan lite exotiskt och något som aldrig mer skulle kunna hända i Europa. Nu vet vi att det kan hända igen, det händer igen, inga garantier finns. 

Trygghetens grundstenar, fred och demokrati måste erövras av varje generation om och om igen. 

Försmak på våren

Jag befinner jag mig på varmare breddgrader, närmare bestämt på den ungerska landsbyggden och är förbluffad över hur pass stor skillnad det är mellan vårens ankomst i Centraleuropa och i Sverige. Nu, i början av april är det syréntider här, nästan alla träd är gröna och vårfloran sjunger på sista versen. Det känns overkligt, inte minst med tanke på att det är lägre temperaturer här just nu än det är i Sverige. Det kyligt, det blåser och det hänger regn i luften.

  

Mammas rosrabatt är full med lökväxter


Den här ursköna modellen av pingtslilja är mycket vanlig här, vilket tyder på bra spridningsegenskaper.

 

Det tätaste och snyggaste violbestånd jag någonsinn sätt. Jag är illgrön av ren och skär avund.

 

Jag tror att jag har lyckats identifiera den: Viola sororia 'Hungarian Beauty' Blommorna är 2-3 cm stora. 


Pärlhyacinter stortrivs och förökar sig i den tunga jorden

 


Våräng med lite av varje från överblommade snödroppar till ogräs.



Gulplister med snygga blad


Min resa är föranledd av min pappas höga ålder och hans hälsas försämring. Det är en omvälvande sorg att se sin förälder att tyna bort.  

Jag längtar ut. Mina ögon letar efter bekanta i den fräscha grönskan och växternas skönhet ger mig tröst. Jag är så tacksam för att jag har lärt mig att se och uppskatta allt det vackra i naturen, det hjälper mig nu.  Jag upplever vila ifrån de tunga föraningarna när jag ser en blomma.

Och jag funderar på det Petra Mede säger i sin hyllade föreställning, Den ofrivilliga divan: " Ju enklare saker man förmår att engagera sig för här i livet, desto lyckligare blir man. "

Skånebesök

Trädgårdsmässa till trots skiljer sig våren i Skåne inte så värst från våren i Göteborg.
Blåsten förtar den lilla vårkänsla man förmår upparbeta inomhus bland pelargonsticklingar och blommande tulpaner på lök. Det blir inga foton från Malmömässan idag, jag tycker inte att det var något att ha, helt enkelt. 

Bilderna är istället tagna på en blåsig eftermiddagspromenad i Stångby, utanför Lund.


 Vintergäcken trivs oförskämt bra i den skånska myllan.


I buskage finner de lungn och ro.

 
Även buxbom är en bra kompis

Härliga ruggar av snödroppar 

Ett  slags törel som är en typisk zon 1 växt, skulle jag gissa. Ser den aldrig i Göteborg.

Så här rustar man mot vind och blåst i Skåne

 

Äkta 70-talsstuk, jag trodde faktiskt inte att den existerar längre.

 

  Otippad men klar vinnare på dagens promenad. En lätt match så här års, visserligen, men ändå. Sammanhållen, tydlig och grön. 

  

Det är skillnad

..... hur man värderar skörden


Somliga bjuder fåglarna

Och andra renplockar.

Båda bilderna är tagna igår.  

Denver Botanic Garden

Även under familjens senaste semesterresa i Colorado lyckades jag tjata till mig besök på botanisk trädgård.

Inlandsklimatet i Colorado skiljer sig visserligen i mångt och mycken från vårt men det finns en högaktuell gemensam nämnare och det är torkan. Delstatshuvudstaden Denver ligger på ca 1500 m höjd över havet och snabba och stora temperaturvariationer är vanligt. Det blir mycket varmt på sommaren och vintern kan bli kall, dock betydligt kortare än i Sverige. Runtomkring reser sig Klippiga bergen vars växtlighet lockar nutidens växtjagare, tydligen även svenska sådana. Mer om detta kan man lära sig på Trädgårdsamatörernas vintertest i Varberg i januari nästa år, genom att lyssna på Johan Nilssons föredrag om Göteborgs botaniska trädgårds samarbete med kollegorna i Colorado. 

Nu ösar jag på med bilder och hoppas att den vackra men torra höstträdgården kan bjuda på lite njutning i vinterkylan. Analys av växtmaterialet har tyvärr inte funnits tid till.

Barokkinspiration från Europas slottsträdgårdar?


Tropiska inslag

 

Den formklippta och vintergröna fonden gör hela skillnaden


Grusigt och torrt och vackert

 

Tankarna förs till Beth Chatos trädgård i Essex, England

 

Majsodling, omgiven av vatten.

 

Dova färger

 

I japanska trädgården dominerar också relativt torktåliga växter som t ex tallar. 

 

Rhododendron fanns det knappt några av

 

Men vatten,

 

Vintergrönt och gräs 


och stenblock

 

och den obligatoriska bron.

 

här har vi kommit till gräsavdelningen

 

Till den som ännu inte insett vad ett smart val av träd kan göra med en plantering

 

Rönnsumak som blickfång i ett hav av gräs.

Det faktum att trädgården ligger iklämd i storstaden och är omgiven av höga hus förtar tyvärr lite av helhetsupplevelsen av Denvers Botaniska trädgård. Å andra sidan blir kontrasten en tydlig påminnelse om vårt grundläggande behov av närhet till naturen. Det behövs verkligen, i synnerhet i USA. 

Bästa perennrabatten

Inspiration till perennrabatter finns gott om i vår offentliga miljö numera. 

Vad sägs om den? 

Solhatt, astilbe, förgetmigej, skogsaster, stäppsalvia

och två sorters kärleksört. Kanske även en Miscanthus längst bak. 

 
Brunnera macrophylla 'Jack Frost' hade jag aldrig satt tillsammans med kärleksört, men det funkar ju uppenbarligen. Här en mörkbladig kärleksört, kanske José Aubergin?

 
Och här Matrona (?).

Skogsaster tror jag sprider sig en aning, men så läcker! Och står lääänge.


Planteringen får ingen sol på förmiddagen eller på kvällen utan endast en stund på eftermiddagen. Också lite förvånande med tanke på den intensiva blomningen hos solhatten. Inga brända kanter på brunneran i alla fall. 

Fördelen med höstblommande perenner är att de är prydliga hela säsongen igenom. Brunneran och kärleksörten grönskar tidigt och kan säkert kombineras med lågväxande lökväxter. Jag ska försöka iaktta hur rabatten ser ut på våren, men jag har faktiskt höga tankar om att den är bra under hela växtsäsongen. 

Rabatten finns att beskåda i Göteborg, i korsningen Allén - Sprängkullsgatan

Berliner botanischer Garten

Trädgårdsturism intresserar mig mer och mer, allt eftersom min egna trädgård börjar bli full. Gunnel Carlssons 100 gröna pärlor i trädgårdseuropa har gjort stort intryck på mig. 

 

Jag har ett dedikerat exemplar och hon hälsar: "Res grönt!"

 

I boken tipsar hon om sina favoritträdgårdar i 8 europeiska länder, de allra flesta i Storbrittanien, givetvis. I mina ögon är det här Gunnels mest värdefulla bok, då den förenar praktisk och kulturhistorisk trädgårdskunskap genom att berätta om egna reseminnen. 

I Tyskland, där jag tillbringade en del av semestern, finns många sevärda anläggningar. Botaniska trädgården i Berlin visade sig ligga tillräckligt centralt för att familjens storstadslivssuktande del skulle acceptera ett par timmars besök där.


Huvudentrén

 

På andra sidan entrén är det höstanemoner 

 

och andra rejäla  perennplanteringar möter besökaren

 


 


 

Den mörka Ageratina altissima 'Chocolate' används nog inte så frekvent hos oss

 

Vi närmar oss de japanska gräsens storhetstid så här års. 

 


 

Skuggplantering. De hjärtformade mörkare bladen tillhör Aster macrophyllus, storbladig aster med vackra hjärtformade blad, mycket snyggt! 

 

Här har vi gul skunkkalla, Lysichiton americanus, som ska vara härdig i hela Sverige, fast jag kan inte påminna mig om att jag har sett den någonstans. Rejäla blad på 80-100 cm. Blommar på försommaren och sprider sig till "imponerande" bestånd. 

 

Ekbladshortensia 

 

Bergenia och vildvin, tåliga växter, men hur snyggt som helst. Antagligen har jag överdrivet gott självförtroende när jag därmed passar på och uppmanar alla trädgårdsdesigners: Använd er av bergenia! 

 

 
Här  Ageratina altissima 'Chocolate' igen. En stadig perenn.

 
Hortensior

Clerodendron trichotomum har jag aldrig heller sett förut. Ska kunna funka i Skåne.

 

Utanför trädgårdens enorma växthus har anlagts en formell plantering med vatten, vintergrönt och gula sommarblommor, huvudsakligen tagetes.

 


 


Den mest imponerande inslageti Berlins botaniska trädgård är utan tvekan växthuskomplexet, som är enormt. Växtsamlingarna hann jag inte beundra, men anläggningen imponerade stort på mig. T o m Kew Gardens växthus kändes fjuttigt i jämförelse. 

Huvudväxthuset

 


  
Att fånga hela byggnaden på samma foto var inte görligt

Man vandrar genom öken och regnskogar och allt däremellan

 

Det var hur lätt som helst att gå vilse.

 

Rejäl tysk konstruktion.

 


 

Och det fanns vatten: bäck, sjö, vattenfall, you name it.

  

Och fiskar, så klart.

 

Här trivdes t o m barnen.

 

Jag måste tyvärr avsluta med att trädgården inte får den skötsel som den förtjänar. Ju längre man kommer från växthuskomplexet desto mer ogräsrensning förblir ogjord. Klippträdgården och örtagården är tämligen ogräsangripna, vilket är synd. Skuggplanteringarna klarar sig bättre från ogräs, men är inte särskilt artrika. Den stora perennrabatten nära ingången är helt ok, dock inte lika fager och välkomponerad som stora perennrabatten i Botaniska trädgården i Göteborg.

Vid jämförelse med vår egna gröna oas har vi inget att skämmas för. Botaniska i Göteborg har en enastående spännande topografi, vilket man som västkustbo kanske inte tänker på förrän man ser en klippträdgård utslängd i platt terräng. Jag finner också Botan mer inspirerande designmässigt. Nytt växthus är på gång, läste jag för någon månad sedan. Och sist men inte minst: Botan är exemplariskt skött året runt. 


Gunnebo slott och trädgårdar

Efter tips på Lunas blogg häromveckan kunde jag inte motstå att åka till vår kanske närmaste historiska sevärdhet. Mitt första besök i Gunnebo för 15 år sedan var en besvikelse. Byggnaden var sliten och trädgårdarna saknade en älskande, varsam hand. Kaffet var dyrt och det var säkert dåligt väder också.  Jag minns inte exakt...

MYCKET har hänt. 

Gunnebo slott ligger i Mölndals kommun, 20 minuters bilfärd från centrala Göteborg och är ett absolut måste för trädgårdsintresserade, förbipasserande semesterfirare.

Se själva.

  

Utsikt från slottets rerasss. Inte det bästa fotot men det visar proportionerna och omgivningarna.

 

 En enorm lövsal på uppväxt. Jag har aldrig sett treillage, som den kallas, av den här storleken tidigare, men då finns det också bara tre stycken till i Europa.

 

Stilig koppling mellan konst och natur. Något liknande i mindre format skulle jag kunna tänka mig i en villaträdgård.


Från konstverket ovan möttes man med den här utsikten.

 

Och denna...

En del av slottsbyggnaden. 

 

"Bakgården"

 

En hel armé av trädgårdsmästare behövs till all klippning, skulle jag tro.

 

I de olika rummen finns upplevelser av olika slag

 

Som här en spegel

 

Eller små pelaräppelträd med sallad i flätad korg. Skulle jag bo i lägenhet med balkong skulle jag vara alldeles utom mig av inspiration! 

  


Denna rabatt skymtar på bilden ovan med spegeln.

 

Formklippt idegran i jättekruka. Det enda jag undrar om den tas in på vintern eller om den övervintrar ute. Jag vill gissa på den senare för alla balkongodlarens skull.  Jag har i alla fall idegran som jag övervintrar ute i kruka, fast det skiljer minst en zon mellan mig och Gunnebo. 

 

Arbetsintensivt men välskött.

 

En del ettåringar.

  


Sådant här imponerar på mig stort. Det är toppen på trädgårdsmästarkonst i mina ögon. Och detta kunde min pappa. 


Uppbunden kransveronika, temynta och lupiner.

 

Jag måste ta reda på aggressiviteten hos lupinerna. Gäller det verkligena alla? 

 

Temynta är en kortlivad perenn hos mig, men doften och den långa och fantastiska blomningen gör att jag köper den då och då. Dock har jag inga i år.

 

Mer välskött och älskad kan en köksträdgård knappast vara

 

Eller hur? 

 

Stenkantad terass

Och för den långresta trädgårdsfantasten finns det två besöksmål till alldeles i närheten: min hemmaplantskola, Mölnlycke garden center och Gerbianska trädgården vid Råda säteri

Äldre inlägg