Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Trädgårdens golv

Tillbaka till bloggens startsida

Altanrenovering

Veckan som har gått kunde jag bocka av ett projekt från årets "to do-lista".  Vi bytte ut den kanske 40 år gamla trätrallen på husets södersida. Vår viktigaste uteplats. 

Före och efter bilder kan tyvärr inte bli, eftersom jag, som vanligt, missade att föreviga det gamla altangolvet. 

Å andra sidan ändrade vi inget på designen, förutom att vi köpte bredare och tjockare bredor. Jag övervägde inte ens att byta till det så populära kompositmaterialet. Låt vara att det är impregnerat, men trä är ett naturmaterial som åldras med värdighet. Det tycker jag faktiskt inte att kompositmaterialet gör. 


De gamla reglarna låg direkt på gruset. För att kunna ha luftspalt under de nya reglarna utan att altanenen höjs var vi tvungna att gräva bort några kubik grus. Vi skalade inte bort mer än kanske 15 cm på höjden men det blev ändå en del på 40 kvm. Ganska exakt 6 kubikmeter.

Tungt var det och lång tid tog det, mycket längre än vi trodde.

Men sedan tog det fart. Våra två hantverkare, Ulf och Hasse gjorde ett fantastiskt jobb. 


Dag 2 var det klart. 


Ja, lite småpyssel kvarstår. Som att fylla ut kanterna med grus. Som måste först inhandlas.


Men jag kunde inte låta bli att inreda redan nu. 

I hörnet ska jag ha krukor, när jag jämnat ut nivåskillnaden med grus. Doftliljorna blommar för fullt och förtjänar en plats där man ofta passerar.

Här var jag mån om att ormroten och penningbladet bevaras och mjukar upp de hårda ytorna. Det tar faktiskt lite tid till och med för dessa levnadsglada perenner att etablera sig i ett skuggigt hörn.


Matbordet får stå ute några veckor till. 

 
 Så här är vår utsikt från matplatsen just nu. Undrar hur lång tid det tar för träet att gråna. 

Infrastruktursatsningar

Trädgårdens golv är ett ständigt aktuellt ämne, känns det som. Mycket viktigt och intressant, men svårt, om ni frågar mig. Många parametrar att hålla i huvudet samtidigt: material, hållbarhet, utformning, estetik, underhåll och kostnad, för att nämna några. 

Eftersom vår trädgård är begåvad med stora träd blir "nerskräpningen" omfattande och golvet måste vara någorlunda lätt att underhålla. Gräsmatta är mycket bra ur den synvinkeln, medan grus och dekorationsbark är mindre lämpliga. Å andra sidan tål inte gräsmattan hur mycket slitage som helst, särskilt inte på vårkanten. 

Så nu blev det stepstones:

Jag har länge funderat på att lägga trampstenar i denna mycket trafikerade del av gräsmattan
 

Och den gångna långhelgen blev det av.


Den sandfärgade skiffern passar ganska bra ihop med berget och de befintliga hårda ytorna.

 


Jag hyser farhågor om att det är för mycket sten och det är nog också på vinterhalvåret, när marken är naken. Men just nu tycker jag ändå att gången ger tyngd åt trädgården. Det är så mycket fluff runt om så det känns mer balanserat med stenar mitt i grönskan. 

Planen är att bara köra över stenarna med gräsklipparen. (Är dock lite orolig för att det kommer att sluta med att jag kryper runt med kökssaxen.)

Några veckor tidigare lade jag en annan liten "prydnadsgång" mellan staketet och "päronlunden". Här fanns gräs respektive dekorationsbark tidigare, som fungerade hyfsat, men jag blev sugen på den här modellen istället. Till saken hör att vi hade småstenar över efter ett tidigare projekt, som har legat på garageuppfarten i två år och retade min man. 
 

Här en bild från 2014, innan rabatten gjordes om och gräset grävdes bort till förmån av dekorationsbark.

 


Och epoken med svart dekorationsbark från 2016, fast från andra hållet.


Den gamla slipersen är inte särskilt fager, men något byte rymmer inte på renoveringsschemat på väldigt länge, är jag rädd. 


Vi tittar från denna sidan istället. 

Hur denna hemmakreation kommer att fungera återstår att se. Småstenar som dessa bör egentligen läggas i betong och jag har bara smågrus emellan. Men gången används nästan bara av mig för att sköta rabatten, möjligen för att hänga över staketet och njuta av utsikten. Den klara nog inte springande barn, men det gör inte torvblocken heller. Några år håller det, sedan är det bara att dra lärdom och göra om. Igen.

Höstljungen börjar blomma

Ljung är en  mycket förbisedd växt i rabatterna, jag ser så gott som aldrig några i villaträdgårdar. Även hos mig tog det lång tid för ljungen att avancera till en oumbärlig marktäckare. 

Eftersom det växte vilda blåbär och ljung på vårt berg förstod jag tidigt att jorden på vår tomt är sur och jag petade faktiskt ner vitblommande höstljung i backen istället för balkonglådan en höst. Plantorna överlevde mirakulöst vintern och var sedan jättefina i några år. Eftersom jag på den tiden inte begrep att höstljung  måste klippas ner på våren, blev de risiga undertill efter några år och jag grävde till slut bort dem. 

Sedan gick det många år innan jag på nytt upptäckte ljungen. Det var vid ett trädgårdsbesök i Lille Malunds have i Danmark. En avdelning i denna fantastiska trädgård bestod av makalös ljungplantering som jag tyckte, och tycker nog forftfarande, var/är det finaste jag har sett trädgårdsvägen.

Inspirationen, Lille Malunds have, Danmark


Ett självsådd exemplar bosatte sig direkt i torvkant. Torvblock är dock inte den enda odlingsmedia för ljung. 

Alla trädgårdsintresserade vet att ljungen är, liksom rhododendron och blåbär, surjordsväxter. Rhododendron kanske man försöker odla även om man inte har det rätta Ph-värdet, byter jord osv, men ljungen är liksom inte värd ansträngningen. 

Det är dock min erfarenhet att alla dessa surjordsväxter är betydligt mer toleranta än deras rykte ger vid handen. Det har jag tjatat en del om här på bloggen, men säger det igen: genomsläpplig jord räcker långt. 

Har man sandig jord, typ den som bjuds efter bortgrävning av en proffsigt anlagd gräsmatta (!),  är det bingo för ljung. In med lite grus, kanske lite barr och jag lovar att ljungen inte kommer att klaga. Precis så växer mina planterade köpeljung i den extremt lättskötta vintergröna rabatten. 

Pga tidsbrist har jag valt bort att hålla ordning på namnsorter, men mina numera fem års erfarenheter av ljungodling säger att det endast finns estetiska skillnader. Odlingskraven och härdigheten är i sort sett det samma för alla namnsorter som jag har träffat på. Vill man få expertbedömning av namnsorter får man införskaffa Britta Johanssons nyutkomna bok i ämnet. 

Här kommer några bilder.
 

Den riktiga färgprakten kommer lite längre fram. 

  



Den här gulbladiga sorten vet jag heter Calluna vulgaris 'Cottswood Gold'





Dessa rosablommande ljung är inte ens calluna vulgaris utan klockljung.



Det som är viktigt dock, att plantera höstljung på våren. Den måste hinna rota sig ifall det blir en kall vinter. Vid planteringen brukar jag klippa upp det kompakta rotsystemet som de kommersiellt odlade ljungplantorna nästan alltid har. Tjäle i kombination med stark sol i mars-april kräver täckning, annars torkfryser ljungen, likt alla andra vintergröna växter. Trots detta, så soligt läge som möjligt och klippning mars-april, ner till 10 cm, varje år. Ljung bryter inte på gamla ved och blir risig nertill annars. Det är allt.

Och för de som vill ha växter som är populära bland insekter vill jag bara påminna att bina är mycket förtjusta. Ljunghonung är en mycket aromatisk sort. 


Taggat med: 

Bort med gräset

Jag fortsätter med att reducera gräsmattan. En hörna framför berget, mellan stora perennrabatten och skogskanten är det senaste offret för min spade. 

 

Stolen ska få ett eget rum. Att gräva bort och framför allt att bära bort gräsmattan är alltid det tyngsta och mest tidskrävande momentet.
 


Och tidigt vår är jorden blöt och tung. Men efter två dagars sporadiska grävning är det färdigt för dukläggning.


 

Den här gången valde jag barkduk, som är lättare att arbeta med än markväv. Den är svagare, men den duger. Gruset blev över från höstens grusläggningsprojekt. 

 

Att fixa kanterna är alltid lite pilligt

 

Likaså under växter

 

 Två bolltujor markerar ingången. Bakom stolen går en "trappa" upp på berget, så här passerar jag varje gång jag ska upp. 


Jag hoppas på bersåkänsla när hortensian bakom stolen slår ut

 


men förändring till det bättre upplever jag redan nu.


Stolen är Gud's gåva till onda ryggar och förtjänar en snygg omgivning och en ren och torr grund att stå på

 


Och det bästa av allt, jag slipper kanklippning som har varit ganska besvärligt just här. 

Torvblock


På vår bergiga tomt är jordlagret väldigt tunt och jag behöver höja upp planteringarna för att det ska räcka. Det gäller i stort sett överallt på våra ca 1500 kvadrat.

Jag jobbar med stålkanter, sten och torvblock, ibland nöjer jag mig med den arbetsintensiva men billiga dikesmetoden. Kantpoblematiken är ständigt närvarande i mitt trädgårderande. 

I helgen inspekterade jag mina torvblockskanter. Torvblock har många fördelar, ser naturligt ut och är lätt att jobba med. Nackdelarna är att det är ganska svårt att komma över och det är ganska dyrt, styckpriset ligger mellan 40 och 70 kr. Tillgången är begränsad och exploateringen sägs skada naturen. Det är förstås inte bra. 

Jag har också hört att skator kan få för sig att hacka sönder torvblocken, men just det problemet har jag sluppit. 


 

En gammal kant som smälter fint in i miljön med blåbär och rhododendron. 


I den här rabatten hade jag kunnat använda stålkant och kommer nog att övergå till  en sådan lösning när det blir dags. 

  

På berget är dock torvblock oslagbart lätt att jobba med. Sten hade varit ett alternativt, men betydligt tyngre att anlägga. Jag är ändå kluven, också med tanke på att torvblock bryts ner med åren och behöver ersättas. 

 

Min första torvblockkant är nog runt 10 år och har börjat falla sönder. Det är daggkåperötterna som håller ihop rabatten. Att byta daggkåpan till en annan, lite roligare perenn är inte att tänka på. 


Växter som trivs i torvblock. Ljungen är självsådd. Fransklockan är en dyrgrip som tar god tid på sig med etableringen. Efter flera år är den inte större en 5 cm i diameter.

  


Helt ny kant, anlagd sent i höstas. Här behövde jag höja rabatten med de 20 centimetrarna som torvblocken bjuder på, en stålkant hade känts för tunn och för hög och bara ytterligare ett artificiellt material.  I gången mellan staketet och rabatten grävde jag bort gräset och där ligger nu markduk som jag ska täcka med svart dekorationsbark. Trixet är att man inte ska lägga torvblock direkt på gräsmatta, eftersom gräset då växer in i torvblocken. 

Som sagt, torvblock är ett naturmaterial som man kanske bör vara återhållsam med med att använda. Å andra sidan är den lättarbetad och smälter fint in i miljön.

Eller vad säger ni? Vad finns det för alternativ? 

Taggat med: 

Kompostera grästuvor

I ett tidigare inlägg ("Utvärdering gruslagd yta") har jag slängt ur mig att det jobbigaste med att gräva bort gräsmatta är att ta vara på grässvålen. Gräsvål komposteras, tids nog, till fantastiskt fin jord, därför måste man, bör man ta vara på den. 

Det var en del kommentarer till inlägget som undrade hur jag praktiskt brukar gå till väga.

Ja, det är inga konstigheter. 

 

Om man gräver efter regn, blir bortforslandet mycket tyngre än nödvändigt. Första finessen är att göra jobbet på när det är hyfsat torrt. 

 

Dela upp det yttersta lagret, 8-10 cm, i lätthanterliga kakor 


I början av mitt odlande fyllde jag upp håligheter och bergsprickor med materialet som jag grävde bort. Den möjligheten är nu, 12 år senare uttömd och kanske aldrig finns till hands på de flesta villatomter.

I samband med mitt senaste projekt la jag tuvorna uppochnervända under två stora och yviga  rhododendronbuskar. När jag märkte att katterna var där och krafsade och ställde till med oreda täckte jag det hela med björklöv. 

Det är viktigt att strypa tillgången till ljus för att förhindra att gräset vaknar till liv. Nu hoppas jag på det bästa, att gräset dör och näringen kommer  rhoddisarna till nytta. De behöver nya krafter för att blomma bättre. 


Gamla buskar kan behöva lite näring som bryts ner sakta under lång tid

Allt fick dock inte plats under under buskarna och det blev ett litet bekymmer. 

Avlägsen plats där en jordhög kan ligga under ett par år utan att det stör och är i vägen kryllar det inte direkt av på en villatomt som vår, uppodlad sedan många år. Till slut kom jag ändå på en lösning. Jag la ut presenning vid skogskanten och öste på med grästuvorna. Jag vände även dessa tuvor upp och ner och täckte det hela med persenning. Jag öppnar den ibland för att släppa in fukt men i övrigt är det bara att vänta. 

Man behöver inte ha persenning under högen om man vill plantera på plats, men i mitt fall vet jag att jorden ska användas till jordförbättring på annat ställe. Skulle jag däremot vilja bygga en upphöjd rabatt, skulle jag strö ut lite grus mellan grässvållagren redan från början för att få en varmare och luftigare jord. Det är tungt att blanda i grus i efterhand. 

Ja, hur lång tid tar det då? 

Det går inte på en säsong, men efter två hela säsonger sjunker spaden ner i jordhögen som smörkniven i Bregottpaketet. Tilläggas kan att gräsmattorna hos mig var anlagda på 80-talet på speciell, sandig gräsmattejord. Nerbrytningen varierar rimligen beroende på vilken sorts jord gräset växer i, kan jag tänka mig. 

Mörkt och fuktigt ska det vara för ett snabbt resultat. Man kan förståss hacka och vända lite under tiden, men man kan också låta tiden göra jobbet. 

Utvärdering gruslagd yta

Sent i höstas grävde jag bort all gräsmatta på husets norrsida och täckte ytan med singel.

 

före

under

efter

Jag har i många, många år funderat på saken men var feg och sköt upp beslutet år efter år. Gräset var friskt blandat med ogräs, vaknade sent på våren pga solbrist (ingen mossa dock, märkligt nog) och trots sin oansenliga storlek höll oss ständigt sysselsatt med klippning och kantskötsel. När allting var välklippt, krattat och tipptopp, för det mesta på regniga somrar, kunde jag ändå känna mig nöjd och glädja mig åt den underbart gröna matta som bara gräs kan bjuda på. 

Men så i höstas rök gräsmattan på bara några dagar. Proppfylld av energi från inspirationsbilder på en uttorkad flodbädd på näthinnan grävde jag och forslade bort grästuvor som besatt. (Den stora utmaningen var att ta vara på det bortgrävda gräset, det komposteras ju, tids nog, till fantastiskt fin jord.)

Nä väl, när gruset var på plats var jag inte helt övertygad. Det var senhöst, träden runtom höll på att avlövas, det kändes som om all världens löv yrde runt på min fina, rena singelyta. Kratta, kratta. När lövmängden minskade föll björkgrenar från ovan istället. Kratta, kratta. Jag var, som sagt, inte övertygad om att skötselbehovet skulle minska. 

Men nu, så här i februari har jag upptäckt en stor fördel som jag tidigare inte tänkt på, nämligen att en gräsmatta i norr är görful på vårvintern, innan temperaturen stiger till 8-10 grader så gräset kan börja växa. Så här års alltså. 

Och vad har jag istället för ful gräsmatta? Ja, ett litet gruslagt område med en del vintergrönska runtom. Det ser faktiskt mer prydligt och välvårdat ut än det gjorde innan, vid samma årstid. 

 

                                           Det är här snön töar bot allra sist.


Mina bästa råd inför grusläggning:

1. Försök att färgmatcha omgivningarna, ta hem prover från olika leverantörer och bestäm dig snabbt. Olika grustag ger olika färgblandningar, variationsrikedomen är stor och färgen kan t o m skilja mellan olika leveranser från samma ställe. Tänk på att väta kan plocka fram oväntade rosa nyanser i gruset. Torrt grus är alltid ljusare än blött. 

2. Till ytor som man går på brukar grusstorlek 8-16 mm rekommenderas. Det valde jag eftersom det passade in i mitt koncept och det funkar. Ska man avvika från detta råd ska man absolut gå neråt i storlek och inte uppåt. Mindre grusstorlek ger att ytan är lättare att gå på. 

3. Lägg inte för tjockt lager, det blir svårgånget. 3-4 cm räcker. 

4. Spar grus till påfyllning i framtiden.

5. Och sist men inte minst, grönska runtomkring och/eller i gruset är ett måste. Men det visste ni redan.

Taggat med: 

,

Att klä en dikeskant

I veckan som har varit ägde säsongens första växtbyte rum. Två trädgårdsvänner kom på besök med välfyllda papperskassar och befriade mig från övertaliga dahliaknölar.  

Min lycka var stor, små primulor och andra vårväxter hittar man alltid plats för. 

 


Frågan är om platsen är klokt vald. 

Bladväxtrabatten har kanter som jag inte är helt nöjd med och vill gärna klä in med lite mer grönska. Den här typen av "dikeskant" passar utmärkt för t ex daggkåpa, hosta eller daglilja, men i den här samlingsrabatten växer många plantor utan överhängande bladverk och kanterna är nakna även längre fram på säsongen. Bar jord påverkar helhetsupplevelsen alltid negativt, tycker jag. 

 

Den som lever får se.

Jag vill gärna tro att det finns växter som klarar ett sådant ganska kraftig lutande läge, men har inte riktigt lyckats hittills. Jag har provat brun taggpimpinell, men den frös bort förra vintern.  På en lite mörkare sida av denna trekantformade rabatt har jag en minihosta, som inte är helt nöjd med situationen, men verkar ändå svälja konceptet.  Nu tänkte jag testa denna lilla pigga primula som hos min trädgårdsvän klär in måååånga metrar rabattkanter och har förökat sig från en enda planta. Vad tror ni om det? 

Man kan tycka att en annan typ av kant vore att föredra, men det finns flera faktorer att beakta. För det första måste rabatten hållas upphöjd, björkarna  är inte långt borta. Det är också en kostnadsfråga, snygga kanter kostar. Att min mormor hade den här dikeslösningen överallt i sin trädgård påverkar mig också mycket, man vill ju ha det som mormor hade.... Och många av hennes kanter var gröna. Problemet är att jag inte minns vilken växt hon använde. 

Jag tar gärna emot tips.


En annan kant som har skött sig i många år. Torvblocken är klädda med mossa, påskliljorna täcks senare av daggkåpa. Fungerar alldeles utmärkt längst stigen upp till skogen. 

Taggat med: 

Rabattkanter 3

I det här tredje inlägget om rabattkanter har jag samlat idéer från trädgårdsmässor och visningsträdgårdar. (Mer om rabattkanter kan du läsa under kategorin Trädgårdens golv.)  

Tjusigt som det ska vara på trädgårdsmässa, Sofiero 2011. Märk dock att hörnet är tillsågat. 


Liggande trästubbar staplade på varandra för den med skog och motorsåg. En personlig favorit. Bilden är från Höråsens plantskola i Tvååker


Stående stubbar och liggande stubbar på hemmaplan. Förbättringspotential finnes. 

 

Skifferplator i utställningsträdgård på mässa i Malmö 2011

 

Karin i Skara  har höjt rabatten med säkert 20 cm med hjälp av takpannor. Den här lösningen funderar jag själv på. Svarta takpannor skulle smälta in bra hos mig. 

 


Avancerat träbygge på mässa i Sofiero

 


En till mässbild från Sofiero

En upphöjd gång av trä är ingen direkt rabattkant men kan vara en mycket praktisk lösning på lätt kuperad terräng. I vår promenadskog i Ruddalen finns en sådan gång över ett ogästvänligt parti och det är spännande för det är lite " farligt". Nackdelen borde väl vara att det kan bli halt och att sniglar kan gömma sig under. Men i en tämjad skogsmiljö tror jag den passar fint.

 


Ett litet smycke för den bemedlade romantikern.


Jag kan tycka att det är ofta gångarna och övergångarna mellan de olika golven som är mest inspirerande när jag besöker andras trädgårdar. Sänk blicken och studera golven! Ta bilder, man glömmer detaljerna. Ibland springer man runt bland fantastiska växter och tror att det räcker att sticka iväg till plantskolan och lägga de där hundralapparna på en åtråvärd raritet så får man en lika fin trädgård. I själva verket kan det vara växtens närmaste omgivning som gör hela skillnaden och den har vi missat. Och så behöver det inte vara. 

Kanske du gillar



Rabattkanter 2

I ett tidigare inlägg berättade jag om min ständiga jakt på rabattkantlösningar.

En produkt som jag har mycket bra erfarenheter av är kanten Ever Edge. Det är en stor investering (en förpackning som räcker till ca 4,8 m kostar runt 800 kr), men man får ett hållbart och flexibelt system som finns i tre bredd och flera färger. Jag använder Ever Edge där jag inte vill ha upphöjd rabatt, så jag trycker ner bladen till marknivå. Svårigheterna med gräsklippningen minskar då avsevärt. Ever Edge är också mycket lämplig när man vill hålla grus på plats.

Ever Edge är en förträfflig rabattkant

  


Längst buxbomshäcken är det Ever Edge som håller gräset på plats



Ett annat sätt är att låta kanten sticka upp ovanför marknivån. Bilden är tagen på trädgårdsmässa i Sofiero. 


I min senast anlagda rabatt kombinerade jag Ever Edge med stenar som jag grävde ner med den platta ytan uppåt i marknivå. Rabatten ligger mitt i gräsmattan med en omkrets på ca 35 meter. Till en början var mitt motiv till denna blandning endast ekonomiskt, men nu när det är färdigt, tycker jag också att rabatten ger ett mer naturligt intryck med stenar och passar bättre in i omgivningen. 

 

Sten - Ever Edge kombo

  

Jag sparade många hundralappar genom att blanda köpt med återvunnet 

 

Stenkanter

På vår naturtomt finns det sten så det räcker. Vi har grävt upp massor och man måste organisera sina fynd på något sätt. Det har blivit både rabattkanter, stenröse och stentrappor under åren.  Vintertid, när en stor del av växtligheten vissnar ner, framträder klipporna och stenarna lite väl tydligt.  Ja, ibland kan jag tycka att det blir lite för mycket. Så i en annan del av trädgården försöker jag att undvika stenar.

I ett hörn har jag använt trästavar som man köper färdiglänkade och klara. Och i ett annat hörn har jag flaskkant.
 

Här behövde jag höja jorddjupet med 20 cm för att överhuvudtaget kunna plantera


Stavarna mörknar med åren och drar mindre och mindre uppmärksamhet på sig, som tur är. Den här bilden är tagen för några veckor sedan. Alunroten älskar den här vinter, som ni ser. 


Uppochnervända flaskor intill en stenlagd yta håller jorden på plats

 

Efter regn samlas vatten i flaskornas konkava botten


Idén att gräva ner flaskor i backen fick jag från en engelsk trädgårdsbok. På inspirationsbilden stoppade man lite olika flaskor här och där i gruset intill en sittplats med utsikt över havet. Budskapet, så som jag uppfattade det, var att "här har vi det lugnt och skönt på alla sätt. Vi slappar med öl i handen, tittar ut på havet och ger inte mycket för kommunal återvinning." 

Jag är en ordningens människa när det gäller trädgård så jag kunde inte tänka mig massa olika flaskor kors och tvärs. Jag ville ha flaskor av samma modell och helst också hitta på nåt litet mönster. Men sedan insåg jag att med hjälp av flaskorna kunde jorddjupet ökas och det ledde till idén att bygga rabattkant. Det behövs ganska många flaskor men efter ett bröllop blev det fart på samlandet och idag har jag två kortare flaskkanter. Det gäller att välja en lugn plats där slitaget är minimalt, man vill ju inte ha glasskärvor i jorden. 

 

Flaskkanten är bara en liten, knappt synlig detalj som ändå fyller sin funktion. Lite kul, tycker jag allt.

I ett tredje inlägg om rabattkanter kommer det mest att handla om udda lösningar från andra trädgårdar.

Kanske du gillar:

Rabattkanter 1              Alunrotrabatten

Taggat med: 

Äldre inlägg