Önskar att jag hade mer tid över till bloggandet, men familjen och allt det praktiska i trädgården tar över till och med under semestern. 

Nyss hemkommen efter hela 16 dagars utlandsvistelse (har aldrig varit borta så länge på högsommaren) kände jag knappt igen min trädgård (ok, det var lite av en överdrift). 

Störst förändring noterade jag i den nyanlagda perenrabatten utanför vår altan i söder. 

Rabatten kom dåligt igång under vår och försommar, tyckte jag. Jag var lite förvånad, med tanke på allt arbete jag la ner, men tröstade mig med att frosten första veckan i november 2016 kanske satte stopp på höstetableringen. 

Men som det måste ha varit bra väder medan vi var bortresta! Ur växtprespektiv, alltså. Det måste ha regnat och solen måste ha lyst då och då utan att steka. 

Det ser jag på min rabatt.

I flera år har jag försökt fixa till vår mest exponerade rabatt, den som angränsar vår uteplats i söder. 

Utsikten från köket, (där alla alltid är, i motsats till vardagsrummet), närheten till huset, det upphöjda läget med mur och lutning mot huset talar ju för att platsen är viktig. En potentiell paradrabatt. 

Det var här jag började trädgårdens omvandling när jag var mammaledig med min yngste son 2006, men jag har inte lyckats få till den på 10 år. 

.

Med 10 års erfarenhet vet jag att problemet är jordkvaliten. Det är mycket svårt att upprätthålla jordens fuktighetshållande egenskaper i en väldränerad, upphöjd rabatt med makadam i botten och i söderläge. Växterna äter upp jorden och det är bara sand kvar till slut. Att tillföra kompost har inte räckt till här. Björkarna är nära (4-5 m) och några rötter växer in, men det värsta är faktiskt inte björken. 

Det är buxbomen.

Buxbomshäcken längst hela rabatten har skickat sina finfördelade täta rötter 30-40 cm in i rabatten och sugit åt sig all näring och frukt. 

Så nu har jag grävt bort alla växter, kapat buxbomsrötterna till ca 15 cm och  jordförbättrat.

 En offentlig plantering utanför Vasakyrkan i Göteborg blev inspirationskällan för mina planteringsplaner. Fler bilder kan du se här.

Varför gillar jag den här perenntärabatten då? 

För det första behöver jag en relativ låg plantering, så att resten av trädgården förblir synlig från huset. Önskemålen var perenner på 50 cm höjd som tål torra förhållanden och sol, mycket blad och oförargliga blomfärger, dvs rosa och vitt och till slut huvudsaklig blomning på sensommaren (Den väntar på något gott..... Vårblommande perennner orkar sällan hålla sig fräscha över en hel säsong.)

Valet föll på 

1. Kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla 'Jack Frost'

2. Hakonegräs, Haconechloa macra

3. Skogaster, Aster divaricatus

4. Kärleksört, 'Herbsfreunde'

5. Röd solhatt, Echinacea Purpurea 'Magnus'

6. Kungsängsliljor för vårflor

Brunneran är jag lite osäker på, solen kan nämligen bränna bladkanterna på den. Den tillför dock så pass  mycket med sina silverfärgade blad, så det gick inte att ersätta. 

Mina stackars plantor är inte så fagra just nu, men 

 

....jag räknar med att rabatten är hyfsat sammanväxt redan nästa år. I mitten placerade jag en buxbomsklot och jag behöll också en skenhortensia som har för uppdrag att växa och suga sig fast på muren. 

  

Och det finns ett behörigt avstånd mellan perennerna och buxbomshäcken. 

Mellan perennerna stoppade jag mer 120 kungsängsliljelökar och nu är det bara att vänta och se. Och hoppas att buxbomen klarar behandlingen. 

Alunrot är en växt som många faller för och den är omåttligt populär i krukplanteringar.  På mina trädgårdsbesök har jag dock fått i intrycket att den är svår att hitta rätt plats för i rabatterna. De mörkbladiga klarar inte att hävda sig mot den mörka jorden och blir tråkiga i skugga. De limefärgade trivs inte i full sol och är alltjämt lite kinkigare. De olika namnsorterna har dessutom i allra högsta grad varierande växtkraft, vilket försvårar en lyckad placering ytterligare. 

Utslängd här och där tycker jag inte är en lösning som ger alunroten rättvisa, man måste hitta ett sammanhang åt dem. 

Jag har sett delikat alunrotsplantering i grus och i grus fungerar det utmärkt att endast ha några få plantor. Upphöjd plantering och stenar är naturligtvis toppen. 

Dagliljor och låga gräs är ofta bättre grannar än hostor, eftersom de vanligaste hostasorterna blir för stora och överdimensionerade med tiden. Mindre, soltåliga hostor fungerar bättre. Personligen tycker jag inte att alunrot och rosor är en fullträff, men jag har förstått att alunroten är populär bland rosälskare. 

Nu är det två dagar kvar till Tusen Trädgårdar och jag fattar inte att jag sitter här och bloggar. Nu får jag gå och fixa det sista....

 

Halva rabatten täcks av björkarnas lövverk

Även om ett gäng björkar mitt i en villaträdgård inte är idealiskt ur en massa olika aspekter, är det ändå inte omöjligt att odla i närheten av dem. Det blir besvärligare, ja. Men alla som har besökt oss en varm sommardag vet att utan björkarnas välgörande skugga skulle vi koka i vårt hus och trädgård. Och de som har varit här vid störtregn förstår att vi skulle ha bäckar rinnandes från berget rakt in i huset utan björkarnas förmåga att dränera. 

Trädgård handlar om grannskap i trädgården (mellan trädgårdar är en helt annan sak). Att hitta de rätta växtkombinationerna är mycket komplicerat.  Parametrarna är många: storlek, färg och form, odlingskrav och eventuell blomningstid ska matchas men det svåraste är ändå att skapa trovärdiga planteringar, som fungerar i ett längre perspektiv. 

Hostor är tacksamma att kombinera med lökväxter pga sin sena utspring. Perenner är något svårare då hostorna har en tendens att tränga ut sina grannar med åren.

Variegerad iris är hos mig inte så pigg på att blomma, men de randiga bladen framför den långblommande vita stäppsalvian (bästa namnsorten i mitt tycke) blir en prydnad under lång tid.

  

.... är fjärilbusken just nu.

Det klagas ibland på frånvaro av fjärilar och bin och mitt bästa recept för att motverka detta är en buddleja. Yvig, knappt härdig och sådär stilig men ack så populär. Vi räknade upp till 8-9 stycken fjärilar på samma buske vid ett tillfälle, tre olika modeller. Att fånga allt detta på bild var en grannlaga uppgift för mig av olika skäl; hög buske, motsol, blåst och rastlösa fjärilar motarbetade mig. 

Buddleja finns i många olika nyanser av vitt, rosa, purpur och blått och levererar fint varma somrar. Kalla vintrar fryser de ner helt men kommer ofta igen och blommar trots allt på årsskotten. I England växer de vilt längst vägar och i andra tuffa miljöer, vilket gav mig idén att försöka sticklingsföröka förra sommaren. En av misstag avbruten gren rotade sig utan större omvårdnad och har blommat i år. Det är en mycket lättförökad buske med andra ord.

En annan populär fjärilväxt är solhatten.

Att solhatten, som även kallas rudbeckia luktar honung upptäckte jag häromdagen när jag åkte från Lund till Göteborg med fyra plantor vid fötterna i en fullproppad bil. Fagra 'Green Jewel', 'Fatal Attraction' och 'Orange Passion' har nu fått en något trevligare tillvaro mellan gräs och knappt synliga buxbomsklot i stora perennrabatten.