Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg i kategorin Växtkombinationer

Tillbaka till bloggens startsida

Min svavel är cerise

Det är i såna lägen man säger att det är för bladens skull man odlar en växt. Typ, när svavelpionen blommar i rosa. Jag visste att det var en chansning. Plantan var billig på TAG:s (TrädgårdsAmatörerna i Göteborg) växtmarknad och tanten som sålde kunde inte nog betona att jag inte skulle förvänta mig ljusgula blommor. Och hon hade rätt.  Men jag har en frisk, ganska stor och snabbväxande pionplanta som blommar med 5 knoppar i år. Det är mer än jag kan säga om några luktpioner som härstammar från Krupkes bestånd. 

Min svavelpion. Som sagt, det är de vackra bladen som är huvudattraktionen. Och fröställningarna längre fram, förstås.

 

 I stark sol verkar färgen mer rödaktig, men den översta bilden motsvarar verkligheten bättre. 


När jag ändå håller på med rosa och cerise, vill jag passa på att visa ett par andra skönheter på samma färgskala.
 

De första flocknävorna håller på att slå ut. 

Självsådd kirgislök

Jag är inte så mycket för alium, pga de skräpiga bladen som börjar vissna innan blomman ens ha slagit ut, men jag har nu börjat få frösådder här och där i trädgården, och då blir jag lite känslosam och förlåtande. Ursprungligen hade jag alium i ett hav av flocknävan ovan, men originalen blommar inte längre. Det är en ganska lyckad kombination, eftersom nävan döljer de fula aliumbladen och färgen på blommorna är snarlik. Hos mig blommar de alltid samtidigt. 


Taggat med: 

, ,

Komposthörnan

Komposthörnan är en mindre tjusig men ack så viktig del av trädgården. Jag älskar att studera hur andra har löst sin avfallsförvaring, det kan vara mycket läro- och idérikt. I vårt fall ligger komposten tyvärr lite väl otillgängligt, både ganska högt på en platå och längst bort i trädgårdens nordvästra ända. Att bära upp avfall hit är egentligen det minsta problemet, det svåra är att släpa ner den färdiga jorden. Skottkärra är föga lämpligt på egenhändigt lagda stentrappor, vi använder planteringspåsar som transportmedel för jord. 

Hemmabygge i en skuggig hörna. På bergväggen klätterhortensia. 

 

Tre unga thujor (Smaragd) markerar gränsen till grannen. I bakgrunden kinesisk vippvallmo och förgrunden svärdlilja. Båda har hamnat här pga sin aggressivitet. Tulpanerna har vi gömt undan för Bambi och jag höll på att missa dem också. När komposten är full efter vårstädningen är vi sällan här uppe. 

 

Tydligen finns det en lägre och senare tulpansort här också. Svärdlilja är supersnygg men bör odlas i karantän. 

 


Till hösten måste jag komma ihåg att flytta dessa tulpanerna intill den gulbladiga löjtnantshjärtan eller kanske som granne till rundbladiga rhododendron orbiculare. De blommar samtidigt i så gott som samma färg. Nå ja, det här var en parantes. 


 Det är för bladens och siluettens skull man odlar kinesisk vippvalmo, enligt mig.  Blommorna är blek orange, ingen färg i min smak. Utlöparna får man ha koll på. Rekommenderas ej i rabatt. 

 

I näringsrik jord blir vippvallmon över 2 m hög. Här är tillvaron ändå ganska solfattig, men det bekommer inte vippvallmon. 
 

Ovanifrånperspektiv. Bilden är tagen från en platå en våning upp på berget. Här ser man att en liten planta  av vippvalmon har börjat växa vid trädstammen. Egentligen vill vi ha ett äppelträd här istället för rönnen, men vi har inte kommit till skott. Fällning är inte mitt område. 

Trots det svårtillgängliga läget funderar jag på att ordna plats för minst två kompostbehållare till här uppe. Tomtens bergsprickor börjar bli fulla och planteringsbara. Björklöv brukar jag kompostera i svarta plastsäckar men den övriga avfallsmängden ökar för varje år. 

Bladväxtrabatten


Bladväxtrabatten under våra maffiga björkar har skuggväxter som tema. Planteringens triangelform är styrd av trafiken i trädgården. Rabatten är uppdelad i ytterligare tre avdelningar med barktäckta gångar emellan för att underlätta skötseln.

 

Förarbetena den 1 september 2011


Planteringens skulle hållas hyfsat låg för att inte skymma vår utsikt över dalen. För att ge växterna en chans att etablera sig under björkarna höjde jag rabatten ovanför gräsmattenivån med ca 20 cm. Tanken att anlägga en våtbädd slog mig, men efter noga överväganden kom jag fram till att jag fruktar översvämning mer än extrem torka. En säsong med normal nederbördsmängd  är nog inga problem. Alldeles intill rabatten står vår stora vattentunna som samlar upp hustakets regnvatten. Jag brukar vattna för glatta livet varje gång när det regnar på sommaren. Det har jag lärt mig av min pappa att man ska vattna när det regnar. Fast han är inte bördig ifrån västkusten....
 


30 september 2011

 


Första sommaren


Vyn från uteplatsen september 2013. Floxen i bakgrunden tillhör en annan plantering med ett annat tema, nämligen stora pionrabatten 

Julros, hostor och ormbunkar finns i varje avdelning. För att få lite höjd har jag planterat gräs, höstsilverax och några japanska lönnar i dvärgformat. Mörkbladig kärleksört, näva och alunrot är tänkt att skapa blickfång i grönskan i de lite soligare delarna. 

Idén till rabatten är tagen från en närbelägen trädgård ritad av en trädgårdsdesigner och anlagd av en trädgårsmästare. Jag cyklar förbi denna trädgård varje dag och tycker mig upptäcka något nytt i den hela tiden. Det är fascinerande. (Tyvärr har jag inga bilder på inspirationskällan, men det är min plan att be att få skriva om den framöver.) 

Jag är väldigt glad i växterna som finns i den här rabatten. En del lite ovanliga träd och perenner, som jag tagit med mig från olika resor och fyndat på växtmarknader, har planterats här.

Etiketten "Bladväxtrabatt" haltar lite. Det finns några blommor också, här röd stjärnflocka. 


Mörkbladiga nävan  'Midnight Retier' trängs mellan en expansiv hosta och en epimedium

 

Kärkeksört "Jose Abergine" framför hosta "Sun Power"


Olika hostor, kärleksört, gräs och brunnäva


Bland hostorna vill jag särskilt nämna den i mitt tycke otroligt snygga Sun Power som fullständigt  lyser med sina gulgröna, välformade, lätt vågiga blad. Jag har en av denna sort i rabattens varje hörn. Sorgligt nog visade sig en av dem tecken på hostavirus men jag har valt att behålla plantan för att följa sjukdomsutvecklingen. Viruset är inte luftburet, så det ska inte kunna spridas om jag är försiktig med mina redskap. 


Hosta 'Sun Power', kärleksört, höstsilverax i förgrunden 


Den sjuka Sun Power i framkant

 

Närbild på misstänkt hostavirus. Säker diagnos kan endast ställas i laboratorium. Köp inte en planta som ser ut så här.

 


Brunnäva med de snyggaste bladen ever. Tycker jag. 

 


Avståndet mellan björkarna och rabatten är endast 3-4 meter. Jag är inte säker på att björkar förtjänar sitt ytterst dåliga rykte. Just mina fyra råkar var helt fantastiska. 

Plantorna i den här rabatten verkar trivas bra och har vuxit till sig snabbt. Däremot är jag  inte helt nöjd med rabattens form och avgränsning, den känns lite utslängd i gräsmattan och saknar anknytning till närområdena. Jag har nu i två års tid funderat på en bättre inkorporering, men lösningen har ännu inte kommit till mig. En häck längst en utav triangelsidorna skulle kunna ge en bakgrund, men det fattas jorddjup för buskar.  Jag har också övervägt spaljé, men det kräver att man borrar och gjuter i berget, så det har inte blivit av. Nej, den här delen av trädgården känns lite halvfärdig. Jag får fortsätta att fundera.


Cottage garden

Jag tror att 'cottage garden' - stilen har varit inkörsporten i trädgårdslivet för många av oss. Romantiska blommor i överflöd framför ett tegelhus i engelsk stil och ett skuggande träd mot blå himmel i bakgrunden, det är en idealbild på många näthinnor. Cottage garden är emellertid så gott som omöjligt att lyckas med för nybörjaren. Stilen kännetecknas visserligen av informell plantering, men för att den ska fungera måste man jobba med alldeles för många parametrar. Jordmån, vädersträck, plantornas växtkraft, höjd, form, färg och blomningstid är några av dem. Det kräver gedigen kunskap och många års erfarenhet för att det ska bli bra på första försöket. 


Hur kan man då förklara att det är ändå den stilen de flesta av oss börjar med? Sällan har jag hört någon att berätta att det var en avskalad japansk trädgård det första man gjorde när man blev med trädgård. (Nu tänker jag på hemmasnickaren inte på den som anlitar trädgårdsdesigner.) Jag kan ha fel, men jag tror att de flesta börjar med en perennplantering som kan betecknas med 'cottage garden' - inspirerad.


En orsak är, tror jag, att det inte krävs särskilt stora investeringar. Det är bara att gräva upp en plätt och skaffa växter. Några större anläggningsinsatser behövs oftast inte för att komma igång medan en alpinplantering eller medelhavsinspirerad grusträdgård förutsätter hantering av stenar, sand, grus och annat byggmaterial. Det är också relativt enkelt att flytta runt växterna och rätta till eventuella misstag, vilket gör den blandade perennrabatten till en bra skola.


Jag tror att det är lätt att inbilla sig att det är enkelt att plantera en perennrabatt. I vart fall går det att läsa på, tänker man. Det gjorde jag, läste och läste och till slut var jag helt övertygad om att jag behärskade ämnet perennplantering. Det gjorde jag inte, kan jag säga 10 år senare. Det gör jag inte än.


Men hur blev det då min cottage garden?  

 


Livskraftig, frisk, livlig, färgstark och utan röd tråd. 


En del av mina misstag härrör från att jag anlade stora perennrabatten i tre etapper utan att inledningsvis förstå att de tre mindre planteringarna skulle med tiden bli en enda sammanhängande rabatt. De olika delarna har lite olika färgteman och lever sitt eget liv. 


 

Jag skulle visst lyckas med en röd rabatt, rosor, liljor, astilbe. Det finns även en röd klematis i bakgrunden.

Jag tyckte att jag begrep att man ska ha många av samma sort och körde tre, fem, ibland sju plantor av varje. Det räcker tyvärr endast om samma sort återkommer lite längre bort, helst flera gånger och i grupper. Eko kallas det visst i litteraturen. I stället för antal plantor är det i övrigt smartare att tala om hur många kvadratmeter som ska täckas av samma växt. En pion här och där kanske räcker, men när det kommer till exempelvis nävor bör man satsa på 1-2 kvm. Repetition tror jag mycket på. Som någon sa, minimera, gruppera, repetera. Och minimera - antalet arter och sorter - en gång till. Lättare sagt än gjort. 


Det jag utan tvekan lyckades med var att välja friska växter med stor livslust. Jag har också en dynamik över tid i rabatten. Det är en egenskap som är mycket viktig för mig. Jag vill att det ska hända saker i trädgården. Jag vill att det ska finnas blomning att se fram emot under hela växtsäsongen. Jag har en förkärlek för perenner som blommar på sensommaren, då känns det hela sommaren som att man har det bästa framför sig och inte bakom.

  


Höstsilverax, höstöga, flox och tigerlilja blommar under senare delen av sommaren

 


Pioner med pondus skapar lite lugn

   


Och så här ser det ut åt andra hållet i början av juni. Frodigt men rörigt.


Lite närmare titt 


Från samma håll lite senare på säsongen

 


Från andra hållet

 

Pion, stjärnflocka och alunrot närmast

 

Vy från uteplatsen i söder. Temynta, som jag älskar och liljor. 


På något sätt tycker jag att min stora perennrabatt ser bättre ut i verkligheten än på foton. Den är innehållsrik och frodig,  bar jord och ogräs lyser med sin frånvaro. Den vittnar om mitt växtintresse och min generösa inställning till färger och former. Och sådan är jag. Även när det gäller heminredning och kläder föredrar jag färg framför minimalism. More is more, när det gäller blommor, om du frågar mig. Samtidigt strävar jag efter mer avskalade och förenklade teman i andra delar i trädgården, dels för att inte konkurrera ut perennrabatten men också för att öva mig på avhållsamhet. För storheten ligger i begränsningen, sägs det.  Hm. 


Taggat med: 

Succession i rabatten

Jag är lite osäker på om begreppet succession är etablerad i trädgårdsvärlden, men vad jag menar med ordet är att man planerar en plantering med de fyra årstiderna i åtanken. Syftet är att platsen ska erbjuda ögongodis under så lång tid som möjligt. Växterna ska trivas och harmoniera med varandra.

Att plantera vårlökar under buskar och tillsammans med perenner är en klassisk knep. Så här års är det lätt att förköpa sig på lökar som saluförs i förföriska förpackningar. Man ska dock aldrig glömma att dö med stil är en av växternas viktigaste kvalitéer och vårblommande lökväxter är tämligen dåliga på detta. Deras blomning är över lagom till juni när trädgården är som vackrast. Där skräpar de sedan med sina gulnande blad halva sommaren i väntan på att bladverkets näring  återsamlas i löken. Därför är jag mycket restriktiv med t ex höga tulpaner som dessutom sällan har vett att blomma om året efter. Men det finns undantag och mina små röda tulpanerna utanför vår altan är inne på sin tredje säsong på bilden här.

Tulipa botanical 'Red Hunter' och kärleksört i maj

Och från andra hållet i september 

Nu är det inte bara de tjusiga tulpanernas ovilja att blomma år efter år som gör att jag väljer att avstå. Ruddalens hungriga rådjursbestånd är en minst lika stor anledning. Dessa söta små ljusgula  tulpaner på bilden nedan är planterade nära skogskanten och råkar illa ut nästan varje år. Numera täcker jag dem med tunt, svart plastnät så fort de kommer upp. Höga tulpaner är svårare att skydda på det här sättet.


Tulipa kaufmanniana 'Concerto' under Gillenia trifoliata


Iris reticulata och tulipa fosteriana purissima som har hosta som övertäckare

Kungsängsliljor får vara i fred för rådjuren men kan drabbas av liljebaggar. Det gäller att plocka, plocka, plocka (och döda). Det brukar dock gå bra att sätta halvstora barn på uppgiften. 

Kungsängslilja (och mörkbladig fläder) som länge fram på säsongen hamnar i hakonegräsets skugga

En dryg månad senare från andra hållet

Andra perenner som jag har provat som övertäckare till vårlökar är bl a daggkåpa, daglilja, olika ormbunkar, nävor och astilbe. Ju lägre lökväxt desto bättre täckning när de blir fula. Jag har små narcisser under daggkåporna på bilden ovan och kungsängslilja i pionrabatten. Det blir faktiskt lite delikat med bruna pionskott och små bruna liljeklockor, även om man får komma nära för att se, de har ju svårt att hävda sig mot den nakna jorden. Gammaldags pingstliljor och flox funkar också fint tillsammans. Generellt strävar jag efter tidig blomning hos lökarna och ej för tidig bladutspring hos perennerna, fast pingstliljor och flox är snarare exempel på motsatsen.


Ann-Christin och Dan Rosenholms fina bok ger massor med inspiration på temat succession i rabatterna

I helgen ska jag försöka göra lite reafynd på lökfronten. Byggmarknader kan överraska med sitt sortiment ibland.

Tack för idag!  Nu blir det TV-titt.

Taggat med: 

Nyare inlägg