Hej igen, alla blogvänner!

Efter en längre tids uppehåll har lusten att berätta om mitt trädgårdsliv återvänt. Den enkla förklaringen till min frånvaro är att jag inte haft tid. Andra medier och själva trädgården har lockat mer än dataskärmen på den lilla fritid som jag har vid sidan om heltidsarbete och familj. 

Men till det viktiga: Lyckan i februaridimman stavas trollhassel. 

Kolla här.

Hamamelis x intermedia ’Arnold Promise’ börjar växa till sig vid skogsbrynet. Bilden är tagen den 9 februari. 

Färgen är citrongul. 

Varmgula Jelena inhandlades i höstas och står i kruka på entrétrappan. I verkligheten är den lite lite blekare än på bilden här. 

Trollhasseln blommar läääänge, lite beroende på vädret, förstås, men två månader är ingen överdrift. 

Jag är så förtjust så jag har bestämt mig för att även skaffa röda ’Diane’.

Det bar gått två år sedan sist och söndagen den 1 juli är det dags igen. Hundratals trädgårdar i hela Sverige håller öppet för trädgårdsintresserade besökare, så även mitt lilla rike i Grimmered i Göteborg. 

Mitt bloggande har gått på sparlåga den senaste tiden men det gör inte mitt trädgårderande. Våren och försommaren har varit intensiv med bland annat fiberdragning, häckbyte, trädgårdsresa i England samt en närmast förtvivlad kamp mot ihållande torka. Men till slut kom regnet och även om den fagra försommarblomningen är nu ett minne blott, har växterna uthärdat den tidiga värmeböljan och det finns mycket skönhet att uppleva.

Vad kan besökarna förvänta sig? 

Först och främst är trädgården inbäddad i häftiga omgivningar, vilket naturligtvis inte är min förtjänst, men bidrar starkt till den positiva upplevelse som jag hoppas alla som kommer hit tar med sig. Jag vill gärna tro att jag har nyttjat vår tomts förutsättningar  med respekt för den göteborgska naturen. Få allmänna slutsatser låter sig dras, förvisso, det är ju en resa var och en måste göra på egen hand,  men anpassning till de rådande omständigheterna på tomten är en fråga om överlevnad som åtminstone jag hela tiden behöver bli påmind om. 

Blomningen är sparsam hos mig just nu men den som gillar tusen nyanser av grönt tror jag inte blir besviken. Jag har med åren utvecklat en passion för det jag kallar bladväxter, dvs perenner, träd och buskar med vackra blad och ofta oansenlig och /eller kort blomning. (Den som vill se förförisk blomning vill jag tipsa om rosenfesten i Trädgårdsföreningen samma dag.)

Du som endast en balkong har eller vars intresse har växt ut tomten kan få tips och ideér om krukodling. Jag har i 14 år testat att odla buskar och perenner i behållare och jag förvarar alla dessa utomhus utan några särskilda skyddsåtgärder, året om. Det ger en rätt så bra uppfattning om vad  som klarar sig. 

Det finns också plantor till försäljning, främst hostor och gräs. Dessa är delade i höstas och väl rotade i sina krukor. Mina söner kommer att sälja förfriskningar till en blygsam   kostnad. 

Vill du göra en trip och besöka flera trädgårdar vill jag tipsa om mina vänners närliggande trädgård i Ekebäck, ” Ekebäcksprojektet” respektive ”Trädgård i Torslanda” som också har öppet. 

Väderprognosen är lovande, så ge dig ut på en inspirationsresa! Om ett par år är det kanske du som tar emot besökare. 

Underbara maj! Allting blommar på en gång i år; vitsippor, påskliljor, tulpaner, fruktträd och pingstliljor. Rhododendronblomningen står på tur. Hjärtskärande vackert, men ack så fort det går.

Orosmomentet är en begynnande torka, prognosen spår sol och runt 20 grader 10 dagar framöver, inget regn så långt ögat kan se. Helt galet att tänka i dessa banor efter den långa, sega vintern och visst njuter jag av värmen och lättkläddheten, men mitt bästa går numera hand i hand med växternas bästa. Det påverkar mitt humör negativt om de inte mår bra. 

 

 

Jag har inställningen att trädgården ska möbleras med samma omsorg som huset. 

Många sittplatser ska det vara så att man kan ta sig en stund vila var som helst och för att kunna välja mellan vyerna över sin skapelse. Jag har matplatser, cafemöbler, soffor, bänkar, solsängar, solstolar, pallar, hammock och hängstol, jag spar inte på krutet på den punkten. 

Det är en massa parametrar man får hålla i minnet när man väljer trädgårdsmöbler, husets och trädgårdens stil, material, färg och form, hållbarhet, underhållsbehov, vinterförvaring och ergonomi, för att nämna några. 

En möbeltyp som jag länge varit väldigt anti till men som jag nu, efter att ha prövat, finner så gott som oslagbar är möbler gjorda av plasttrådar. Vet faktiskt inte vad materialet kallas, men det har två stora fördelar: det torkar snabbt upp efter regn och mjukt nog utan dynor. Dynhantering är ju en riktig sommarplåga i vårt klimat. 

Dessutom verkar dessa trådmöbler hållbara och helt underhållsfria. Mina stolar har stått ute flera vintrar och ser helt opåverkade ut. Jag har hört samma sak från bekanta. Fåtöljerna är nya, men förhoppningsvis lika bra. 

Det enda man får se upp med är små, oförståndiga barn med sax i näven. Men dem hålls ju ändå under uppsikt av andra skäl, eller hur? 

Jag tycker att vårvädret sköter sig anmärkningsvärt bra i år. 

Jag var ilsken på den hemskt sega och för höstljung och blåbär förödande vårvintern men efter tjällossningen, som hos oss fullbordades under påsken, har vi inte haft minusgrader på Västkusten. Nattemperaturen har legat runt 5-7 grader och strax över  10 på dagarna. Jag har till och med hunnit avhärda mina fuchsiasticklingar och frösådder av sommarblommor, de har nu varit ute i den karga verkligheten i över 2 veckor. 

Vi har också haft några ”extremt” varma (över 15 grader) dagar, vilket har gjort att vårens tidigare försening håller på att försvinna, nu handlar det om ca en veckas eftersläpning i växternas utveckling jämfört med tidigare år. Vissa perenner har helt “hunnit i kapp” tack vore att det har kommit tillräckligt mer regn och att solen har också tittat fram med jämna mellanrum. 

Nej, i år klagar jag faktiskt inte på vårvädret. Så här långt. (Men jag är kräsen, så det kan snabbt ändras.....)

Det som jag är mindre nöjd med är att jag har legat sjuk i bronchit och bihåleinflammation hela den gångna veckan. 

Men att kunna gå ut på en kort runda varje dag och beundra vårblomningen har varit en ovärderlig hjälp till att hålla själen i balans. Det räcker till och med att bara stå i förnstren och titta ut. Att se naturens återhämtning ger tilltro till egen läkning. 

Jag är älskar snygga häckar, förmodligen lite tack vore att vår bergiga tomt inte är särskilt lämplig för den här sortens rumsindelning. Jordlagret är mycket ojämnt även på de plana delarna i trädgården, vilket gör det mycket svårt, för att inte säga omöjligt att få till en jämn tillväxt. 

Men jag kämpar på. 

Senast med trädgårdens karaktärsväxt nummer 1, sockertoppsgranarna. 

De var säkert planterade för 40 år sedan och skänkte en John Bauer-saga-stämning över trädgården. De skyddade mot nordanvinden och bildade en ogentränglig barrier för ovälkomna besökare, så som rådjur. Och inte minst: de gjorde garaguppfarten osynlig från huset och från trädgården. En mycket uppskattad häck med andra ord, ändå offrade jag den. 

Varför då? 

Jo, pga häckens bredd. 

2-2,5 meter är inte acceptabelt i en villaträdgård. Så enkelt är det. En 7 meter lång häck som är över 2 meter på bredden tar åtminstone upp 10 kvadratmeter i onödan. 

Det här har jag naturligtvis tyckt även under de åren jag försvarade sockertopparna mot makens ilska. Jag har inte riktigt orkat tänka på byte medan andra, roligare projekt fanns i mitt huvud. Men nu, med två dataintresserade tonårspojkar i familjen, har även fiberdragning blivit högaktuell, vilket gav mig en sista, välbehövlig spark i baken. Så jag bestämde mig. 

Vi började med att inhandla en kompostkvarn.

Sockertoppsgranen har ett mycket finförgrenat grenverk med torra barr innanför det yttersta, gröna ”skalet”, vilket gör den mycket lämplig till nertuggning. Och det gjorde vi. Sex bamse åkte ner i kvarnen och sedan ut i rabatterna som jordförbättring. 

När endast stubbarna fanns kvar tog vi hjälp av fantastiska Ivo och hans tjusiga grävmaskin. Det tog honom 12 minuter att dra upp dessa sex jättar. 

 

I bakgrunden, under presenningen gömer sig 4 kubik gödsel respektive planteringsjord.

Efter detta fick skyddrör för fiber grävas ner och kanten fixas till: 

Sedan kom leveransen av de rotklumpade Smaragderna som omedelbums skulle ner i backen. Stora, 180 cm höga plantor, helt emot min planteringsprincip, men inga regel utan undantag. Normalt vill jag ha unga plantor som växer upp hos mig, men det var  fullständigt otänkbart att byta jättehäcken mot en plutthäck, av många skäl: Jag vill inte se gatan och bilarna, jag vill inte ha blåst och jag vill inte ha rådjursbesök. 

Och nu, lagom till vårens ankomst, står de där:

Är jag nöjd och lycklig då?

Ja, men också orolig. 

Att rotklumpsprodukter etablerar sig långsamt, det kände jag till, men jag ville ha svenskodlade plantor och då fanns inte krukodlade som alternativ, åtminstone inte i storlek större.  Men klarar en kapad rotklump på 40 cm i diameter att försörja en 180 cm hög planta? Någon som har erfarenhet? 

Några skötselinstruktioner som företaget försåg mig med är jag också lite undrande till. 

Säckväven runt rötterna skulle inte tas bort, till exempel, enligt den tillhandahållna handboken. Fast det gjorde jag. Barrväxtgurun Britta Johansson är mycket bestämd på den punkten i sin bok ”Odla barrväxter” och hennes ord är lag för mig. 

Sedan har vi uppmaningen att inte klippa Smaragdthujan på sidorna. Stämmer det? Det hade jag nämligen tänkt att göra. Det var liksom inte meningen att ersätta en bred häck med en bred häck. 

Rådet att inte ge näring de första 6 månaderna? Stämmer det? Jag har jordförbättrat min sandiga jord med hästgödsel och barr men även tänkt att fjäska med Algomin nu i början av växtsäsongen. Någon? 

Normalt brukar jag ha gott självförtroende när det gäller växtskötsel, men det här projektet har gjort mig lite knäsvag. Det får bara inte bli fel. 

Vi närmar oss slutet av april och naturen är inne i sin mest explosiva period. Det händer massor varje dag.

 

Nu har vi passerat mitten av mars och stora delar av trädgården fortfarande har snötäcke. I natt hade vi 8 minus och det lär bli minst lika många minus flera nätter framöver. Oron för en repris på 2013, då i stort sett alla vintergröna växter strök med vid månadsskiftet mars - april, inklusive vilda blåbär i naturen och yngre thujahäckar i gemene mans trädgård, växer inom mig.  Ännu har vi visserligen inte uppmätt samma stora temeraturskillnader mellan dag och natt som då, men det är inte långt ifrån. 

I sann barrfientlig anda var det kallt men klarblå himmel och vindstilla hela dagen idag och jag kunde vara ute och kolla läget en liten stund. Jag följde solen, i skugga frös jag direkt. 

Min lägesanalys är följande: det kommer att bli en intensiv vår. Allting kommer att hända på samma gång och jag kommer att stressa ihjäl mig. Har man två dagar i veckan för att ägna sig åt det man allra helst vill göra är det stor risk att man inte hinner njuta av det hela. 

Nåväl, att förhålla sig till klimatets utmaningar får var en lära sig på bästa sätt. 

Ett sätt att mildra konsekvenserna är förstås att så och förodla i stugvärmen. Eftersom begoniaknälarna i mitt förra inlägg väckte ett visst otippat intresse tänkte jag rapportera om utvecklingen.

 Nu har jag flyttat knölarna från blöt hushållspapper på tallrik till fuktig jord i diverse behållare. Jag sprayar dem varje morgon.

Det är de millimeter små röda prickarna som är livstecknet.

Nästa stadiet en liten vit knöl, den på bilden är ca på 4-5 mm i verkligheten.

och nästa: en hög med vita knölar.

Det viktigaste: rötterna  är också på gång. Den här knölen har kommit så långt att det är läge att  plantera den i kruka nästa helg.

På fönsterbrädan finns också:

Bland alla mina  fuchsistickl8ngar finns också några av förra årets favoriter som jag har övervintrat i garaget. De behöver ljus nu.

 

och petuniastickl8ngen har börjat blomma. Jag kommer dock inte att tillåta den att blomma fullt ut ännu. 

 

Klockrankan kan på kort tid bli ganska besvärlig när den väl kommer igång. Den måste hållas långt ifrån allt som den kan tänkas vilja klänga sig på eftersom  klockrankan bara undantagsvis väljer att klättra på den pinne man har utsett som klätterstöd. En tämligen uppfinningsrik planta. 

Men som sagt, ingen vår i sikte på Västkusten. Tror ärligt talat inte att ens påskkycklingarna kan göra något åt saken. Fast jag tog fram dem idag i ett förtvivlat försök.

 

Lite gladare blir man nog ändå.

Men jag sparade det bästa till sist!

En ny bloggsamling för trädgårdsbloggare där vi kan länka våra inlägg och hitta varandra. Kika in på TrädgårdsFägring!

Den riktiga vintern kom även i år vid en tidpunkt då de flesta av oss trädgårdsnördar hoppades på vår. Det är dock i inte helt ovanligt att årets kallaste period infaller vid månadsskiftet februari - mars. Jag har ganska bra koll, eftersom jag fyller år så här års. 

Ett par minusgrader känns idag som rena våren efter den gångna veckans 10-13 minus och nordliga vindar. Jag går och håller tummarna för att det inte spricker upp, vårvintersolen är förödande när tjälen är så djup som den har hunnit bli de senaste veckorna. Julgranen tjänstgör som vintertäckning åt några känsliga, små barrväxter, men allt kan man inte skydda. 

Den kommande veckan lovar heller ingen större förändring vädermässigt och jag räknar inte med att kunna börja med någon aktivitet i trädgården. Men på fönsterbrädan händer det saker. 

I år grodde tre av sex klockrankefröer. Ett måste, 

 ....... tycker jag.

Fuchsiasticklingarna ser lovande ut. Buskiga och fina.

 

Fyllda petunior har jag haft framgång med de senaste åren. Regelbunden tillsyn, mycket sol, mycket vatten, mycket näring och lite tur med lössen krävs. Fuchsior är tusen gånger mer lättskötta. 

 

Lättskött är även begonian. Jag driver igång knölarna på fuktigt hushållspapper på fönsterbrädan. Sprayer dem då och då.  De kommer i jord först när de har visat livstecken.

 

Begoniablommans skönhet kan jämföras med rosornas och kameliornas.

 

En grund kruka räcker, begonian har inga djupa rötter.

Jag gillar begonian för sitt (ofta)  hängande växtsätt och för att de blommar flitigt även i skugga. Allt som trivs i skugga gillar jag, eftersom det tillåter lite slarv med vattningen. Vårt hus entrésida ligger i norrläge så det är välkommet med färg och fägring i krukor. Vindskyddat läge är dock ett måste, annars går grenarna lätt av. 

  

Så här färgglatt kommer det minnsann att bli. Jag la 90 kr på 12 Lidl-knölar. Återkommer om resultatet. 

Så vänner, bit ihop och odla på på fönsterbrädan/källaren/garaget/orangeriet. 

Vi får vänta lite till. Vi har inget val.