Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Glädjeämnen i januari

Årets mörkaste, tråkigaste och längsta månad närmar sig sitt slut. Bara det är ett glädjeämne i sig.

Som kontorsarbetare på heltid ser jag trädgården i dagsljus endast på helgerna. Samma syn vecka efter vecka, det händer inte mycket som går att iaktta med blotta ögat. 

Gräs, grus och vintergrönt är man tacksam för nu. Miscanthus sinensis ’Melapartus’ är det snyggaste japanska gräset. Jag har 4-5 namnsorter, men inga andra håller en så hög standard över så stor del av säsongen som denna. 

 

Andra saker som gör mig glad är resultatet av eget hårt arbete. Den här gången anlade jag förra året för att slippa ett hopplöst stycke sliten gräsmatta. Inte perfekt med good enough. Och staketet blev också målat i somras.

Järneken, Ilex meserveae ’Leander’ var en chansning när den släpades hem från Tyskland för två år sedan. Jag visste inget om dess härdighet men fann den söt och uppfriskande. Och det går ju bra! 

 

På Ilex altaclerensis ’Golden King’ sitter de tjusiga röda bären prydligt kvar trots stormar och rikt fågelliv

 

Kärleksört, åtminstone vissa namnsorter i näringsfattig jord är makalöst vackra på vintern.

  

En annan överlevare, en silverfärgad lungört.


Entrétrappan får man inte slarva med. Den lilla idegranen är en uppkrukad självsådd som jag försöker forma till en tät form. Vilken, vet jag inte än. 


 

  
 

Hamamelis x intermedia ’Arnolds Promise’ är ett enda stort tappert löfte om sol och sommar. 

Trollhassel blommar mitt i vintern och den gör det länge. Det är möjligt att den skulle sätta fler blomknoppar om den fick mer än några timmar förmiddagssol, men jag är supernöjd med den. Om ett par veckor, när blommorna har slagit ut bättre, lyser den från långt håll och kallar på en. Man måste verkligen gå och hälsa på den, komma nära och lukta, för då blir man ännu mer belönad. 

Jag skulle mer än gärna köpa fler namnsorter och odla dem i kruka, trollhassel växer nämligen sakta och klarar våra vintrar bra. Jag gissar att den skulle gå åt som smör om plantskolorna hade den tillgänglig så här års. Lagom stora/små plantor i full blom, så man kunde se skillnaden mellan namnsorterna. Rost, orange, ljusgul arrangerat med lite lökväxter och lite vintergrönt. Vem skulle kunna motstå till ett rimligt pris? Kanske de är för dyra, jag minns faktiskt inte vad min kostade. 

Jag tror det får bli ett litet senvinterprojekt att kolla upp marknaden. 

Och det roligaste och allra mest löftesrika av allt, snödroppar i blom. Bara några få i det soligaste läget ännu, men ändå. I likhet med trollhasseln säger snödropparna mer om vad som komma skall än om det förflutna. Vårens budbärare. Det börjar hända saker trots allt.


Aha

Vilken chock! 

När jag bläddrade i en inredningsmagasin häromdagen, fick jag syn på ett gäng stolar som kändes bekanta. 

Skärmbild på en sida i tidningen ”Leva & bo”. De är de svarta caféstolarna som jag reagerade på.

 

Enligt tidningen ska dessa betinga ett värde av nästan 4 000 kr. Oklart om man menar alla sex på bilden (troligen) eller styck, men ändå. Modellen finns i många olika material, men dessa Ikea-varianter är gjorda av plast.

 

Och en bild på en klippsats i vår trädgård. 
Jag har haft mina två Thonetstolar ute på berget i säkert fem års tid nu. Året runt, i alla väder. De tål regn och sol. Vi borrade i och för sig hål i sitsen för att vattnet inte ska bli stående. 


Ja, så kan det gå (fast det gör det alldeles för sällan).

Jag hittade bordet och stolarna på kommunens loppis, Reningsborg, där folk lämnar saker de inte vill slänga på återvinningsstationerna. Betalade 100 kr/st, vill jag minnas. Bordet är massiv furu och det fick jag måla, men stolarna håller minnsann färg och form. 

Jag tror ändå att de ska få fortsätta att stå ute. Det blir min hyllning till trädgården. Fast det känns konstigt, inte minns för att vi plockar in nästan alla våra utemöbler på vintern och förvarar dem på garagevinden. Dessa ”skräp” har jag bara inte orkat bry mig om. Typiskt. 

Planer

För det mesta drar jag mig för basunera ut mina trädgårdsplaner. Jag brukar tycka att det räcker med en handskriven lista för mig själv. Men nu har jag ett projekt där hela familjen är engagerad på olika sätt, vilket gör det lite mindre läskigt att avslöja planerna. Barnen vill ha fiber, mannen vill ha en smalare häck och jag vill ha en pergola. 


Här är föremålet för årets största projekt. Andra sidan häcken syns garagtaket och skymtar uppfarten där vi får plats för 3-4 bilar. Ingen syn jag vill uppleva från trädgården. 

Det man ser på bilden ovan är en gammal häck bestående av 6 st välvuxna sockertoppsgranar som planterades i början av 80-talet. De avgränsar trädgården från garaguppfarten, stoppar vinden från norr och tillför även lite mystik med sina respektingivande mått och bulliga form. 

Häckens stora nackdel är dess bredd, som kan uppskattas till 2-2,5 meter. Och nu när vi behöver gräva ett dike för fiber längst häcken känns det som ett ypperligt tillfälle att byta häcken till något mera kontrollerbart. Sockertoppsgranar tål nämligen inte beskärning alls och de är kala och bruna inuti och nertill.

 

Vilket jag försöker dölja med maffiga hostor på sommaren.

Helst skulle vilja ha idegran istället, men jag kan inte tänka mig att vänta så länge på uppväxt. Jag har hos duktiga trädgårdsamatörer sett superfina tujahäckar, smala och täta, så jag tror det blir inköp av några större axemplar av sorten Smaragd. Inte för stora dock, plantorna behöver tuktas och formas vid ung ålder för det resultat jag önskar mig. 

Men det är inte nog med att häcken ska bytas Jag vill också ha en pergola där jag kan duka upp för gäster när det är risk för regn. Det är resterna av min växthusdrömm, en dröm som jag har fått släppa. 

En markis som man kan rulla ut under ”pergolataket” är tänkt att skydda mot regnet. Något i stilen med bygget på bilden, som jag hittade i en engelsk trädgårdstidning (var annars?).

 

Ett schysst golv, en häck i ryggen, någon form av eldstad, kanske några klätterväxter vid stolparna och rabatter runt om skulle passa mig....

 


Trevligt, eller hur?

 

Och här är platsen det ska byggas 

 


Jag är såååå innerligt trött på den här gräsmattan. Används till badmintonspel högst två gånger om året. 

En del utmaningar finns dock. Vi har inte tid att göra jobbet och hantverkare är svår att få tag på. Dessutom har jag 6 visningar prelilminärbokade från juni till oktober och då kan jag inte ha en byggarbetsplats. Målet är dock att det ska vara färdigställt juni 2020, när äldsta sonen tar studenten. Vi får ta det i etapper. 

Jag hoppas. 

Blogga eller inte blogga

Jag har bloggat om trädgård i över fyra år nu. Ingen lång tid egentligen, många har hållit på mycket mycket längre, i vissa fall i 10 år eller mer. Till en början var jag mest nyfiken på vad det kan bli av det hela, jag ville uttrycka mig och få reaktion. 

Ganska snart insåg jag att jag behövde lära mig att fotografera bättre och det bekymrar mig fortfarande. Texterna är jag heller aldrig nöjd med efter första försöket, jag våndas, går ifrån och omarbetar ofta mina inlägg några dagar senare innan jag kan trycka på publicera-knappen.  Någon spontanitet är det sällan tal om. Många utkast blir aldrig publicerade då de hinner bli inaktuella under tiden jag finslipar innehållet. 

 


Efter den första tidens entusiasm kom inläggen glesare och glesare, det senaste året kanske endast någon gång i månaden. Inte för att jag saknar inspiration, idéer och uppslag att skriva om, utan mest för att jag inte har tid. Och om jag ändå lyckas samla mig och få ihop något som känns vettigt är tidsåtgången orimlig i förhållande till nyttan, genomslagskraften eller vad jag ska kalla det för. Min blogg är inte besökt i den utsträckning som skulle kännas förpliktigande, vilket nog en signal om att den inte är särskilt intressant. Kontakten med bloggvännerna skulle lika gärna kunna skötas genom att följa deras aktiviteter. 

Jag har i och för sig skrivit dagbok i många år när jag var yngre, så det är en viktig anledning i sig att skriva för eget behov. Man samlar sina tankar, dokumenterar, bläddrar tillbaka och minns, kanske lyckas undvika ett och annat gammalt misstag osv. Det har ett värde, absolut. 

 


Jag har försökt spekulera i hur andra tänker kring att skriva och läsa bloggar genom att granska min egen ”trädgårdsmediakonsumtion”. 

Det är lätt konstaterat att engelska trädgårdsmagasin kommer på första plats. Förr tänkte jag inte ens tanken att beställa dessa, men nu när de finns tillgängliga på nätet, på appen Readly, är det underbart att kunna ta del av överflödet. Utbudet att trädgårdsmagasin är enormt i England. Det är en källa till inspiration som aldrig tycks sina.

I andra hand läser jag svenska trädgårdsböcker, jag älskar framförallt kåserier och allsköns reflekterande över trädgårdens betydelse för världen och våra liv.



Och hur intressant och lärorikt än det kan vara att få insyn i en annan trädgårdsentusiasts vardag finns det sedan väldigt lite tid till bloggvännerna egentligen. 

Och det brukar ta tid. Läser jag ett inlägg om ett pågående projekt hos Luna Ek, blir jag engagerad, vill visualisera, skriva kommentar och muntra upp. När Kristina presenterar en spännande växt i sin oas, vill jag genast skaffa den också, börjar leta efter mer info, surfar runt, jag kommer aldrig ifrån, det verkliga livet blir inte av. Och när Veronica på Sanda Cottage gör vintersådder eller Helene i Torslanda trädgårdsdekorationer och konstverk i betong, ja, då börjar jag räkna på hur många år jag har kvar i arbetslivet. 

Jag är 52. Suck. 


Så nu på sistone har jag knappt vågat titta på bloggar. Jag tänker att jag måste leva mitt liv. Det liv jag har, med ett jobb där jag efter 20 år börjar uppleva framgångar, med två härliga söner i tonåren, med gamla föräldrar som kämpar till sitt yttersta för att belasta oss barn så lite som möjligt, med en man som jag vill umgås med och hans två barn, utöver våra gemensamma, och två barnbarn och alla måsten med husunderhåll,  inköp, matlagning, tvätt och städ och ...., ja, trädgården. 

Hur mycket inspiration tål jag egentligen? Hur mycket tål ni? 

Hur vill vi ha det? Vad är viktigt? 

Inför det nya året

Det är milda dagar och jag har, trots magsjuka och halsont, tillbringat några timmar med trädgårdsarbete så här på mellandagarna. Jag går runt, klipper ner de skräpigaste perennerna och funderar stillsamt över min trädgårdsframtid, om vad jag vill med trädgården (och med bloggen) den närmaste tiden. 

  



Jag tror inte på drastiska förändringar men har inte heller kommit fram till någon lagom lösning på min lilla kris.

Jag finner en utmaning i att acceptera att trädgården är nära att bli färdiganlagd och rent underhåll tar vid. Perenner måste delas och föryngras, buskar och träd beskäras, torvkanter bytas och grusgångar rensas från löv och björkkvistar. Ni hör. Anläggning är ju tusen gånger roligare. Men alternativet, att lämna trädgården och börja om från början på annan plats är inte realistiskt med åtminstone 15 år kvar i arbetslivet. Jag lider ju av konstant trädgårdstidsnöd som det är nu. Det är också för mycket arbete. Håller kroppen? Längtar jag ens bort? 

 


Jag går och plockar nedblåsta grenar, inventerar 2018 års måsten och inser att jag är gränslöst stolt över min skapelse. Jag njuter av japanska lönnens ’Sango Kaku ’ röda grenar, rododendronens blomknoppar och de variegerade bladen på mina små idegranar. Minns resan från Kivik hem till Göteborg med lönnen mellan mina ben. Barnen var små, det kan ha varit 2008 eller 2009. Idegranarna kommer från en trädgårdsamatör i Stenungsund som i sin tur fick sticklingar för förökning från självaste Brita Johansson. Jag har träffat henne. Jag har fått se hennes trädgård. Jag har upplevt så mycket tack vore mitt intresse och jag vill fortsätta att jag göra det. 

 


Jag ler inombords och tänker på att det är bara min närmaste familj som väcker starkare känslor hos mig än trädgården. Jag älskar varje litet hörn av den av hela mitt hjärta. Jag ska nog stå ut med att ta hand om den i många år till. 

 


Bilderna är tagna den 29 december 2017.

Gott nytt år!

Juligt inne

Jag skriver sällan om vår innemiljö på min blogg. Den handlar om trädgård och jag vill hålla mig till ämnet. 

Jag gör dock ett undantag nu, eftersom min mamma, som är min mest hängivna läsare efterfrågar bilder. Det är den media hon har tillgång till och lärt sig att hantera, vi kommunicerar inte via Facebook eller Instagram. Eftersom vi firar jul på var sitt håll blir det mitt sätt att bjuda in henne.  

Börjar med den nya brasan som blev klar förra veckan.

Vi bytte vår gamla vedkamin från 1991 till denna effektivare och miljövänligare variant. Den har plats för vedförvaring nederst och en värmesten högst upp, vilket gör att den har utlovats att hålla värmen 5-6 timmar efter avslutad eldning. Vi har redan testeldat och kaminen var fortfarande ljummen efter 7 timmar, så vi är väldigt nöjda.


Jag har aldrig tidigare köpt Amaryllis som snittblomma, men jag sprang på en trevlig bukett hos torghandlarna och slog till i slutet av november. Buketten var fin i 2,5 vecka, jag slängde den först igår

 

Även azalea som krukväxt har jag vägrat förr, men i år bestämde jag för att testa min hypotes att det inte funkar i stugvärmen. Jag hade rätt, azalean är nu, fyra veckor efter inköp, döende. 

 

Nyinköpta amaryllislökar blir däremot sällan en besvikelse. 

Jag har tyvärr ingen bra hand om de utblommade lökarna och lyckas aldrig att få dem att blomma om. Mamma däremot, som planterar ut lökarna i trädgårdslandet på våren och har ett svalt och ljust rum att driva igång dem på hösten, har en helt fantastisk samling lökar som blommar snällt varje år. För egen del är det dock bättre att köpa amaryllis som snittblomma så att någon annan kan ta hand om lökarna. 

 

Och det gjorde jag om tidigare i veckan 

 

Testar lite olika placeringar. 

 

Blev så förtjust så jag köpte några till igår. Överflöd hör julen till. 


Köksbordet

 

Och till slut, vid andra sidan köksbordet, den allra finaste ”juldekorationen”, snart 11 månader gamla barnbarnet Elsi.  Hon anlände igår kväll, efter närmare 20 timmars flygresa från Denver, Colorado. 

Advent i trädgården

Advent i trädgården. Hm, bra tema den 1 december, så klart. 

Jag är inte den som spar på krutet när det kommer till jul och trädgård. Har massor med vintergröna växter och är mycket förtjust av trädgårdsbelysning. (Högst på min önskelista - i detta sammanhang - står en flaggstångsbelysning som monterar sig själv, aldrig blåser ner och drar helst ingen el.) 

Vi är en stor familj som samlas under julen och det är gäster från världens flera hörn, så det klart jag ska fixa och dona. 

För att inhämta inspiration läser jag massa trädgårdsmagasin på appen Readly, både svenska och engelska.

Min gräns för vad jag kan tänka mig i min egna trädgård går ungefär vid färfällsprydda bänkar vid en insnöad entrédörr med proffsigt dekorerad jättekrans på, där tjusigt klädda familjemedlemmar och gäster samlas kring glögg och lussebullar. Det blir bara för mycket. Vem gör detta i det verkliga livet? Inte jag och inte någon annan jag känner heller. Personligen brukar jag ha fullt show med att rengöra gästtoaletten i sista sekund innan gästerna kommer. Och aldrig i livet skulle jag slå hål på vår entrédörr för att hänga krans på. Fårfäll, om jag hade några, skulle jag ha i soffan i vardagsrummet.



Man tager vad man haver. Försöker hålla liv i de tåligaste sommarblommorna. Fuchsiorna bryr sig inte om årstider, mörker och kyla, de blommar så länge näring och vatten finnes. Julens favoritblommor, hyacinterna brukar också hamna på entrétrappan, men de måste först slå ut i stugvärmen. Det är minst två veckor tills dess. 

 

Här blandas vintergrönt och sommarblommor, jaja, så får det bli.


Jag grupperar det jag har, helt enkelt.

 

För någon vecka sedan hade vi lite snö över ett dygn, typ.


Det är svårt att fånga belysning på bild, dessutom har jag vare sig lust eller tid med extra styling bara för fotograferingens skull. 

Verkligheten upplever jag dock betydligt trevligare med än utan belysning, inte minst för att vårt hus gränsar till allmänning i tre vädersträck och har en kolossalt mörk omgivning. 

Och idag får vi äntligen tända på riktigt.

 

På blommig fredag kan vi ta en titt på flera vinterträdgårdar


Färg

Jag missade förra veckans Blommiga fredags-tema ”Favoritvyn” så nu ska jag kombinera det med veckans tema ”Färg”.

Om mina färgexperiment har jag skrivit mycket förr här på bloggen och det huvudsakliga budskapet har varit att våga testa starka färger och egna idéer. (Mina inlägg som berör ämnet finns samlade under länken Färg upp till höger.)
 
På senare tid har jag dock insett att form kommer före färg eftersom form har en högre grad av beständighet. Många har lätt för att fatta detta,  för mig har det tagit lång tid.


Den 8 augusti är det mesta grönt utanför vårt kök. 
Hur mycket jag än strävar efter färg genom blomning, är det ändå formerna och bladens färgskiftningar som är mest iögonfallande. 

Den 13 oktober. Med hösten kommer färgerna på alla blad, det är en mycket färgstark period av odlingssäsongen. Dessutom råkar höstfärgerna harmonisera   med varandra utmärkt, helt utan minsta planering. 


Den 13 november. Fortfarande mycket färg, med rimfrost som gemensam nämnare..

 
Den 19 november. Med vintern blir det svart och vitt. Jag har tröttnat på mörkret och satt ut julbelysningen i förtid.  


Med 13 odlingssäsonger i ryggen kan jag tycka att munitiös planering av slående färgkombinationer genom blomning är ganska onödigt att lägga alltför mycket energi på. Något som jag själv var närmast besatt av i början av mitt trädgårderande. 

Jag har med åren gjort insikten att man sällan lyckas åstadkomma någorlunda bestående och lyckat resultat. Det blir sällan som man hade tänkt sig. Å andra sidan dämpar grönskan oftast eventuella färgkrockar och skulle blomfärgernas möte trots det utgöra ett irritationsmoment är det ändå bara ett övergående problem. 

Numera blir jag bara imponerad av färgkombinationer när allt annat stämmer och inga kompromisser kring odlingsbetingelser och trädgårdens stil går att upptäcka. Lek med färger får inte kännas krystat utan bara självklar och elegant. 

Som här: 


En offentlig plantering i ett närliggande bostadsområde i juli. Å andra sidan kan man fråga sig hur det ser ut nu i november. 


Så mitt budskap idag: Tänk på funktion och tänkpå form i första hand. När det kommer till färger, härma proffsen.

(Det återstår att se om jag kan stå för detta om några år.)

 


Färgstarkt blir det nog denna vecka på bloggsamlingen ”Blommig Fredag”


Sommar, höst eller vinter?

Igår morse, när jag lämnade hemmet vid åttatiden slog det mig hur eklektisk vår entrétrappa är för tillfället. 

Allt det här rymmer där just nu:

  

Sommarblommorna blommar för glatta livet, vi har inte haft någon frost ännu.

 

Fuchsior bryr sig inte om mörker och kyla

 

Fukt, näring och lucker jord räcker för dem.

 

De kan lätt fortsätta blomma över hela vinterhalvåret om de tas in vid minusgrader.


Knoppsättningen är visserligen lite mer sparsamt, men en och samma blomma håller sig fräsch väldigt länge

 
Men jag har också börjat förbereda inför jul och kalla dagar

Alunroten och julrosen kommer att fortsätta att pryda sin plats en bra bit in på vintern. Kanske hela vintern, om den inte blir allt för kallt. Det gäller förstås inte cyklamen, men höst och rusk tål även den.

  

Ja, och Halloweenpyntet är inte heller bortstädat ännu

 

Och en bit bort njuter mina små cyklamen av det fuktiga och svala vädret. De har hållit sig fina i två månader nu.

Förra året frös allting ner första veckan i november när vi haft runt 3-5 minusgrader under en veckas tid. Så allt det här känns som bonus i år.

Även om jag är fullt medveten om klimatförändringarnas negativa konsekvenser, har jag svårt att dölja min glädje över blomprakten så här den 9 november. Att hösten är extra lång hos oss beror förstås också på havets närhet och på vårt berg som magasinerar värme och skyddar mot vind. Och fiberduken har faktiskt varit framme i två omgångar. 

Men nu kan allt förändras över en natt. 

Förändring

I en trädgård pågår förändring överallt, även utan mänsklig inblandning, hela tiden. Nästan ingenting är bestående. Årstidsförändringar är fängslande i sig men ännu mer intressant är när en tomt omvandlas till trädgård. En stor, men rolig utmaning. 

Jag har samlat några bilder på min resa.

  

Här står jag i mars 2004 framför björkarna på en helt orörd naturtomt.


En helt nyanlagd rabatt mitt i gräsmattan i söder med temat vintergrönt i september 2013.

 

2014


Den 10 september 2017

I en annan del av trädgården behövdes lite mer än några plantor. Omarkerad tomtgräns, berg i dagen, dålig gräsmatta; ett riktigt problemområde på entrésidan om huset. 
 

Den 18 juli 2008. Växthuset och friggeboden tillhör grannen. 
 


Samma år byggde vi (läs min man) ett staket, blomlådor och en liten speljé. Det ojämna underlaget täcktes med trätrall.  

 


Under några år behöll jag gräsmattan, men var inte nöjd. Jag kände tydligt att platsens fulla potential inte var nådd. 



Så jag gjorde om för ett par sedan. Gräs blev till grus. Jag valde växter noga. Hostor och grus kanske inte det första man tänker på, men här befinner vi oss norr om huset med skugga större delen av året. 

 


Önskar faktiskt att jag förmådde att ligga i den här solsängen lite oftare och lite längre än jag faktiskt gör. Men det finns alltid nå't att göra. 



Grus är långt ifrån underhållsfritt. Att hålla den ren från löv så här års är nästan omöjligt. Men det hör till trädgårdslivet och björklöv, som det huvudsakligen handlar om här, blir fantastisk kompost. 

 


En samlig av föränderliga trädgårdar finns på Bloggen 'Bland rosor och bladlöss'

Äldre inlägg

Nyare inlägg