Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...


Om

 

Jag vill dra mig till minnes statistik i gamla skolböcker om att endast 4% av världens befolkning äger en bit av jordens yta. Jag tillhör sedan 13 år den lyckligt lottade lilla skaran och tänker ofta på att denna häpnadsväckande fördelning påkallar ett stort ansvar. Hur regerar jag bäst i mitt rike? Jag söker svar med ett stort intresse för växter och utomhusmiljöer och ett litet hopp om att inspirera andra trädgårdsägare. Trädgården ligger i Göteborg och har ambitionen att vara tilltalande året runt. Öppen för besökare efter överenskommelse. Välkommen!

  


Samlingsplats för trädgårdsbloggar

Deltar i Tusen Trädgårdar

Www.trädgårdsriket.se



 

Klicka på bilden/texten så kommer du till ett inlägg som beskriver det aktuella området

Entrésidan


Berget


Diagonallinjen 


Bladväxtrabatten


Hassellunden


Körsbärslunden


Björkarna


Skogskanten


Stora perennrabatten


Alunrotrabatten


Dagliljerondellen


Altanen i söder


Röda rummet

Presentation



Senaste inlägg

Visar inlägg taggade med Aracuaria aracuana

Tillbaka till bloggens startsida

Alien

Alien - och hur ska man tolka det?

Aggressiv utomjordisk varelse? 

Biologisk skräck? Det vill man inte ha.

Forskare strävar efter att identifiera och hitta metoder för att begränsa främmande  invasiva arter som tränger undan inhemska. Dessa, björnlokan ska vara en av dem, kanske man kan kalla aliens.

Den släta översättningen kanske också duger? Främling. Då har man plötsligt många växter att välja mellan. Vi har många fantastiska invandrare från världens alla hörn i våra trädgårdar. 

Den mest udda växten hos mig är apträdet, Aracuaria aracuana. 

Apträdet härstammar från fjärran, den växer naturligt endast på södra halvklotet, främst i Sydamerika.


Och utan tvekan har den ett mycket udda utseende. 


Och en mycket ogästvänlig framtoning, skulle jag vilja påstå, nästan lite aggressiv, åtminstone vid närkontakt. Barren är maffiga och vassa som kniven. Att plantera apträdet avlägset, på ett ställe där man inte rör sig, är en absolut nödvändighet. 

  

Ett lite större exemplar som jag fotade en tredjedel av i Kew Gardens i London. 

Jag minns fortfarande när jag såg det här barrträdet för första gången. 

Det var inte i London utan i en visningsträdgård i Halland. I vårt klimat blir den inte lika frodig som på bilden ovan, utan endast en gles, spöklik siluett som trots sin potentiella höjd inte skuggar nämnvärt. 

Det sägs att apträdet är knappt något för oss i södra delen av landet.  Mitt exemplar har dock varit med två kalla vintrar som barn, visserligen generöst iklädd i fiberduk, men ändå. Vårsol kan inte komma på fråga, då bräns grentopparna. Nu, när den är fyllda fem år, anser jag den vara etablerad och jag täcker den inte längre. 

Barrträd som den är är det ju just på vintern den kommer bäst till sin rätta. 

 

Andras tolkningar av alien finns "Bland rosor och bladlöss"



Taggat med: 

Engelsk vinter

Igår hade vi en minst sagt gråmulen dag i Göteborg med dimma och duggregn. Det kunde varit mycket deprimerande om det inte var så att jag älskar just den här sortens vinterväder. Lite blött, men milt och mjukt, perfekt till att fuskstarta nästa trädgårdssäsong.

Jag passade på att klippa ner perenner som jag vet klarar sig utan skyddande fjolårsblad som till exempel pioner, hostor, dagliljor, kransveronikor, stjärnflockor och ormbunkar. En hel del ogräs och oönskade småplantor av daggkåpa och digitalis åkte med ner i lövkorgen. Efter stormen Sven låg det massor med nerblåsta grenar överallt, så jag satte barnen i arbete också. 

Jag tycker stämningen kan vara lite magisk i en sovande vinterträdgård, den gråa magin är dock inte lätt att fånga på bild. Så här såg det ut i alla fall:


 

Över dalen låg dimma, men uppe hos oss känns det ofta lite klarare

 Den vintergröna rabatten håller ställningarna. Linan tillhör flaggstångsbelysningen

Körsbärsträdet har min lilla pappa format till så här snyggt och välbalanserat

Det finns mycket kvar att göra, jag har t ex ännu inte täckt mina zonknäckare.  Jag brukar slå in de känsligaste i flera lager av fiberduk. Prognosen lovar mild fortsättning, så jag hoppas hinna med det under den efterlängtade julledigheten. 

Apträdet (Aracuaria aracuana) har klarat två vintrar med hjälp av fiberduk 

Jag har också tänkt att samla tallbarr (som ni ser ovan är tillgången obegränsad) och täcka jorden under mina rhododendron.

Ännu liten (och söt) och behöver skydd mot barfrost och uttorkning

 Flera rhododendron finns vid skogskanten

Julrosen som fattar att namnet förpliktigar. Lycka!

Om det milda vädret fortsätter kommer jag även att ge mig på vår stora idegran som jag brukar tukta "utanför säsongen". Den är väldigt tidskrävande att beskära och jag har inte tålamod att göra det när tusen andra saker väntar på våren. Dessutom  går jag runt med hemliga planer på att anlägga ett grönsaksland på en ännu vild och orörd platå på berget. Mycket jobb, som jag vet är omöjligt att hinna med om vintern blir lång.

För mig som jobbar nästan heltid och sitter inne hela dagarna är det guld värt att komma ut och göra lite nytta i trädgården så här års. Alla ni som älskar snö och kyla, ni har faktiskt varit lite bortskämda de senaste vintrarna. Och visst är det roligt för barnen med snö under jullovet, jag blir nästan lite kluven.

Tack för idag! Nu ska sambons äldsta dotter hämtas på Landvetter, pojkarna ska på simtävling på eftermiddagen och i kväll blir det Lisebergsbesök.

Taggat med: