Så eller inte så?

Är kluven. Frösådder är som bebisar, kräver full tillsyn och mycket omsorg innan de blir någorlunda självgående. Höga ambitioner räcker inte, det är närvaro som gäller.

Så jag sår endast några absoluta favoriter som är svåra eller orimligt dyra att införskaffa på annat sätt. 

Mest sommarblommor. Tagetes, luktärter, ringblommor, klockranka, ibland zinnia. Inga grönsaker längre. 

Klockranka måste jag varje år, helst både blåa och helvita.

  

En pärla, om ni frågar mig. Kräver uppdrivning inomhus februari-mars för bästa resultat


Vackert.

Läser i Allt om trädgårds senaste nummer.(nr 2/2017) att rankorna på klockranka har en kraftig tillväxt och kan bli 4 meter långa. Ja, min erfarenhet är att 'Alba' inte är lika starkväxande och rikblommande som arten med blåa blommor.  

Tagetes är väldigt tacksam att driva upp och den här ljusgula är lätt kombinera med andra växter

 

Här tillsammans med en annan sommarfavorit, fuchsia som jag köper sticklingar av varje årI februari. Vi är snart där

Men så har jag ett litet träd, en självsådd japansk lönn som jag hittade i rabatten för säkert 10 år sedan. Mamman är grannens stora lönn, säkert 6-7 m hög. Som liten växte den i kruka, men hösten  2015 planterade jag den i grusträdgården på vår entrésida. Den har en så speciell plats i mitt hjärta så jag skulle aldrig tveka att ta hand om nya spontansådder om jag hittade några. Sommarblommor kommer och går, men träd har en chans att överleva oss. 



Fler reflektioner över de egna frösådderna finns på 
Blommig fredag