I mitt trädgårdsintresses centrum står sedan några år tillbaka träd och buskar. Jag är ständigt på jakt efter långsamtväxande vedartade växter som inte blir alltför stora och som regaerar bra på beskärning. (Uttrycket " tål beskärning" tycker jag är ganska intetsägande, eftersom alla träd och buskar tål beskärning i den meningen att de överlever, frågan är, om de utvecklas till det bättre eller sämre efter beskärningen.)

Nå ja. Det är inte om beskärning jag ska skriva om idag utan om dogwoods, som är den engelska benämningen på kornell. Blomsterkornellen har två snarlika varianter, den ena härstammar från Asien och kallas cornus kousa, den andra är dess amerikanska motsvarighet och kallas cornus florida. Den senare uppges vara mindre härdig, men jag har sett ytterst välmående exemplar i zon 3. Själv har jag ingen, men är sugen.

Jag har hittills testat två sorter av cornus kousa och den oblomvillighet som dessa små träd eller buskar beskylls för på nätet kan jag inte bekräfta. 


Cornus kousa var. Chinenis börjar blomma i mitten av juni hos mig. Bilden är tagen från husets övervåning.


I början är blommorna svagt cremfärgade och ganska små

 
men växer till sig under blomningen, som pågår i ca en månad, även längre vid svalt försommarväder.


Här når blommorna en storlek av ca 8 cm 


En skakig bild i illustrationssyfte


Cornus kousa 'Satomi'

 


Cornus kousa känner man igen på de spetsiga högbladen. Cornus florida har rundade bladspets på blommorna.


Mina två exemplar av cornus kousa växer gärna på bredden, men jag har sett uppåtsträvande exemplar, så det varierar nog. Jag brukar klippa bort nya skott som skjuter iväg allt för oproportionerligt från lövmassan, vilket förstärker bredden. De välformade, ådrade bladen hänger neråt och grenarna lägger sig vågrätt, lager på lager. 

Så även om blomsterkornellen inte skulle blomma, vilket trots allt är vanligt i unga år,  är den en mycket odlingsvärd växt som med sina överhängande, horisontella växtsätt och fantastiska höstfärger. 

Jag hittar tyvärr bara en gammal bild i höstskrud där min första planta var ung. 

 

Cornus kousa var. Chinensis i sin orange höstfärg till höger. 


De små röda smultronliknande frukterna som ska vara röda och ätbara har jag endast hört talas om, men aldrig fått uppleva. 

Med åren har jag lärt mig att se redan på senhösten om blomsterkornellen ska blomma nästa sommar eller ej. Blomskotten är runda, medan skotten som kommer att bli blad är avlånga, spetsiga. Det sägs att en varm och solig högsommar främjar blomningen året efter, men jag tror att vädret spelar större roll för unga exemplars blomvillighet än  äldres.