Jag funderar en del kring min kärlek för vedartade växter, för den är inte särskilt gammal. Jag odlade ettåringar på uteplats när jag bodde i lägenhet och blev perennfrälst när vi köpte hus, men nu, 12 år senare är det träd och buskar som gäller. 

Jag har med framgång lyckats hålla mig borta från min favoritplantskola under våren. Tills i söndags. Jag råkade vara i närheten och hade två timmar över.

Det blev en dyr men lycklig stund. 

Bara en sån sak som att ostört vandra runt på en välsorterad och fullproppad plantskola, det är höjden på tillvaron i mina ögon. 

Egentligen var det en ros (Tomme Lise) jag var ute efter och två perenner, fjädernejlika och en vit stäppsalvia, men alla dessa var slut. 

Det blev två träd och buske istället. 

Sagolikt vackra Cornus controversa Variegata förtrollade mig för första gången i London. Dess bladfärg och pagodliknande växtsätt i kombination gör den till en mycket ovanlig syn, särskilt i blandad trädplantering, tillsammans med mörka träd.

 

Regent's Park 2010


Kew Garden 2013


Martas rike 2016

  

Bladen skiljer sig inte så mycket från den ryska kornellens.

Egentligen har jag sedan tidigare ett mindre exemplar av pagodkornell, som cornus controversa också kallas, i min vintergröna plantering (syns på bloggens aktuella header) men den är endast 60-70 cm hög och känns mer som en leksak och inte som ett träd. 

Inspirationen till mitt andra fynd kommer från Kristinas oas. Ända sedan hon visade sin dvärgkastanj har jag jagat den med ljus och lyckta, förgäves. Beställning är inte min grej, jag vill klämma och känna, så det fick vara. Men så i söndags, när jag studerade en skäggbuske fick jag plötsligt syn på en etikett som klingade bekant. Det stod Aesculus pavia ' Koehnei' på den. 


Aesculus pavis 'Koehnei', omplanterad i stabil keramikkruka i väntan på att jag kommer underfund med var den ska stå. Det har alltid löst sig hittills. 

 

Barndomens klätterträd var en kastanj, så att kunna ha en kastanj i min trädgård, betyder mycket även om detta träd aldrig kommer att klättras på. 

Jag vet inte så mycket mer om denna kastanj än att den växer långsamt och har en hel annan storlek än sina kompisar. Jag hoppas att den, likt andra kastanjer, grönskar relativt tidigt på våren och att den blir blomvillig. 

Tredje fyndet har också stått på min önskelista sedan ett par år, efter att ha sett den i en utländsk trädgårdstidning. Alldeles säkert är den dåligt härdig och kommer att frysa tillbaka efter varje vinter, men hortensior brukar snällt skjuta nya skott. 


Hydrangea qiercifolia, ekbladshortensia. Jag tycker att bladen är oemotståndligt vackra.